SJUNDE DAGEN

Skulle jag inte sagt … att sovmornarna börjar bli allt längre. Var ju helt slut efter gården, men trots det hade jag svårt att somna. Mest berodde det på att Rejs var orolig och hade svårt att koppla av. Det började med att han ramlade ner från sängen två gånger, gnydde från och till, visste inte om han hade ont efter fallen, eller om han enbart var trött, eller om han var nödig. Klart att jag visste att han var trött, men kunde ju inte nonchalera ifall han var nödig, så det blev ett himla rännande mellan sängen och trädgården … men nåt som iaf var positivt var att han kissade varje gång.

Även denna morgonen blev det ett fasligt rejsande, undrar  om detta är på väg att bli daglig rutin !?!?

Vi tog en promenad t&r i ”hemmaskogen”, enda upp till toppen. Rejs åkandes i min famn mesta delen förstås …

På eftermiddagen höll jag på att få en hjärtattack i samband med när Özet o Rejs lekte i trädgården. Rejs skrek plötsligt till och fortsatte skrika samtidigt som det såg ut som om han släpade ena bakbenet efter sig. Jag trodde hans ben hade gått av eller åtminstånne gått ur led, men något lugnande var dock att han lugnade ner sig så fort jag lyfte upp honom i famnen, men han hoppade på tre ben när jag testade att sätta ner honom på marken. En hysterisk matte ringde till Tommy ... REJS HAR SKADAT SIG ... som menade (mkt riktigt) att jag skulle lugna ner mig vilket jag så småningom också gjorde, särskilt som Rejs efter ytterligare en stund hade slutat halta och sprang som vanligt – nu dock utan att vara ”påhejad” av Özet. Men Tommy som känner mig förstod att jag behövde ”stöd” och kom därmed hem aningen tidigare än tänkt. Sen fortlöpte fredagskvällen som så många gånger förr, med semla som inledning.

SJÄTTE DAGEN

Sovmornarna blir längre och längre. I natt sov han hela natten igenom och vaknade först när hörde husse och Özet stiga upp vid 05.30-tiden.

Morgonen inleddes med ett rejsande utan dess like. Båda – mest Rejs – sprang genom hela övervåningen, från rum till rum. Ja, nu har vi kanske inte riktigt så stort som det låter … utan bara en möblerbar hall och ett rum på var sida om hallen. När Rejs blev trött – inte särskilt länge – slängde han sig in under sängen, där Özet inte kunde nå honom och när Özet ville pausa hoppade han upp i sängen där han TRODDE Rejs inte kunde nå honom ...

Försökte få lite gjort i hemmet, men trots att jag tyckte jag var påpasslig och sprang ut och in med Rejs efter varje ”sova- leka-äta-tillfälle” blev det trots allt en hel del små ”olyckor”… suck ! Trots ledighet är den visserligen snabbt övergående valptiden sannerligen ingen latmansgöra.

Känns på vikten att det händer saker i den lilla – idag 9 veckor – kroppen. Även om man inte direkt SER att han växter, så känner man att han blir allt tyngre, särskilt när man ska upp för trappan och har en kaffekopp i ena handen och Rejs under andra armen.

Trots ledighet, är den visserligen snabbt övergående valptiden sannerligen ingen latmansgöra. Under dagen kändes som om jag gick i dvala och när kvällen infann sig var jag helt slut …

FEMTE DAGEN

Problem är till för att lösas ... eller ?

Sovmornarna blir allt längre, i natt sov han NÄSTAN hela natten igenom, vaknade vid 04-tiden och sen vaknade vi först när vi hörde husse och Özet stiga upp vid 05.30-tiden. Om det är medvetet eller ej, men Rejs har börjat gny – ibland – när han är nödig …

Özet börjar känna sig allt mer bekväm i sin storebrorroll. Han är så mjuk och fin, höjer bara ”tonen” när det verkligen behövs och kan nu t.o.m. tänka sig att koppla av och ta en lur i samma rum, dock inte i samma bädd (ännu???). 

Det var också idag, som veterinären hade sagt att hon skulle höra av sig ang. Özets blodprov och antikroppar. Hade ångest inför samtalet hela dan, så för att dämpa den aningen och samtidigt miljöträna Rejs, tog vi en liten tripp till Kålltorp, där vi ska gå valpkurs. Och det var väl bra det, eftersom hela området hade förändrats och jag nu inte behöver springa omkring och vela vid första kurstillfället.

Väl hemma igen ringde veterinären som sa att Özet visserligen HADE antikroppar - MEN i låg mängd, att vetten ville vänta med att ev. påbörja behandling (immundämpande). Vi fortsätter nuvarande medicinering och diet i en månad och kommer därefter på återbesök för nya prover/uppföljning. Det kändes trots allt som ett ganska skönt besked. Nu hoppas vi att medicinen och dietfodret gör verkan och han blir återställd, eller iaf får bättre värden. Stackars Özet som INTE tycker om fodret (Rejs därimot fullkomligt ÄLSKAR det, men det gör han nog med allt å andra sidan) – trots att vi blandar upp med burkmat (också foder mot de höga njurvärdena förstås) – har överst på sin önskelista att åter få äta färskfodret han fick innan … Lite bökigt blir det med belöningsgodis, vilket innebär att vi får ungsbaka burkmaten !!!

  

På kvällen åkte Özet o jag upp till PBK för en stunds egentid. Det hade precis börjat skymma (kl.18.30) och jag hade tänt belysningen innan vi började traska upp till app.plan. När vi kom upp på plan såg vi den där ”mystiska” svarta hunden (schäfer?) igen, nu med en SYNLIG husse. Sist vi såg den (hunden) var för drygt en månad sen (se inlägg ”En helt OVANLIG kväll” 3febr.) När hussen fick syn på mig drog han sig snabbt undan och strök utmed kanten innan han försvann ut från plan … och därmed hade Özet o jag planen alldeles för oss själva.

Vi körde ff, lägg.u.g., rutan, hopp, fjärr och lite engagemangsövn. i mellan varven. Özet taggad och det kändes som vi verkligen hade kul tillsammans.

FJÄRDE DAGEN

Efter en krispig morgon, med en gräsmatta vit av frost, introducerade jag ryggsäcken som färdmedel, för Rejs. Vi åkte iväg till Kåsjön och där jag hade tänkt ta en tur runt udden, men ändrade mig ganska fort då jag kände att jag hade svårt att ha kontroll på Özets hjorttryffelätande, med tanke på hans diethållning (mot/för de förhöjda njurvärdena) och att han nu är överkännslig mot annat än det fodret. Jag blev tvungen att koppla honom, vilket Rejs tyckte var på tiden, då han nu fick möjlighet att skutta fram klängandes bredvid storebror. Mellan varven – när terrängen blev för tuff och dom små bena hade fått tillräckligt med spring – fick han åka ryggsäck, i början mot hans vilja men sen upptäckte han att det var rätt skönt.

TREDJE DAGEN

Sömnen något störd i natt, då livet vid huvudkudden var lite stökig. Sov från och till, steg upp vid 06.30-tiden, precis efter att Tommy hade åkt till jobbet. 

Efter frukost och fika, tog vi oss en promenad och bekantade oss med ”hemmaskogen”. Efter nån timmes sovpause (Rejs) körde Özet och Rejs igång med värsta rejset, tror bestämt att brorsorna börjar bli bekväma med varandra !

Mitt på dan tog vi bilen (bara lite gnyande i början) till Paradiset, för liten kort promenad. Hade dock Rejs i famnen mesta tiden, eftersom vi gick ”ravinen”, där det är för kuperat för lilleman.

På kvällen tog Özets tålamod slut (valptänder är vassa) och han gav Rejs en omgång - "milt", men bestämt. Därefter höll Rejs på att skrämma livet ur mig, då han låg och sov. Hörde att han drömde, han gläfste och det ryckte till lite i benen, innan han helt plötsligt tjutande for upp, men han lugnade sig relativt fort igen. Kanske drömde han att storebror gav honom en omgång ...   

ANDRA DAGEN

Idag for vi iväg till klubben – PBK – för vad som var tänkt, liiiite miljöträn. Vi skulle ju bara göra husse o Özet sällskap en bit, för att sen bekanta oss med hästarna innan vi åter sammanstrålade med husse o Özet vid bilen. Då visste vi inte att vi också skulle få höra skott på avstånd (nån som trän. jaktapp.som vi hade passerat innan), att vi skulle hälsa på ett trän.ekipage (Britt med Leon o Rassel) på appellplan, och möta mountain-bikes (som stannade o vi pratade med), och möta löpare och till sist även möta stavgångare (som vi hälsade på) och som om inte detta räckte … fick ju Rejs för första gången åka bil där bak tillsammans med storebror och på morgonen och förmiddagen fick han uppleva trumpetande svanplogar i luften och att husse klippte fruktträden.

På kvällen åkte Özet o jag iväg för en stunds lydnadsträning i ridhuset. Inte särskilt många där, 7-8 st tror jag. Özet var riktigt duktig, genomgående. Måste erkänna att jag inte trodde att han skulle vara på hugget, men ack så fel jag hade. Vi fokuserade på 3 moment, fritt följ (inkl. position o vändn.), hopp och rutan.

FÖRSTA DAGEN

Özet något förundrad över den lille krabaten och visste inte riktigt hur han skulle bete sig i början. Först försökte han ”samla ihop” lille Rejs under sig för att sen börja rida. Som tur är behöver man ju inte höja rösten för att få honom att avbryta och han slutade ganska snart. Samtidigt som han – stackarn – var påpassad av oss, ville Rejs komma åt hans pellesnopp. Rejs var helt övertygad om att skulle komma mjölk därifrån. Özet markerade först med knappt hörbara morrningar, som Rejs i början respekterade. Men Rejs som var sugen gav sig inte och fick antagligen ett rejält tag om snoppen, fick sig nu en skarpare tillsägning än innan. – Nu får du tamigfan ge dig, ge tusan i min snopp !

Såg senare att han hade röda små ”sårstrimmor”. Usch, klart att det måste ha gjort ont, alla vet ju hur vassa valpbissingar känns … Men allt eftersom dagen gick ”prövade” dom varandra och lärde känna varandra allt mer.

 På eftermiddagen tog Özet o jag oss ett par timmars break från valperiet och for iväg för en stunds jaktträning, tillsammans med Jossan o Snobben. Özets arbete var väl kanske inte det bästa han presterat, men det var väl inte särskilt förvånande då platsen var Slätthult, som är ”dofternas underbara värld” som Özet säkert skulle säga, om han kunde prata. Utförde hur som helst ett antal markeringar, som var helt OK, om det inte vore för att han – vid två tillfällen – fastnade vid nån doftfläck. Sen ett litet sök, där jag bara lät honom plocka in 4 st, då jag såg att han mattades avsevärt redan efter andra. Avslutade med ett linjetag, med två utlagda på rad. Då sprang han rakt över (såg tydl. att han hade koll på den) den närmsta (sist utlagda) och tog den sista … dock efter en lååååååång stunds sniffande på en en, där dummyn låg. Jaja, även om träningen inte var så lyckad, så blev det ett par trevliga timmar i det värmande solskenet.  

HEMKOMSTEN

Så var det då dax !

Efter otaliga funderingar hit och dit, beslutade vi oss till slut för att avstå vår traditionella skidresa till Italien, som sedan länge var inplanerad. Främsta orsaken var Özets tillstånd, men även att Rejs och hans syskon var leveransklara och beredda på att lämna boet.

Fredag var utsedd till den allmänna valphämtardagen och efter att Tommy o jag diskuterat om vilken tid (Tommy tidigt/jag senare) vi skulle ge oss iväg hemifrån, kom vi efter en kompromiss iväg vid 08-tiden.

De dryga 5 timmarna blev inte så dryga, som vi befarat – men så väntade ju något gott också ! Det blev ett kärt möte med både kennelmamma Annika och de tre små krabaterna som återstod (3 hade redan hämtats). Efter en stunds bekantskap med valparna (brorsan Atchi och syrran Pingla), för både oss själva och Özet, dök helt plötsligt mamma Märta och (kull)syrran Flisa upp, som f.ö. tyckte Özet var lite väl stor o därmed lite läbbig !

Vem e du ?

Efter kaffe och rabarberpaj med glass – mums – och en del pappersexercis, blev det då dags att tänka på hemfärden. Jag satt i baksätet med Rejs. Att tro att han skulle finna sig att ligga i den stora kattburen som Özet färdades i när vi hämtade honom, var inget att tänka på. Jag/vi tänkte, när Rejs som från början var orolig, gnällde lite lätt till en början men ökade snart till ett ganska högt ljudade, att – hur ska detta gå ? Jag tänkte – kanske blir han åksjuk när han ser ”världen” rusa förbi utanför bilfönstret – och täckte därför fönstret med min jacka. Inte för jag vet om det var just DET som hjälpte, men efter ca 45 min. började han lugna ner sig och somnade (av utmattn.!!!) av och till. Sovstunderna blev allt längre och snart började mörkret lägra sig, SAMTIDIGT som regnet började vräka ner, men som TUR VAR hade vi hunnit stanna för en kort kissepause, innan regnandet startade.

Zzzzzzzzzz .... till slut !

Hemma i Sävedalen, tog vi svängen om ”OVE’S” för att köpa oss en ”halv special” som vi käkade hemma. Väl hemma välkomnades vi av ”Dom andra tomtarna (Lena&Ola) i Sävedalen”, som hade levererat SEMLOR från Cederlöfs och en snörleksak till Rejs … gulle ER !

Natten blev inte lika rofull som jag något naivt väntat, jag som trodde att Rejs förnöjt skulle somna vid huvudkudden, som Özet gjorde vid sin hemkomst. Men ingen vovve är den andra lik JU ! Eftersom Rejs höll på och härjade o slet i mitt hår, blev han åter placerad på golvet nedanför mig, där jag kunde röra honom med handen. Efter en stund la han sig UNDER sängen och där låg han till 04-tiden, då jag hörde ett litet gnyende ... han hade vaknat och hittade inte ut ! Efter kissning, lyfte jag åter upp honom i sängen, nu gick det bättre och vi sov till 06-tiden … 

BLANDADE KÄNSLOR I HELGEN

Det händer mycket omkring oss för tillfället … sjuk Özet och valp som snart flyttar in …

Özet som i torsdags påbörjade sin medicinering, blev klart påverkad och kände sig både trött, hängig och illamående (övergående biverkningar). På lördagsmorgonen trodde jag inte han skulle orka med nån träning över huvudtaget, men fram på eftermiddagen tyckte jag han verkade bättre och for därför iväg till Aggetorp/Ljungslätt för att låta honom få gå ett viltspår, som Susanne redan hade förberett. Det gick som smort, han tog ”upptaget” galant och fortsatte säkert och metodiskt – i lagom tempo – måste säga att han är en fröjd att gå efter.

I dag – sönd. – verkar han ha känt sig betydligt bättre, än gårdagen. Husse var ute på den obligatoriska promenaden – Özet glad och pigg som vanligt – medan jag började ”valpsäkra” vårt hem. När Tommy kom hem, tog han vid där jag slutade, som tex att knipsa itu ett av kompostgallren + att han städade min bil ! Den har inte varit så fin och doftat så gott sen vi köpte den – tack Tommy, du är bäst !

Efter en bra förmiddag föll vi åter pladask, då vi upptäckte att Özet droppade blod (ett par droppar, inget konstant) från snoppen. Men eftersom det sen inte kom nåt mer, han kissade utan besvär och att han trots allt verkade känna sig bra, åkte vi iväg i vår fräscha bil till kvällens ridhusträning. Det blev lite fritt följ, ruta och hopp. Özet taggad till tusen, men inte helt fokuserad - men what a heck - huvudsaken att han tyckte det var kul !

FÖRSTA SKOGSBEKANTSKAPEN

Åh vad det är hälsosamt och stärkande i skogen :-)