VILTSPÅR VID MOLLSJÖN

Idag har Özet & jag varit på viltspår hos Eva som bor så idylliskt och vackert vid Mollsjön i Nödinge. Vi var där tillsammans med kursarna från jaktkursen - Mia & Samba och Carina med Snoddas & Atlas. Efter en liten genomgång och repetition, berättade Eva att dom hade haft påhälsning av varg i vintras och där fanns lodjur permanent. Hon menade att hon kunde acceptera både lo och varg i omgivningarna - MEN menade att hon skulle flytta om det kom björn ...

Özet & jag gick ut som första ekipage och gjorde det så "provlikt" som möjligt. Özet var jätteduktig och klarade spåret utan några större svårigheter. Han gjorde "bara" ett litet stopp för att lätta på trycket (bajsa bör man annars ...) men sen fortsatte han som inget hade hänt. Jag en liten hint om var vinklingen var för att ev. stötta honom - men han löste vinkeln på bästa sätt alldeles själv. För övrigt fick jag rådet att slå ner på mitt tempo aningen och hålla imot lite. Risken finns ju att man (–vem jag ???) kan snubbla och/eller ramla och i värsta fall tappa linan – en syn för gudarna att se Özet dra iväg på egen hand – ha ha ! När då vi äntligen nått målet - rådjursklöven – visade det sig att han, varken ville överlämna eller släppa den, trots mina uppmuntrande försök. Aj aj – där tyckte jag mig höra ett litet knak/krasch – nej, nu får du faktiskt släppa den (jag milt bändande) tack tack ! Får försöka hitta nåt oemotståndligt "mutgodis" - vad det nu kan vara ?
= FÄRDIGA FÖR ANLAGSPROVET !!!
Özet 4mån. på kennelhelgen

Både Samba och Atlas klarade sina spår lika bra. Under tiden Carina även lät Snoddas gå ett av spåren ("Özets") stod vi andra och fikade och språkade vid bilarna. När hon var tillbaka visade Eva oss hur en "spårtillbakagång" ser ut. Spårläggaren går tillbaka parallellt med sitt eget spår utan att bloda, därefter görs vinklingen.

Trötta och nöjda tog vi farväl av sällskapet och åkte hem till en magsjuk husse - matförgiftad ? Det lär väl visa sig om ett par dar ... om jag blir liggande eller ej !