I dag styrde vi kosan mot Kåsjön, för att promenera längst sjöns strandkant, i det underbara solskenet. Det var mycket folk och hundar som vistades på isen, och pga av hans sedvanliga intresse för att skapa nya bekantskaper, fick han gå i koppel då och då.
Tyvärr var batterit till kameran urladdat, så jag tog några bilder med mobilen istället = dålig kvalitet !
När vi passerade en av de bortre vikarna gick vi ut på isen för att träna stoppsignal, vilken jag tycker har ”förstörts” pga att vi har försökt oss på att avancera dirigeringen. Efter ett par gånger tyckte jag det gick riktigt bra och var just på väg in till strandkanten för gå vidare upp i skogen igen, när jag hörde någon ropa. Men det lät så avlägset så jag hade inte en tanke på att det var åt oss det ropades. Men när jag vände mig om såg jag långt där ute på isen att någon viftade med armen och ropade heeejjjjj ! Och DÅ såg jag att det var Malin med Mara, doberman och lilla Zazzi, phalene (papillon m. hängande öron). Jag gick dom till mötes och vi släppte hundarna, som aldrig tidigare umgåtts lösa. Båda hundarna hade precis slutat löpa (herregud – löper alla tikar nu ?). Özet fattade genast tycke för lilla Zazzi och följde henne envetet i början, men övergick snart till Mara, utan att för den sakens skull var intresserad av hennes ”slutlöp”. Dom lekte jättebra, men Özet fick verkligen kämpa och hade fullt tjå att hinna med/ifatt Mara , som älskade att bli jagad. Mara, som ju är STOR och stark, var väldigt duktig på att läsa av Özet, när han tyckte det blev för mycket …
Kvällsrundan gick åter (har gjort så hela vecka, sånär som i tisdags) på Blacktjärns belysta motionsspår – ikväll i månsken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar