måndag 21 februari 2011
söndag 20 februari 2011
JAKTKURS TITTI & REGINA 1
Idag startade vårterminens jakt/apporteringskurs – GRÅBO – för Titti & Regina.
Med GOD planering kom vi iväg i tid och var framme en HEL kvart före utsatt tid. Ha ha, men jag var inte ensam om att ha lagt upp planen på det sättet – för de flesta kursdeltagarna var redan där, när vi anlände !!!
Här kommer 3 timmar kurs i text
Försnack – alla hade tagit plats och var och en berättade hur vinterns träning hade gått. Gick igenom dagens upplägg, vilket gick i linjetagets tecken.
Uppvärmning – en kombination av övningarna jaktfot/inkalln./stoppsign.
För vår del började det riktigt bra med både jaktfoten och inkallningarna.
När vi sen körde stoppsignalen, fungerade det inte så bra. Efter några försök med blandat resultat, beslutade jag att det nog var bättre att träna vidare hemma utan störning. Har ju den senaste veckan ”lyckas” förstöra stoppsignalen, när jag försökte avancera med att lägga på dirigering.
När jag sen gjorde ytterligare en inkallning, startade Özet med god fart, för att sen stanna och trycka ner nosen i snön/marken. Fläcken som han nosade på visade sig vara en blodfläck från labbtiken som tränade parallellt med oss. Tilda hade tydligen precis börja löpa. Efter det var Özet HELT förbytt – vad jag än gjorde, så sket han fullständigt i mig … jag frustrerad och arg som vanligt …
Övn 1 – (Titti)
Vi arbetade 2 och 2 – stod med ryggarna mot varandra – gick ut och la en dummy, medan hundarna satt kvar – sände sen en hund i taget på linjetaget.
Stadgan inga problem. Sände Özet mot dummyn – sprang bara rätt förbi – och började snusa omkring – när jag skulle hämta honom, stack han bara iväg … han struntade ÅTERIGEN fullständigt i mig … jag frustrerad och arg igen … Jobbade trots allt upp kontakten igen – och sände honom, men åt andra hållet – gick bra - sände hon åt det ”första” hållet igen – helt ok !
Därefter bytte vi plats/övning.
Övn. 2 – (Regina)
Regina stod i en backe och la ut en synlig dummy och sen när hunden levererade den dummyn, passade hon på att lägga ut ytterligare en (dold) som blev nästa skick. Vi flyttade vår grupp (4 hanar + 1 tik) från det laddade området, där de två löptikarna innan hade vistats.
Özet skötte sig perfekt – inga tveksamheter, hyfsat grepp och bra avlämningar. Inget att invända !
- Fikapause
Övn. 3 – (Regina)
Vi (6 ekipage) gick jaktfot - på rad - sträckan fram till själva övningsområdet. Özet började med att nosa ihärdigt i marken – men efter ihärdigt arbete (duktig Maggan) från min sida, gick han riktigt bra den mesta biten.
3 st linjetagsplaceringar las ut på rad/bredd med ca 20m ? mellanrum HÖGT uppe på en brant grusvall. 3 dummys las ut på varje ställe/placering. 3 ekipage stod på rad - var och en skickade sin hund efter hand - därefter växlade vi plats/position inför nästa skick.
Innan det var vår (3 ekipage) tur, tränade vi jaktfot gemensamt. Gick jättebra – Özet mycket följsam med bra kontakt.
Linjtagsövningarna gick också ganska bra …
– det första skicket (hö.), hjälpte Regina med att gå sakta i dummyns riktning.
– det andra skicket (mitt.), inga problem – rakt på
– det sista skicket (vä.), han sprang på ”det andra” (mitten) slog en kiss/markering på en tuva, för att sen springa rätt på den rätta dummyn … skulle förstås, stoppat/kallat tillbaka honom, så fort jag såg att han hade fel riktning/sprang åt fel håll …
Övn. 4 – (Titti)
Kombination med linjetag/närsök/markering (i en triangel)
Medan hundarna satt på rad, placerade vi ut dummysarna – ett område för linjetag / ett för närsök.
Alla ställde upp sig på rad – ett ekipage arbetade med linjetaget, ett annat med söket och det tredje ekipaget med markeringen. Markeringen kastades först, sen togs linjetaget först, sen söket och sist markeringen. 3 hundar var aktiva och två passiva.
Özet – satt lös och var urduktig genom HELA stadgan. Markeringen så gott som spikade han – Söket fixade han relativt fort, MEN släppte den för att undersöka resten av sökområdet – men inte efter några dummys förstås – efter lite ”avståndstillrättavisning” plockade han dock upp dummyn för leverans. När jag sen sände på linjetaget, sprang han rätt ut, för att bara springa rätt förbi … och börja snusa och lukta … Gjorde ett nytt försök – med kortare avstånd – samma sak. Efter lite ”tjafsande” slutade jag med att lägga ut dummyn på jättekort avstånd – som han fixade galant och därmed slutade vi på topp … he he !
Och här lite tankar om Özets och mitt beteende ....
Jag VET att området är/var väldigt "laddat" med dofter, från div. från hundar + att vi på vår kurs hade 2 löpande tikar, som visserligen precis hade börjat sina löp. Kanske hade även tidigare kursverksamheter, också haft löptikar ... vem vet ? I övrigt är området är "hårt" nyttjat av alla de slag - både hundfolk och hästfolk - men just häst, har jag svårt för att tro att han låter sig distraheras av längre, då han ju är van vid "hästomgivningar" ...
MEN även om jag visste alla dessa anledningar, så HAR jag svårt att acceptera hans beteende just för stunden. Hans dåliga uppförande gör att jag blir så oerhört besviken, frustrerad och känner mig så maktlös …
Behöver bli påmind - tack Titti - att han faktiskt mellan varven VAR duktig och utförde övningarna på bästa sätt och tar även tacksamt imot alla tips - tack Johanna - jag suger åt mig som en svamp ... SKA nu ta fram godisets "rolls royce" = inälvsgrejset ... eller så kanske det "räcker" med bara kyckling ? Hhummm ... men vad gör man när man inte har några "mutor" ... eller kan det vara så, att det leder till att han får en positiv minnes/målbild efter ”godismutorna” och det så småningom leder till att höjd motivation ?
OJ vilken positiv "feeling" jag just nu känner komma ...
Med GOD planering kom vi iväg i tid och var framme en HEL kvart före utsatt tid. Ha ha, men jag var inte ensam om att ha lagt upp planen på det sättet – för de flesta kursdeltagarna var redan där, när vi anlände !!!
Här kommer 3 timmar kurs i text
Försnack – alla hade tagit plats och var och en berättade hur vinterns träning hade gått. Gick igenom dagens upplägg, vilket gick i linjetagets tecken.
Uppvärmning – en kombination av övningarna jaktfot/inkalln./stoppsign.
För vår del började det riktigt bra med både jaktfoten och inkallningarna.
När vi sen körde stoppsignalen, fungerade det inte så bra. Efter några försök med blandat resultat, beslutade jag att det nog var bättre att träna vidare hemma utan störning. Har ju den senaste veckan ”lyckas” förstöra stoppsignalen, när jag försökte avancera med att lägga på dirigering.
När jag sen gjorde ytterligare en inkallning, startade Özet med god fart, för att sen stanna och trycka ner nosen i snön/marken. Fläcken som han nosade på visade sig vara en blodfläck från labbtiken som tränade parallellt med oss. Tilda hade tydligen precis börja löpa. Efter det var Özet HELT förbytt – vad jag än gjorde, så sket han fullständigt i mig … jag frustrerad och arg som vanligt …
Övn 1 – (Titti)
Vi arbetade 2 och 2 – stod med ryggarna mot varandra – gick ut och la en dummy, medan hundarna satt kvar – sände sen en hund i taget på linjetaget.
Stadgan inga problem. Sände Özet mot dummyn – sprang bara rätt förbi – och började snusa omkring – när jag skulle hämta honom, stack han bara iväg … han struntade ÅTERIGEN fullständigt i mig … jag frustrerad och arg igen … Jobbade trots allt upp kontakten igen – och sände honom, men åt andra hållet – gick bra - sände hon åt det ”första” hållet igen – helt ok !
Därefter bytte vi plats/övning.
Övn. 2 – (Regina)
Regina stod i en backe och la ut en synlig dummy och sen när hunden levererade den dummyn, passade hon på att lägga ut ytterligare en (dold) som blev nästa skick. Vi flyttade vår grupp (4 hanar + 1 tik) från det laddade området, där de två löptikarna innan hade vistats.
Özet skötte sig perfekt – inga tveksamheter, hyfsat grepp och bra avlämningar. Inget att invända !
- Fikapause
Övn. 3 – (Regina)
Vi (6 ekipage) gick jaktfot - på rad - sträckan fram till själva övningsområdet. Özet började med att nosa ihärdigt i marken – men efter ihärdigt arbete (duktig Maggan) från min sida, gick han riktigt bra den mesta biten.
3 st linjetagsplaceringar las ut på rad/bredd med ca 20m ? mellanrum HÖGT uppe på en brant grusvall. 3 dummys las ut på varje ställe/placering. 3 ekipage stod på rad - var och en skickade sin hund efter hand - därefter växlade vi plats/position inför nästa skick.
Innan det var vår (3 ekipage) tur, tränade vi jaktfot gemensamt. Gick jättebra – Özet mycket följsam med bra kontakt.
Linjtagsövningarna gick också ganska bra …
– det första skicket (hö.), hjälpte Regina med att gå sakta i dummyns riktning.
– det andra skicket (mitt.), inga problem – rakt på
– det sista skicket (vä.), han sprang på ”det andra” (mitten) slog en kiss/markering på en tuva, för att sen springa rätt på den rätta dummyn … skulle förstås, stoppat/kallat tillbaka honom, så fort jag såg att han hade fel riktning/sprang åt fel håll …
Övn. 4 – (Titti)
Kombination med linjetag/närsök/markering (i en triangel)
Medan hundarna satt på rad, placerade vi ut dummysarna – ett område för linjetag / ett för närsök.
Alla ställde upp sig på rad – ett ekipage arbetade med linjetaget, ett annat med söket och det tredje ekipaget med markeringen. Markeringen kastades först, sen togs linjetaget först, sen söket och sist markeringen. 3 hundar var aktiva och två passiva.
Özet – satt lös och var urduktig genom HELA stadgan. Markeringen så gott som spikade han – Söket fixade han relativt fort, MEN släppte den för att undersöka resten av sökområdet – men inte efter några dummys förstås – efter lite ”avståndstillrättavisning” plockade han dock upp dummyn för leverans. När jag sen sände på linjetaget, sprang han rätt ut, för att bara springa rätt förbi … och börja snusa och lukta … Gjorde ett nytt försök – med kortare avstånd – samma sak. Efter lite ”tjafsande” slutade jag med att lägga ut dummyn på jättekort avstånd – som han fixade galant och därmed slutade vi på topp … he he !
Och här lite tankar om Özets och mitt beteende ....
Jag VET att området är/var väldigt "laddat" med dofter, från div. från hundar + att vi på vår kurs hade 2 löpande tikar, som visserligen precis hade börjat sina löp. Kanske hade även tidigare kursverksamheter, också haft löptikar ... vem vet ? I övrigt är området är "hårt" nyttjat av alla de slag - både hundfolk och hästfolk - men just häst, har jag svårt för att tro att han låter sig distraheras av längre, då han ju är van vid "hästomgivningar" ...
MEN även om jag visste alla dessa anledningar, så HAR jag svårt att acceptera hans beteende just för stunden. Hans dåliga uppförande gör att jag blir så oerhört besviken, frustrerad och känner mig så maktlös …
Behöver bli påmind - tack Titti - att han faktiskt mellan varven VAR duktig och utförde övningarna på bästa sätt och tar även tacksamt imot alla tips - tack Johanna - jag suger åt mig som en svamp ... SKA nu ta fram godisets "rolls royce" = inälvsgrejset ... eller så kanske det "räcker" med bara kyckling ? Hhummm ... men vad gör man när man inte har några "mutor" ... eller kan det vara så, att det leder till att han får en positiv minnes/målbild efter ”godismutorna” och det så småningom leder till att höjd motivation ?
OJ vilken positiv "feeling" jag just nu känner komma ...
lördag 19 februari 2011
UNDERBART ÄR ... INTE ALLTID KORT !
Idag – LÅNGPROMMENAD på 2½ timme - ännu en ultimal vinterdag - SOLSKEN från en klarblå himmel, ca -6 grader och vindstilla, kan nästan inte bli bättre !
Dagens inlägg blir det sista på temat ”vardagslunk”, som jag nämnde i måndags. Hade ju ”utlovat” ett inlägg om dagen, tills kursverksamheterna startar … och imorgon börjar jakt/apporteringskursen för Titti & Regina – därmed ”the end” på ”vardagslunken” i bloggen. Men det är klart att det kommer mer inlägg om vad som händer i vardagen framöver, men kanske inte varje dag som har skett just denna veckan.
Från att ha varit en kall natt, var det fortfarande –12 grader på morgonen. Men när vi väl pillrade oss väg, framåt förmiddagen hade det hunnit stiga till behagliga –6 ca. Tänkte det skulle passa bra med en långpromenad idag – för imorgon, lär det väl inte bli någon längre utfärd, då vi med all säkert är utmattade efter kursen.
När vi kom till Paradisets lilla (6 platser) parkering, visade sig att alla platser var upptagna. Inte undra på, i detta vädret ! Ställde mig på gatan och vi började vår vandring. Ganska snart stötte vi på ett sällskap med 6 hundar – alla lösa. Jag hade kopplat Özet strax före mötet, men eftersom dom inte hade någon ambition att hejda sina hundar från att rusa fram till Özet – som blev lite konfundersam och ”stel” - så släppte jag honom. Allt gick utmärkt, även om ingen var direkt intresserad av att leka, utan mest gick omkring och läste av varann. Özet och jag gick vidare, tränade lite apporteringar längst vägen – både markeringar och linjetag. Gick jättebra !
Måste nämna att Özet, till skillnad mot i början på veckan - då han var så j_vla olydig att jag höll på att gå upp i atomer – NU var en riktig ”mönstervovve”. Han var o t r o l i g t vaken och lydig. Till och med, när han vid ett tillfälle stannade och stelnade till, stod där med högburet huvud och svansen rätt upp – det han såg, var skymt för mig.
Han kollade på mig och kollade framåt igen … Jag tänkte – vad är det han ser - är det älg eller en hund ? Jag ropade och började dra mig bakåt så jag försvann ur hans synfält … och faktiskt - HAN KOM ! Jag överöste honom med beröm, kopplade honom efter ”tjoandet” och när vi kom ”ut” från det som – för mig, varit skymt - stod där en tjej med en spaniel. Undrar om detta var en engångsförteelse ? troligen !!! Men det lär man väl märka vad det lider …
Nä, nu måste jag iväg för att hämta Tommy på Landvetter flygplats – jag fortsätter imorgon med att komplettera med lite bilder ...
Dagens inlägg blir det sista på temat ”vardagslunk”, som jag nämnde i måndags. Hade ju ”utlovat” ett inlägg om dagen, tills kursverksamheterna startar … och imorgon börjar jakt/apporteringskursen för Titti & Regina – därmed ”the end” på ”vardagslunken” i bloggen. Men det är klart att det kommer mer inlägg om vad som händer i vardagen framöver, men kanske inte varje dag som har skett just denna veckan.
Från att ha varit en kall natt, var det fortfarande –12 grader på morgonen. Men när vi väl pillrade oss väg, framåt förmiddagen hade det hunnit stiga till behagliga –6 ca. Tänkte det skulle passa bra med en långpromenad idag – för imorgon, lär det väl inte bli någon längre utfärd, då vi med all säkert är utmattade efter kursen.
När vi kom till Paradisets lilla (6 platser) parkering, visade sig att alla platser var upptagna. Inte undra på, i detta vädret ! Ställde mig på gatan och vi började vår vandring. Ganska snart stötte vi på ett sällskap med 6 hundar – alla lösa. Jag hade kopplat Özet strax före mötet, men eftersom dom inte hade någon ambition att hejda sina hundar från att rusa fram till Özet – som blev lite konfundersam och ”stel” - så släppte jag honom. Allt gick utmärkt, även om ingen var direkt intresserad av att leka, utan mest gick omkring och läste av varann. Özet och jag gick vidare, tränade lite apporteringar längst vägen – både markeringar och linjetag. Gick jättebra !
Måste nämna att Özet, till skillnad mot i början på veckan - då han var så j_vla olydig att jag höll på att gå upp i atomer – NU var en riktig ”mönstervovve”. Han var o t r o l i g t vaken och lydig. Till och med, när han vid ett tillfälle stannade och stelnade till, stod där med högburet huvud och svansen rätt upp – det han såg, var skymt för mig.
Han kollade på mig och kollade framåt igen … Jag tänkte – vad är det han ser - är det älg eller en hund ? Jag ropade och började dra mig bakåt så jag försvann ur hans synfält … och faktiskt - HAN KOM ! Jag överöste honom med beröm, kopplade honom efter ”tjoandet” och när vi kom ”ut” från det som – för mig, varit skymt - stod där en tjej med en spaniel. Undrar om detta var en engångsförteelse ? troligen !!! Men det lär man väl märka vad det lider …
Nä, nu måste jag iväg för att hämta Tommy på Landvetter flygplats – jag fortsätter imorgon med att komplettera med lite bilder ...
fredag 18 februari 2011
MÖTE PÅ ISEN
Idag – SOLSKEN från en klarblå himmel, ca -3 grader och vindstilla
I dag styrde vi kosan mot Kåsjön, för att promenera längst sjöns strandkant, i det underbara solskenet. Det var mycket folk och hundar som vistades på isen, och pga av hans sedvanliga intresse för att skapa nya bekantskaper, fick han gå i koppel då och då.
Tyvärr var batterit till kameran urladdat, så jag tog några bilder med mobilen istället = dålig kvalitet !
När vi passerade en av de bortre vikarna gick vi ut på isen för att träna stoppsignal, vilken jag tycker har ”förstörts” pga att vi har försökt oss på att avancera dirigeringen. Efter ett par gånger tyckte jag det gick riktigt bra och var just på väg in till strandkanten för gå vidare upp i skogen igen, när jag hörde någon ropa. Men det lät så avlägset så jag hade inte en tanke på att det var åt oss det ropades. Men när jag vände mig om såg jag långt där ute på isen att någon viftade med armen och ropade heeejjjjj ! Och DÅ såg jag att det var Malin med Mara, doberman och lilla Zazzi, phalene (papillon m. hängande öron). Jag gick dom till mötes och vi släppte hundarna, som aldrig tidigare umgåtts lösa. Båda hundarna hade precis slutat löpa (herregud – löper alla tikar nu ?). Özet fattade genast tycke för lilla Zazzi och följde henne envetet i början, men övergick snart till Mara, utan att för den sakens skull var intresserad av hennes ”slutlöp”. Dom lekte jättebra, men Özet fick verkligen kämpa och hade fullt tjå att hinna med/ifatt Mara , som älskade att bli jagad. Mara, som ju är STOR och stark, var väldigt duktig på att läsa av Özet, när han tyckte det blev för mycket …
Kvällsrundan gick åter (har gjort så hela vecka, sånär som i tisdags) på Blacktjärns belysta motionsspår – ikväll i månsken.
I dag styrde vi kosan mot Kåsjön, för att promenera längst sjöns strandkant, i det underbara solskenet. Det var mycket folk och hundar som vistades på isen, och pga av hans sedvanliga intresse för att skapa nya bekantskaper, fick han gå i koppel då och då.
Tyvärr var batterit till kameran urladdat, så jag tog några bilder med mobilen istället = dålig kvalitet !
När vi passerade en av de bortre vikarna gick vi ut på isen för att träna stoppsignal, vilken jag tycker har ”förstörts” pga att vi har försökt oss på att avancera dirigeringen. Efter ett par gånger tyckte jag det gick riktigt bra och var just på väg in till strandkanten för gå vidare upp i skogen igen, när jag hörde någon ropa. Men det lät så avlägset så jag hade inte en tanke på att det var åt oss det ropades. Men när jag vände mig om såg jag långt där ute på isen att någon viftade med armen och ropade heeejjjjj ! Och DÅ såg jag att det var Malin med Mara, doberman och lilla Zazzi, phalene (papillon m. hängande öron). Jag gick dom till mötes och vi släppte hundarna, som aldrig tidigare umgåtts lösa. Båda hundarna hade precis slutat löpa (herregud – löper alla tikar nu ?). Özet fattade genast tycke för lilla Zazzi och följde henne envetet i början, men övergick snart till Mara, utan att för den sakens skull var intresserad av hennes ”slutlöp”. Dom lekte jättebra, men Özet fick verkligen kämpa och hade fullt tjå att hinna med/ifatt Mara , som älskade att bli jagad. Mara, som ju är STOR och stark, var väldigt duktig på att läsa av Özet, när han tyckte det blev för mycket …
Kvällsrundan gick åter (har gjort så hela vecka, sånär som i tisdags) på Blacktjärns belysta motionsspår – ikväll i månsken.
torsdag 17 februari 2011
FRUSTRERAD ... IGEN !
Idag - mulet ca -1 grad och vindstilla
Dagens lunchrunda gick i Paradiset, med en hund som jag inte ville kännas vid, efter promenadens slut ... kände för att ställa upp bildörren och sätta upp en skylt med "hund säljes billigt" !
Hur F_N kan en hund bara vara focuserad på sitt j_vla luktande HELA tiden ? Jag blir gaaaaaalen .... !
Den mjuka sega ”knäck” som han tidigare har haft i öronen, hade nu omvandlats till en stenhård massa som hade täppt till totalt. Han har oxå börjat tänja på avståndet från mig och sket idag blanka f_n i mig när jag ropade på honom. Jag kände mig ”maktlös” och vek in i skogen och gömde mig .... Vad hände ? Jovisst, efter en låååååång stund reagerade han - Oj, vad tog hon vägen .... spring spring …. stannar .... spanar .... spring spring …. stannar .... spanar …. springer tillbaka ... stannar …. spanar ..... - Åhh, matte där var du ju !
Men inser att jag måste göra detta ofta och agera ännumera "tjo-o-tjim" för att det ska bli nån ordentlig effekt ....
När vi skulle göra ett linjetag och jag gick ut för att lägga dummyn, då ser jag honom vända bort huvudet och gjorde sin hals så lååååång som bara han kan .... vädrande som värsta ... suck !
Funderade på väg till bilen om jag skulle ta med mig värstinggodis-belöningen (inälvs"gojsmojs") nästa gång. Men vill ju inte att han ska vara "blasé" på godiset innan viltträningen ens har börjat .... nä, får nog försöka få honom att tycka att just JAG, är den som gäller .... hur det nu ska gå till ?
Inte nog med den eländigt olydiga hunden ... hon den där som försökte att få honom dit hon ville ... hon trampade vid sidan av spången och "tjompade" ända ner till knäna och föll framåt och smällde i sitt onda knä - aaaaaaaajjjjjjjjjjjjjjjjjjjj - i isen framför henne, som inte brast vid "tjompandet".
Jah, just det- precis där var det ...
Vill bara slutligen nämna att Özet tidigare nu ikväll, skötte sig exemplariskt när vi var ute och gick motionsspåret vid Blacktjärn. Han var både lyhörd och samarbetsvillig ... Så än finns det hopp – som Sina brukar säga om Tengel – jag behåller honom ett tag till !
Dagens lunchrunda gick i Paradiset, med en hund som jag inte ville kännas vid, efter promenadens slut ... kände för att ställa upp bildörren och sätta upp en skylt med "hund säljes billigt" !
Hur F_N kan en hund bara vara focuserad på sitt j_vla luktande HELA tiden ? Jag blir gaaaaaalen .... !
Den mjuka sega ”knäck” som han tidigare har haft i öronen, hade nu omvandlats till en stenhård massa som hade täppt till totalt. Han har oxå börjat tänja på avståndet från mig och sket idag blanka f_n i mig när jag ropade på honom. Jag kände mig ”maktlös” och vek in i skogen och gömde mig .... Vad hände ? Jovisst, efter en låååååång stund reagerade han - Oj, vad tog hon vägen .... spring spring …. stannar .... spanar .... spring spring …. stannar .... spanar …. springer tillbaka ... stannar …. spanar ..... - Åhh, matte där var du ju !
Men inser att jag måste göra detta ofta och agera ännumera "tjo-o-tjim" för att det ska bli nån ordentlig effekt .... När vi skulle göra ett linjetag och jag gick ut för att lägga dummyn, då ser jag honom vända bort huvudet och gjorde sin hals så lååååång som bara han kan .... vädrande som värsta ... suck !
Funderade på väg till bilen om jag skulle ta med mig värstinggodis-belöningen (inälvs"gojsmojs") nästa gång. Men vill ju inte att han ska vara "blasé" på godiset innan viltträningen ens har börjat .... nä, får nog försöka få honom att tycka att just JAG, är den som gäller .... hur det nu ska gå till ?
Inte nog med den eländigt olydiga hunden ... hon den där som försökte att få honom dit hon ville ... hon trampade vid sidan av spången och "tjompade" ända ner till knäna och föll framåt och smällde i sitt onda knä - aaaaaaaajjjjjjjjjjjjjjjjjjjj - i isen framför henne, som inte brast vid "tjompandet".
Jah, just det- precis där var det ...
Vill bara slutligen nämna att Özet tidigare nu ikväll, skötte sig exemplariskt när vi var ute och gick motionsspåret vid Blacktjärn. Han var både lyhörd och samarbetsvillig ... Så än finns det hopp – som Sina brukar säga om Tengel – jag behåller honom ett tag till !
onsdag 16 februari 2011
IDAG ÄR MAN FÅORDIG ...
... OCH LÅTER FOTONA TALA ...
Idag - mulet, ca -2 grader, svagt snöande och nästan vindstilla.
appellplanen ännu i vinter skrud
trevligt möte
Maderna
sprallig
och
glad
min gamla kära lilla ridskola
Idag - mulet, ca -2 grader, svagt snöande och nästan vindstilla.
appellplanen ännu i vinter skrud
trevligt möte
Maderna
sprallig
och
glad
min gamla kära lilla ridskola
tisdag 15 februari 2011
TISDAGSKVÄLL
Vi tog oss en kvällspromenad ...
Planen var att promenera antingen HELA 8:ans belysta motionsspår , eller HELST vika av på lämpl. ställe ... frågan var bara VAR ! Äh, det löser sig, tänkte jag och vandrade iväg - kl.19.00 - med ett ÖZ glatt svassande runt bena. Nä, det var inte riktigt sant - för han gick mest med nosen "hårt" tryckt mot backen och snusade ... och snusade ... och snusade ... Jag stoppat ner pannlampan i fickan, ifall jag skulle vika av från det belysta spåret, MEN därimot glömde jag broddarna. Och det skulle visa sig vara ett misstag - för det var minsann inte så lätt att få fäste på flisen mellan de kala isfläckarna. Ett steg fram och två bak liksom ... När vi halkat omkring, i vad som kändes som en evighet (ca 1 km) passerade vi Svarttjärn, precis där milspåret skymtar till. Hhumm ... tänkte jag och fann att DET spåret - obelyst - hade klart bättre underlag än 8:an, trots att det inte var halkbekämpat. Där viker vi in tänkte jag ... och vad bra - här kan du ju gå lös Özet och släppte honom därmed.
Vi gick och gick ... ibland där det var lite ljusare öppna ytor och ibland gick vi under mörk granskog. Imellanåt skymtade det till ett par lysande ögon och jag var glad så länge det var ÖZETS ögon ! Befarade att jag helt plötslig skulle stirra in i ett främmande ögon - typ nån älgs eller så - men som tur var blev det inte verklighet. Längst spåret funderade jag på hur långt vi skulle gå - men det var ju så härligt så tillslut (efter ca 5km) var vi nere vid Delsjön och strax innan vi gick ut på 8:an, hade jag kopplat Özet. Nu var frågan om jag skulle VÅGA gena över Brudaremossen (skidanläggn.) och parkeringsplatsen där. Vet nämligen att där (p-platsen) har - iaf tidigare - pågått sexhandel, med t.o.m. någon som blev mördad för några år sedan.
Med detta i tanken, skymtade jag i ögonvrån, att det kom någon gående bakom oss. Denna någon, kom allt närmare och Özet slängde en blick bakåt med jämna mellanrum. Klockan hade hunnit bli ½9, så det var inga motionärer ute och sprang längre. Jag tyckte det var lite läskigt, måste jag erkänna. När personen till slut hann ikapp och passerade oss, vände han sig om och kollade in både mig och Özet. HAN vände sig om och kollade in Özet flera gånger !!!! Jag TROR att det var en HAN ... han hade nämligen en svart heltäckande huva (typ rånarhuva) på sig. Antingen tyckte han att Özet var så fin, att han inte kunde slita blicken ifrån honom .... eller så hade han annat i tankarna .... Jag började "släpa" benen efter mig, så avståndet imellan oss skulle öka och därmed kunde jag se vart han tog vägen - skulle han vika av upp mot Brudaremossen, eller skulle han fortsätta 8:an ? Han fortsatte på 8:an och då trotsade jag den obehagliga känslan med att gena över Brudaremossen. Parkeringsplatsen låg helt öde, och jag kunde lättad fortsätta över Brudarebacken, för att så småningom nå bilen och "min" parkering. Helt slut både psykiskt och fysiskt !
Planen var att promenera antingen HELA 8:ans belysta motionsspår , eller HELST vika av på lämpl. ställe ... frågan var bara VAR ! Äh, det löser sig, tänkte jag och vandrade iväg - kl.19.00 - med ett ÖZ glatt svassande runt bena. Nä, det var inte riktigt sant - för han gick mest med nosen "hårt" tryckt mot backen och snusade ... och snusade ... och snusade ... Jag stoppat ner pannlampan i fickan, ifall jag skulle vika av från det belysta spåret, MEN därimot glömde jag broddarna. Och det skulle visa sig vara ett misstag - för det var minsann inte så lätt att få fäste på flisen mellan de kala isfläckarna. Ett steg fram och två bak liksom ... När vi halkat omkring, i vad som kändes som en evighet (ca 1 km) passerade vi Svarttjärn, precis där milspåret skymtar till. Hhumm ... tänkte jag och fann att DET spåret - obelyst - hade klart bättre underlag än 8:an, trots att det inte var halkbekämpat. Där viker vi in tänkte jag ... och vad bra - här kan du ju gå lös Özet och släppte honom därmed.
Vi gick och gick ... ibland där det var lite ljusare öppna ytor och ibland gick vi under mörk granskog. Imellanåt skymtade det till ett par lysande ögon och jag var glad så länge det var ÖZETS ögon ! Befarade att jag helt plötslig skulle stirra in i ett främmande ögon - typ nån älgs eller så - men som tur var blev det inte verklighet. Längst spåret funderade jag på hur långt vi skulle gå - men det var ju så härligt så tillslut (efter ca 5km) var vi nere vid Delsjön och strax innan vi gick ut på 8:an, hade jag kopplat Özet. Nu var frågan om jag skulle VÅGA gena över Brudaremossen (skidanläggn.) och parkeringsplatsen där. Vet nämligen att där (p-platsen) har - iaf tidigare - pågått sexhandel, med t.o.m. någon som blev mördad för några år sedan.
Med detta i tanken, skymtade jag i ögonvrån, att det kom någon gående bakom oss. Denna någon, kom allt närmare och Özet slängde en blick bakåt med jämna mellanrum. Klockan hade hunnit bli ½9, så det var inga motionärer ute och sprang längre. Jag tyckte det var lite läskigt, måste jag erkänna. När personen till slut hann ikapp och passerade oss, vände han sig om och kollade in både mig och Özet. HAN vände sig om och kollade in Özet flera gånger !!!! Jag TROR att det var en HAN ... han hade nämligen en svart heltäckande huva (typ rånarhuva) på sig. Antingen tyckte han att Özet var så fin, att han inte kunde slita blicken ifrån honom .... eller så hade han annat i tankarna .... Jag började "släpa" benen efter mig, så avståndet imellan oss skulle öka och därmed kunde jag se vart han tog vägen - skulle han vika av upp mot Brudaremossen, eller skulle han fortsätta 8:an ? Han fortsatte på 8:an och då trotsade jag den obehagliga känslan med att gena över Brudaremossen. Parkeringsplatsen låg helt öde, och jag kunde lättad fortsätta över Brudarebacken, för att så småningom nå bilen och "min" parkering. Helt slut både psykiskt och fysiskt !
TISDAGSLUNCH
Idag - lite "skyig" blå himmel, ca -3grader, kallt och mer blåsigt än i går.
Dagens lunchpromenad gick åt att reka Kvibergsområdet – som är ett STORT idrott-och rekreationsområde - som är mina gamla hemtrakter, där jag är uppvuxen (mamma bor fortf. kvar). Frågan var hur promenadvänligt, det kunde tänkas ha blivit nu efter vinterns svåra ishalka. Vill ju inte dra med mamma - som är lite "ostadig" - på promenad om underlaget inte är säkert.
Som lite kuriosa kan jag berätta, att under min uppväxt, var här militärområde (luftvärnet - LV6 - 1962-1994) och ännu tidigare (1895-1962) fanns här Sveriges sista beridna artilleriregemente (A2). Under 50-talet, hjälpte mamma till att rida och motionera hästarna, då det inte fanns tillräckligt med "beridare".
Ja ja, det om detta ... när Özet & jag började vår promenad, blev vi (jag !) glatt överraskade, av att det var barmark - nästan - både på gångstråket och på gräsplanerna. Härligt att kunna ta av broddarna efter en stund, då jag "vågade" lita på att det faktiskt gick att gå utan. När vi kom till bortre delen av omr. passade jag på att köra lite "oplanerad" lydnad. Det blev lite kontaktövn. och fotgånde, och även ett par ställande. Gick väldigt bra i början, men kände att han efter en stund tappade focus och var mer intresserad av omgivningen. Tror att jag måste hitta andra belöningsformer, känner att jag "snöar" in på samma !
Sen åkte vi hem till mamma och hälsade på en stund - berättade att så snart när vädret känns lite behagligare, kan vi nog börja promenera en liten runda på "ängen"(Kvibergsomr.)
Därefter åkte jag hem för att lämna Özet och åter bege mig till jobbet. Kunde konstatera att Özet var ganska trött - det lilla lydnadspasset tröttade mer än jag kunde ana ....
Dagens lunchpromenad gick åt att reka Kvibergsområdet – som är ett STORT idrott-och rekreationsområde - som är mina gamla hemtrakter, där jag är uppvuxen (mamma bor fortf. kvar). Frågan var hur promenadvänligt, det kunde tänkas ha blivit nu efter vinterns svåra ishalka. Vill ju inte dra med mamma - som är lite "ostadig" - på promenad om underlaget inte är säkert.
Som lite kuriosa kan jag berätta, att under min uppväxt, var här militärområde (luftvärnet - LV6 - 1962-1994) och ännu tidigare (1895-1962) fanns här Sveriges sista beridna artilleriregemente (A2). Under 50-talet, hjälpte mamma till att rida och motionera hästarna, då det inte fanns tillräckligt med "beridare".Ja ja, det om detta ... när Özet & jag började vår promenad, blev vi (jag !) glatt överraskade, av att det var barmark - nästan - både på gångstråket och på gräsplanerna. Härligt att kunna ta av broddarna efter en stund, då jag "vågade" lita på att det faktiskt gick att gå utan. När vi kom till bortre delen av omr. passade jag på att köra lite "oplanerad" lydnad. Det blev lite kontaktövn. och fotgånde, och även ett par ställande. Gick väldigt bra i början, men kände att han efter en stund tappade focus och var mer intresserad av omgivningen. Tror att jag måste hitta andra belöningsformer, känner att jag "snöar" in på samma !
Sen åkte vi hem till mamma och hälsade på en stund - berättade att så snart när vädret känns lite behagligare, kan vi nog börja promenera en liten runda på "ängen"(Kvibergsomr.)
Därefter åkte jag hem för att lämna Özet och åter bege mig till jobbet. Kunde konstatera att Özet var ganska trött - det lilla lydnadspasset tröttade mer än jag kunde ana ....
måndag 14 februari 2011
I VÄNTAN PÅ ...
... vårens kursverksamheter, tänkte jag att försöka bjuda på ett inlägg om dagen - mest bilder - som kommer handla om vår vardagslunk. Tiden får väl utvisa om jag lyckas fullfölja denna tanke ...
MÅNDAGSLUNK
Idag - mulet, ca -5 grader, kallt och lite blåsigt.
Dagens lunchpromenad gick upp till Getryggen, med start och "landning" vid Härlanda tjärn. Vi gick dock inte ända fram till Vä. Långvattnet, utan vek av lite tidigare ner mot 8:ans motionsspår.
Eftersom det fortfarande är isigt värre på alla stigar - även om det faktiskt börjat bli barmark på en del ställen i skogen - blev kängorna broddförsedda ... ännu en gång. Gissa om man är trött på dessa broddar, men hur hade man klarat denna vintern utan dom, säger jag bara ? Kan bara konstatera att dom är guld värda !
Vi traskade iväg förbi tjärnen och spanade samtidigt in en skolklass som var ute på isen och pimplade. Mysigt att se ! Heja utomhusaktiviteter ...
Gick vidare och började stigningen upp mot Getryggen, som är en ås/bergsrygg, högt belägen, med fin utskikt. Det är även här som bl.a Västra Långvattnet ligger (lite info. för er som inte är bekanta med GBG) som ni kanske känner igen från tidigare inlägg och bloggande. När vi nu, som sagt, var på väg upp mot höjden, stannade vi och spanade (jag!!!) ut över Brudaremossens skidanäggning, där det inte var någon verksamhet överhuvud taget - trots sportlovet ! Möjligen kunde det bero på den dåliga snötillgången - he he !
Här passade vi även på att köra några linjetag, vilka tyvärr inte gick så vidare värst bra. Han var både "yvig och snurrig". Fick sätta honom och gå ut och visa var den låg och därefter skicka honom igen ... men DÅ var det inga problem förstås. Verkar som han är lite "ringrostig" när det gäller just linjetagen ... med tanke på hur det gick igår, då han ju oxå hade lite "problem".
Vi gick vidare utmed bergsryggen och när vi småningom började ta oss nedför, mot 8:an motionsspår, hade Özet kommit på att det nu åter gick att gräva efter hjorttryffel.
Men den STORA händelsen idag, var att vi försökte oss på en vidareutveckling av dirigeringen. Även om det inte gick alldeles lysande precis, så är jag nöjd att jag testade. Helt OK så länge dummyn var synlig och han satt still vid stoppsignalen och därefter fick dirigeringen. Men när han var i rörelse mot en "fejkad" punkt, så stoppade han visserligen duktigt vid stoppsignalen, MEN sen när jag dirigerade honom fattade han nada - han agerade mest "snurre sprätt" och påbörjade något som mer liknade ett "sök", förutom vid ETT tillfälle, då det gick som smort ! Och då var jag ju tvungen !!!! att testa honom en gång till ... och då kan ni ju räkna ut hur det gick :-P Men jag tror det kommer ... tror att han kommer att fatta snart ... bara JAG lyckas vara TYDLIG nog ... mitt kloka lille ÖZ !
MÅNDAGSLUNK
Idag - mulet, ca -5 grader, kallt och lite blåsigt.
Dagens lunchpromenad gick upp till Getryggen, med start och "landning" vid Härlanda tjärn. Vi gick dock inte ända fram till Vä. Långvattnet, utan vek av lite tidigare ner mot 8:ans motionsspår.
Eftersom det fortfarande är isigt värre på alla stigar - även om det faktiskt börjat bli barmark på en del ställen i skogen - blev kängorna broddförsedda ... ännu en gång. Gissa om man är trött på dessa broddar, men hur hade man klarat denna vintern utan dom, säger jag bara ? Kan bara konstatera att dom är guld värda !
Vi traskade iväg förbi tjärnen och spanade samtidigt in en skolklass som var ute på isen och pimplade. Mysigt att se ! Heja utomhusaktiviteter ...
Gick vidare och började stigningen upp mot Getryggen, som är en ås/bergsrygg, högt belägen, med fin utskikt. Det är även här som bl.a Västra Långvattnet ligger (lite info. för er som inte är bekanta med GBG) som ni kanske känner igen från tidigare inlägg och bloggande. När vi nu, som sagt, var på väg upp mot höjden, stannade vi och spanade (jag!!!) ut över Brudaremossens skidanäggning, där det inte var någon verksamhet överhuvud taget - trots sportlovet ! Möjligen kunde det bero på den dåliga snötillgången - he he !
Här passade vi även på att köra några linjetag, vilka tyvärr inte gick så vidare värst bra. Han var både "yvig och snurrig". Fick sätta honom och gå ut och visa var den låg och därefter skicka honom igen ... men DÅ var det inga problem förstås. Verkar som han är lite "ringrostig" när det gäller just linjetagen ... med tanke på hur det gick igår, då han ju oxå hade lite "problem".
Vi gick vidare utmed bergsryggen och när vi småningom började ta oss nedför, mot 8:an motionsspår, hade Özet kommit på att det nu åter gick att gräva efter hjorttryffel.
Men den STORA händelsen idag, var att vi försökte oss på en vidareutveckling av dirigeringen. Även om det inte gick alldeles lysande precis, så är jag nöjd att jag testade. Helt OK så länge dummyn var synlig och han satt still vid stoppsignalen och därefter fick dirigeringen. Men när han var i rörelse mot en "fejkad" punkt, så stoppade han visserligen duktigt vid stoppsignalen, MEN sen när jag dirigerade honom fattade han nada - han agerade mest "snurre sprätt" och påbörjade något som mer liknade ett "sök", förutom vid ETT tillfälle, då det gick som smort ! Och då var jag ju tvungen !!!! att testa honom en gång till ... och då kan ni ju räkna ut hur det gick :-P Men jag tror det kommer ... tror att han kommer att fatta snart ... bara JAG lyckas vara TYDLIG nog ... mitt kloka lille ÖZ !
söndag 13 februari 2011
EN HÄRLIG TRÄNINGSDAG ...
Idag har vi varit på årets 2:a gemensamma apporteringsträning, med kursvännerna från ”Lena & Maria-kursen”.
FÖRRA söndagens träning ...
I morse … eller rättare sagt igår kväll, började jag med att plocka fram alla träningsprylar, som den goda planerare jag är !!!! Alltså – som jag igentligen inte alls är. Förra helgen, fick jag nämligen en viss ”kritik”, pga mitt slarv och dåliga planerande. Då hade jag inte brytt mig om att packa ner varken kaffe eller macka – utan bara nöjt mig med att slänga ner en apelsin i lilla ryggsäcken – den utan pall.
– Men Maggan, har du inget kaffe och ska du STÅ där ?
– Äh, jag ”orkade” inte …
– Men Maggan, du MÅSTE lära dig planera – gör ordning ryggsäcken kvällen före …
– Jaa jaaa, det blir nog bra med det … ha ha … ”svårt att lära gamla hundar sitta” … eller ?
Men NU – till idag – hade jag minsann ändrat på det, och hade alltså gjort ordning det mesta kvällen innan. Alltså – välplanerad och klar i god tid, mötte vi upp vid parkeringen vid Partille BK.
Denna gången möttes vi av nya bekantskaper – Lena, med sina goldengentlemän, Findus & Harry. Annars samma gäng som förra söndagen - Pia & Bonus flat och Ingela & Lilja golden - så när som Therese & Iris labbe.
Vi körde först olika stadgeövningar och inkallningar. Gick vidare in i skogen (gles granskog) – hittade en solig glänta, där vi ”slog läger”. Vi började med ett par (enkel) markeringar var. För Özets del, spikade han bägge. Innan fikarasten, fortsatte vi med en kombination – markering / linjetag i 90 grader. Jag sände Özet först på markeringen, som han spikade och sen på linjetaget, som han ”irrade” ut aningen ifrån. Kallade in och bad att Lena visa dummyn och sände igen. Nu sprang han rakt på och levererade fint.
Vi fikade en stund och medan de andra hundarna blev påklädda med sina fina (ingen ironi) täcken – back on tracks och hurta’s – hade kompisarna roligt åt Özets enkla modell av ”täcke”. Hade nämligen tagit med mig husses gosiga fleece-väst – man tager vad man haver ... 
Efter fikapausen, körde vi samma ”90-graders” övning – men nu med linjetag på bägge. Denna gången sprang Özet rätt på, vid bägge linjetagen. Strålande ! Jag lät även Özet – även jag själv - fräscha upp både stoppsignal och dirigering. Också det gick strålande.
SUMMA = BRA träning alltså !
FÖRRA söndagens träning ...
I morse … eller rättare sagt igår kväll, började jag med att plocka fram alla träningsprylar, som den goda planerare jag är !!!! Alltså – som jag igentligen inte alls är. Förra helgen, fick jag nämligen en viss ”kritik”, pga mitt slarv och dåliga planerande. Då hade jag inte brytt mig om att packa ner varken kaffe eller macka – utan bara nöjt mig med att slänga ner en apelsin i lilla ryggsäcken – den utan pall.
– Men Maggan, har du inget kaffe och ska du STÅ där ?
– Äh, jag ”orkade” inte …
– Men Maggan, du MÅSTE lära dig planera – gör ordning ryggsäcken kvällen före …
– Jaa jaaa, det blir nog bra med det … ha ha … ”svårt att lära gamla hundar sitta” … eller ?
Men NU – till idag – hade jag minsann ändrat på det, och hade alltså gjort ordning det mesta kvällen innan. Alltså – välplanerad och klar i god tid, mötte vi upp vid parkeringen vid Partille BK.
Denna gången möttes vi av nya bekantskaper – Lena, med sina goldengentlemän, Findus & Harry. Annars samma gäng som förra söndagen - Pia & Bonus flat och Ingela & Lilja golden - så när som Therese & Iris labbe.
Vi körde först olika stadgeövningar och inkallningar. Gick vidare in i skogen (gles granskog) – hittade en solig glänta, där vi ”slog läger”. Vi började med ett par (enkel) markeringar var. För Özets del, spikade han bägge. Innan fikarasten, fortsatte vi med en kombination – markering / linjetag i 90 grader. Jag sände Özet först på markeringen, som han spikade och sen på linjetaget, som han ”irrade” ut aningen ifrån. Kallade in och bad att Lena visa dummyn och sände igen. Nu sprang han rakt på och levererade fint.
Vi fikade en stund och medan de andra hundarna blev påklädda med sina fina (ingen ironi) täcken – back on tracks och hurta’s – hade kompisarna roligt åt Özets enkla modell av ”täcke”. Hade nämligen tagit med mig husses gosiga fleece-väst – man tager vad man haver ... 
Efter fikapausen, körde vi samma ”90-graders” övning – men nu med linjetag på bägge. Denna gången sprang Özet rätt på, vid bägge linjetagen. Strålande ! Jag lät även Özet – även jag själv - fräscha upp både stoppsignal och dirigering. Också det gick strålande. SUMMA = BRA träning alltså !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)