Vid framkomster och incheckning åkte vi omkring och letade efter en liten slinga (Tockabjär) som hade varit lagom, om vi bara hade hittat. Det blev istället en liten tur i Brösarps södra backar istället, innan vi åkte vidare till Ravlunda skjutfält, som tyvärr var stängt mer eller mindre under hela maj månad för militära verksamheter.
Men vi körde ut till Haväng och vandrade en liten runda längst kusten i stället. Ja, promenaderna blev ju inga långpromenader direkt, men destomer ”äventyrliga” med nya miljöer för hundarna, som var nöjda och trötta när vi senare lämnade dom på hotellrummet medan vi SPA’ade och senare åt middag.
Efter frukost (tisdag) hade vi en plan – först Hallamölla (vattenfall och kvarn fr. 1800-t. ) och sen Christinehofs slott och Andarums Alunsbruk (fr. 1700-t. - ett av Sveriges största industrier) Området kring kvarnen vid Hallamölla var fin, men vi letade efter det dramatiska vattenfallet på 23 m. som skulle vara (är) Skånes högsta vattenfall, men vad vi inte fattade DÅ var att det var räknat med en sammanlagd fallhöjd på ca 23 m.
Körde vidare till Christinehofs slott där vi ställde bilen och tog en härlig promenad genom bokskog och förbi Alunbruket och genom hagen med de rödfärgade slagghögarna som är en rest från brukets forna dagar, då den svarta alunskiffern förvandlades, med eldens hjälp, till alun (som användes framförallt som garvämne), och de röda slagghögarna växte sig höga. Läste också att de sista anställda lämnade bruket runt 1925, men då sysselsatta med att tillverka rödfärg och kanske det också bidragit till den röda färgen på kullarna, inte vet jag.
Varsegoa, där var lite Skånsk/Svensk historia ;-)
När vi passerade en av brukets arbetarbostäder, som idag tydligen är Skånes äldsta kaffestuga, men som inte just nu var öppen. Men där fanns därimot två hundar som hade ett och annat och säga oss. Som tur var, var det ett staket i mellan oss, för Rejs hade också ett och annat att säga dom … Färden gick sen vidare och tillslut var vi framme vid Verkasjön, som var vårt mål, där hundarna förstås fick bada. Efter en stunds pause medan hundarna badade, gick vi tillbaka och som väl var, var hundarna vid kaffestugan inte kvar – iaf inte ute.
Väl tillbaka vid slottet satte vi oss och åt vår medhavda picknick (färskpotatis och nåt kött, vad det nu var, liknade kassler med ändå inte + kaffe och en ”tårtbit”), som hotellet hade packat åt oss.
På väg tillbaka till Hotellet åkte vi upp till Brösarps Norra backar för att reka lite, inför morgondagen. När vi kom tillbaka till Hotellet installerade vi hundarna på rummet medan vi SPA’ade en stund, för att sen åter hämta hundarna innan vi slog oss ner i trädgården drack lite bubbel, innan middagen.
Efter frukost och utchekning på onsdagen, for vi åter till Brösarps Norra backar, för att gå en runda. Men eftersom det blåste så himla mycket – kunde knappt stå upprätt och regnet hängde i luften – så blev det en kort visit. Vi gick över några stegar och tittade på de fantastiska vyerna, innan vi vände och gick tillbaka till bilen och började färden hemmåt.
På kvällen var det agilitylkurs som gällde, vilket jag aaaaldrig trodde att Semla skulle orka efter de senaste dagarna ... men ack så fel jag hade, hon var riktigt duktig. Temat var små hinderkombinationer (två) inkl. tunnlar och vi hade Jeanette som stand in för Malin. Riktigt trevligt återseende. Roligt när vägarna korsas och rollerna blir ombytta, hon gick ett par agilitykurser i början på 2000 (tror jag) då jag själv var hjälpinstr.
Som avslutning körde vi en typ ”rundbana”, men som var utformad som ett U = 2 hopp + tunnel + 2 hopp. Semla var som sagt duktig och jag blir särskilt varm i hjärtat när hon övervinner sina rädslor, som kan vara olika från gång till gång, vilket gör det lite "klurigt". Nu tar hon både A-hindret och balansbommen, om än ibland med viss tveksamhet.
Helgen inleddes med en date med Monika & Sunday i spårskogen. Rejs spår blev långt, det längst han gått – drygt 600m - , liggtid ca 40min. Gick väl så där, eller rättare sagt inte alls särskilt bra. Han var HET, drog som en vettvilling. Försökte verkligen dämpa honom, utan att riktigt lyckas. Det var inte förrän sista hälften som han verkligen började spåra och inte vädra. Men tror han kände hundarna som sprungit i skogen tidigare precis där spåret gick + att han var överladdad då han inte hade fått nån promenad innan. Semla fick gå Rejs spår och gick jättebra, särskilt i början, men på tillbakavägen gick hon i Rejs spår – en bit ifrån spårkärnan !
Veckan avslutades med en skön dag i sökskogen – vi hade tur som slapp det utlovade regnet (kom senare). Rejs var duktig, även om det blev lite bekymmersamt just i samband med skicket utan dykupp, men efter några omskick hittade han till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar