REJS TRÄFFAR MARA

Idag fick Rejs stifta bekantskap med Özets kompis Mara, för första gången …

Det gick riktigt bra, Mara tog det varligt och var inte det minsta brutal, även om hon sprang som en galning som hon brukar. Inte lätt för en liten grabb att hinna med där inte …

RINGTRÄNING

I kväll var vi på vår andra ringträning. Hade pluggat och gjort vår läxa, vilket resulterade i att jag lyckades föra runt Rejs i TRAV och i ett hyfsat tempo, även om jag förstår att det är låååångt kvar till typ, pappa Twists säkra uppvisande. 

Men intressant var, att vi fick byta hundar med varandra. Jag fick visa en aussi – som jag gjorde riktigt bra, enl. domar’n – och aussins matte fick visa Rejs, vilket tydligen inte var så lätt. Det fick mig att känna mig lite duktig, med tanke på att i alla fall  JAG lyckades visa upp min egen hund, hyfsat !

UTAN LAMPOR BLIR DET MÖRKT

Eftersom husse denna veckan är iväg på resjobb, blir det lite hektiskt när man ska hinna med både hundar och sig själv. Därför blev det först promenad längst Blacktjärns motionsspår, innan jag själv for iväg till F&S, för att därefter åka iväg till klubben för ett litet kort träningspass på appellplanen.

Kort pass blev det pga att strålkastarna inte fungerade. Nån hade glömt att slå av strömbrytar’n och trots att jag släckte (lät den vara avslagen en stund) och sen slog på igen hände det inget.

TRÄFF med "HUNDGÄNGET"

Träffade i förmiddags ”hundgänget” i Aggetorp  för en stunds hundträning. Planen för Özet & Rejs var att ge dom var sitt spår - Özet ett personspår och Rejs ett godisspår – men även att ge Özet några jaktapp.övningar och träna Rejs på stadga och ”runda föremål”.

Inledde med att ta en liten rastningsrunda med dom båda. Med en viss nyfikenhet på hur – främst – Rejs skulle reagera på skjutövning-en/arna som pågick på skjutfältet ett stycke ifrån, vandrade vi iväg. Allt gick utmärkt, ingen av hundarna reagerade på smattrandet från skjutövningarna – kände mig så himla nöjd och glad att framför allt att Rejs inte reagerade, med tanke på att det var hans första ”riktiga prövning”. Det där smattrandet pågick under hela vistelsen, och pågick fortfarande när vi 2½ timmar senare åkte därifrån ...

Medan ”Özets” spår la till sig, tränade Rejs o jag både stadga och ”runda föremålet”, med både skjutandet och ett gäng ”gapande” lekande scouter som störning. Gick riktigt bra. När det senare blev dags för Özet att gå spåret visade det sig att han tyckte det var piece of cake … Blev besviken på mig själv, att jag inte lyckades få till en vettig spårlängd - alldeles för lätt.

Sen var det Rejs tur. Lasse hjälpte mig med att få till ett godisspår och förklarade vad jag skulle tänka på. Gick väl sådär … Rejs ville ånga på och fattade inte alls vitsen med att vara spårnoggrann – till vilken nytta då, sa han – äh, jag fattar … jag kan det här … Avslutningsvis, innan hemfärd, fick Özet springa på en markering och ta några linjetag – gick skitbra ! 

SEN KVÄLLSTRÄNING

Hade planerat en stunds träning på klubben med Rejs, EFTER min egen Friskisträning ikväll. Trots att jag ju förstås visste att det skulle bli sent och att det antagligen inte skulle vara några kvar när vi anlände så fullföljde jag min plan. Och mycket riktigt, även om det tydligen varit en mager skara där, så höll de 3 sista (hade nog inte varit så många fler !!!) på att packa ihop, när vi klev in på plan. Men hann trots allt få en trevlig pratstund, innan dom lämnade mig med en tom plan.

Träningen bestod av lite stadga (inkl. sitta uppbunden vid staketet), följsamhet och "runda stolen". Allt gick utmärkt, har verkligen en glad träningsvillig liten kille, gäller att balansera träningen väl.

RINGTRÄNING

Undrar om jag efter rasspecialen fick jag blodad tand, när det gäller utställning !?!? Verkar så, för ikväll var vi på en trevlig ringträning på Ale BK, för domare Peter van der Steen – ca 15 hundar i olika raser. Fick en rad utmärkta tips, som tex. att jag skulle sträcka på mig och uppträda med mer auktoritet. Hhumm … ska försöka jobba på det !

Avslutade med en stunds teori och fika. Hade under träningen lagt märke till en tjej med en ung tollarvalp, som nu satt bakom mig med ytterligare en tollare (vuxen). DEN tollaren visade sig vara Enya, Özets mamma, som tillfälligt bor inackorderad hos sin extra matte här på västkusten, men är normalt hemmatillhörande i Nynäshamn söder om Sthlm.

VALPKURS II - ALE

I kväll, när vi åkte iväg till valpkursen i Ale, undrade jag om vi skulle klara oss undan de mörka hotfulla molnen. Även om det regnade lite smått då och då under kurstidens gång, var jag evigt tacksam för att vi slapp regnet som fullständig VRÄKTE ner när vi senare var på väg hemåt.

Vi – eller rättare sagt de andra – inledde med fot/följsamhet, medan jag ville fokusera på MIN EGEN gång och särskilt då svängarna. Monica gick igenom – för alla – de mest elementära och grundläggande sakerna att tänka på. Kanon bra, nu är det ”bara” till att torrgå tills jag inte behöver tänka längre …

Fortsatte sen med att introducera övningen ”runda ett föremål” – oj vilken rolig övning tyckte Rejs, som fattade galoppen snabbt.

Därefter avslutade vi kvällen med budföring – la till lite stadga innan skicket – gick strålande

Åkte hemåt med en go känsla och pricken över i:t var att träffa Erica (Tya – Rejs mors kullsyster - vars valpar vi hade anm. intresse för ifall vi inte ”fått” Rejs) som var där, för att kolla in två av ”sina” valpar (samma pappa som Rejs) och valpköpare, som går kursen INNAN oss. Himla kul :-)

VILTTRÄNING

Kom på att det var ett tag sen vi tränade med vilt – maj/juni ? – så igår kväll jag tog fram några fåglar för upptining, inför dagens träning.  Tyvärr gick inte träningen riktigt som vi hade önskat. Nu är det ju så att vi har lite ”svårigheter” generellt, med det där att komma och avlämna. Han vill ju gärna ”äga” och stanna på ”slaktplatsen” (som lydn.instr. Monica uttrycker sig)

När det gäller viltet är det inte annorlunda, han vill gärna ”äga”, utan att för den sakens skulle rejsa runt eller ”dra sig undan”. Belöningar i form av godis eller leksak är verkningslöst, då han liksom inte har kommit på det där med ”biljetten” än. Men intresset för viltet är stort – han rusar iväg och söklusten är det sannerligen inget fel på. Han tvekar sällan när han ska greppa, utan greppar och springer, ibland mot mig (ett par meter), ibland inte, men gör aldrig några stora lovar. Han stannar gärna till och vill undersöka viltet … jag försöker locka springandes, med glada tillrop ifrån honom och då kommer han … men alltid utan fågeln.  Jag själv blev väldigt frustrerad, då jag inte visse hur jag skulle agera. Jag liksom hade mitt eget tjoande ringandes i öronen långt efter vi hade återvänt till bilen och åkte hemåt.

Väl hemma ringde jag kennelmamma Annika för att få lite råd … och ”tröst”, vilket var ett smart drag, för det kändes verkligen bra efter vårt samtal och jag/vi kan nu med tillförsikt fortsätta viltträningen. Gött !

PASSIVITETSTRÄNING

Tränar ju lite då och då med lilleman, men har bara testat vid ett tidigare tillfälle att låta Rejs vara uppbunden medan jag kör Özet. På dagens lunchrast blev det åter ett litet träningspass på klubben, mest för att träna passivetet med Rejs. 

Körde först några minuter med Rejs, innan jag band upp honom och han fick titta på när Özet & jag körde. Gick hyfsat, bara ett svagt, svagt pip i mellanåt. Özet verkade vara mycket taggad av konkurrensen, för han gick verkligen som en klocka, med stort engagemang. Dom fick två små korta pass var och jag körde dom varannan gång. Till skillnad mot Rejs som, som sagt var hyfsat tyst, hade Özet därimot svårt att hålla tyst under passiviteten – HAN som annars inte säger ett knyst ! Mitt lille ÖZ !

DESSA J_VLA TRYFFLAR

På dagens lunchprom. blev jag j_vligt irriterad på BÅDA hundarna, då dom frenetiskt rotande efter hjorttryffel. Detta var första gången på länge jag tappade tålamodet och blev riktigt arg på Özet. Dom senaste veckorna har vi faktiskt kopplat upp honom, då det verkar vara lögn att få honom att upphöra sitt gluffsande. Kände mig tjatig på Rejs, men vill ju inte att han ska bli lika tryffeltokig som Özet, även när jag hade kopplat upp Özet, fortsatte han att själv förse sig med tryffel. Men tjatet lönade sig, för intresset avtog efterhand.