Det blev en färd till Paradiset i ett riktigt skönt väder, till skillnad mot gårdagens svinkalla vind. Precis när vi började gå så passerade vi ett äldre par, som hade vikt av på en annan stig, där dom satt på en sten tillsammans med en goldenhane. Efter vi hejat på varann, sa dom att det nyligen hade gått förbi en löptik !!! Jaha ??? svarade jag lite undrande ! Ja, den har gått och åkt iväg nu, sa dom då. OK ??? svarade jag, och fortsatte vår promenad fortfarande aningen undrande. Kanske var det så, att dom satt där på stenen för att ”coola” ner sin golden, som kanske blivit ”överhettad” av löptiken !!! Vad vet jag ?
Hur som helst, så fortsatte vi som sagt vår promenad och Özet skötte sig utmärkt hela tiden. Vid ett tillfälle, när vi hade kommit ut på en skogsväg, tyckte jag att avståndet blivit lite väl stort – så jag kallade på honom. Han var duktig och kom direkt och när jag bad honom gå jämte mig (typ jaktfot) såg jag i ögonvrån en ”mörk skugga” ca 150 m i från oss. OJ, en älg konstaterade jag och fick in mitt pekfinger under fästinghalsbandet, samtidigt som jag fick fram kopplet och kopplade upp honom. Älgen stannade och kollade in oss och samtidigt som jag tänkte - fortsätt du in i skogen ”lilla älgen” - upptäckte jag att vi stod precis brevid ett stort timmerupplag.
Med andra ord, hade älgen (mot alla odds) fått för sig att attackera, så hade vi varit klart trängda och inte kunnat ta vägen någonstans. Men lyckligtvis började älgen röra på sig och travade in i skogen, stannade några gånger och kollade åt vårt håll, innan den helt försvann. Jag försökte att inte göra nån ”affär” av älgmötet och Özet hann aldrig gå upp i ”spinn”, utan vi kunde fortsätta hyfsat lugnt.
Efter ett tag släppte jag honom och efter en stunds promenad hörde jag några röster framför oss. Kopplade upp Özet igen och när jag hann ikapp rösterna fann jag att jag ju faktiskt kände igen dom där som gick framför oss. Det var ju Kia med Marco & Razzel (grabbarna guld) och Lena med Zidane & Larry. Dom gick där och tjôtade och märkte inte oss, så jag gjorde ett litet ”tjoho”. Nämen … heeeej … vad kul ! Dom släppte iväg alla fyra grabbarna, som kom rusande mot Özet och jag undrade i samma ögonblick hur Özet skulle reagera mot anstormningen. Även om han först tog imot dom med skräckblandad (helt förståeligt) förtjusning, så blev han snabbt ”tuffare” och fann att de nya bekantskaperna var lika skojiga och trevliga som M&R. Det var härligt att se 5 hanar springa omkring utan det minsta gruff. Man hoppas ju att Özet fortsätter att ha sina underbara mjuka egenskaper och slipper att råka ut för nåt som gör att han ändrar sitt beteende.
Efter en stunds lek var jag tvungen att säga hej och ”pinna” på lite för att hinna till Hundens Hus. Kan säga att representationen av goldenretriever duggade tätt idag, för precis innan vi kom till bilen mötte vi ytterligare en. Summa 6 st på en timmes promenad. Ha ha !
Kan säga att gratiskursen/träningen inte riktigt var vad jag hade förväntat mig. Visserligen var de blivande instruktörerna helt ok, men övningarna blev lite FÖR mycket repetition från – hör och häpna - VALPKURSEN !!! Trodde att det skulle handla om ”vanlig” vardagslydnad. Men det var nyttigt ändå = social- och passivitetsträning. Märkte på lilleman att det trots allt varit MYCKET ansträngande ändå, för han har varit duktigt trött hela kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar