I dag är det exakt en månad sen vår älskade Özet somnade in. Vi är så oerhört tacksamma att Rejs fick uppleva sin första och tid med att få ha Özet som sin mentor, även om det säkert var lite påfrestande för Özet stundtals, särskilt de sista två veckorna ...
Tänk att det inte kunde gå två dagar utan att regna ! Idag har det alltså varit ett riktigt SKITVÄDER, det har regnat HELA dagen lång. Kanske för Özets skull himlen gråter …
Idag har vi varit ute tillsammans med Malin och Mara i detta skitväder och Rejs prövade verkligen mitt tålamod, då han var alldeles besatt i Maras bakre regioner. Helt uppenbart var att Rejs tyckte hon var attraktiv och doftade underbart, trots det var en månads sedan hon löpte !!! Och inte blev det bättre av att Mara inte brydde sig, hon lät villigt Rejs envetet följa efter och som i mellanåt även försökte hoppa upp och rida på henne.
Jag kände att jag var i upplösningstillstånd och var så frustrerad över hans beteende och det blev ju inte bättre av han var fullständigt blockerad och sket blanka FAN i mig, vad jag än tog mig till. Det slutade med att han fick gå kopplad !
Känner att historien upprepar sig, minns tydligt hur arg och frustrerad jag ibland var på Özet i hans ungdom.
På kvällen var det dags för ridhusträning igen. Hade bestämt mig för att INTE ta med mig den negativa känslan från i förmiddags, utan träningen skulle bara vara lustfylld.
I början var Rejs ganska ofokuserad och splittrad, då det var flera ekipage inne och tränade samtidigt, en del med mer högljudda belöningar än andra. Men ganska snart förstod jag att jag måste ”backa”/göra det enklare för Rejs och vips, så gick det riktigt bra.
Det var med en skön känsla jag åkte hem, nöjd med både Rejs och mig själv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar