NYÅRSAFTON

Osså kom då nyårsafton som är den dag jag verkligen avskyr, ja, nästan hatar, även om jag sällan tar det ordet i min mun, då det har en stark betydelse för mig.

Förberedelserna blev precis som tidigare år – promenad på golfbanan för att undvika överraskande fyreverkeriknallar. Det var det tydligen fler som hade tänkt, för vi såg några andra med hund och även folk utan hund, men inte så det störde direkt. Det blev en runda med div. aktiviteter som tex. lite lydn. och ett flertal sökövningar för båda hundarna.

Efter hemkomsten, lite förberedelser inför kvällen, som tex mörkläggning/ljudisolering av fönster och förberedelser av middagen. Sedan käkade vi sen lunch och tittade vi lite på TV, innan vi ca kl. 19 åkte till skogs för en sista rastning innan resten av kvällen.

Tyckte att Semla var lite mer stressad än tidigare år, men utan att för den sakens skull vara flåsig eller rädd. Vid 16-tiden hörde vi några större fyrverkerier som small av, sen var det ganska lugnt fram till när vi åkte, då det fortfarande var ganska lugnt – det smällde bara lite här och där …

Upp till Råhult och gick en liiten sväng, medan det smälldes för fullt i bakrunden (mer än det gjort tidigare år), MEN utan att Semla reagerade. Hem igen, där det blev soffhäng och god mat och dryck resten av kvällen, medan dogsen blåg redvid – Rejs sov, medan Semla inte kunde koppla av helt, hon satt/låg omväxlande, med öppna ögon hela tiden …. hon var SÅÅÅÅÅ TRÖTT!

 

Samtidigt som smällandet vid 12-slaget drog igång på allvar, tog vi fram osttuben och tackvare tuben kunde Semla genomlida den mest intensiva halvtimmen, innan det lugnade ner sig. I år var inte våra närmsta grannar hemma, som förra året smällde av några rejäla bomber som dom hade riktat rakt mot oss …

När vi pustat ut och väl hade gått och lagt oss vid 01-tiden, började dom där JÄVLA eftersläntarna bränna av det ena fyrverkeriet efter det andra. Semla blev orolig och började gny. Efter ytterligare någon timme med smällare/fyrverkerier, vankade hon gnyende omkring och jag misstänkte att hon behövde gå ut. Det hade vid det här laget lugnat ner sig utanför, så jag tänkte att nu är det nog lugnt att ta ut henne (i koppel förstås) för en kiss. Vi hann inte mer än ut på trap-pan, då det brändes av en sån där smattrande sprakande sak och Semla vände nästan i steget och ville in igen, vilket jag förstås lät henne. Alltså in igen och ingen kiss, hon spatserade direkt upp till husse o Rejs och slocknade och vid det här laget hade klockan nästan hunnit bli ca 03.

GOTT NYTT ÅR