WT I BORÅS/SEXDREGA

Här följer ett uttömmande inlägg som vanligt, från dagens WT-premiär.

Tidigt i ottan (runt 05.00) pillrade vi oss upp, för att komma i tid till samlingen inför dagens WT i Borås/Sexdrega. Väl framme, såg vi några – domare/funktionärer – som öppnade en bom, vi följde deras exempel och parkerade bilen längst vägkanten. Tog ut Özet för en liten rastning, hejade på folk som efterhand anslöt och också rastade sina hundar. Men det var inte förrän efter en stund som jag hajade till och förstod att …
- Tommy lille, jag tror jag har sagt fel tid – vi har kommit en hel timme för TIDIGT – därav att det fortfarande bara är domare/funktionärer som har kommit …
- Gääääsp, sa Tommy och öppnade kaffetermosen …

Men tillslut var det då dags för samling och genomgång av dagens tävling. Som vanligt 5 stationer – men med enbart markeringar – både vatten och land – MED skott i samtliga rutor/stationer – i SAMTLIGA - jag fick lite ”skrämselhicka” måste jag erkänna …
1:a – enkelmarkering i vatten
2:a – två enkelmarkeringar i vatten
3:e – enkelmarkering på land – över ett jättedjupt och brant dike
4:e – två enkelmarkeringar – den ena dold, i vatten – den andra synlig, ganska kort, på land
5:e – två enkelmarkeringar på land

Vi hade startnr. 33, men kände mig trygg bakom 32:an, Tina (nybliven FB-vän) med sin duktiga (om det inte varit för knallandet) Theo-tollare och hennes kompis, Elenor med sin tollare Texas (ökl) som var både ett enormt stöd och trevligt sällskap.

Medan vi satt och väntade på att 1:a start skulle komma iväg, började det ”provskjutas” nere vid sjön. Özet reagerade och blev orolig och började darra och flämta och avsöndra stressmjäll. Vi nonchalerade och ”låssades som det regnade” (ha ha – det var ju riktigt roligt skrivet, för det var ju just det vi innerligt hoppades på att det INTE skulle börja göra, mörkt och hotfullt som det såg ut just då). Där satt vi och Özet darrade mer och mer … vi pratade om hur vi skulle göra – åka därifrån eller … ??? Hur som helst, beslutade jag mig för att ge det en chans – vi började följa ”strömmen” av ekipage ner mot sjön. Han gick jaktfot som om han aldrig gjort annat – började slappna av och när vi kom fram till sjön hade han nästan lugnat sig helt och hållet ! Satt där och väntade på vår tur, medan vi pratade med de andra runt omkring och hade trevligt.


 1:a – enkelmark. i vatten
När det till slut blev vår tur, klev vi fram till ”emottagaren” och kopplade loss, för att fortsätta fram till domaren. Özet hur cool (flitigt använt uttryck, men passande) som helst.
Konstaterade genast att det var en lång transp.sträcka till vattnet - vilket det f.ö. var på ALLA vattenmarkeringarna – och det har vi aldrig tränat på (men tänker jag ändra på). Strandkanten var väl igentligen inte nåt större problem – men Özetgossen tyckte annorlunda – vände sig om och sa : men matte, här MÅSTE jag ju ha mina sjöstövlar ! Jag försökte med några UUUUT, utan att lyckas – jag kallade tillbaka (resultat = 0) och skickade på linjetag – och då minsann, plums i och tillbaka – dock med släpp vid vattenskakn.

 2:a – två enkelmarkeringar i vatten
Nu gick det betydligt bättre, särskilt vid andra markeringen, då han nästan ”kastade” – på sitt sätt - sig i. Även här ett litet släpp, för att skaka sig ! (resultat = 14)


 3:e – enkelmarkering på land – över ett jättedjupt och brant dike
Sprang ut, men hade väldigt svårt för att samla mod för att ta sig över (såg ju inte själv riktigt hur det såg ut) – Matte, du kan inte mena allvar att det ska gå att komma över här ! Efter en liten utflykt, på jakt efter en bra övergång, fann han plötsligt en ryggsäck (domarens) stående mitt i skogen – bara sådär !!! Jag kallade in och sände igen (resultat = 0) Efter mkt om och men kom han till slut över och för att göra historien liiiiite kortare, så kallade jag in honom efter att han yrat omkring och på väg in sprang han rätt på dummyn. Och med dummyn i högsta hugg var han åter på väg att försöka bemästra det ”hiskeliga” diket. Jag manade på – han kämpade verkligen och kom efter mkt möda till slut över, för leverans. Precis när jag ”pustade ut” och pratade med domaren, smet Özet iväg till ryggan och tog för sig av den framdukade halva kanelbullen som låg där så käckt. Han mumlade i efterhand något om självbelöning !


 4:e – två enkelmarkeringar – den ena dold, i vatten – den andra synlig, ganska kort, på land
Oj, så himla svårt, tänkte jag, när jag såg – eller rättare sagt INTE såg, varken skytt eller kastare. Men skottet gick och sen hördes ett plums. Jag skickade och Özet sprang fram till vattnet och ”smög i” på ”Özetvis” - simmade ut och kom in för lev. Som vanl. med ett släpp för skakning.
Gick fram ett par meter till ett nytt ställe att sända ifrån. Skott – kast, som visserligen inte var så långt, men som hamnade bland en massa små buskträd. Efter en stund, la jag på en närsökssignal för att hjälpa honom. Han hittade den och kom för levererans. (resultat = 14)


 5:e – två enkelmarkeringar på land
Nu var Özet TRÖTT ! Vid den första mark. virrade han omkring och när kastaren – en bit därifrån – satte sig på huk för att kolla i sin rygga, ville Özet kolla om det kanske fanns ytterligare en bulle att norpa. När jag såsmåningom lyckades få Özet tillbaka till området för att fortsätta sitt sökande !!! – gav han upp och återvände i rask takt till mig. (resultat = 0)
Fick ändå träna på en markering till. Han sprang ut och fastnade direkt, ca 2 meter brevid nedslaget och nosade intensivt på en fläck. Jag gick direkt ut för att hämta Özet och plocka upp dummyn SJÄLV, vilket han inte hade några som helst invändningar mot. ÖZET TRÖTT, JAG TRÖTT, men så NÖJD !

Tack och hej !