MAGSJUKA OCH ANLAGSPROV I VILTSPÅR

Tommy har varit magsjuk sen i onsdags (precis en vecka) efter jordnötter han åt på tisdagen. Att det var just nötterna, visste vi ju visserligen inte DÅ. Men efter att jag åt upp de resterande nötterna i söndags och fick gå hem från jobbet, då jag höll på att svimma och frös som en ... och har legat sen dess, förstod vi att det är just nötterna som är "boven" och ställt till det !

Men mot alla odds - var ju tveksam om jag skulle kunna åka iväg på anlagsprovet jag hade beställt tid för - så tog jag mig "kragen" och samlade krafterna och for iväg trots magkramper.

HUR DET GICK ?
Özet berättar …
När vi började åka dom 7 milen mot Sollebrunn hade jag ingen aning om vad som väntade. Men väl framme, hann matte inte mer än stiga ur bilen förrän där kom en farbror i stora gummistövlar och hälsade på matte. Stövlar i denna värmen (ca+23), tänkte matte ! Därefter öppnade hon bildörren och jag fick hoppa ut för att hälsa och efter en stund började vi promenera imellan hästhagar mot skogsbrynet som matte såg på andra sidan hagarna. Att vi var mitt ute på "landet" behöver väl igentligen inte nämnas och att det var mycket nya och goda dofter att insupa var ingen överdrift kan jag säga.

När jag "sniffat" mig längst med hagarna, kom vi till slut fram till en skogsväg och Whops ! där stannade dom helt plötsligt. – Där borta vid granen finns ”skottskadeplatsen”, sa farbrorn. Efter att dom stått och tjôtat en stund, slängde matte ut spårlinan och satte på mig selen, som jag numera accepterar utan problem – ja, för när jag var liten, tyckte jag den var jätteotäck och fick PANIK. Men efter att matte köpte en ny (den g:a arvegods) med en enklare knäppning, funkar det utan problem.

Alltså – när vi gick fram till ”skadeplatsen” – fattade jag galoppen direkt. När jag började nosa sa matte spååååår och jag gav mig iväg. Med matte i ”släptåg” fortsätter jag – hade stenkoll på vad jag gjorde - men rätt som det var, var jag tvungen att stanna för att undersöka nåt som doftade lite annorlunda, men ändå bekant !!! Matte som under spårandets gång, hade fått en del uppmuntrande mummel från farbrorn bakom – hörde nu honom viska - vad är det han har hittat ? Vet inte, viskar matte tillbaka ! Och i samma ögonblick upptäcker både matte och jag samtidigt en skadad duva som springer iväg för att undkomma. Jag står och kollar och börjar gny/gläfsa lite, vänder mig till matte - ser du ? ska jag ? men när matte säger spååår, blev jag påmind om vad jag ju höll på med. Så jag återupptar direkt spårningen igen. Sen stannar jag till ytterligare en gång när jag såg en STOR glänsande plastpåse ligga och fladdra en bit ifrån spåret – men återgick raskt till spårandet igen och strax därefter fann jag målet – RÅDJURSKLÖVEN.

Domarens kommentar (Provförlopp)
Startar raskt och spontant helt utan problem fram till S4 där han stöter en ringduva som är skadad och springer undan på marken. Återupptar spårning på ett utmärkt sätt trots störningen. En mkt duktig hane som spårar i ett något högt tempo. Ett anlagsspår var alldeles för lätt för honom.