BLÅBÄRS CUP (deltävl. 1)

Var i ikväll på Agiliteams Blåbärs Cup, som samtidigt blev invigning av deras nya hundarena – Härryda hundarena. Detta var 1:a (av 3) deltävlingen av Härryda hundarenas Blåbärs Cup och det skulle visa sig bli en himla trevlig tillställning, om än lite väl långtradigt … men det är väl så det är på agilitytävlingar – måååånga klasser (5 st storleksklasser) och lååååång väntan mellan loppen!

Hur som helst kändes allt mkt välstrukturerat. Bra upplägg, bl.a. med separerade in-och utgångar, en för publiken och en för oss tävlanden och med endast 5 hundar (den tävlande och de 4:a nästkommande) inne i hallen samtidigt + inropningssystem – himla bra. Vidare fick några av oss tävlanden funktionärsuppdrag som tex. tidtagare (utöver den elektroniska) skrivare och ”ögon” (där jag blev engagerad – jag som är så rädd att göra fel, så det blir orättvist).

Efter banvandringen, där jag gick/sprang omkring och klurade på hur jag skulle utföra/klara handlingen – men när jag var färdig kände jag mig trots allt ändå rätt säker på vägarna jag valt. Därefter blev det en lång väntan (med avbrott för ”ögon-uppgiften”) innan det blev vår tur. Planen höll och vi gjorde ett fint 0:at lopp, vilket resulterade att vi fick en 2:a placering och fick kliva upp på prispallen.

Sedan blev det lång väntan igen, innan ny banvandring med nya utmaningar – i mitt tycke större utmaningar än i 1:a loppet, vilket också resulterade i en vägran pga att hon missuppfattade mig, när vi sprungit drygt halva loppet. Såklart var det jag som var för sen/otydlig i min handling. Men what a heck, dom andra ”fällorna” löste vi på bästa sätt och vi fullföljde resten loppet … om inte OM hade varit … haha 😂

När det sedan var dags för det 3:e loppet – tunnelracet – så stod jag där och funderade om jag skulle avstå från det eller ej. Vi var ju trötta både Semla och jag – jag kände att jag inte orkade ”ladda om” och hon hade ju suttit i bilen i nästan 3½ timmar förutom några kisserundor och själva loppen. Till slut beslutade jag mig för att skita i det och åka hem.

Sammanfattning:
Jag är så nöjd. Semla hon är så skön, hon är så behaglig och cool att ha och göra med. Och för att inte tala om hur nöjd jag var med mig själv. Trots att jag inte var tydlig nog vid hindret där Semla vägrade, så känner jag ändå att jag BÖRJAR få kläm på det här med handlingen och kanske så småningom kan göra henne rättvisa.