När vi i dag på lunchen började vår promenad vid klubben, på stigen mot hästhagen, hajade till då jag såg nåt som skuttade fram från (bakom) buskarna ca 100 meter framför oss. Min första tanke var att det var en stor hund, men sekunden efter såg jag att det var en ponny – skäck – som vandrade (ibland skuttande) omkring i området vid hagens öppning. Tänkte att jag måste låta hundarna göra ifrån sig innan jag tar mig an situationen och tar hand om den lille vilsne ponnyn – OM det inte finns nån i stallet vill säga, men det fanns det inte, där var det tomt som i …
Sagt och gjort och när dogsen gjort vad dom skulle satte jag dom i bilen och satte kurs mot hagen igen, med ett retrieverkoppel i fickan. Väl framme fanns det ingen ponny … ponnyn var försvunnen. Jag gick in i skogen, med den tanken att den lille ponnyn kanske kunde ha vandrat iväg och skulle befinna sig lite längre in, men efter en stunds irrande utan att nån ponny dykt upp, återvände jag till hagen. Spanade in de andra hästarna som gick på andra sidan, längst bort i hagen. Tyckte mig skymta en liten vit ponny bland dom andra, men såg inte om den var helvit eller om det var en skäck. Gick därför in i hagen för att kolla – och jomen visst, där var den ju – den lille skäcken. Men hur sjutton hade detta gått till – hur/var hade den tagit sig in igen ? När jag gick tillbaka ut ur hagen, gick jag via utgången och DÅ såg jag hur det hade gått till !
De två elstängseltrådarna (med handtag) satt med JÄTTESTORT mellanrum, den övre satt på ca 1,40 och den understa nästan i markhöjd … såklart att den lille ponnyn hade ju vandrat ut och in i hagen som den behagade. Det lilla mystiska äventyret slutade med att jag skrev en lapp för kännedom och satte på stalldörren.
***
Kväll
Gick lite tidigare från jobbet, för att jag skulle hinna ge Rejs ett litet närsök innan Semlas rallykurs började. Var lite grinig, då det precis började regna när vi åkte hemifrån. Men skönt var att det slutade när vi kom fram till Dammekärr för promenad och närsök.
Närsöket gick strålande - försökte verkligen gräva ner dom ordentligt, får väl snart börja ha med spade.
Något sen åkte jag/vi vidare till Ale och rallykursen. Idag var det avslutning och det skulle bli en realistisk bana, med banvandring och allt. Himla bra upplägg, där vi - när vi stod bredvid domaren - fick höra hennes motivering till poängavdragen inkl. benämningar mm.
Det var sannerligen inte så lätt - inte vidröra hunden (främst att tänka på vid uppställningen vid starten), inte korrigera i kopplet, stå still med båda fötterna vid halterna, inte forcera för att få med sig hunden, inte snubbla på skyltarna, inte .... , inte .... , ja det var som sagt mycket att hålla reda på. Tyckte Semla följde med otroligt fint, visst fick jag locka och pocka imellanåt, men på det stora hela var hon jätteduktig, kände mig riktigt stolt över henne.
På andra rundan, då "fröken domare" gick med och coachade längst banan, blev Semla lite störd av först något skjutade på avstånd och sen nåt skrammel från nån lastbil som körde förbi - hon tappade liksom fokus och hade svårt att "komma igen". Troligen en kombination av obehag och trötthet.
Avslutade med en sammanfattning med fika (blåbärspaj/vaniljglass) inne i klubbhuset. Satt nöjt och smålog lite fånigt i bilen på väg hem, bl.a. åt det här med hela "Semlahistorien" och sen att det åter hade börjat det regna igen. Mot GBG för att åka in till stan och hämta husse + kompis som varit på hockey.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar