TORSDAG
Åkte hemifrån vid ca ½ 10 – tiden – stannade för fikapause någonstans efter halva vägen - anlände till Sälen vid 16-tiden. Efter mycket virrande lyckades vi tillslut få nyckeln utkvitterad till vårt boende och for vidare för att LETA efter stugan, vilket visade sig inte vara det lättaste. Men till slut så hittade vi och när vi såg vilken stuga och vilken utsikt vi hade, så var det värt allt strul ! Vi hade hamnat på ”gräddhyllan” med Monica & Janne som grannar och Louise i grannstugan.
Efter att ha ”checkat in” i stugan och samspråkat med Monica & Janne – även Özet & Izor fick chansen att samspråka och bekanta sig med varandra med höga svansar och lite gurgel, utan att för den sakens skulle ryka ihop – var det dags för ”incheckning” för själva specialen. Det var ett evigt köande, men med många kära återseenden, flöt det hela på och till slut hade vi fått ut vårt startnummer och var ”redo” …
Senare på kvällen sjönk vi ner i vår stuga på gräddhyllan, för att ge Özet mat och själva äta av vår ”gourmétmat” inhandlat på macken, då Ica stängde 5min. innan vi kom.
FREDAG
Morgonens/förmiddagen inleddes med vårt eget äventyr - Working Test – som finns att läsa i inlägget ”TOLLARSPECIALEN – WORKING TEST – NKL”. Efter vårt eget WT, var det TJP (tolling jakt prov) som gällde för hela slanten. Vi åkte vi till ruta C och hoppades att det inte skulle vara slut !!! och med förhoppning att få se någon eller några ”kändisar”. Tyvärr missade vi ju - förstås (pga tidiga starter) - Eva med Tolle och Johanna med Tico, men fick därimot uppleva Ulf med Ducke.
Efter att först ha sett ett finskt ekipage (några strykningar) och sett hur besvärliga förhållandena var – det var sjukt dyigt och lerigt ! Hundarna fick verkligen kämpa i dyn, med blandade resultat, hade vi hört ryktas om. Medan vi väntade på Ulf & Ducke, spanade vi in en annan varelse som kämpade, nämligen Stina. Hon var ”rutansvarig” och placerade bl.a. ut fåglarna gång, på gång, på gång, på gång …. i söket.
Så kom då till slut Ulf med Ducke och det var så häftigt att se. Ducke kastade sig i vattnet och kom på så sätt ÖVER den dyiga delen, men var ju förstås tvungen att ta sig igenom dyn på tillbakavägen, vilket han löste på ett målmedvetet och med stor beslutsamhet. Smart vovve som vid ett tillfälle tog sig upp på en liten ö, för att kunna spana ut över vattnet för att se var pippin fanns.
= 1:a pris !
Extra roligt var också att TOMMY tyckte det var riktigt roligt och var mäkta imponerad. En bidragande orsak är nog Eva (med Tolle), som är så omhändertagande och förklarar saker och ting sa bra. Vi är så tacksamma !
Vidare skulle vi ha velat sett Karin med Kuta, men man kan ju inte vara över allt, hur mycket man än vill ! Grattis till finfint arbete, efter vad vi hörde och ett 2:a pris.
Efter en härlig vandring uppe på fjället - det är alltid lika roligt att GÅ där man också har åkt skidor och tänk att backarna alltid känns så mycket brantare, än när man åker skidor – var det gemensam måltid tillsammans med ”Tollarbo’arna” i Emelies & Co’s stuga. Blivande tradition kanske ?
LÖRDAG
Morgonen
Medan de flesta for till rutan där Stina med Raiko startade, hade vi beslutat oss för att titta på brorsan Älvis, som startade i en annan ruta, vilket vi inte ångrade. Vi mötte Susanne när vi letade efter någonstans att ställa bilen, som sa att hon tyckte Älvis verkade ”sansad”, vilket bådade gott. Efter att Mats & Älvis stigit fram till domaren - som tyckte det var ”kul” med en manlig förare bland alla kvinnliga – flöt det hela på. Dom var så himla duktiga ! Dom fick jättepositiv kritik – allt var KANON BRA, sånär som en del avlämningar som kunde varit bättre - få ordning på avlämningarna så blir det PERFEKT, sa domaren !
= 1:a pris !
Åkte därefter över till rutan där bl.a. Titti med Vilde och Mariette med Twist skulle starta. Vi inledde med att se Titti och Vilde. Verkligen kul och intressant att se sin instruktör agera. Det gick utmärkt, sånär som på vattendirigeringen, där vittringen från söket som låg i vindriktn. från land, var alltför stark. Alltså – Titti lyckades inte styra honom över vattnet mot målet, utan Vilde drog sig hela tiden mot söket. Sen var det nåt strul vid dirigeringen till den stora gåsen, som var svårt att se därifrån vi stod.
= 3:e pris
Sedan var det pappa Twists tur att göra entré. Det är så gôtt och se Mariette, som agerar så coolt – det är som hon har en ”aura” omkring sig – när hon ”skrider” fram, tillsammans med Twist. Jag är så imponerad !
Även om det mesta imponerade under provets gång, så var det vattendirigeringen som imponerade mest. Twist simmade direkt och spikrakt mot målet, upp på land på andra sidan, greppade anden, simmade tillbaka för avlämning. Inte för jag vet, om det är vanligt med spontana applåder – men nu blev det så i alla fall …från en märktbart imponerad publik.
Nöjda, men blöta och frusna efter några regnskurar under provens gång, beslutade vi oss att återvända till Özet i bilen, för att göra ytterligare en fjällvandring, som denna gången gick uppför och nerför andra skidbackar. Backarna ”delade” vi med en massa cyklister, så det gällde att ha ögon i nacken. När vi kom ner till dalen höll vi på att bli nermejade av ”dessa” cyklister som tydligen deltog - som vi inte visste när vi var uppe i backen - i en multisporttävling (Discovery Aim Challenge).
Efter en fika vid stugan, var det dags för prisutdelningen, vid Olnispagården – en hembygdsgård, där Gustaf Vasa en gång övernattade på väg till Norge … säger sägnen Men hur som helst var det en fantastiskt miljö, som låg vid Västerdalsälven !
Efter prisutdelningen samlades delar av kull 11 – saknades gjorde Therese och Linda – i Susanne&Mats och Malin&Tobbe’s stuga. Älvis hade fullt upp att visa att han funderade på att byta bransch – nämligen skobraschen ! Vad är ett cykelbud, mot mig, sa han ! Han visade sin apporteringsskicklighet och levererade alla skor som fanns att uppbringa.
Medan hundarna såsmåningom slog sig till ro, slog vi oss ner till ett dignande taco-bord och utbringade en välförtjänt skål för Mats&Älvis och deras prestation.
SÖNDAG
Morgonen började med att vi försov oss, då klockan (mobilen) inte hade gått igång. Snabba ryck – morgonrastn. av Özet – frukost – packa – packa bilen – städa stugan – iväg till utställningen – Puh !
När ALLA 49 hanarna i ÖKL började springa i ringen, var Älvis och Özet efter varandra, och jag måste erkänna att jag undrade hur det skulle gå, eftersom Özet brukar ”muttra” åt Älvis – vilket han har börjat göra mot allt fler jämnåriga hanar ! Men Özet – och även Älvis – hade fullt upp med vad som hände runt omkring (och även korven i handen) för dom brydde sig inte det minsta om varann … och inte heller 1½ timme senare, då vi skulle in i ringen på”riktigt”. Att varken jag eller Özet har någon ringvana, visste vi ju – och det visade sig, då jag hade lite svårt att ställa upp honom till hans fördel.
Kritiken löd :
Maskulin, som står ngt underställt. Ganska stor. Vackert huvud o uttryck. Bra hals. Tillräckl. vinkl. fram. Bra rygg. Fallande kors. Önskat bättre vinkl. bak. Rör sig med ngt kort steg, ngt kohasig. Fram OK
Trevligt temp.
Därefter sa vi tack och hej, till alla våra tollarvänner och begav oss iväg till Sunne och Fryken, där vi tillbringade ett par dagar, med vandring och slottsparkbesök (Rottneros Herrgård)
Eftersom vi inte stannade till slutet, då alla ”ÅRETS XXXXXXX” korades – läste jag i efterhand att :
Louise blev
BIS i UPPFÖDARKLASS
Mariette med pappa Twist blev
ÅRETS TOLLARMÄSTARE, men inte nog med det, dom blev också
ÅRETS JAKTPROVSMERITERADE PÅ B-PROV och
ÅRETS TOLLINGJAKTPROVSMERITERADE
Katrin med Gripa blev
ÅRETS LYDNADSTOLLARE
STORT GRATTIS TILL ER ALLA !
Och slutligen – GRATTIS till alla ÖVRIGA förare, med era härliga hundar, oavsett resultat och placeringar
Och slutligen … mitt i min egen lycka, skänker jag kompisen Karin med familj en tanke, då de lät sin gamla följeslagare Jammie (schäfer) somna in idag.
