LEDIG / BLÅ STJÄRNAN / KURS

Då sjunker man ner efter en hel dags ledighet från jobbet, som först fylldes med ett återbesök på Blå Stjärnan med Özet för bl.a. nya provtagningar. Tyvärr är det så att hans njurvärden har höjts under hela behandlingsperioden (nu i 9mån.) och vi kom därför tillsammans med vetten Reidun Heiene (specialist på njursjukdomar) fram till att han ska fortsätta med sin medicinering, men att han ska fortsätta med sitt normalfoder (Nordic färskfoder) för att öka livskvaliten. Senare på em, när vi fick besked om de nya provsvaren, blev det både goda (blodvärdet) och dåliga (njurvärdet) besked.

På eftermiddagen åkte Rejs och jag iväg för att träffa kursdeltagarna (+ instr. Monica förstås) från valpkursen i somras. Vi hade ett kurstillfälle att ta igen, då det var svårt att få till det sista tillfället tidigare i somras.

Jag valde för vår del att få en spårintroduktion, medan de andra körde uppletande, vilket inte är aktuellt för vår del ännu, då vi ju inte har några avlämningar att tala om …

Undertiden vi höll på, hann mörkret lägga sig och det andra spåret – kort sträcka – Rejs gick, blev i mörker. Han är ju en högtempererad gosse, som slarvar lite pga av sin stora iver, men för att att råda bot på det fick jag som vanligt många bra inspirerande tips och efter att ha praktiserat ett av dom, just vid starten, gick det riktigt bra.

Trots den lediga dagen blev hela den lilla familjen otroligt trötta och låg utslagna i TV-soffan på kvällen !

REJS OXÅ

Inte nog med att Özet har mått som han har gjort den senaste tiden, även Rejs har under hela veckan haft ”problem” med magen och behövt gå ut flera gånger/natt för att göra ifrån sig, men börjar nu bli allt bättre. Pga av detta har vi haft hundarna åtskiljda under natten för att dom inte ska störa varandra, när resp. hund måste ut för att göra ifrån sig. Det känns att det tär på krafterna att ständigt få sin sömn avbruten av detta. 

LAT

På kvällen slog latmasken i mig till ! Orkade inte åka iväg för att träna med Rejs, valde därför istället att ta en promenad till skolgården (bra belysn.) ett kvarter bort, för en stunds lydn.trän. Tränade ju där ibland med Özet, under den mörkare årstiden under hans första år.

När Rejs & jag kört en stund – följsamhet o greppande/”avlämningar”!!! – kände jag mig så nöjd. Han var så följsam och hade jättefin bakdelskontroll vid vä.svängarna och även föremålshanteringen (greppande o avlämn., som var lite tafatta, men dock) var ett stort fall framåt. Som sagt, så himla nöjd.

SKITRÄDD

Efter träningspasset på F&S, åkte Rejs och jag upp till klubben för en stunds träning. Och precis som jag anade, så fick vi hela planen för oss själva, vilket var helt förståligt eftersom klockan hunnit bli sen. Sammanfattningsvis gick ”momenten” precis som jag önskade och jag var verkligen jättenöjd när jag packade ihop och började gå ner mot bilen.

När vi gick där i mörkret (m. ficklampa) hade Rejs dröjt sig kvar några meter bakom mig och när jag ropade på honom kom han plötsligt som skjuten ur en kanon – SKITRÄDD ! Uppenbarligen blev han skrämd av något i skogen. Jag kopplade upp honom för jag upplevde att han nästan fick lite flyktbeteende, han gick med svansen mellan benen och tittade bakåt hela tiden … Ställde in ryggan i bilen och gick därefter tillbaka (ville inte åka därifrån med den obehagliga upplevelsen) och gick åter in i mörkret en liten bit och hoppades att det inte vara några VILDSVIN som skrämt honom. Han tyckte fortfarande det var läbbigt och vid det här laget hade jag själv blivit lite osäker och vek därför av, så vi kom ner vid p-platsen vid stallet ...

Ö. LÅNGVATTNET

Hela lilla familjen vaknade och var ganska trötta i morse, efter en orolig natt, då Özet var ute och gjorde ifrån sig flera gånger under natten. Efter en lugn morgon i TV-soffan, märkte vi att Özet var trött och beslöt därför att han skulle stanna hemma medan vi tog en promenad med Rejs.

Jag föreslog att vi skulle gå till Östra Långvattnet och nämnde lite nonchalant att det nog tar drygt 1 timme ca. En trevlig runda, trampade genom lera och vatten och som ibland avbröts av en kommentar om tiden från Tommy … som tex när vi kom fram till sjön …

- Ja, nu har det gått 1 timma och jag antar att vi väl har hälften av sträckan kvar …  

- Mmmm … njaaäää … kanske ca ½ timme kvar !!!

Fortsatte genom mera lera och vatten och när vi var tillbaka vid bilen hade det väl gått nästan 2 timmar (1:45exakt) 

FODERBYTE

Prio ETT, var alltså idag att inhandla nytt foder till Özet som ju har kommit till det stadie att han slutat äta sitt nuvarande specialfoder. Inhandlade ett nytt, exklusivt, dyrt (280kr/2,5kg) specialfoder (heart&kidney). Men vad hjälpte det ? Özet åt ytterst lite, som han senare kräktes upp och som i sin tur ledde till att vi fattade beslutet att övergå till hans tidigare foder – färskfoder ! Han måste ju ÄTA – hur viktigt DET var i just HANS fall, poängterade ju vetten i midsomras, då han också tappade aptiten totalt.

Medan Özet lite senare åkte tillsammans med husse på ett litet jobbuppdrag, åkte Rejs& jag upp till klubben för en stunds lydnadsträning, där jag även klämde in en stunds jaktlydnad i skogen på väg ner till bilen. På appellplan tränade vi följsamhet och bakdelskontroll, vilket gick lysande. Testade även att filma, vilket väl gick sådär, men duger gott för att få en uppfattning om hur det ser ut. I skogen (jaktlydn.) körde vi både inkalln. linjetag och närsök(sign.) också det gick strålande.

SÄMRE IGEN

På dagens lunchpromenad passerade appellplan, vid PBK/Åstebo, stötte jag på en hundträn.kamrat och när vi stod där och pratade bl.a. om veckans "vildsvins-snackis", stoppade han till Özet en levergodis utan att tänka sig för ! FAAN ! Ja ja … gjort är gjort ! Och precis som efter tidigare kompisars misstag, fick Özet tyvärr under kvällen mycket kraftig diarre och mådde allmänt dåligt, allt pga av denna lilla levergodisbit. Uppenbarligen verkar ingen förstå hur känslig han är, hur mycket än jag tycker jag förklarar.

Det som började så hoppfullt i början på veckan, då jag tyckte mig se glöden i Özets ögon åter tändas isamband med när han fick burkmaten som belöning, har tyvärr inte fortsatt lika bra. Hans aptit och därmed även allmäntillståndet har försämrats för varje dag och i dag har han inte ätit över huvudtaget. Eftersom Özet nu har kommit till det stadie vi befarat, nämligen att han inte äter sitt specialfoder och tappar i vikt och då förstås även tappar ork och lust, så tänker vi i morgon byta foder igen för att se om han uppskattar det bättre. 

BLACKTJÄRN

Efter gårdagen turbulenta snack om vildsvin, kände jag för en tryggare miljö och valde därför "tryggarundan" längst Blacktjärns belysta motionsslinga ... eller trygg och trygg !!! minns för nåt år sedan, då rykten gick att det hade spanats in varg i området, men det var ju DÅ det och NU är nu. När jag gick där i godan ro och kände mig lugn o trygg, var det sista jag hade förväntat mig BILAR !!! Precis nere vid tjärnen, siktade jag/vi två starka ljuskäglor (hörde inget i regnet o genom luvan) bakom berget i kurvan. 

- OJ OJ OJ … KOOOOM … var i det läget tacksam för deras selar, som ju bara var att suga tag i, innan jag - iof med lite trassel - fick på deras koppel. Lät bilarna (troliga jägare på hemväg) passera och fortsatte, tog därefter fram min lille röda ”dingeledong-lampa”, vilket var tur, för efter en stund kom en av bilarna tillbaka !

När vi hade gått runt slingan och var på väg in genom gångtunneln vid radhusomr. brann det av en smällare någonstans – medan Özet reagerade lite, så gjorde Rejs det inte alls (skönt). Efter ytterligare en liten bit, kom det en pudellikn. (mellanstor) hund i full kareta imot oss, vilket kändes obehagligt, då jag inte såg i dunklet orsaken till hundens framfart. Jag motade bort den med ett ”gå din väg”och den vände och försvann tillbaka genom gångtunneln. En stund senare när vi kommit till bilen, hade husse och hunden kommit ifatt oss och berättade då att hunden blivit rädd för smällaren och var men all säkerhet var på väg till bilen, som stod på parkeringen.

ÄLGJAKT o VILDSVIN

Hade tänkt att dagens lunchpromenad skulle gå vid Åstebo/Maderna, men vände då jag möttes av en skylt med texten ÄLGJAKT PÅGÅR och styrde därmed bilen till Kåsjön i stället.

Men på kvällen därimot, var det ju fritt fram. Vi gick förbi appellplan där det tränades agility och fortsatte in i skogen först med tanke på att mörkret faller fort (men det hann bli mörkt redan innan vi hunnit halva sträckan i skogen ändå). Hundarna fick gå kopplade trots att jag hade ficklampa och kände mig trygg med det. Mötte en cyklist med både pannlampa och belysn. på cykeln … herregud … lampor som lyste upp hela skogen. Väl ute på grusvägen (ridvägen) fick hundarna gå lösa, tills jag efter en stund såg båda sätta upp nosarna i vädret. OJ – stanna ! Koppel på och vi gick vidare, men inget drastiskt hände och till slut var vi tillbaka vid bilen och startade färden hemåt.

Efter hemkomsten hörde jag (FB) av vännen Lena, att en jägares hund blivit illa skadad (eller dödad?... lätt att sanningen förvanskas när nyheten går från mun till mun) av uppretade vildsvin – men all säkerhet pga av älgjakten som pågått under dagen.

- VAR, undrade jag ?

- Mellan Råhult och Maderna, svarade Lena !

- Skit – det var ju PRECIS DÄR  jag och dogsen hade gått ikväll …

- Du vet väl att viltsvin är nattaktiva djur ?

- Jo men visst, men vem tänkte på det – inte jag iaf ! Men tackar nån däruppe att vi slapp möta dom ….

BLICKEN

Berättar ju lite då och då hur livet med Özet och hans sjukdomsbild framskrider och igår upplevde jag något jag inte gjort på länge. Visst - han leker med lillebrollan- om inte för jämnan så iaf ganska ofta - och han blir själaglad när vi kommer hem från jobbet, springer omkring med sina leksaker i munnen, hoppar och studsar precis som han alltid har gjort. MEN det är nåt som saknas och det ÄR nåt med BLICKEN. Har den senaste tiden varit mer bekymrad över Özet än tidigare, eftersom jag upplevt att han tappat gnistan och ofta visar en sorgsen blick.

Tror att det förstås är en kombination av många saker, som tex att en lillebror kom in och "rörde till" i hans liv. Träningsdosen blir inte längre den han är van vid, pga att hans kropp inte orkar - huvudet vill mer kroppen. Han får inte längre springa omkring i skogen som tidigare, då han bara tycks fokusera på hjorttryffel som han älskar så, men inte längre tål (är överkännslig mot ALLT utöver sitt specialfoder). Den tidigare goda aptiten har åter "dött" (efter foderbytet i somras, då han även åt torrfodret som belöningsgodis) och han har den senaste tiden ätit dåligt. Dessa foder är tydligen - tyvärr - inte lätta att smaksätta och nu har vi kommit till den tidpunkt som vi befarade skulle komma, nämligen att han även börjat rata detta fodret. Vi började därför nyligen blanda i burkmat (samma innehåll) vilket vi har förhalat, då vi varit/är rädda för att den tid kommer då han börjar rata burkmaten oxå. Vi tar liksom en dag i taget !

MEN nu till den värme jag kände idag vid vår lunchpromenad. Det smärtar oerhört att inte kunna ge honom nåt belöningsgodis som han uppskattar och inte heller känns det lättare när man ger Rejs och inte kan ge Özet samma belöning. Så idag fyllde jag en snusdosa med burkmaten och efter att han fått första belöningen ur dosan, märkte jag hur han tände till och blev under hela promenaden hur följsam som helst. Han fick gå lös och hade ingen större dragning åt hjorttryffeln, även om han gjorde några få försök – men då kunde jag bara säga ett milt nej och han bröt för att i nästa ögonblick komma som ett skott. Jag blev så glad och en gnutta hopp tändes då jag åter såg GLÖDEN i hans ögon.

På kvällen tog vi en sväng runt motionsspåret vid Kåsjön. Turen blev inte så rofull som jag först hade trott. Skogen vimlade nämligen av ljuskäglor som spred sitt ljus kors och tvärs. När vi gick där på spåret kunde man följa och se pannlampor närma sig spåret och ut ur skogen hoppade flera ”mini”nattorienterare, utan att tänka på att vi på spåret blev bländade. Kan säga att det inte var några billiga Clas Olsson lampor ! Och som om inte DET räckte med dessa orienterare, så mötte vi ”vanliga” motionärer, som kom både framför och bakom oss. Det var stört omöjligt att få hundarna att gå bredvid varandra under en längre sträcka. Eftersom Rejs stretar aningen, upplever jag att jag har mest kontroll om jag har honom närmast mig och Özet utanför Rejs. Men icke – Özet envisas att vilja gå närmast mig … Trassligt värre vilket resulterar i en något irriterad matte !