söndag 4 februari 2018
lördag 3 februari 2018
UPPTÄCKSFÄRD
Ja, idag har vi varit på upptäcksfärd. Har ju sett en grusväg (makadam!) på väg till golfbanan och har tänkt – den måste jag testa nån gång ! Tänkt och gjort – idag blev det alltså av, tror det kanske kan vara en gammal banvall, för vägen är alldeles spikrak en låååång sträcka innan den slutligen börjer sig i en mjuk radie.
Hur som helst, vi gick där utmed vägen. Rejs sprang mer i skogen (parallellt med vägen) än på vägen och Semla vädrade ständigt, så jag kallade in Rejs med jämna mellanrum. Försökte mig på en avstickare, då jag såg en grusväg som ledde upp i skogen. Men utmed vägen och väl uppe på en ”platå” hängde det snittlar med texten ”jakt pågår” och jag tyckte att även Rejs nu hade börjat vädra, så jag beslöt mig för att vända.
Färden fortsatte en bit till – till en T-korsning – där jag vände, mest pga att båda hundarna blev som galna och drog slet i kopplet (jag kunde knappt hålla dom) – hade kopplat upp Rejs strax innan, då jag inte riktigt visste vart vägen tog vägen.
På väg tillbaka till bilen, exprementerade jag lite med fotograferande och filmning – ibland blev det bra, ibland blev det sämre. Rejs har en egenhet, som jag har nämnt förut – han älskar ju att springa, så ibland (ganska ofta) sätter han sig självmant och väntar på att avståndet mellan oss ska bli lååååångt – jättelångt ! Jag kan ha kallat på honom när avståndet fortfarande inte är så långt – nä, då sitter han kvar – men när avståndet blivit tillräckligt långt, DÅ kommer han som en pil.
Och som sagt, Semla har en förmåga att känna vilt mycket tidigare än Rejs, så tackvare henne hinner jag koppla honom INNAN han får känning och drar.
Färden fortsatte en bit till – till en T-korsning – där jag vände, mest pga att båda hundarna blev som galna och drog slet i kopplet (jag kunde knappt hålla dom) – hade kopplat upp Rejs strax innan, då jag inte riktigt visste vart vägen tog vägen.
På väg tillbaka till bilen, exprementerade jag lite med fotograferande och filmning – ibland blev det bra, ibland blev det sämre. Rejs har en egenhet, som jag har nämnt förut – han älskar ju att springa, så ibland (ganska ofta) sätter han sig självmant och väntar på att avståndet mellan oss ska bli lååååångt – jättelångt ! Jag kan ha kallat på honom när avståndet fortfarande inte är så långt – nä, då sitter han kvar – men när avståndet blivit tillräckligt långt, DÅ kommer han som en pil.
fredag 2 februari 2018
FREDAGSTRÄN. PÅ ALFA
Det var nästan bra att jag missade att boka tid på Alfa igår, eftersom det då blev träning ikväll istället och det tillsammans med Karin och Samba.
SEMLA var först ut - hon var lite snusig i början såklart, eftersom det var en ny lokal (”lången”) men släppte det relativt snabbt.
Inledde med slalom mellan mina ben och några rallysnurrar som uppvärmning, innan vi började med kontaktsfältsmattan på golvet. Jag klickade ”matt-träff” och Karin hjälpte till att belöna med bollen, så Semla skulle få framåtdriv. Det funkade så länge det var på kort avstånd och hon inte hade nån större fart. Men det blev svårare när jag backade och hon hade full spruta framåt, då tror jag hon glömde av mattan helt enkelt. Detsamma gällde när jag placerade mattan på balansbommens nedfart. Måste nöta och avancera sakta m.a.o.
Passade på att testa gungan eftersom den stod i hallen + att den var inställd på låg höjd = perfekt. Semla tyckte det var lite läskigt, men hon övervann sin ”rädsla” och fixade faktiskt överfarten helt själv … tänk vilket FANTASTISKT FRAMSTEG – så glad !
Som avslutning fick hon kuta efter bollen ett par gånger …
REJS var sist ut – det var en medveten liten prövning att låta honom sitta i bilen (drygt en timme) innan det blev hans tur. OM det var det som gjorde att han var taggad till tusen eller om han hade varit det ändå är svårt att veta.
Planen såg ut som följer:
Fotgående – som sagt, taggad som få, men som alltid är han GLAD och tycker det är sååååå KUL – jag kunde inte låta bli att fnissa då jag hörde hur hans steg smattrade mot mattunderlaget när vi gick.
Metallen – första gripandet var lite trevande, men sen gick det bättre, även om han fortfarande ”skuttar runt” innan själva gripandet. Sedan fokuserade jag på ingångar – ibland med metallen i munnen vid starten och ibland med metallen liggandes direkt framför honom. Har upptäckt att han skärper sig, efter jag sagt ”dålig hund” och gör om, efter misslyckande. Tyckte det gick ganska bra trots allt, en del ingångar var bra och belöningsbara.
Framförgående/saktagående – tanken med att hyra det långa hallen var just framförgåendet – tycker det gick strålande, även om jag nu efterklokt, nog körde för många gånger i rad (skulle brutit o gjort nåt annat imellan). Upptäckte att han blev osäker när jag stod nära honom inför starten.
Kryp – avslutade (oplanerat) med några kryp – gick ganska bra, även om han skuttade med bak, så är han låg och fin. Testade också att köra honom åt vänster, vilket gick strålande bra – bäst hittills.
SEMLA var först ut - hon var lite snusig i början såklart, eftersom det var en ny lokal (”lången”) men släppte det relativt snabbt.
Inledde med slalom mellan mina ben och några rallysnurrar som uppvärmning, innan vi började med kontaktsfältsmattan på golvet. Jag klickade ”matt-träff” och Karin hjälpte till att belöna med bollen, så Semla skulle få framåtdriv. Det funkade så länge det var på kort avstånd och hon inte hade nån större fart. Men det blev svårare när jag backade och hon hade full spruta framåt, då tror jag hon glömde av mattan helt enkelt. Detsamma gällde när jag placerade mattan på balansbommens nedfart. Måste nöta och avancera sakta m.a.o.
Passade på att testa gungan eftersom den stod i hallen + att den var inställd på låg höjd = perfekt. Semla tyckte det var lite läskigt, men hon övervann sin ”rädsla” och fixade faktiskt överfarten helt själv … tänk vilket FANTASTISKT FRAMSTEG – så glad !
Som avslutning fick hon kuta efter bollen ett par gånger …
Planen såg ut som följer:
Fotgående – som sagt, taggad som få, men som alltid är han GLAD och tycker det är sååååå KUL – jag kunde inte låta bli att fnissa då jag hörde hur hans steg smattrade mot mattunderlaget när vi gick.
Metallen – första gripandet var lite trevande, men sen gick det bättre, även om han fortfarande ”skuttar runt” innan själva gripandet. Sedan fokuserade jag på ingångar – ibland med metallen i munnen vid starten och ibland med metallen liggandes direkt framför honom. Har upptäckt att han skärper sig, efter jag sagt ”dålig hund” och gör om, efter misslyckande. Tyckte det gick ganska bra trots allt, en del ingångar var bra och belöningsbara.
Framförgående/saktagående – tanken med att hyra det långa hallen var just framförgåendet – tycker det gick strålande, även om jag nu efterklokt, nog körde för många gånger i rad (skulle brutit o gjort nåt annat imellan). Upptäckte att han blev osäker när jag stod nära honom inför starten.
Kryp – avslutade (oplanerat) med några kryp – gick ganska bra, även om han skuttade med bak, så är han låg och fin. Testade också att köra honom åt vänster, vilket gick strålande bra – bäst hittills.
torsdag 1 februari 2018
SLALOM I TRÄDGÅRDEN
Jag blev så taggad efter agilitykursen igår, att jag idag ställde upp slalom’t (8 pinnar) i trädgården igen, slalompinnarna som jag igentligen hade lagt på ”hyllan för vintervila” för att förhindra att ”piggarna” (dom som man kör ner i marken) ska rosta sönder. Ställde först pinnarna (”allé”) med ett par cm från mittlinjen för att sen tjajta till pinnarna till bara någon cm – gick förvånansvärt bra.
Eftersom jag missade att boka hallen på Alfa (tiden var redan upptagen) så blev det lite noseworkträning efter jobbet istället. La fokus på liggmarkeringar för Rejs del, med Semla tar jag det som det kommer …
onsdag 31 januari 2018
LEDIG ONSDAG med AGILITY
Det blev en väldigt bra ledig onsdag idag. Började med sovmorgon, som brukligt är (för mig) när möjlighet ges. Sen mös jag med frukost och kaffe framför TV’n, tills det var dags att bryta upp för ett shoppingbesök på Allum. Jeans och tröja till halva priset – det är glädjande när man står vid kassan intet anande om reapriset – och även ett par träninglinnen till en billig peng, säkert ingen större kvalité men ändå …
Sedan hem för att byta om och hämta hundarna. Valde idag golfbanan, även om det är en bit att åka så är det bra att välja just ”hemmabanan” (spelar ju visserligen inte längre, men har gjort och det är fortfarnade Tommys och ena brorsan hemmabana) för där hittar jag och kan gå kors och tvärs, välja kort eller lång runda. Just idag kunde jag vara säker på att det inte var några vinterspelare ute, då det verkligen var ruskväder i form av snöblantat regn. Men vad gör väl det, när man har bra kläder och har en hund som ÄLSKAR att springa … och springa … och springa … och det får han ju möjlighet till på dessa stora öppna ytor. När det gäller Semla så blir det tyvärr inte så mycket springa lös för hennes del, det blir nästan uteslutande i långlina, men även då har hon en tendens till att dra iväg på vilt, man måste själv vara oerhört vaken, samtidigt som man naturligtvis måste ha koll på den röde lille löpar’n.
Senare på kvällen var det dags för agilitykurs, som var tredje kurstillfället. Nu har Semla blivit helt bekväm i miljön och det gick riktigt bra. På schemat stod, kontaktfält som vi började med förra gången. Jag satte efter förra gången ner foten och kommer nu köra på ”running contact”. Var direkt efter kursen iväg och köpte en badrumsmatta – tips från cochen – som vi har tränat på vid några tillfällen, mest inne, men även i lördags då vi var på Angereds bk.
”Fröken” tyckte vi hade kommit en bra bit på väg – Semla förstår att hon ska springa till mattan, men fattar inte riktigt att hon ska fortsätta framåt (hon är mkt för tasstarget), med det kommer är jag helt övertygad om. När vi hade visat med mattan på golvet, flyttade vi över mattan på bommen som nu låg platt på golvet – inga större problem. När vi sen flyttade mattan till kontaktfältet på bommens nerfart, tyckte Semla det inledningsvis var läbbigt att kliva upp på bommen, det var ju ny bom med nytt underlag – hua – men sen var det inga problem. Även här fattade hon inte riktigt att hon skulle springa framåt – kasta bollen framåt kommer nog bli bra …
Vi andra körde slalom, medan fröken körde kontaktfält med en kursdeltare i taget. Jag la till två pinnar (s:a 6st) vilket gick jättebra – blev frestad att lägga till ytterligare två, men lyckades hejda mig själv – duktig Maggan.
Sedan sattes det upp tre ”stationer” – en liten bana, bestående av hopp, tunnel (kort böjd) hopp hopp – däcket – hopp/handling (bakombyte/svänghjälp, eller vad det kallades) - där vi skulle vinkla vä./hö. EFTER hoppet – vänd in mot hindret och ”fånga upp” hunden med den handen (”stopphand”?) som blir närmast hunden).
Sammanfattning:
Sedan hem för att byta om och hämta hundarna. Valde idag golfbanan, även om det är en bit att åka så är det bra att välja just ”hemmabanan” (spelar ju visserligen inte längre, men har gjort och det är fortfarnade Tommys och ena brorsan hemmabana) för där hittar jag och kan gå kors och tvärs, välja kort eller lång runda. Just idag kunde jag vara säker på att det inte var några vinterspelare ute, då det verkligen var ruskväder i form av snöblantat regn. Men vad gör väl det, när man har bra kläder och har en hund som ÄLSKAR att springa … och springa … och springa … och det får han ju möjlighet till på dessa stora öppna ytor. När det gäller Semla så blir det tyvärr inte så mycket springa lös för hennes del, det blir nästan uteslutande i långlina, men även då har hon en tendens till att dra iväg på vilt, man måste själv vara oerhört vaken, samtidigt som man naturligtvis måste ha koll på den röde lille löpar’n.
”Fröken” tyckte vi hade kommit en bra bit på väg – Semla förstår att hon ska springa till mattan, men fattar inte riktigt att hon ska fortsätta framåt (hon är mkt för tasstarget), med det kommer är jag helt övertygad om. När vi hade visat med mattan på golvet, flyttade vi över mattan på bommen som nu låg platt på golvet – inga större problem. När vi sen flyttade mattan till kontaktfältet på bommens nerfart, tyckte Semla det inledningsvis var läbbigt att kliva upp på bommen, det var ju ny bom med nytt underlag – hua – men sen var det inga problem. Även här fattade hon inte riktigt att hon skulle springa framåt – kasta bollen framåt kommer nog bli bra …
Sammanfattning:
- Den lilla banan – tänk på stadgan vid starten – jag ska spring FORTARE
- Däcket – hoppade bredvid första gången, men sen korrekt alla gångerna
- Hopp/handling – anv. Semlas namn (precis när hon är över hindret)
- Kontaktfält – varva mellan att ha mattan direkt på golvet/marken, en bräda plant på marken och bommens nerfartbit (först bara en bit ovanför kontaktfältet, sen allt längre upp).
måndag 29 januari 2018
LYDNADSKURS KILANDA
En snabb rastning av hundarna innan vi for iväg till Kilanda för kvällens lydnadskurs.
Alla deltagare på plats, men ingen fröken !!! Men Monica dök strax därefter upp – hade glömt av tiden …
När Monica hade landat och återfått andan, fick var och en ordet och berättade om vad vi ville ta upp för kvällen. Jag tog upp vårt ”problemen” med fjärren (att han låser sig – men funkar ofta funkar när han är lite uppstimmad), ingångarna (att han hoppar på/mot mig, vid inkalln. – när det blir fartfyllt) och metallapporten.
Rejs o jag ut som trea. Inledde med fotgående och stillastående ingångar, som gick hyfsat bra. Fortsatte med inkallning med ingång. Testade med att ta ett steg framåt (alt. hade kunnat vara ett steg åt sidan), strax före ingången. Vilken effekt det blev – Rejs som blev överrumplad, lät bli att hoppa/touch’a i mig och ingången blev perfekt.
Fortsatte med metallen – först med snörbollbelöning, sen med ”riktiga” ingångar, som vi måste träna separat för dom var inge bra. Vidare testade vi att lägga app. lite snett för att han skulle gripa utan att ”snurra runt” innan gripandet – gick sådär.
Avslutade med fjärren – från liggande till sittande. Han inledde som vanligt bra (på kort avstånd) men sen gjorde han precis som väntat – han låste sig och låg kvar. Vid kommenderingen ”sitt”, så ser man en muskelryckning i hans kropp, utan att han för den sakens skull sätter sig upp. Monica har funderat över om hans beteende kan/kunde bero på att han faktiskt själv tror/trodde att han reser sig. Vi testade med att Monica stod bakom med ett tunt/lätt koppel och när jag kommenderat och han inte reste sig, ”ryckte” hon lite lätt i kopplet, vilket resulterade i att han satte sig. Upprepade ännu en gång på samma sätt, men den tredje gången satte han sig själv – jättefint.
Därefter avslutade vi, nöjda och glada. Förutom att det blev ett kanonbra pass för Rejs och min del, så blev det en kväll full av skratt. Så himla roligt när alla kan bjuda på sig själva. Man skrattar MED varandra och inte åt varandra och för att inte tala om frökens alla uttryck och för kvällen en ”fågelungeimitation” för att beskriva någon hunds belöningsförväntan.
När Monica hade landat och återfått andan, fick var och en ordet och berättade om vad vi ville ta upp för kvällen. Jag tog upp vårt ”problemen” med fjärren (att han låser sig – men funkar ofta funkar när han är lite uppstimmad), ingångarna (att han hoppar på/mot mig, vid inkalln. – när det blir fartfyllt) och metallapporten.
Rejs o jag ut som trea. Inledde med fotgående och stillastående ingångar, som gick hyfsat bra. Fortsatte med inkallning med ingång. Testade med att ta ett steg framåt (alt. hade kunnat vara ett steg åt sidan), strax före ingången. Vilken effekt det blev – Rejs som blev överrumplad, lät bli att hoppa/touch’a i mig och ingången blev perfekt.
Fortsatte med metallen – först med snörbollbelöning, sen med ”riktiga” ingångar, som vi måste träna separat för dom var inge bra. Vidare testade vi att lägga app. lite snett för att han skulle gripa utan att ”snurra runt” innan gripandet – gick sådär.
Avslutade med fjärren – från liggande till sittande. Han inledde som vanligt bra (på kort avstånd) men sen gjorde han precis som väntat – han låste sig och låg kvar. Vid kommenderingen ”sitt”, så ser man en muskelryckning i hans kropp, utan att han för den sakens skull sätter sig upp. Monica har funderat över om hans beteende kan/kunde bero på att han faktiskt själv tror/trodde att han reser sig. Vi testade med att Monica stod bakom med ett tunt/lätt koppel och när jag kommenderat och han inte reste sig, ”ryckte” hon lite lätt i kopplet, vilket resulterade i att han satte sig. Upprepade ännu en gång på samma sätt, men den tredje gången satte han sig själv – jättefint.
söndag 28 januari 2018
HÄRLIGA SÖNDAG
Står över söket de två söndagarna då Tommy är i Spanien, mest för att Semla inte ska behöva ”stå tillbaka” för att jag inte orkar ge henne tid efter sökpasset. Fattar inte hur folk orkar, dom som har två eller ännu fler hundar och en del som t.o.m. har barn också … jaja … JAG orkar iaf inte !
Det blev en tur med hundarna till ”paradishagen”, dels för att leta efter min förlorade handske sen flera veckor sedan, men även för att besöka en miljö som vi vanligtvis inte brukar besöka.
Testade en ny stig som gick rakt in/UPP i skogen – brant som fan, skönt att man hade draghjälp. Väl uppe på höjden, innan vi satte kurs mot ”hagen” så utforskade vi omgivningen lite.
Sen när vi började vår färd mot målet, visade det sig att det hade avverkats/glesats en hel del (tänker på all sly som kommer efter detta), vilket gjorde att det var svårt att ta sig fram – phu ! När vi ”spökat runt” i hagen, utan att hitta handsken (förstås) började vi återfärden till bilen, men nu gick vi den ”vanliga” stigen, som om möjligt var ännu värre att forsera pga av avverkningen och all sly (här var det mest sly) som låg tvärs över stigen ända fram till grusvägen – återigen – phu !
Eftersom det inte blivit nån sökträning idag, masade jag mig iväg till Friskis&Svettis för ett IW-pass för favoriten – trodde jag – för det visade sig att favoriten var sjuk och hade ”skickat” en stand-in istället, men stand-in’n var nästan lika bra han, om än lite väl tjötig.
På kvällen bänkade jag mig i soffan för handbollsfinalen och hur det slutade var väl ingen överraskning, även om Sverige var grymma och spelade bra i första halvlek.
Det blev en tur med hundarna till ”paradishagen”, dels för att leta efter min förlorade handske sen flera veckor sedan, men även för att besöka en miljö som vi vanligtvis inte brukar besöka.
Testade en ny stig som gick rakt in/UPP i skogen – brant som fan, skönt att man hade draghjälp. Väl uppe på höjden, innan vi satte kurs mot ”hagen” så utforskade vi omgivningen lite.
Sen när vi började vår färd mot målet, visade det sig att det hade avverkats/glesats en hel del (tänker på all sly som kommer efter detta), vilket gjorde att det var svårt att ta sig fram – phu ! När vi ”spökat runt” i hagen, utan att hitta handsken (förstås) började vi återfärden till bilen, men nu gick vi den ”vanliga” stigen, som om möjligt var ännu värre att forsera pga av avverkningen och all sly (här var det mest sly) som låg tvärs över stigen ända fram till grusvägen – återigen – phu !
På kvällen bänkade jag mig i soffan för handbollsfinalen och hur det slutade var väl ingen överraskning, även om Sverige var grymma och spelade bra i första halvlek.
lördag 27 januari 2018
LÖRDAGSLYDN. PÅ ANGEREDS BK
Startade morgonen (tidigt) med att köra Tommy till Landvetter flygplats, där färden gick vidare till Spanien – den årliga golfresan. Väl hemma igen kunde jag inte motstå frestelsen och krypa ner i sängen igen = gött.
Tiden gick och planen sprack med att gå ut en sväng med hundarna INNAN det var dags för dagens lydnadsträning tillsammans med Karin – helt plötsligt var tiden framme och jag fick skynda iväg till Angereds bk för att möta upp Karin och Samba.
REJS först ut – inledde med fotgående, som verkligen gick jättefint – han trampade på bra och låg rätt i position. Fortsatte med hopp – både ut-och in-hopp (inkl. targettpl. – som också gick strålande. Sen körde vi metallapporten, som jag har tejpat med idrottstejp då han tycker den är lite obehaglig att hålla i. Belönade med snörbollen utan att bry mig om avlämnandet. Avslutade med fotgående, som nu inte alls var lika bra som den var inledningsvis – nu hade han för bråttom och låg ngt före i position – men kanske inte så konstigt med tanke på ”fartövningen” med apporteringen inkl. bollbelöningen strax före.
SEMLA sist ut – som oftast, borde kanske låta Rejs köra sist nån gång !
Inledde med lite uppvärmning i form av slalom mellan mina ben och ”rallysnurrar”, innan vi fortsatte med kontaktfältövningen från kursen = mattan. Hon har (förstås) targettänk och vill gärna ställa sig på mattan, men jag är absolut nöjd att hon söker sig till den. Hon hade inga problem att fortsätta framåt när jag slängde godis framåt i ”fartriktningen”, så med lite övning kommer det nog bli bra. Även om jag förstod att jag bara skulle ta själva nedförsbrädan/biten på balansen så frestades jag ändå testa HELA balansen – och JÄVLAR vilken fart hon hade över – och sprang helt klart över mattan, men gjorde det troligen inte medvetet.
Sen bar vi ut gungan som stod placerad intill lilla huset, det gäller att passa på när man har hjälp. Första gången höll Karin i änden på gungan, därefter höll jag själv i den för att jag själv skulle kunna avgöra när jag skulle sänka/släppa den och hur hårt jag skulle låta den dunsa i backen. Upprepade några gånger (3-4 ggr) och det gick förvånansvärt bra. Målet är ju att hon ska fatta att det är hon själv som gör att brädan vippar över och jag tror faktiskt att hon BÖRJAR fatta nu, även om hon fortfarande tycker det är läskigt. Men efter varje grej där hon övervinner sin rädsla, ju mer stärkt i sin självkänsla och mer självsäker blir hon. (mobilens batteri slut, därav inga bilder på Semla)
Tiden gick och planen sprack med att gå ut en sväng med hundarna INNAN det var dags för dagens lydnadsträning tillsammans med Karin – helt plötsligt var tiden framme och jag fick skynda iväg till Angereds bk för att möta upp Karin och Samba.
REJS först ut – inledde med fotgående, som verkligen gick jättefint – han trampade på bra och låg rätt i position. Fortsatte med hopp – både ut-och in-hopp (inkl. targettpl. – som också gick strålande. Sen körde vi metallapporten, som jag har tejpat med idrottstejp då han tycker den är lite obehaglig att hålla i. Belönade med snörbollen utan att bry mig om avlämnandet. Avslutade med fotgående, som nu inte alls var lika bra som den var inledningsvis – nu hade han för bråttom och låg ngt före i position – men kanske inte så konstigt med tanke på ”fartövningen” med apporteringen inkl. bollbelöningen strax före.
Inledde med lite uppvärmning i form av slalom mellan mina ben och ”rallysnurrar”, innan vi fortsatte med kontaktfältövningen från kursen = mattan. Hon har (förstås) targettänk och vill gärna ställa sig på mattan, men jag är absolut nöjd att hon söker sig till den. Hon hade inga problem att fortsätta framåt när jag slängde godis framåt i ”fartriktningen”, så med lite övning kommer det nog bli bra. Även om jag förstod att jag bara skulle ta själva nedförsbrädan/biten på balansen så frestades jag ändå testa HELA balansen – och JÄVLAR vilken fart hon hade över – och sprang helt klart över mattan, men gjorde det troligen inte medvetet.
Sen bar vi ut gungan som stod placerad intill lilla huset, det gäller att passa på när man har hjälp. Första gången höll Karin i änden på gungan, därefter höll jag själv i den för att jag själv skulle kunna avgöra när jag skulle sänka/släppa den och hur hårt jag skulle låta den dunsa i backen. Upprepade några gånger (3-4 ggr) och det gick förvånansvärt bra. Målet är ju att hon ska fatta att det är hon själv som gör att brädan vippar över och jag tror faktiskt att hon BÖRJAR fatta nu, även om hon fortfarande tycker det är läskigt. Men efter varje grej där hon övervinner sin rädsla, ju mer stärkt i sin självkänsla och mer självsäker blir hon. (mobilens batteri slut, därav inga bilder på Semla)
onsdag 24 januari 2018
NOSEWORK på Tasspalatset
Inledde ännu en ledig onsdag med att tillsammans med Tommy hämta bilen hos bildoktorn, för att därefter ta en gemensam promenad (i regn) med hundarna uppe vid klubben.
Efter en microstunds vila, åkte Rejs & jag till Tasspalatset för 1 timmes privatlektion i nosework.
Verkligen kul och lärorikt. Fick en massa tips – bl.a. att anv. långt koppel och att jag ska backa ifrån honom, så han får jobba självständigt och inte fråga. Att tex. vid behållarsök - gå på, för att han (förhoppningsvis) ska ”reagera i farten” och markera. Tränade i huvudsak på markeringar (liggande).
Senare på kvällen tog vi en sväng för att vaccinera hundarna på drop-in och därefter var det dags för handboll (EM SV-NO)
söndag 21 januari 2018
SÖKTRÄNING RÅHULT
Onsdagens inlägg om att jag är (efter idag - VAR) fascinerad av Rejs förmåga att växla mellan att leva ”rövare” till att ha full fokus, raserades fullständigt vid dagens sökträning. För idag var han totalt urflippad - satt o ylade nästan hela vägen hem efter sämsta sökpasset ever ... han var som sagt, totalt urflippad. Och igår som han var så jäkla duktig på lydnadsträningen … även om … (läs gårdagens inägg)
Det var jag som valde ruta och hade valt Råhult (bortanför blötmarken). Kanske inte den mest utmanande ruta för de erfarna hundarna, men desto bättre för oss med nybörjarhundarna, som kunde SE hur hundens framfart och hur den arbetade. Terrängen var platt och glesväxande barrskog.
Det var jag som valde ruta och hade valt Råhult (bortanför blötmarken). Kanske inte den mest utmanande ruta för de erfarna hundarna, men desto bättre för oss med nybörjarhundarna, som kunde SE hur hundens framfart och hur den arbetade. Terrängen var platt och glesväxande barrskog.
Vi var full styrka, Rejs&jag startade som 5:a, hade Britt och Lena som figgar (båda hade kamouflagenät), Johan på stigen.
Trots att jag minns själva skicken som rätt bra överlag (nåt undantag, då jag fick göra omskick), så KÄNDES allt ändå helt kaotiskt.
- 1:a skicket – dykupp – (som var det svåraste vegetationsmässigt) gick kanon – både skick, framslag och påvis.
- 2:a skicket – utan dykupp – han släppte rullen ute hos Lena o strulade runt henne innan han tog rullen – påviset bra, men sen kunde han inte ”släppa” Lena, han var på och klättrade och rev på henne – jag fattade ingenting …
- 3:e skicket – utan dykupp – påviset strulade – han pysslade med annat, sniffade omkring …
- 4:e skicket – utan dykupp – omskick, efter lite strulande – kunde inte heller här ”släppa” Lena, fick säga (i walkisen) att hon skulle stoppa in rullen i käften på honom – vid påviset strulade han, yrade omkring, löd inte på inkalln. – ”plockade” upp honom och körde kopplat påvis (tyckte han hade velat färdigt) men då hamnade vi vid första legan …
- 5:e skicket – dykupp – ljud vid påviset – allt gick strålande
- 6:e skicket – dykupp – ljud vid påviset – kopplat och det var väl tur det, för inte heller nu kunde han ”släppa” Lena, han ville klättra och riva på henne igen, men nu hade jag kopplet att hålla i och kunde hålla honom ”ifrån” henne …
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)