DÅ ALLT STANNAR UPP FÖR EN STUND !

Och så kom till slut denna dagen som vi har våndats inför. Vi har de senaste dagarna förstått att dagarna var räknade och att stunden var nära. Han hade fortfarande ”livsgnistan” och var relativt ”pigg”. Vistades ute när han själv ville, låg ofta ute på ”glasverandan”. MEN vad gör man när han inte kan äta ? Dom sista veckorna fick han vad han helst ville ha, rå köttfärs, tunna (påläggs) skinkskivor i bitar, leverpastej och räkor. Även lite vispgrädde, när vi själva åt paj eller våfflor.
Hur förberedd man än TROR man är, så är man ändå aldrig det ! Saknaden är enorm. Väl hemma upptäcker man hur många ”exter” man har för sig, man reagerar att källardörren numera är stängd och hans lilla dörrglipa inte längre behövs. Ingen som stryker sig kring benen, på det sätt som bara Mickel gjorde. Bara (inte så bara) Özet som är i köket vid matlagningen. Och nu när jag skulle ut med Özet, slänger man en blick bakåt så han inte ska slinka ut genom ytterdörren.
Vi har idag alltså tagit farväl av vår älskade lilla röding Mickel – han med den stora personligheten !
Vi minns Mickel …
som charmade ALLA i sin väg ...
som gjorde sällskap med kvarterets skolbarn en bit på vägen ...
som nyfiket följde kvarterets rastande hundar upp i skogen ...
som följde med på våra "morgonrundor" i skogen ...
som var en mästare på att klättra i träd ...
som älskade sina favoritplatser i trädgården ...
som blev ormbiten vid TVÅ tillfällen ...
som skadade svansen så illa, att vi trodde den var bruten ...
som älskade trädgårdsarbete ...
som klättrade upp för spaljen med klematisen till altanen ...
som välkomnade oss med sitt jamande och springande på trottoaren ...
som ibland släpade hem både levande o döda fåglar och möss ...
som blev alldeles till sig, när det vankades torsk ....
som älskade att sitta på soffarmstödet, för att stjäla en räka då och då ...
som låg på köksbordet och läste GP tillsammans med oss på morgonen ...
som kom rusande, när han hörde att det vispades grädde ...
som älskade att ligga på stolen och trycka huvudet mot det varma elementet ...
som gjorde mkt ljudliga rivstarter precis brevid Majkie, när hon tog sig en tupplur ...
som gav Majkie en rallarsving när hon passerade stolen han själv satt på ...
som spanade om kusten var klar (från Majkie) innan han kom upp från källartrappan ...
som älskade att ligga på soptunnelocket och lapa sol ...
som gav Özet (8v.) en "välkommen hem-kyss" -Till mig rusar man inte fram till ...
som imellanåt lekte med Özet ...
som "avskydde" när han blev väckt ur sin slummer, av Özet's anstormning ...
som "älskade" när Özet slickade honom i ansiktet ...
som trots allt hann att njuta av några av årets vårdagar ...

som somnade in för gott lugnt och rofullt ...

Mickel i våra hjärtan !