JAKTAPP.TRÄN. MED FB-GÄNGET

Pga av div. orsaker, la jag redan i början på januari ut en blänkare på SSRK's (GBG) FB's gruppsida, att Özet&jag sökte nya kompisar att träna jakt med  ”Jag&Özet (3årig tollare) söker nya jaktapp.kompisar ... lördagar ... tills det ljusnar o man kan köra vardagar kvällstid !". Det gav utdelning med en gång, fick genast svar från en av mina gamla agilityinstr. som nu hade skaffat sig en jaktlabbe och  snart droppade det även in ytterligare några intresserade. Efter ett par trän.träffar i vintras med 2 resp. 3 deltagare, blev vi nu i IKVÄLL 4 st. Själv älskar jag när det är en variation på åldrar - nu var vi en samling från ungdom till pension - Iris&Izzla(labb), Åsa&Vilda(tollare), Sanna&Hero(labb) och jag själv&Özet.

Inledde med jaktfot och inkalln. med varandra som störning. Delade sen in oss 2 och 2. Vi - Iris o jag - började med markeringar, medan dom andra gick bort för att köra närsök.

MARKERINGAR
Först 2 enkla, sen en dubbel i samma nerslag, med halvdold kastare.

KOMBINATION LINJETAG/MARKERING
Hunden tittade på när vi la ut 2 dummys i 90 gr. - skickade på 1:a linjetag. - vände om, för att se markeringen kastas - vände om, för att ta linjetag nr.2 - vände om igen, för att slutl. ta markeringen

NÄRSÖK
5 nergrävda smådummys i en yta i form av en trangel 12-15m2. Hundarna hämtade in varannan - Özet började och hämtade även in den sista (3:e för Özet)... som låg närmast, precis i kanten av "området" ... vilket var JÄTTESVÅRT sa en trött Özet.

 Sammanfattn.
Özet strålande duktig, sånär som att han slarvade o trasslade ovanligt mkt med greppet, till skillnad mot den senaste tiden, då det bara imellanåt har strulat ... den sista lev. efter dubbelmark. blev därimot perfekt, vilket DÄRIMOT inte sista lev. efter mark. (komb.linjet.) blev, då han sprang FÖRBI mig för att lattja !

BRUKSSÖK - FLODA - MITT EMOT BJÖRNÅSVÄGEN

Oj vilken dag …
Morgonen inledde med att jag ännu hade känning av magsjukan (trolig matförgiftn.) som jag hade haft sen i  torsdags. Ställde mig frågan – ska jag åka eller inte åka – ett antal gånger, vilket gjorde att jag glömde telefon, plånbok och var försenad när  jag äntligen bestämde mig för att åka.

När vi väl kom fram (Floda/mitt emot Björnåsvägen), hade jag missat vägen där man skulle ta av och hunnit köra lååångt innan jag vände med hjärtat i halsgropen … tänk om jag till råga på allt, får bensinstopp här ute i ”ödemarken” !

Sol och ca 7 +grader , växlande molnighet och svag vind. Rolig ruta, med bra terräng, men med STARK lutning åt båda hållen, den ena sidan i nerförslut och andra sidan uppförslut. Gles granskog, med många stora stenblock, och en del bra gömmen – mycket jättemjuk mossa.

6 st – Git, Britt, Lena, Aneta, Malin och jag. Jag figge åt Sambo, Nessa och Lyra och för en gångs skull fick jag en möjlighet att få se Elda (Özets bästa vän) in action ett helt pass. Hon är så himla duktig (högre klass) och har sånt flyt !

Özet och jag, sist ut.
Lena figge till vä. i uppförslutet
1) bergsskreva/krypin – Özet hoppade upp ovanpå, snokade runt, för att sen ta ett jättesprång (phu) ner på marken och in under stenblocket – på påviset hoppade han upp ovanpå igen !!! ”dumma hund” …
2) stor sten med mossa – lätt sa Özet ...
3) solbelysta kullen – han skrek till vid ett tillfälle … oops – gren eller orm ??? tänkte vi på stigen = gren !!!
4) djup rotvälta under marknivå – lite konfunderad blev han av att Lena befann sig under marknivån …

Malin figge till hö. i nedförslutet
1) över bred bäck … jamen vad är det här … kommer ju inte över, sa Özet .. som dock kämpade på och tillslut lyckades – när vi efter påviset skulle återvända till stigen, hade han jättesvårt att komma upp ur diket/bäcken … som hade höga branta kanter …
2) trång gömma (heltäckt/dold) i jättestensblock – först sprang han ner till bäcken igen, innan han ringade in stenblocket och till slut hittade öppningen …
3) täckt med skynke bakom/i ett unggrans bestånd – kunde ni inte hitta nåt svårare, sa Özet …

Tror att detta var det söket som jag varit mest nöjd med hittills, så himla kul att se Özets glädje och framfart. Själv trodde jag att han skulle krokna eftersom det var så kuperat, men icke … hur JAG kände mig, är en helt annan sak …

Måste också nämna, att det är tur att man har en sån omtänksam kompis som efter vår avkopplande skogpromenad med Elda, Unni och Özet såg till att jag kunde tanka bilen eftersom jag glömt pengar och plånbok hemma …

TRÄNING MED ANNELIE&SMILLA

I kväll åkte vi till Annelie med Smilla, för jaktträning hemma i ”deras” skog, som dom har utanför husknuten. Pratade om att det hade varit kul att få till en kontinuerlig träning – helst 1gång/vecka. Får väl se vad det landar.

– Kombination markering/linjetag
Vi körde i ”var sitt” område - först 2 enkelmarkeringar, sen ett linjetag i det ”kända” målomr. Därefter ”smög” vi ut 2 dummys, som vi senare (när vi tränat annat) anv. som ”minnes”dirigering/linjetag. Özet strålande duktig, på både markeringarna och linjetaget.
– Sök
Gick vidare en bit för att hitta ett lämpligt sökruta/område. Laddade och vallade först omr. Annelie gick undan med bägge hundarna, medan jag la ut 13 dummys i en solfjäder. Tanken var att försöka få ut Smilla på djupet, vilket också lyckades – 1 längst ut + 2 på sidorna. Özet plockade in 7 st, varav 2 el. 3 på djupet + 1 st i en halvdold bergsskreva och resten på kanterna.
– Kombination markering/närsök
Sen gjorde vi en kombination - 1 enkelmarkering på ganska långt avstånd och därefter närsök i samma målomr. Markeringen var klockren – men på närsöket kopplade han aldrig på näsan utan virrade omkring, innan jag till slut kallade tillbaka honom. Han fick ytterligare en mark. och skickade därefter på närsöket igen och då gick det bättre.
– ”Minnes”linjetag
Tillbaka till området där vi började för att skicka på ”minnes”linjetagen. Jag skickade från samma startpunkt som tidigare på första skicket, men bytte startpunkt vid andra skicket. Özet kanonduktig – inga tveksamheter, sånär som att han BYTTE dummy !!! VA ? Det har ju inte hänt sen ... sen ... jag vet inte vad !

Nöjd med Özets insats och de nya övningarna styrde vi kosan hemmåt. Att jag på natten åkte på en rejäl magsjuka, efter att känt mig ”körig” sen lunchtid, är en annan femma ...

KURS X 2

I dag, på annandagen, i kyla och regn, var vi först (senare avsl. på lyd.kursen) på jaktkurs för Titti & Regina. Dagens upplägg var i huvudsak markeringar och sök, men även närsök.

Özet och jag inledde med ...
MARKERINGAR - Regina kastade flera kluriga enkel markeringar med dolda nedslag, på olika avstånd. Özet kanonduktig.

Fortsatte bort till ...
NÄRSÖK - här arbetade vi ensamma och området var preparerat med redan ditlagda nedgrävda dummysar. Özet hittade den första snabbt, letade liiite längre innan han hittade nr 2, på vilken det hängde massor av visset och blött gräs ... men döm av min förvåning ... Özet kom med dummyn i ett STADIGT grepp, med gräset fladdrande i munnen ! Därefter kände jag mig nöjd och bröt.

Och medan regnet fortsatte att oavbrutet strila, försökte jag att hålla Özet varm med hjälp av täcke och rörelse tills det blev dax att inta söket ...

SÖK - Titti hade lagt ut 12 dummys. Hundarna skulle försöka hitta så många som möjligt på 10min.
Özet jobbade på och hittade den ena efter den andra, sammanlagt 8 st, varav den sista var på "övertid" (vilket dom andra oxå fick enl. fröken) och med lite hjälp från Titti ... som rörde sig långsamt mot målet ...

Vid nån av de sista han plockade in, hade han varit ute en stund ... vet inte riktigt hur djupt han var, för sikten var skymd ... men sen när han kom glad och lycklig med en dummy, såg jag OXÅ han hade anlagt en ny skepnad - en form av kamouflage. Han hade rullat sig i nåt (formultnade växt-eller svamdelar?) och var svart längst hela halsen och halva kroppen ... jag höll masken, låtsades som det regnade - ha ha - och tog lika glatt imot honom, som han glatt kom in till mig ... min lilla snuskhummer !

När vi gjort söket, hade jag focus på att sätta Özet i bilen - han var både trött, blöt och frusen - men när vi passerade Regina, som stod bakom en jättestor buske och hojtade - "HÄÄÄÄR blir det markeringar", hajade jag till och undrade om det var åt mig hon sa. - Ja, om du vill, svarade hon ! - Yes, det blir säkert bra att avsluta med några ytterligare markeringar ... kroppen är ju uppvärmd sen söket, medan huvudet kanske har veknat något ... får väl se hur det går ...

MARKERINGAR - Regina som dold kastare bakom en STOR buske, kastade markeringarna omväxlade höger och vänster. Gick även här kanonbra, sånär som en markering då jag fick kalla tillbaka pga att han varit ouppmärksam (jag också, som skickat honom ändå) och nog inte hade sett kastet, och gjorde därför om med strålande resultat och därmed kände vi (jag) oss nöjda och satte kurs mot bilens skydd och värme ...

Åkte hem, hängde upp genomdränkta kläder och vilade en timma, innan vi fortsatte till sista gången på tävl.lydn.kursen på ALFA Hundcenter, med Git Jering.

Özet & jag först ut …
Jag berättade om mina tankar kring att det fria följet går mycket bättre än linförigheten. Troligen kan det bero på att jag rör mina armar olika beroende på om det är koppel på eller utan. När vi körde vårt fotgående, hittade Özet snabbt den BÄSTA belöningen … nämligen uppfyttningstårtan, som en av de andra kursdeltagarna hade med sig efter helgens tävlingsresultat – dock UTAN att riktigt nå fram – tänka sig, så NÄRA men ändå så långt ifrån !

Vårt andra pass blev krypet, som jag ville veta hur jag skulle gå vidare med. Hade ju gått riktigt bra hemmavid, de gånger jag kört – visserligen inte så många, men ändå. Men tänk att det sällan blir som man har tänkt sig
– VA ? Vad vill du ? Vad menar du ? Fattar inte ! Men för bättre belöning kanske …
– AHA, tänkte jag och doppade fingret i tårtan …
– AHA, vad det så här du menade , sa Özet !

Gjorde läggande u.g. som avslutning, vilket blev skitbra !

LITE APP.TRÄNING

Innan påskdagens lunch hos mamma med syskon och respektive, tog vi oss en promenad med lite apporteringsträning. Några markeringar och linjetag – allt kanonbra, MEN hade önskat ngt bättre grepp … nog för det känns lite tjôtigt det här med greppet … men det är så det är … även om det funkar imellanåt ...

GLAD PÅSK

Idag – PÅSKAFTON – startade jag dagen att efter frukosten åka ner till Cederlöfs konditori för att hinna – innan dom tagit slut (ja, det är faktiskt så) - köpa säsongens sista semla, särskilt beställd av Tommy, som väntades hem från sin Spanienvistelse (golf) senare på eftermiddagen/kvällen.



Antar att nån kanske tycker ... det var väl ett j_vla tjôt om dom där semlorna ... men dom ÄR faktiskt outstanding !

VINNARE AV GP:S SEMLETEST 2012! 
Vinnarsemlan för tredje året i rad med betyg fem fyrar. Juryns motivering löd: "Semlans Rolls Royce. Smakar hembakad, god kardemummasmak på bullen. God och grynig mandelmassa. Jättegod grädde".

Men först en skön promenad vid Åstebo (klubben) tillsammans med Malin & Mara. Själv var jag lite skeptisk, då jag trodde det var dags för Mara att löpa – pga att Özet hade nosat henne intensivt i rumpan efter träningen i onsdags – men det visade sig nu vara ”lugnt” ... 

LÖSA OPÅLITLIGA HUNDAR

Idag gick färden mot Paradiset för en promenad i kombination med lite jaktapportering. Först några markeringar i olika miljöer, som gick utmärkt. Tränade även inkallningar med i ”håll fast-syfte” …

När vi kommit en bit efter apporteringsövningarna, dök det ökända paret med de två han-flattarna Aramis och ?  upp. Varför dom är ökända beror på att dom alltid har hundarna lösa TROTS att dom varken kan kalla in eller bryta dom – speciellt inte just Aramis, som är den som är läskigast och är den som flugit på ett otal av hundar i området – bl.a. min kompis Kias hundar (mera kända i bloggen som grabbarna GULD) och Özet ett flertal ggr (men aldrig så "hårt" som idag).

Vi gick där som sagt i godan ro, när Aramis plötsligt stod där framför oss. Jag sa snabbt till Özet att stanna (som var på ”behörigt” avstånd, som tur var) och kunde därmed ställa mig framför honom och försökte samtidigt få en morrande Aramis att stanna … eller helst backa … Matten försökte ”tafatt” att få tillbaka honom, utan resultat. Ju närmare matten kom ju närmare kom Aramis (komigen matte, nu tar vi honom!) oss … och när han var inom räckhåll, högg JAG tag i halsskinnet och höll fast en morrande och gurglande Aramis, medan Özet befann sig sittande bakom mig. PRECIS vid ”övertagandet”, när matten TOG TAG i Aramis – TRODDE JAG –  reste sig Özet och backade för att gå därifrån. Just i det ögonblicket ser jag Aramis slita sig från matten, för att kasta sig över Özet, som skrikande kastade (blev snarare nertryckt, av en dubbelt så stor Aramis) sig ner på marken. I tumultet, KASTADE jag mig gormande över Aramis – vet inte var jag fick min stryka ifrån – och lyfte bort honom från Özet, som då ”flydde” in i skogen en liten bit. NU släppte jag INTE Aramis förrän jag hade försäkrat mig om att matten hade koppel på och HÖLL FAST honom. – HÅLLER DU VERKLIGEN FAST HONOM NU ?

Jag kallade på Özet, som stod några meter in i skogen och när han kom in till mig, bad matten bad om ursäkt … jag, svarade inte, mest för jag var alldeles darrig och andfådd … sen sa hon - Du kan gå nu, för jag håller Aramis … fortfarande med andan i halsen, svarade jag - Kan du låta mig hämta andan först, kanske … Sen gick jag faktiskt utan att säga ett ord … kände mig alldeles för upprörd, för att börja skälla på dom … och var dessutom rädd att det skulle göra saken värre för Özet …

Släppte Özet, som verkade vara oskadd och efter en stund när jag lugnat mig synade jag honom lite noggrannare och det var ingen fara med honom.

Efter en stunds promenad forsatte vi med ytterligare några app.övningar – denna gången stoppsignaler i kombination med inkallning resp. linjetag. Özet hur duktig som helst - kunde inte tro att han för en stund sen hade blivit anfallen av en galen hund !

VAD MAN MED EN SEMESTERDAG KAN GÖRA

En sak som jag uppskattar är att då och då, ta mig en enstaka semesterdag, utan någon som helst anledning - bara för det är så himla gôtt utan några "måsten". Och idag har varit en sån dag. 

Redan igår, efter lydn.träningen nämnde jag till Susanne att Özet&jag kanske skulle komma på besök. Sagt och gjort !

Visste ju att omgivningarna och stallet låg väldigt idylliskt sen tidigare besök - då dock varken Susanne eller stallet, som mål - och visst, det låg ju fortfarande lika fint där, utmed sjön Aspen. 

Inledde först med en visning av hästar, hagar och stall. Fann genast att det skulle vara så perfekt att ha sin lilla islandshäst där, det fanns ju t.o.m. 2 boxplatser lediga - hörde du det Tommy ???  

Därefter tog vi oss en promenad med hundarna - Hugo, Stina (båda cockrar) och Özet - som  trivdes alldeles strålande tillsammans, innan vi tog oss en fika utmed stallväggen. Men efter en stund tog kylan över och vi bröt upp. 

Efter att ha skjutsat hem Susanne konstaterade vi att detta inte var sista gången ...

TRÄNING & TANKAR

LYDNADSTRÄNING
På kvällens lydnadsträning var vi inte så många - men rätt lagom, tyckte jag – 6 st.
 Linförighet – gick ganska hyfsat
 Läggande – gick strålande
 Rutan – gick aningen sämre än de senaste gångerna, som ju gått som på ”räls”  – lite ofokuserad nu !
 Platsliggande – VÄLDIGT snusig och lyfte huvudet HELA tiden – la en godis för att han skulle koncentrera sig på ngt … men DÅ är det ju ingen konst !!!
 Linförighet – kommendering (ingångar) – raksträck-a/or, med hjälp av Susanne – gick kanonbra
 Budföring – mottagare Susanne – kanonbra … som vanligt


Efter bra träning och trevlig social samvaro, var det vid här laget dax för ett gäng stelfrusna själar att återgå ner till bilarna för att sätta på full värme ...


JAKTTRÄNING
Efter ett långt uppehåll för Özets & min del, träffade vi i MÅNDAGS, åter det "gamla" jaktträn.gänget - 5 st inkl. Özet - i Kåsjöterrängen.
SÖK stod på kvällens schema. Efter lite meningskiljaktigheter om HUR vi skulle lägga ut söket och HUR vi skulle skicka hundarna, kom vi till slut ändå igång. Efter att alla hundarna hade kört i tur och ordn. var det till sist Özets tur ... - VA ? Har ni inte gjort ? Han hade suttit knäpp tyst under hela tiden, medan de andra hundarna jobbade och jag själv hjälpt till bl.a. med att agera domare. Özet jobbade lugnt och metodiskt – plockade in 4 st, varav 2 näst längst ut och 2 st längst ut (ca 50-60m ?)
Som avslutn.  satte vi hundarna på rad och körde en och en – även här ”fick” jag vänta på att köra Özet som sista hund. Även här hamnade han efter effektivt sökande långt ut - de flesta av de närmsta dummysarna var redan inplockade och efter - i mitt tycke - ”oreda” i både övning och led, avstod jag ”2:a” skicket och drog mig därför tillbaka och lät dom andra fortsätta med sitt ...

På hemvägen till p-platsen stötte vi på Malin med Mara & Zazzi, som jag stod och språkade med en liten stund, medan dom andra fortsatte till bilarna. När Özet & jag några minuter senare kom fram till bilarna, hade alla åkt sånär som EN som uppträdde mkt märkligt … som jag inte går in närmare på ...



Många tankar har passerat den sista tiden. Mina funderingar har kretsat kring varför relationer (i detta fallet, hundfolk) ska behöva var så ”komplicerade”.  
Jag försöker förvalta all kunskap som förmedlas av både instruktörer och kompisar efter bästa förmåga, men väljer det jag tror passar Özet & mig bäst, vilket "gudarna ska veta" sannerligen inte är det lättaste. Med tiden och erfarenhet har jag lärt mig – äntligen - att stå fast för min egen övertygelse, och vid träningstillfällena brukar jag säga hur jag vill ha det, för att det ska bli så bra som möjligt (vilket SJÄLVKLART kan bli fel) för Özet. Det är inte alls så att jag inte lyssnar – TVÄRT OM - men OM ingen med mer erfarenhet/kunskap eller nån annan övertygar mig ... så "kör jag mitt race" och DET FALLER INTE ALLA I SMAKEN ...


Men efter att ha ”pratat av mig” och ventilerat mina tankar, till div. trän. kompisar, känns det dock bättre … Tack, ni som lyssnar och stöttar … ni vet vilka ni är !

BRUKSSÖK - LEDNINGSGATAN I JONSERED

Samlades vid Taxtanten, för att tillsammans köra ner till "ledningsgatan" - sol och ca 7 +grader – blåsigt vårväder - rolig ruta, med bra terräng – ganska gles granskog + lite berg och berg i dagen på högersidan.

4 st - Britt, Lena, Jennie och jag. Jag figge åt alla - Lola, Sambo och Elda, som gick sist. Özet gick ut som 2:a med Britt och Lena som figgar. Vi körde 7 slag. Özet var otroligt taggad idag - jag som trodde han skulle känna av gårdagens långprom. tills. med Mara - men skötte sig utmärkt trots ett enstaka strul, då han efter markeringen "fastanade" en stund vid något bakom ett berg (såg svansen på honom) - där han oxå hade tappat/släppt rullen - men när jag sedan skickade honom på påviset, fiskade han upp den tappade rullen och gav till figgen (Britt). Vidare både såg jag och hörde, av figgarna att Özet har börjat TA FÖR SIG vid belöningarna efter framkomsten i samband med påvisen ... GODIS ÄR GOTT säger Özet !

I det stora hela gick det bra. Hade dock önskat att ingångarna efter markeringarna hade liknat framslag något mer ... kanske bör/ska jag återuppta separat träning av detta igen ...


När alla hade kört färdigt, avslutade vi tillsammans med Lena & Elda + lilla korven Unni en härlig promenad i skogen på Taxtantens sida. Elda & Özet visste inte till sig av lycka - så länge sen, pga av Eldas benskada. Men det märks tydligt att båda har mognat, då dom leker och härjar en stund, för att sen sniffa runt på var sitt håll ... för att sen åter uppta leken en stund osv.