VILTTRÄNING

Kom på att det var ett tag sen vi tränade med vilt – maj/juni ? – så igår kväll jag tog fram några fåglar för upptining, inför dagens träning.  Tyvärr gick inte träningen riktigt som vi hade önskat. Nu är det ju så att vi har lite ”svårigheter” generellt, med det där att komma och avlämna. Han vill ju gärna ”äga” och stanna på ”slaktplatsen” (som lydn.instr. Monica uttrycker sig)

När det gäller viltet är det inte annorlunda, han vill gärna ”äga”, utan att för den sakens skulle rejsa runt eller ”dra sig undan”. Belöningar i form av godis eller leksak är verkningslöst, då han liksom inte har kommit på det där med ”biljetten” än. Men intresset för viltet är stort – han rusar iväg och söklusten är det sannerligen inget fel på. Han tvekar sällan när han ska greppa, utan greppar och springer, ibland mot mig (ett par meter), ibland inte, men gör aldrig några stora lovar. Han stannar gärna till och vill undersöka viltet … jag försöker locka springandes, med glada tillrop ifrån honom och då kommer han … men alltid utan fågeln.  Jag själv blev väldigt frustrerad, då jag inte visse hur jag skulle agera. Jag liksom hade mitt eget tjoande ringandes i öronen långt efter vi hade återvänt till bilen och åkte hemåt.

Väl hemma ringde jag kennelmamma Annika för att få lite råd … och ”tröst”, vilket var ett smart drag, för det kändes verkligen bra efter vårt samtal och jag/vi kan nu med tillförsikt fortsätta viltträningen. Gött !