LÅNG NÄSA

Idag sken åter solen, visserligen med växlande molnighet. Efter förmiddagens promenader och besök hos mamma, fick Rejs ett litet viltträningspass på kvällen. Han fick apportera kråka o knipa. La ut fåglarna (med synretn.) vid två tillfällen (olika områden) – han tvekade ngt innan han greppade knipan första gången (tror det var för den hade en blodfläck) – kråkan inga större probl.

Tror bestämt han börjar visa tendenser till att vilja äga viltet … för när jag stod där på huk, beredd med leverpastejburken, när Rejs kom i full kareta i mot mig … blev jag ståendes där med LÅNG NÄSTA, när han bara REJSADE rakt förbi mig med knipan i ett fast grepp …