SKÄRTORSDAG

Idag, på självaste skärtorsdagen, har Rejs hunnit bli 14 veckor och har bott hos oss i hela 6 veckor. Tänk vad dagarna och veckorna flyger iväg, eller snarare är känslan att dagarna liksom flyter ihop och att man ibland verkligen måste anstränga sig för att stanna upp för att kunna reflektera ! Men valptiden är sannerligen ingen ”dans på rosor” utan snarare en tid som frestar på, av flera orsaker … särskilt när man har ännu en vovvsing som kräver sitt …
Medan folk står med tindrande ögon och beundrar underverket, den söta valpen, tänker jag : jaja, tycker ni ja, ni drabbas varken av de vassa tänderna eller behöver springa ut mitt i natten då underverket behöver kissa, att sömndrucken släpa sig nerför trappan, sticka i fötterna i mannens skor (lättare då dom ä stora) fånga jackan i förbifarten, vänta huttrande (tur att det är vår och inte mitt i vintern) på gräsmattan medan han kissar, undertiden man så sakterligen vaknar alltmer och därmed får svårt att somna igen när man återigen är tillbaka i sängen.
 Som i natt, då vi var ute för kissning kl. 02.30, 03,30, 04,30 ... 05,30 tog husse över, lämnade sen över (åkte till sitt jobb) somnade igen vid 06.30 för att vakna o stiga upp 07.30 ... Även om jag gick som i dvala hela dan, så kändes det fint att äta säsongens sista semla vid hemkomsten efter jobbet – ett tydligt ”vårtecken” !
Ett annat vårtecken var att när vi var ute på vår lunchpromenad vid Åstebo såg jag att Özet böjde sig för snusa på något och upptäckte då till min förskräckelse att det var en orm (svart utan zigzag-mönster – hann aldrig se om det var en snok eller huggorm)… en sån jäkla tur att Rejs gick bakom mig och att jag precis hade kopplat Özet … puh !