LYDNADSTRÄNING - ugglumsskolan

Fick ikväll en snilleblixt och tog mig ner till skolan för en stunds lydn.trän. i ny miljö - kunde inte bli bättre, då det pågick div. bollspelsaktiviteter – främst organiserad handbollsträning, troligen handbolls-läger, men också ett par killar som kastade boll på en streetbasketkorg.

Startade en bit ifrån, för att successivt närma oss ”stimmet” - körde mest fotgående/kontakt/följsamhet, men även några ställande ... det gick så bra så!

 

SÖKTRÄNING - fiskesjön

Och jag som inte ens hade lust att träna sök idag ... men ... så glad o nöjd med lille Rejsanen som skötte sig riktigt bra.

LYDNADS- OCH AGILITYTRÄNING - angereds bk

Idag blev det en stunds lydnads/agility-träning i värmen, tillsammans med Karin och Samba.

AGILITYKURS - avslutning

Så var det då dags för sista kursens avslutning av vårens 3 kurser (bruks och lydnad med Rejs och agility med Semla).

Ikväll var det alltså dags för agilityavslutn. Kvällen till ära hade instr. Elin valt en klass 2 bana (byggd av Fanny Gott?) som igentligen inte var jättesvår, men hade några små klurigheter, bl.a. några ”dragningar” mot andra hinder och ett ”rundahinder”. Gungan var med som andra hinder och även om den fortfarande är lite scary för Semla, så fixade hon alla 3 loppens gunga utmärkt – sicken utveckling!

Loppen …
1:a – HOPP – GUNGAN lite försiktigt, men jättebra – SLALOM i makligt tempo ! – TUNNEL (låg under A:et) – HOPP (därefter glömde jag bort vart vi skulle) – A:ET (bra kontakt) – HOPP – HOPP – HOPP RUNT – BALANSEN – HOPP – TUNNEL (låg under balansen) – HOPP (bakombyte) – TUNNEL – HOPP.

2:a – HOPP – GUNGAN lite försiktigt, ännu än bättre än 1:a – SLALOM fel i slutet, sen blev det fel igen – TUNNELN (låg under A:et), strul, hon drog på tunneln efter stulet i slalomet, tror hon blev osäker i både slalomet och tunneln pga det – HOPP, strul, hoppade fram o tillbaka – A:ET (bra kontakt) – HOPP – HOPP – HOPP RUNT, strul, hoppade fram o tillbaka – BALANSEN – HOPP – TUNNEL (låg under balansen) – HOPP (bakombyte) – TUNNEL – HOPP.

3:e loppet gick jättefint – jag koncentreade mig, för verkligen vara tydlig – slalomet tog hon dock jätte, JÄTTElångsamt Hhummm … undra hur jag på bästa sätt ska träna upp det här igen – inte helt lätt att enbart träna slalomet, eftersom jag upplever att hon tucker det är tråkigt. 

Allmänt tips – att tänka på, på träning, fortsätt spring trots att det blir fel, allt för att behålla fart och glädje … särskilt tänkvärt för mig, med tanke på Semlas tempo och känslighet …

I övrigt kan jag säga att det var nästan OLIDLIGT mycket knott och fick försöka skydda Semla på bästa sett. Man tager vad man haver, först försökte jag få henne att acceptera mitt eget myggnät (cape med ärmar och huva) vilket inte funkade – hon tyckte det var otäckt. Hon fick då istället ha min jacka på sig och det funkade bra, även om det var lite besvärligt med luvan som ramlade ner över ögonen hela tiden – men efter att jag vek upp kanten funkade det hyfsat bra.

AGILITYTÄVLING - härryda hundarena

Idag skulle man alltså ladda om batterierna och satsa på Rejs motsats – Semla. Men även om hon är lugn och cool – till skillnad mot Rejs (om nån nu hade missat det) – så blir hon ju klart miljöpåverkad och behöver många tävlingar för att bli tryggare. Vår tävlingsdebut gjorde vi ju på hemmaklubben, där hon 0:e hoppklassen och tyvärr fick mindre än 2 sek. i tidstillägg pga att hon knappt hade styrfart – men vad gjorde det, jag var så nöjd och glad.

Idag var vi alltså iväg på vår 2:a officiella start. Hade bara anmält oss till två klasser (ag. o hopp) av fyra, då hon blir så trött av alla intryck och brukar ”falla pladask ner på marken” och säga: nä, nu orkar jag faktiskt inte mer.

Första loppet var agilityklassen och jag registrerade med än gång att det inte fanns nån gunga med – hhumm, både synd (behöver ju träna på den) och bra – kunde då ”släppa” den svårigheten och fokusera på resten. Noterade också att ”lången” bestod av tjocka ”lättviktsplankor” och funderade på hur Semla skulle reagera på dom.

Och visst är det så, att det man minst anar inträffar, vilket nu skedde i slalomet – hon som brukar vara så säker, hoppade nu över en pinne mitt i – vi gjorde om och gjorde rätt, medan sekunderna tickade.
Vidare hade jag sett i ögonvrån att hon missade kontaktfältet på balansen strax innan slalomet, vilket jag inte blev så förvånad över, då jag märkt det tidigare på träning/kurs.

Även om hon som vanligt inte hade det snabbaste tempot och utöver missarna gick det utmärkt, t.o.m. inom maxtiden – med nästan 3 sek. marginal + att hon inte hade reagerat alls på ”lättviktslången”. Trots att det inte var någon särskilt svår bana, så var det inget ekipage som 0:ade och vi kom på 6:e plats.

Inför andra loppet – hoppklass – hade det nu kommit fram en mur iform av murdelar och tjocka stöd av samma lättviktsmaterial som ”lången”. Tänkte förstås, undra hur hon kommer reagera – hhumm … kommer hon stanna för att kolla det ? Där var också en liten klurighet iform av ett ”runthinder” (där hunden ska springa runt hindret, för att ta det ”bakvänt”) + att en funktionär satte sig på en stol just där. Klubbkompisen o jag diskute-rade om risken att hundarna skulle springa fram till henne – Semla gjorde det inte, medan Donna inte kunde låta bli.

På bilderna : klubbkompisen Malin med sin Donna

Semla betade av det ena hindret efter det andra (inga problem med varken muren eller funktion-ären), medan jag sprang och peppade för att få henne att öka tempot, vilket gick sådär. Men det var nog ändå det superlååångsamma slalomet som kostade mest i tid, men det gick ju vägen ändå och vi klarade maxtiden med nöd och näppe. 0:at lopp, inom maxtiden och därmed tog vi vår första pinne och kom på en tredje plats.

ÖPPEN TRÄNING med Semla

Efter senaste tidens fokus på Rejs och min träning inför gårdagens lydnadstävling, var det nu dags att lägga fokus på Semla och låta henne få lite ensamtid. Så ikväll åkte Semla och till klubbens öppna träning, för en stunds agilityträning.

Inte för det var så stor uppslutning, men desto mer hjälp fick vi av kvällens engagerade planvärd Mia, som hade ställt upp en liten rundbana med några hopphinder, tunnel och slalom. Tog den från div. ”vinklar” och håll, inga svårigheter för Semla. Mia hade ju ingen uppfattning om på vilken nivå vi stod, men förstod snabbt att vi hade kommit lite längre än vad hon först trodde. Semla som var trött efter dagens långpromenad med Rejs och husse, var långsam och inte särskilt pepp. Men när Mia och jag stod och pratade och det kastades en kastad boll i motsatt riktning, till en annan hund, DÅ orkade hon minsann – hon som (nästan) aldrig drar på någon annans leksak eller hund, kunde tydligen inte nu hålla sig. Men det gick bra, båda hundarna skötte sig.

 

Innan vi åkte hem och efter en stunds pause, så hjälpte Mia mig med en enkel handlingsövning med två hinder, som man sen kunde bygga på med tex. ett slalom. Efter drygt en timme gav vi upp, då vi höll på att bli uppätna av knotten.

LYDNADSYTÄVLING - ale bk

Så har vi då gjort vår tävlingsdebut i lydnad, klass 1. Vi har ju ”kämpat” med en del av momenten den senaste tiden och var väl igentligen inte riktigt klara för start än – men what a heck !

Poängmässigt gick det inte bra, men jag var ändå ganska nöjd med Rejs, som trots att han var superspeedad och inte kunde hålla sig på mattan (främst under transporterna) ändå utförde en del moment helt ok.

Av flera anledningar var jag lite – mycket – upprörd efter, då jag uppenbarligen inte hade upplevt tävlingen på samma sett som domaren, som tyckte jag hade gjort kraftiga dk’n (bl.a. i ställandet) och kroppsrörelser (fjärren). Men när jag väl sansat mig och rannsakat mig själv, så insåg jag ju att domarens kritik säkert stämde, för att man inte funkar som man brukar under press är ju allmänt känt. Dock var/är jag förvånad att han drog 2,5 enheter (runda konen) för endast ett sent sättande, efter ett fartfyllt genomförande …

Foto: Madde
 

Vidare visade ju 0:an i helheten att domaren inte tyckte att Rejs skötte sig varken under transporterna (jag håller med) eller under momenten. Ang. motiveringen är jag helt enig när det gäller att jag tog tag i halsbandet en gång för att försöka lugna honom och visst gick han ”ur hand” när tävlingsledaren gick mot hindret och han sprang efter (även om jag fick tillbaka honom snabbt) och nog för att han ljudade … men inte f_n skallade han, varken under transporten eller momenten ...

Jaja ... på’t igen och nu vet jag vad jag ska träna på ... bl.a transporter, jobba bort mina hjälper (dk’n) och inte släppa på kriterierna …

BRUKSKURS (avslutn.) - spår i bokskog

Vaknade i morse till ett himla mullrande och tänkte att va ? åska ? och strax därefter öppnade himlen sig och det började regna – slagregn – och efter ca ½timme var det över och det blev blå himmel.

Kändes skönt att slippa regn, då det idag var avslutning på vårens brukskurs. Ja, nu duggar kursavslutningarna tätt och idag var det alltså vårens brukskurs tur. Temat var skogsspår (bokskog) och platsen var naturreservatet i Guddehjälm (Ytterby).

Vi fick vi lite ”regnskogskänsla” med tanke på vädret, som var varmt och hög luftfuktighet – kan säga att vi svettades rejält, det bokstavligen rann av oss. Först la alla var sitt spår (egna fötter) dom andra la ett ”U-spår” (100+100+100m) medan jag la ett ”L-spår” (100+100m).

Sedan la dom andra nya spår och använde de tidigare lagda spåren som förlening, medan Rejs fick ett spår utan förledning, eftersom han inte är lika erfaren som de andra.

Sammanfattning: Rejs hade lite svårt för bokskogsunderlaget – särskilt alldeles i början – han fick också det lite be-svärligt när det blev vegetationsväxlingar.

Kan iallafall konstatera att han har utvecklats sen kurs-starten. Minns ju hur han lyfte nosen för att vädra titt som tätt de första kurtillfällena, nu ”flack-ar/yvar” han iof fortfarande ibland, men nu iaf med nosen i backen hela tiden ...

Direkt efter kursen åkte vi till Ale bk, för ett kort litet lydn.pass, som gick alldeles strålande. Kände att jag ville ”reparera” den dåliga känslan jag fick efter träningstävlingen i veckan, vilket alltså lyckades.
DET BLEV EN RIKTIGT BRA HUNDDAG HELT ENKELT 😊

SÖKTRÄNING - härrydaskylten

Kände mig rätt nöjd och fick lite hopp igen efter att ha kört "på mitt sätt", att liksom sjussa på honom ut istället för att "bli arg" och ta tag i honom, vilket inte känns bra i magen.
Johan hade stigen (grusvägen), Madde och Aneta figgade. Tror vi körde 6 skick (kanske 8, men troligen inte).

LYDNADSTRÄNING - fjällbo park

Tränade lydnad idag tillsammans med Karin o Samba och platsen var Fjällbo Park, som var ny miljö. Planen var att fokusera på rutan, ställande u.g. och fritt följ förstås – fjärren vågade jag mig inte på pga den nya miljön, börjar ju få rätsida på den igen och vill inte ha nåt bakslag och låsning igen. 

Inledde med några ingångar på plan, fortsatte sen med fritt följ. När vi hade gått några sträckor passerade en dam med en bostonterrier (?-minns inte) som sen stannade och för att titta. Jag kände att NU måste jag nog hämta det fjärrstyrda citronhalsbandet, för att kunna bryta honom vid en ev. smitning.

Fortsatte med rutan – gick ömsom …. – bara att fortsätta att nöta, tänker jag Därefter körde jag några ställande, för att sen övergå till apportering, som gick hyfsat, även om det fanns mer att önska. Här någonstans klämde jag in några ”runda”, varav ett skick blev i samband när en gubbe gick tvärs över linjen mellan mig och konan – medan Rejs sprang (jag trodde han skulle stanna och vänta till vi var klara). Rejs fixade störningen och rundade i sitt vanliga tempo.

När jag sen skulle fortsätta med apportering och skulle göra en apportering i ”vinkel” – jag satte Rejs, jag gick iväg och la apportbocken, vinklade 90 gr. och när jag gått några meter upptäckte jag en HARE som låg i det ca 20cm höga gräset. Jag vände tvärt för att inte skrämma den, men det hade jag uppenbarligen redan gjort, för precis när jag hade vänt började den springa, vilket också Rejs gjorde – EFTER haren.
Kan säga att det inte tar många sekunder innan en hare med en hund efter sig, hinner komma ca 90-100m. Jag skrek/röt NEEEJJJ, samtidigt som det tog lika många sekunder för mig att få rätt på fjärren och trycka av och gissa om jag blev glad då han bröt och kom tillbaka i rasande fart ….

PHU …. så skönt att jag slapp att hämta honom uppe vid Bergsjön alt. i villaomr. beroende vilket håll den stackars haren hade valt att fly. Fortsatte sedan träningen med apporteringen i vinkel, men nu åt andra hållet = blev kanonbra, innan han fick vila i bilen.

När Karin och Samba kört sitt pass, tog jag ut Rejs igen och avslutade med rutan och ställande u.g. som båda blev bra utförda – vilket kändes som ett perfekt avslut.