MÅN.- SÖN. 9 - 15 jan.

Veckan inleddes med att Rejs, på måndagen fyllde 3 år. Det har varit år med mycket blandade känslor. Det första året drabbades ju vi alla av sorgen och tomheten efter Özets insomnande. Rejs hjälpte oss tackolov att skingra våra tankar, men samtidigt märkte vi att han liksom tappade ”fotfästet” när han förlorade sin läromästare. Vi märkte efterhand att han gick upp i ännu högre aktivitet än innan. Och den definitiva bekräftelsen på att han nog hade påverkats mer än vi trodde, förstod vi när Semla flyttade in, 4 månader efter Özets insomnande. Vidare har livet med Rejs – det stora lilla energiknippet, han som tycker ALLT går för långsamt (som vår lydn.instruktör en gång sa) – känts som en berg och dalbana, även om vi nu när man gör en summering när han nått 3 år, känner att vi går från klarhet till klarhet, även om vi har låååååång väg kvar att vandra …
Grattis ÄLSKADE lille Rejs !

Resten av veckan bestod av Friskis & Svettis-träning (äntligen har jag kommit igång) och vardagsrumsträning med dogsen. Har filat på lite smågrejer som tex. stadga (ställande och sitt) med tanke på de nya tävl.klasserna (start- och kl.1). Det har blivit sparsamt med krypet, då jag har varit rädd att jag ska hinna förstöra FÖR mycket innan vi nästa vecka ska träffa Monica för en stunds konsultation.

Helgen inleddes med att vi på lördagen gjorde stan – först till optikern, spanade sen in Pablo Robertos nya fräscha place, lämnade sen tillbaka mina Timberlandkängor, för att därefter beställa ett par ice-bugs (istället). Hem och tog en snabbfika, innan vi drog iväg till golfbanan för en runda med hundarna. Det pågick nån form av jakt (hare?) och vi hörde en drivande hund och tog därför en annan sträckning. Körde lite jaktträning – jaktfot och markeringar med Rejs, medan Semla fick några sökövningar.

Avslutade veckan med en dag i sökskogen. Vädret var strålande, men solen fick vi ju tyvärr ingen glädje av då strålarna inte når i skogen. Det blev därför en växlande hot&cold-dag – som vanligt lite svettigt efter vallandet av rutan, sen på med extra tröja för att inte börja frysa, men det blir ju ändå kallt om fötterna medan man figgar. Svettigt värre när jag själv kör Rejs. Vi var full styrka, Rejs startade som 5:a och fick 8 skick, med Lena (vä.) och Britt som figgar och Git på stigen. Skicken mot Britt gick strålande, medan de tre sista skicken mot Lena strulade – han sprang rakt ut, men vände av någon anledning utan att ha varit framme. Påvisen har han fortfarande lite svårt för – han väntar in mig och ”släpper” (springer iväg till figgen) inte förrän vi är halvvägs ut.

MÅN.- SÖN. 2 - 8 jan.

Hände inte särskilt mycket under veckan. Tommy har börjat ”smaka” på pensionärslivet och tar bl.a. hand om hundarna, medan jag kan jobba utan att göra nåt break för att åka hem till hundarna lunchrasten.

Ett par kvällar under veckan fick dogsen ett litet lightllydnadspass i vardagsrummet respektive hallen. Körde allt från ordförståelse, apportering till ställande.

På fredagen var vi ju lediga och då passade vi på att åka till stan, bl.a. på NK-rean. Besökte även Timberland, bara för att kolla, men gick ut med 2 par kängor per man – det var ju ändå 30% (haha).
Efter en fika vid hemkomsten tog vi en tur till golfbanan, så hundarna fick röja och sträcka ut lite.

På lördagen var det åter dags för att få massage hos f.d. grannen i Fjärås. Medan Tommy fick sin behandling, körde jag och rejs ett lydn.pass – saktagående och ställande – vilket gick sådär. Rejs var hyperspeedad och jag var glad att jag hade lina på honom, då jag tror han hade dragit till en granne med två labbar, som han (+Semla) och husse hade ”råkat ut för” förra gången då labbarna hade kommit rusande när Tommy o hundarna hade passerat … Men hur som helst, så slutade träningspasset ganska bra trots allt – både saktagåendet och ställandet.

Senare på kvällen bar det av till Alfa H.C. för träning tillsammans med Karin och Samba.
REJS – etapp I - värmde upp med lite fotgående, innan vi testade momenten (förutom hopp) i startklass. Gick riktigt bra, förutom momentet ”sitt u.g.” – han fixade inte att jag gick runt honom ! Etapp II – testade momentet (klass I) ”sändande runt kon” vilket gick hur bra som helst – svårare dock med störning i form av utlagda prylar. Tränade sen stadga under ”platsliggning”, där han var riktigt duktig – ”bröt” endast upp en gång, då störningen blev allt för stark. Men gjorde ”gör om, gör rätt” och fick därmed ett bra avslut.
SEMLA – fotgående, inkallning, targetplattan och sen ”rutan”, stadga = sitt kvar, vilket hon hade lite svårt för.





Avslutade veckan med att besöka MyDog-mässan tillsammans med Anette P. Som vanligt blev det ett kryssande bland rasmontrar, utställningsringar, uppvisningar och alla prylstånden, med fikapause/er i mellan.

Tommy och hundarna hade under dagen träffat Ola och Elda och på kvällen körde vi ett kort lite lydnadspass.

MÅN.- SÖN. 26 dec. - 1 jan.

Veckan inleddes på annandagen med att jag tog det lugnt hela förmiddagen, medan Tommy spelade golf tillsammans med brorsan Peter i en väderlek med omväxlande ösregn, blå himmel och ösregn igen + kraftig blåst.

När Tommy kom hem åkte vi tillsammans till PBK för en liten promenad, med efterföljande jaktträning. Rejs o jag körde jaktfot med störning av Semla o Tommy, som körde lite ”uppletande”. Det visade sig att Rejs blev starkt påverkad av störningen o det gick inte alls lika bra som igår. 

Hhummm … så här i efterhand känns det som jag mest ägnade veckan åt att vara upprörd, förbannad och beklaga mig över alla fyrverkerier som både sker innan nyårsafton och bombardemanget som är att vänta på just nyårsafton … Medan allt fler kedjor slutar att sälja fyrverkeripjäser, så har förra årets händelser i Skåne (Malmö mfl. städer?) då fyrverkerier användes som vapen riktade mot både människor, djur och tom räddningspersonal i år förvärrats och eskalerat.

På torsdagskvällen höll jag själv tillsammans med Rejs på att hamna i en trängd situation, där jag såg ett gäng komma gående imot oss (tror det var samma ungar som ca 15 min. tidigare bränt av smällare utanför vårt hus). Vi tog oss snabbt upp för en trappa och ca 50m nedanför oss, brände dom av en salva ... JÄVLA UNGAR ! Rejs reagerade med att skälla, men lugnade sig snabbt medan vi fortsatte åt motsatt håll och fick gå en liten omväg för att komma hem. Tur hade vi nog att ungar är lata och inte orkade haka på då gatsnutten innan trappan och gatan efter trappan lutar brant uppför …
Blev lite stolt över mig själv efter polisanmälningen jag gjorde, vid hemkomsten !

Annars blev det några kvällar med lite inomhusträning (mest kryp, vilket jag nu inser att jag måste få hjälp med, innan jag saboterar allt jag har byggt upp) hemma på vardagsrumsmattan under veckan och när helgen och nyårsafton närmade sig hade jag kämpat mig igenom min förkylning och var skönt nog relativt ok när nyårsafton kom. Som vanligt innebär ju nyår en del planering när det gäller hundarna.

Mitt på dagen for vi iväg till golfbanan, där jag först la ett spår (typ appell, med 4 snusburkar med godis som ”apporter”) på en äng – ett gammalt igenvuxet hål – till Semla, som fick ligga till sig medan vi gick vår runda. Rejs fick några apporteringsövningar – kombo linjetag/markering – och ett närsök, som han fick ”ta över” efter Semla, då det uppenbarligen blev för svårt. Det visade sig att Rejs fick en riktig utmaning, som han efter idogt arbete fixade.

Strax innan vi var tillbaka vid bilen var det dags för Semla att ta spåret som legat i ca 1 timme. Med stor iver – trots att hon INTE är retriever (haha) – galopperade hon iväg och var hur grym som helst.

Nöjda och lagom trötta åkte vi hem och började med kvällens förberedelser gällande nyårssupén – vi, vår helstekta oxfilé med klyftpotatis och rödvinsås och för hundarna blev det en överraskning i form av byte av torrfodret till färskfoder. Inte en dag för tidigt sa dom, särskilt Rejs, som ibland bara har tittat på torrfodret innan han efter mkt om o men, till slut har tuggat i sig maten. NU åt han t.o.m. upp allt INNAN Semla hann bli klar.

När kl. närmade sig 19 tog vi bilen och åkte till skogs – Härkeshult vid K-bommen – för att dom skulle få en sista rastning innan 12-slaget. Väl hemma igen blev det mat och TV-tittande resten av kvällen, medan hundarna slappade och tog kvällen och pang-pang’andet med ro – i alla fall Rejs. Semla hade lite svårare att slappna av, även om det gick förhållandevis bra.

När sedan började närma sig och skjutandet till slut nådde sin peak vid 12-slaget, fick Semla läppja på en mjukosttub med räksmak, medan Rejs fick en ”fingerslick” av tuben i mellanåt – inte för han var rädd, utan för han ville ha – Semla fick ju ! När klockan var ca 01.30 fick dom en liten trädgårdskiss, innan vi en stund senare nattade oss.

Veckan avslutades med en tur till skogen på nyårsdagen, en skog som som vanligt var kusligt tyst, som den alltid är just på nyårsdagen – konstigt – undra varför ? När vi var på väg ut så mötte vi ett par med en golden – jag tänkte : jag ORKAR inte ta en lov in i skogen för att undvika mötet och tog därför ”tjuren vid hornen” och stoppade en boll in i käften på Rejs och stegade förbi, med en ”muttrande” Rejs – ville ju gärna inte släppa bollen …


Efter vi tagit vår runda och var på väg tillbaka, kopplade jag upp Rejs för en 15 min. jaktfot ("attkommairättstämmningträning") som gick så där – han hade väldigt bråttom – innan Tommy satte Semla i bilen och därefter la ut ett sort sök med 6 dummys. Rejs sökt av området alldeles strålande, var lite för långt ute vid nåt tillfälle, men annars duktig vovve.

MÅN.- SÖN. 19 - 25 dec.

Denna veckan blir nog ganska lätt att sammanfatta, då Tommy nu åter är hemma från sitt jobbande utanför GBG-regionen och jag mest jobbade. Medan Tommy på kvällen inledde veckan med ”jul”middag tillsammans med sitt jobbgäng, ägnade jag och hundarna oss åt ett kort lydnadspass i vardagsrummet. Fick ett infall gällande krypet för Rejs del. VET ju att det måste få ta tid, men det ibland känns det som vi inte kommer någonvart och därför ville jag testa att helt enkelt resa mig upp (stå rakt) utan nåt godis i handen. Åh shit vad bra det blev - om än lite "orytmiskt", men det går iaf åt rätt håll. Men va f_n ... lyckan gällande krypet varade inte särskilt länge, dagen efter gick det inte fullt lika bra, inte lätt med en alldeles för speedad gosse. Ser ett tydligt mönster, han liksom tar två ”steg” i taget. Minns vad Git Jering sa på Özets tid – se upp så ni inte hamnar där hunden tar två steg i taget … försök avancera snabbt till tre steg !

Fick i slutet av veckan lite julstämning, när jag tog en vandring genom ett juligt Göteborg, innan jag sammanstrålade med kompisen som uppträdde i den sjungande granen, som hon gjort sen starten (2004?) Efter hennes uppträdande gick till Bryggeriet på Avenyn, för att äta. Tur att vi hade trevligt, då pizzan var den sämsta jag ätit på år o dar – tjock botten och ljummen !
På fredagen hade jag tagit ledigt från jobbet och vi tog tillsammans en härlig promenad på golfbanan – härligt att se hundarna kunna sträcka ut …

Vad hittade du där för nåt, husse - går det att äta ? 

Kvällen blev go med lite förberedelser inför julafton – då bröderna med familjer kommer på vår numera traditionsenliga glöggsammankomst – det blev glögg, pepparkakor och FB samtidigt som vi såg på Binglottos uppesittarkväll och inväntade att julskinkan skulle bli klar ... en go lilla julaftonskväll helt enkelt !

Julaftonsmorgonen inleddes med sämsta tänkbara väder – ösregn – men som sedan lättade och vi kunde ta vår skogspromenad i Råhult medan det var uppehåll. Det var inte bara vi som hade Råhult som mål – där var smockat med bilar, men uppenbarligen var alla på ”andra sidan vägen”, för vi mötte inga under vår tur. Lagom till Kalle, kom brorsorna och min äldsta brors två pojkar. Uppslutningen blev lite skral pga sjukdom, jobb och ”julstress” i form av förberedelser innan anstormningen av gäster. Efter några trevliga timmar önskade vi varandra en fortsatt trevlig jul och sa hejdå, for Tommy och jag iväg till Lindholmen och Tommys yngsta bror, med familj + mamma och andra brodern med familj.

På väg till bilen ....................................................... kisserunda hemma i kvarteret

Jaha ... osså vaknade jag väldigt förvånad, snorförkyld på juldagen. Hur gick det till ? Kände mig mer och mer vissen allt eftersom dagen gick. Men trots förkylningsmatthet och täppt näsa kände jag att jag måste ut o få en nypa luft – vad passar då bättre än gå upp i skogen tvärs över gatan och träna jaktfot. Tror bestämt att de gångerna vi tränade ”attkommairättstämning” sen kennelhelgen i våras har gett resultat, för det gick förvånansvärt bra – dock fortfarande helt utan störning ! Nu ska vi ta mig tusan träna jaktfot 10-15 min. om dagen både kors och tvärs vintern igenom … ska bara bli frisk först.

MÅN.- SÖN. 12 - 18 dec.

Veckan inleddes – som den gjort de senaste veckorna - med att Tommy fortsatte sin golfkurs – som nu var sista gången – innan han återigen drog iväg norrut på en veckas jobb – vilket nu troligen var sista veckan för denna säsongen – iaf på denna sidan av året. Veckan fortlöpte med härliga lunchpromenader och en av kvällarna var helt magisk, vi fick en fantastisk kvällspromenad i månskenet. Det som var mindre fantastiskt var en dag när jag inte hann att åka iväg för en lunchpromenad, utan gick tvärs över gatan upp i vår egen ”hemmaskog”. Efter en stunds vandring och hundarna hade gjort ifrån sig var vi på väg hemåt. Just när vi gick nerför stigen, ner mot gatan kommer det plötsligt en STOR ridgeback rusande mot oss. Kanske inte behöver nämna att Rejs gasade igång, förstärkt av Semla – dom skällde och stretade framåt i sina koppel/selar. Dom är rätt starka i det läget kan jag säga, vilket inte gör saken lättare när stigen sluttar nerför och är full av hala rötter och löv. Jag försökte mota bort ridgebacken – som var en hane – med mitt barskaste kroppsspåk och grov röst, utan att lyckas. Han backade ett steg, men var på igen. I samma veva upptäckte jag att han faktiskt gjorde lekinviter och inte var aggressiv – phu ! Efter en stunds ytterligare tumult, hörde jag en tjej ropa ” han är jättesnäll” och är bara 1 år. Jomen visst – men hur rädd blir man inte när en bjässe kommer dundrande. Jag hann tänka att Rejs kommer slitas i stycken om det blir slagsmål. Ridgen hade tydligen smitit ut när familjens 3 åring hade öppnat dörren …

I mitten i veckan var jag och dogsen och tränade på Alfa HC. Med Semla tränade jag följsamhet och konskick. Rejs fick träna fotgående med störning, i form av utlagda grejer. Gick ganska bra – dock några microsläpp i mellanåt – tills Git klev in genom dörren, som skulle lämna Rejs julklapp (tjänstetecken) som var fixat efter en liten reklamation.

Helgen startade med en tripp till Roland massör i Fjärås. Hade planerat att Rejs skulle få ett litet ”saktapass”, medan Tommy fick sin behandling, men hade glömt godis, så jag la ner det. Kände att det inte var hela världen då vi skulle träna på Alfa tillsammans med Karin o Samba på kvällen.

På Alfa.
Semla fick träna följsamhet, tasstarget, ordförståelse, konskick och slalom. Rejs fick träna fotgående, runda (båda inkl. störn.), ställande och kryp.

Avrundade helgen med ett sökpass. Var i Tollered och rutan var kuperad på ena sidan och därför blev tyvärr skicken inte i fullt djup, men bra gömmen. Rejs var duktig överlag, men vid ett av de mittersta skicken hittade han en doftfläck som han inte kunde släppa, när han hade kommit in på stigen med lösrullen i munnen. Vi hade lite meningsskiljaktigheter Rejs o jag, för han släppte rullen för sniffa på fläcken upprepade ggr. Påviset därefter fick förstärkas med ett tjo. Resterande skick blev jättebra, vilket hela passet som sagt blev, förutom den ”lilla doftincidenten”.

MÅN.- SÖN. 5 - 11 dec.

Veckan inleddes med att Tommy fortsatte sin golfkurs innan han återigen drog iväg på en veckas nya jobbuppdrag.

För Rejs och min del var det dags för sista gången på lydnadskursen för Monica H. i Kilanda. Så jäkla bra och roliga övningar. Så roligt att jag glömde av att ta mina "obligatoriska minnesbilder" ! Samtidigt som Monica som vanligt hade planerat övningarna för dagen, fick vi själva tänka ut själva upplägget – allt för att vi ska lära oss att tänka på kriterier (lägga oss på rätt nivå för att få ett lyckande), syfte och ha en stegringsplan, även ha en plan B ifall nåt skulle skita sig. Först valde vi ut några hjälpövningar – jag valde runda (med störn.), tasstarget (stadga) o bollbyten (stadga) – som vi körde i två omgångar. Där stötte vi på patrull – precis som jag misstänkte – i samband med rundaövningen, där störningen var i form av utlagda prylar – kan inte låta bli, sa Rejs. Därefter fortsatte vi med fyra stationer – fotgå. /apportering (del av) hopp (del av – jag utnyttj. tasstarg.) /ställande. Under stationernas genomförande hade vi det andra ekipaget som störning, dom befann sig en bit ifrån och var passiva, som också det blev en övning förstås. Så himla gött det var – under apporteringen – när Rejs tänkte till och valde bort Jixa (som ljudade lite) o Pernilla.

Vädret var skiftande i veckan, när vi for till Alfa hundcenter för att fixa till Rejs nya tjänstetecken var det strålande väder med vacker rimfrost, medan det dagen efter var rena skitvädret, då det regnade hela dagen.
Även om det hade slutat att regna på kvällen var det gött att ha ett inomhuspass bokat, närmare bestämt i Alehallen, tillsammans med Barbro och Ann-Charlott (Lotta?). Semla har ju inga större svårigheter med att köra med andra hundar samtidigt, hennes akilleshäl är snusandet i golvet, medan Rejs är destomer störningskänslig (som bekant). Tränade lite skyltar med Semla, men la fokus på följsamhet och ”konskick”. Rejs hade bra fokus och följsamhet, särskilt då med tanke på störningarna av de andra 2 ekipagen som tränade samtidigt. Tränade också lite ställande, MEN med kopplet på (släppte det ibland) - vill inte ge honom vinst ifall han skulle smita … får träna det på ett annat pass ! Alla varvade passen mellan sina 2 hundar. Både Rejs och Semla pausade i en på stället lånad tygbur – inga problem för någon av dom, vilket jag är så glad över med tanke på vilken separationsångest Özet hade. Avslutade med platsliggande, vilket gick finemang - duktiga dogs.

Arbetsveckan ebbade ut och helgen inleddes med räkfrossa (försenad kräftskiva som bytte skepnad) tillsammans med familjen Larsson på fredagskvällen och ett pröva på pass i yoga på lördagen, medan Tommy fick sig lite egentid ihop med hundarna.

På söndagen hade jag nappat på en inbjudan och anmält Rejs och mig som ”demoekipage” på en fortbildning för instruktörer/cirkelledare på Partille bk, som Eva-Marie Wergård höll i.
Efter en inledande beskrivning av Rejs och vad jag ville ha hjälp med, så presenterade jag mitt önskemål, nämligen det att efter uppvärmning, kunna behålla fokus när vi byter till ny miljö tex inför tävling. Tema = ”att behålla fokus från uppvärmning in på tävlingsbanan".

Vi gjorde ett antal ingångar, med efterföljande linförighet/frittfölj under kommendering. Eva Marie tog sin hund och agerade störning - typ ett ekipage som just lämnade tävl.plan innan vi själva skulle in, vilket inte helt överraskande ökade Rejs i aktivitet.
Men den ”största” grejen som vi behöver träna på, var att han genomgående tog sig friheten att smita iväg, när själva momentet var klart och isamband/efter att jag belönat (tävl. mässigt). Fick råd att koppla honom INNAN han fick belöning (tävl.mässig) efter moment slut för att DÄREFTER ge frikommando/belöning. Med andra ord, så blir det till att träna separat på störningar, där han frestas att springa iväg.

MÅN.- SÖN. 28 nov. - 4 dec.

Tommys golfkurs fortsatte på måndagskvällen och efter den fortsatte ännu en vecka med jobb ”på annan ort” för hans del – nu i Karlsborgstrakten.
För oss hemmavid inleddes veckan med medlemsmöte både på Partille (mån.) och Ale (tis.) brukshundsklubb. Ale hade bjudit in Reino Oskarsson, som höll i en intressant föreläsning om bl.a. hundars mentalitet.

Det var även i början på veckan som min haka höll på att falla ner i golvet, då vi tränade på ställande i vardagsrummet. Det gick som en dans, Rejs stannade helt utan handtecken, det tar sig sa han som … men lika glad som jag var över Rejs framsteg gällande ställandet, lika rasande blev jag över hans beteende vid ett par hundmöten kvällen efter denna framgång. Aldrig får man vara riktigt glad ! 

Men ibland blir man glad över de små tingen, som tex när jag i slutet av veckan hämtade ut SOS Animals (organisationen som hjälpte oss med Semla) fina kalender. Tusan vilket beundransvärt jobb organisationen gör – snacka om vardagshjältar. Vi fortsätter med glädje att ge bidrag till deras verksamhet – pengar som bl.a. går till kastrering, vaccination, chipmärkning, medel mot ohyra, transportburar och underhåll av hundgårdarna, där oxå solskydd och pooler i plast som hundarna kan svalka sig i sommartid ingår.




I övrigt framskred veckan med lunchpromenader, varvat med jobb och senare kvällspromenader. Kan konstatera att jag på äldre dar/de senaste åren, har blivit allt mer sjåpig att vandra i mörkret med pannlampa. Varför då ? Kanske vetskapen om att skogen kryllar av vildsvin, även om jag vet att dom är skygga så är det en obehaglig känsla att veta att dom finns där …

Lördagen inleddes med dop av vårt fadderbarn Emelies dotter Wilma. En riktig trevlig och lättsam tillställning, med tre gurglande och skrattande barn som döptes vid samma tillfälle.

Vid hemkomsten blev det klädbyte, för att sen tillsammans med båda hundarna åka till Alfa Hundcenter, för inomhusträning tillsammans med Karin och Samba.

Inledde som alltid med fotgåend, vilket gick skitbra – höll positionen riktigt bra - helt ok t.o.m. i fria följet. Körde även apportering i olika delar – gick också det jättebra. Fortsatte med ställande, som inte gick fullt lika bra som hemma, då det ju är korta sträckor och han nästan VET när kommenderingen kommer att ske, även om jag försöker ”lura” honom. Men det blev allt bättre – får fråga Monica H. på måndag, då vi har kursavslutning. Avslutade med saktagående/framåtsändande. Blev riktigt bra efter att jag sagt åt honom att ”skärpa” sig … 

Avrundade veckan med ett sökpass, där vi denna gången var full styrka. Det var min tur att välja plats och ruta, men fick hjälp med för min del ny ruta (dock på min valda plats). Rejs var duktig överlag, även om han hade lite svårt för påvisen, just efter de sista skicken. Han vände sig om för att vänta in mig – frågande – kommer du ?

I väntan på unge herr Mateo 

Finfina vyer på väg hem från dagens sökträning.