NÖJD EFTER KURSGÅNG

Dagens FB 1:a
Ja se det snöar, ja se det snöar, det var väl roligt hurra ... NOT

Dagens FB 2:a
Riktigt läskig hemförd då det verkade vara snorhalt på sina ställen ... Men nu är man iaf hemma efter en toppenkväll ... fan vad jag känner mig nöjd ... få se nu om jag lyckas få ordning på slyngeln ... 

***
Med andan i halsen kom jag något försenad - och jag som hade en sån GOOOD marginal från början - in till ett gäng som precis hade börjat prata om kvällens upplägg. Som vanlig gick "ordet laget runt" och vi alla ventilerade våra "ups & downs", jag för min del tog bl.a. upp Rejs "galenskaper" i VARDAGEN, som har eskalerat den senaste tiden och gjort situationen ohållbar.

Det började för ett par månader med att han blev ”tokig” vid hundmöten och gick även igång - minst sagt - när det tex har gått en hund innan/framför oss och märk väl, han behövde inte ha sett hunden och inte heller vet jag om hunden hade där alldeles nyligen eller om det hade varit för ½ timme sedan ... ibland har vi kommit ikapp, ibland inte ! Efterklokt tror jag faktiskt det började efter Özets bortgång och har därefter blivit allt värre. Detta beteende har som sagt, eskalerat den senaste tiden och jag har haft svårt att hantera situationen och känt mig maktlös då han blivit helt okontaktbar och bara skriker och kastar sig fram i kopplet (inte det minsta aggressiv) !

Efter att Monica studerat oss fick jag tipset att med ett LUGNT handfast grepp, tala om för honom att detta beteendet är oacceptabelt - "nu lugnar du ner dig" ! Snacka om lättnad då jag under handledning av Monica, praktiserade detta och märkte att han lugnade ner sig.

Därefter kunde vi fortsätta med en gemensam platsliggning på en lite kall snöig plan, och mycket riktigt, precis som jag misstänkte, ville Rejs inte alls lägga sig. Men skam den som ger sig, till slut la han sig, men reste vid ett tillfälle och skulle iväg till grannhunden (nyligen färdiglöpt). Men tji fick han, då jag stod på kopplet. På det igen och han låg under "protest" (ljudade) och vädrade mot tiken hela tiden, tills jag återvände när han gjorde en tendens till att lugna sig och tystnade.

Första ekipaget ut, efter platsliggn. blev Rejs & jag. Körde nästan uteslutande kontakt vid startpositionen, med de andra kursdeltagarna som störning. För är det nåt jag upptäckt, så är det att han är just störningskänslig. Kämpade på och med hjälp av peppning och goda råd gick allt bättre och tillslut blev vi mogna för fotgående, som även det blev bättre och bättre.

Nästa moment blev inkallning. Eftersom Rejs har visat att han har börjat tänja på gränserna, som tex att smita iväg till både folk o hundar, ville Monica testa hur pass "slynglig" han var genom att "provocera" honom att springa till kurskompisarna för att jag skulle få möjlighet att tillrätta visa honom. Men det var inte förrän vid inkallning tre (1:a perfekt, 2:a en liten lov), som han gjorde en "walk about" (troligen där den nyligen färdiglöpta tiken varit) och cirkulerade runt snusandes, samtidigt som han hade stenkoll på mig/oss. Men det gick inte att bara lugnt och stilla gå fram och "suga" honom som Monicas plan hade varit, pga att han "slank" undan hela tiden hur lugnt jag än närmade mig honom ...
Kände mig därför lite moloken och undrade vad detta skulle mynnade ut i - Rejs vann ju, medan jag förlorade - men Monica menade att jag ska träna vidare med att utmana/provocera ... MEN MED LINA !

Det var lite med blandade känslor jag stod där, efter vi hade avslutat vårt "pass" och tittade på ekipaget efter oss. Den ena sidan av mig, var jäkligt nöjd med de nya verktyg jag fått för att hantera Rejs överaktivitet, medan den andra sidan var nedstämd, efter att ha sett Rejs beteende. Visst har han tidigare smitit, men ALLTID återvänt som ett skott, till skillnad mot NU, då han fullständigt ignorerade mig och cirkulerade runt mig på ett behörigt avstånd med attityden "ha ha .. du kan inte ta mig" !

Därför var jag smått skeptiskt till budföringen, som vi alla skulle genomföra som avslutning. Jag var helt övertygad om att han skulle smita iväg på sin "walk about" som han gjorde tidigare, särskilt som han gick - visserligen lugnt och städat fram till mottagaren (Monica) - och vädrade med höjt huvud. Men döm av min FÖRVÅNING, när Rejs sprang med sitt vanliga snabba tempo, utan någon som helst tvekan och inte nog med det, han sprang lika snabbt tillbaka till matte ... YEEEHAAA :-) Så jävla gott att få avsluta med den känslan ! 　

När jag efter tack och hej, smått "oroligt" frågade Monica, med tanke på ”paketeringsbehandlingen” - jag förstör väl inget av hans glada jag ? Nää, det behöver du inte vara orolig för, det skadar inte att han blir aningen mindre glad, svarade Monica med glimten i ögat !

Har förstått att jag tillhör en av de få som skriver om div. svårigheter som dyker upp under resans gång, till skillnad från de flesta som tydligen bara skriver om sina framgångar. Men för egen del, skriver jag det här med förhoppning att det kan vara kul att gå tillbaka och läsa om några år, då denna fas i livet är ett minne blott ...