Sicken avslutning på helgen det blev idag och jag som innan inte alls kände någon lust för att åka till sökträningen. Vaknade till en frostig, kall och krispig morgon och tog mig i kragen och gjorde iordning alla attiraljer – kläder, ombyte, näring och dricka till oss båda.
Platsen var Härkeshultsvägen, vid ”röda huset” vid den lilla tjärnen. Vi började stigen strax efter den lilla bron och jag tänkte att vi kanske var väl nära tjärnen. Jag är väldigt nojig när det gäller sjöar där isen börjar lägga sig ...
Drömde ALLTID mardrömmar som barn/ungdom, när jag kom till morfar&mormor på landet, särskilt vintertid, men även vår-och sommar. Tror det grundade sig i att när jag var tonåring och precis hade fått en labradorvalp, som vid händelsen var kanske ca 10 veckor. Valpen – Nalle – som sprang omkring på vår badplats, hade vid ett oöver-vakat ögonblick, halkat i vattnet ifrån en rundad klippa på ca2m. Jag minns att medan jag sprang omkring i panik och ropade och undrade vart han hade tagit vägen, helt plötsligt hörde ett lite svagt gnyande. Jag tittade ner från berget och där nere i vattnet låg han och försökte förgäves komma upp. Jag gled ner och ”fiskade” upp honom – vattnet var ganska grunt, inte mer än ca ½meter, men vad hjälper det när man är en liten valp.
Det var ca 100-150 meter ner till kanten på tjärnen och även om jag, som sagt är nojig för svag is, så tänkte jag att Rejs springer ju ALDRIG i vattnet ens på sommaren utan att man kastar något, så varför skulle han göra det nu och höll därför min obehagskänsla (typ - tänk om han får syn på nåt/får för sig att …) för mig själv.
Vi var 5 st till antalet (ett sent avhopp pga hundskada). Vi startade som 3:e ekipage, Jonna och Monika figgade, medan Aneta hade stigen och blev avlöst av Britt, när det blev dax för Aneta att hämta hund. Rutan var inte kuperad, men var rätt tungsprungen och stora delar av rutan bestod av frusen djup mossa.När vi hade kört 4:a kanonbra skick, började jag tänka – hur många till ska hans lilla överhettade hjärna orka, men döm av min förvåning, när han pumpade på med samma iver och energi – bra tempo både ut och in, bra framslag och bra påvis.
Någonstans där i mitten – efter 5 skicket/slaget (Jonna) – tänkte jag, undrar om det kan vara så att Jonnas hantering med belöning i form av en kavli osttub och lugnande prat inkl. smek, är nyckeln till att han orkar mer än han annars brukar.
Jonna och jag var helt eniga om att slickande ju ÄR avstressande och att Rejs helt klart blev påverkad – han låg liksom där och återhämtade sig. Har ju använt mig av just osttub i alla möjliga sammanhang, med har aldrig fått denna effekten. Min egen teori är att det KANSKE var kombon slick och lugn röst inkl. smek som gjorde susen ...
Tänkte att jag kör några skick till och avslutar med Jonna och osttuben, så han minns att han faktiskt hade krafter och ork kvar när vi slutade passet. Men väl framme hos Jonna (7:e) märkte jag att han fortfarande hade såpass mkt sug, att jag beslutade mig för att skicka två skick till. Visst, det var en chanstagning - bör ju sluta när det går som bäst. Men det gick vägen och de sista skicken blev även dom jättebra och vi fick ett gött avslut hos Jonna med mys.OJ, SÅ glada och nöjda vi var över varandra. Rejs hittills bästa sökpass i ”karriären” – tanken slår mig, undra hur långt det är till att börja med tomslag nu ? Men får väl köra några pass till, för att se att dagens pass inte var en engångsföreteelse …
*
När sista ekipaget hade kört och vi hade sagt tack och hej, så skulle Jonna låta oss (även Monika o Sun-day) testa att köra kick-bike tillsammans. Rejs tyckte det var SÅÅÅÅ kul och riktigt tjöt av glädje … och stress ! Han var liksom som en glad och exalterad unge som står och stampar …
Testade först med att Jonna sprang framför och lockade, men då upplevde jag att det blev för het-sigt och ryckigt. Vi ändrade till att Jonna höll i honom, för att efter en stund senare släppa helt och springa framför honom igen …
Har nu mina funderingar – köra och få varje hund säker var för sig, för att sen förhoppningsvis kunna samköra dom …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar