EFTER REGN KOMMER SOLSKEN

När regnet strax efter morgonfikat (09.00) på jobbet hade börjat vräka ner, svor jag HÖGT inför min rumskompis Stina. - Ursäkta, men jag är så J_VLA trött på detta regnande, som om det inte räckte förra månaden ...

Men sen när tiden var framme för hemgång och lunch, bröt solen igenom molntäcket - som visserligen var grått och tjockt - och promenaden med lite apporteringsträn. blev riktig härlig.

När vi gick där mitt i skogen swischade det helt plötslig förbi en stor svart hund en bit ifrån oss - den såg inte oss, medan Özet därimot såg den. Jag kommenderade Özet att stanna - vilket han gjorde - och i samma ögonblick kom ytterligare en hund - nåt gråaktigt långhårigt, typ bearder - och därefter kom matte/husse ? vars huvud jag/vi bara såg guppande. Jag tänkte .... hhummm .... ingen koll - bäst att vända 90 grader för att undvika en sammandrabbning och eftersom "dom" var på väg bortåt och jag ändå var på väg hemmåt, så passade det bra. Väl tillbaka vid p-platsen såg jag en välbekant bil, nämligen "psykkärringens" bil (hon med den hotfulla dobermannen) - alltså den svarta hunden som swischade förbi måste ha varit dobermanen ... PHU att vi lyckades undvika dom !