MÅN.- SÖN. 29 maj - 4 juni

Efter den gångna långhelgen (för vissa, jag jobbade ju fredagen) åkte vi på måndagen iväg till Österlen och Brösarp - Brösarps Gästgiveri & SPA - för att fira min födelsedag.

Vid framkomster och incheckning åkte vi omkring och letade efter en liten slinga (Tockabjär) som hade varit lagom, om vi bara hade hittat. Det blev istället en liten tur i Brösarps södra backar istället, innan vi åkte vidare till Ravlunda skjutfält, som tyvärr var stängt mer eller mindre under hela maj månad för militära verksamheter.

Men vi körde ut till Haväng och vandrade en liten runda längst kusten i stället. Ja, promenaderna blev ju inga långpromenader direkt, men destomer ”äventyrliga” med nya miljöer för hundarna, som var nöjda och trötta när vi senare lämnade dom på hotellrummet medan vi SPA’ade och senare åt middag.
Efter frukost (tisdag) hade vi en plan – först Hallamölla (vattenfall och kvarn fr. 1800-t. ) och sen Christinehofs slott och Andarums Alunsbruk (fr. 1700-t. - ett av Sveriges största industrier) Området kring kvarnen vid Hallamölla var fin, men vi letade efter det dramatiska vattenfallet på 23 m. som skulle vara (är) Skånes högsta vattenfall, men vad vi inte fattade DÅ var att det var räknat med en sammanlagd fallhöjd på ca 23 m.

Körde vidare till Christinehofs slott där vi ställde bilen och tog en härlig promenad genom bokskog och förbi Alunbruket och genom hagen med de rödfärgade slagghögarna som är en rest från brukets forna dagar, då den svarta alunskiffern förvandlades, med eldens hjälp, till alun (som användes framförallt som garvämne), och de röda slagghögarna växte sig höga. Läste också att de sista anställda lämnade bruket runt 1925, men då sysselsatta med att tillverka rödfärg och kanske det också bidragit till den röda färgen på kullarna, inte vet jag.

Varsegoa, där var lite Skånsk/Svensk historia ;-)

När vi passerade en av brukets arbetarbostäder, som idag tydligen är Skånes äldsta kaffestuga, men som inte just nu var öppen. Men där fanns därimot två hundar som hade ett och annat och säga oss. Som tur var, var det ett staket i mellan oss, för Rejs hade också ett och annat att säga dom … Färden gick sen vidare och tillslut var vi framme vid Verkasjön, som var vårt mål, där hundarna förstås fick bada. Efter en stunds pause medan hundarna badade, gick vi tillbaka och som väl var, var hundarna vid kaffestugan inte kvar – iaf inte ute.
Väl tillbaka vid slottet satte vi oss och åt vår medhavda picknick (färskpotatis och nåt kött, vad det nu var, liknade kassler med ändå inte + kaffe och en ”tårtbit”), som hotellet hade packat åt oss.

På väg tillbaka till Hotellet åkte vi upp till Brösarps Norra backar för att reka lite, inför morgondagen. När vi kom tillbaka till Hotellet installerade vi hundarna på rummet medan vi SPA’ade en stund, för att sen åter hämta hundarna innan vi slog oss ner i trädgården drack lite bubbel, innan middagen. 
Efter frukost och utchekning på onsdagen, for vi åter till Brösarps Norra backar, för att gå en runda. Men eftersom det blåste så himla mycket – kunde knappt stå upprätt och regnet hängde i luften – så blev det en kort visit. Vi gick över några stegar och tittade på de fantastiska vyerna, innan vi vände och gick tillbaka till bilen och började färden hemmåt.

På kvällen var det agilitylkurs som gällde, vilket jag aaaaldrig trodde att Semla skulle orka efter de senaste dagarna ... men ack så fel jag hade, hon var riktigt duktig. Temat var små hinderkombinationer (två) inkl. tunnlar och vi hade Jeanette som stand in för Malin. Riktigt trevligt återseende. Roligt när vägarna korsas och rollerna blir ombytta, hon gick ett par agilitykurser i början på 2000 (tror jag) då jag själv var hjälpinstr.

Som avslutning körde vi en typ ”rundbana”, men som var utformad som ett U = 2 hopp + tunnel + 2 hopp. Semla var som sagt duktig och jag blir särskilt varm i hjärtat när hon övervinner sina rädslor, som kan vara olika från gång till gång, vilket gör det lite "klurigt". Nu tar hon både A-hindret och balansbommen, om än ibland med viss tveksamhet. 

Helgen inleddes med en date med Monika & Sunday i spårskogen. Rejs spår blev långt, det längst han gått – drygt 600m - , liggtid ca 40min. Gick väl så där, eller rättare sagt inte alls särskilt bra. Han var HET, drog som en vettvilling. Försökte verkligen dämpa honom, utan att riktigt lyckas. Det var inte förrän sista hälften som han verkligen började spåra och inte vädra. Men tror han kände hundarna som sprungit i skogen tidigare precis där spåret gick + att han var överladdad då han inte hade fått nån promenad innan. Semla fick gå Rejs spår och gick jättebra, särskilt i början, men på tillbakavägen gick hon i Rejs spår – en bit ifrån spårkärnan !

Veckan avslutades med en skön dag i sökskogen – vi hade tur som slapp det utlovade regnet (kom senare). Rejs var duktig, även om det blev lite bekymmersamt just i samband med skicket utan dykupp, men efter några omskick hittade han till slut.

MÅN.- SÖN. 22 - 28 maj

Efter att ha efteranmält mig och Rejs till Ales lydnadstävl. (startklass) på lörd. (27:e) fick jag i helgen som var, reda på att reservplatsen hade blivit ordinarie.
Började förstås genast fundera på själva upplägget inför själva tävlingsdagen och satte upp ett mål. Målet var att han skulle hålla sig vid min sida under hela programmet, särskilt under transporterna, då han lätt ”exploderar” och att vi skulle lyckas genomföra alla momenten.

Inledde veckan (måndag) med att jag efter vår kvällspromenad i ”Härkeshultsskogarna”, spontant gjorde en blixtvisit på Lerum för att främst fila lite på ingångar på plan. Massor av bilar – alla var på föreläsning – så vi hade planerna helt för oss själva sånär som Madde som tränade sina hundar – perfekt lagom störning.
Träningen gick väl sådär, då Rejs var lite väl ”tittig” i mellanåt, men känslan var rätt ok ändå om man tänker på omstädigheterna – det var länge sedan vi var där och störningen som sagt.

När vi kört i ca 20min. - inkl. byte av plan - kände jag mig nöjd och beslöt för att bryta. När vi precis börjat rulla ut från klubben hann jag se att folket – en del bekanta ansikten - från föreläsningen började välla ut från klubbstugan


På tisdagen, blev det ytterligare ett litet lydnadspass, denna gången var platsen Kviberg. Rejs gick verkligen kanonbra, känslan var super. Lite störning i form av ett gäng fotbollstränande grabbar på andra sidan plan.
Innan vi åkte till Kviberg hade vi tagit vår obligatoriska skogspromenad, också idag längst Härkeshultsvägen. Semla som får gå lös allt mer, skrämde mig rejält då hon gjorde en liten ”walkabout”. Jag såg tydligt hur hon höjde huvudet och vädrade, samtidigt som hon satte fart och sprang iväg, men jag hann helt enkelt inte med. Jag både ropade och blåste i visselpipan (Rejs stackar’n fattade inget – jag är ju här, jag är ju här) utan att hon kom tillbaka. Jag han tänka både det ena och andra, men kände något sånär ”hopp” då jag hörde henne bakom vegetationen och efter en liten stund kom hon tillbaka – phu !


I mitten (onsdag) av veckan var det dags för agilitykursen igen.
Kvällens tema var först och främst introduktion av ”gungan”, men även en liten hinderkombination. Semla som ju är lite ljudkänslig och stundtals är en försiktig generalska, tyckte gungan var läskig. Vi fokuserade enbart på en/två tassar på brädan, vilket fick räcka för detta tillfället. 
Hinderkombinationen - 5 hinder+tunnel - där mattar/hussar fick tänka handling. Det gick jättebra, bara du visar tydligt så blir det ju lättplätt, sa Semla.


På torsdagen var det en röd dag = Kristi himmelfärdsdagen = ledig dag = gôtt. Ägnade dagen åt gemensamma hundaktiviteter, först promenad vid Råhult, där Semla fick några”sökövningar”. På eftermiddagen hjälpte Tommy mig & Rejs med lite lydnadsträning på varpaplan. Körde igenom nästan hela ”registret” - ingångar på plan/fotgå./sitt u.g./fjärr/apport/inkalln.

På fredagen var det klämdag, men arbetsdag för min del.
På lördagen gjorde Rejs&jag vår tävlingsdebut i lydnad. Vem kunde tro det tidigare i våras när tårarna flödade o jag kände hopplöshet. Jag tror, jag VET att det är få som har förstått/förstår hur mycket jag har kämpat med denna hetlevrade energiska lille gosse, som verkligen förstår vilken resa vi har gjort.

Inte för det blev nån uppflytt, men väl godkänt med 145,5 p. med två 10:or. Var framför allt nöjd med att vi uppfyllde det främsta målet, som var att han skulle hålla sig vid min sida under HELA programmet och inte explodera (likt en ballong som man sticker hål på) efter ”moment slut” och sen att kunna ”hålla sig i skinnet” under transporterna. Och just för att han skulle hålla sig vid min sida under just transporterna blev några tillsägelser och det kostade ju på helheten förstås.

Men summa summarum är jag glad över att ha avklarat debuten och att jag nu har en plan inför framtida träningar.


Avslutade veckan (söndag) med ett sökpass. Eftersom jag fortfarande hade rätt ont i knät och det var min tur att välja ruta, kunde jag därför välja en relativt lättforcerad ruta som inte var alltför kuperad – inte mindre klurig för hundarna för den sakens skull. Det var lite skralt med folk – bara 4 st – men tackvare att två klarar sig utan att ha nån på stigen, går ¨hundskiftena" ganska fort ändå. Det regnade den sista tiden och ALLT förutom Rejs och jag själv fick hänga på tork efter dagen, men vad gjorde väl det när Rejs prestation var på topp, inkl. ännu ett skick utan dykupp.

MÅN.- SÖN. 15 - 21 maj

Veckan – måndag – inleddes med att det var avslutning på ”Startklass-kursen” och dagen (kvällen) till ära hade vi en träningstävling för att få möjlighet att testa tävlingsnerverna. Rejs var lite ofokuserad, men ändå rätt ok. Men den STORA vinsten var att jag kände mig hyfsad trygg med att ha honom lös och vågade till och med belöna honom – lite försiktigt – men dock. Avslutade med att träna på våra individuella ”svårigheter” som visat sig under trän.tävl.

Rejs och jag körde några ingångar på plan (en kopplad och en fritt följ) och sen hjälpte Elin mig med mitt tempo i fotgåendet. Jag hade gått ojämnt och lite osäkert under trän.tävl. vilket gjorde Rejs i sin tur också lite osäker, då han inte kände igen sig i mig. Avslutade med verkligt go känsla – ”vi är bra, kan ju det här”. Och som jag skrev i FB - INGEN gammal klyscha, för tiden GÅR verkligen fort när man har roligt.

Tisdagen bjöd på en skön kväll trots att det hängde regn i luften. Efter hundpromenaden blev det en liten visit vid Jonsereds trädgårdar och herrgård. Usch, det är så års, så här på våren när det börjar bli varmt och solen gassar, som dom börjar synas ... jag menar ormarna !

I mitten av veckan stötte jag på fler ormar än vad jag tidigare har gjort under en hel säsong.
Det var under lunchpromenaden – onsdag – mitt i veckan, då jag precis hade gjort en inkallning och båda hundarna fick var sin boll som belöning. Dom stod i skogsbrynet och ”tuggade” samtidigt som jag fick syn på två i hopslingrade huggormar – en brun som var lite större o en svart som var lite mindre. Med hjärtat i halsgropen backade jag och lockade på dom och som väntat kom Rejs som ett skott, men INTE Semla ! Livrädd att Semla skulle backa mot ormarna, tog jag bollen ifrån Rejs boll och kastade den ”framåt” och som tur var funkade det – hon sprang efter den !
Eftersom jag inte ville att hundarna skulle bli nyfikna gick jag färdigt rundan, innan jag själv återvände till ormarna – för jag var/är så himla nyfiken. Men nu var det bara en kvar – den gråsvarta, jag kollade på den en stund innan den slingrade sig ner i underjorden ...

Senare på kvällen, innan Semlas agilitykurs började tog jag en liten sväng med Rejs vid ”motorgården”. Och DÄR, precis där Rejs skulle sätta sig och bajsa, DÄR låg en stor fet snok, som jag först trodde var en gummislang av nåt slag, innan jag förstod var det verkligen var. Men ok, ingen fara skedd även om jag blev rädd.

Efter den ormincidenten var det dags för Semlas agilitykurs. Gästinstruktör (stand-in för Elin) för kvällen var Anette, som var en av mina allra första ag.instr. för nästan 20 år sen – på Majkies (vår första tollare) tid. Semla var duktig, men ngt tagen av värmen tror jag.

Temat för i kväll var balanshindrena A-hindret och balansbom-men/hindret. Som vanligt blev jag lite konfundersam över Semla – först springer hon exempelvis över balansen ett par gånger utan problem, sen helt plötsligt vågar hon inte längre – så kan det vara när det gäller allt, förutom tunnlarna som verkar vara hennes favorit. Men hur som helst så avrundade vi med en "rundbana", som jag var lite skeptisk till i början, men som Semla överraskade mig med att klara galant.

Osså blev det torsdag och sista kurstillfället på tävlingslydnadskursen. Alltid lika vemodigt när kursslutet är ett faktum, men kvällen var inte mindre kul för det. Hade kommit överens att vara på Kvibergs idrottsområde, med allt vad det innebär.

Vi alla hade i förväg bestämt vad var och en ville ha som tema/lägga fokus på. Jag hade lagt upp en plan som innehöll – ingång på plan – kedja/länka = fotgående, inkallning, sitt u.g. och fjärr (ligg fr. sitt). Därefter hade jag valt, några enskilda moment – framförgå./sakta, kryp och ställande u.g. – som Monica tittade på.

Var så himla nöjd med kvällen - tänk att Rejs&jag lyckades genomföra kvällen så bra, trots den maxade störningen i form av fotbollsspelare, rullskridskoåkare, löpare, flanörer med och utan hund mm mm ...
Inledde helgen – lördag – med lydnadsträning på Angereds bk tillsammans med Karin.
La fokus på korta ingångar på plan, utnyttjade de flera ingångöppningarna in på plan. Körde ett par ingångar/ingångsöppning med Karin som inropare, innan jag gick vidare till nästa.

Körde även sitt u.g. och fjärren – under fjärren var det fokus på att han inte ska låta sig påverkas av ”tävlingsledaren” som ju står ganska nära för att visa skiftet. Sitt.u.g. – fokus på att han skulle sitta kvar (förstås) pga att han följer gärna med ”vä. om” liksom …
Semla fick stanna hemma pga värmen – tyvärr – för vem visste DÅ att förmiddagens hetta skulle övergå i svalare temperatur när de kalla ishavsvindarna senare svepte in …

På söndag blev det inget sök, vilket var rätt bra för min skull eftersom jag har fått en knäinflammation efter förra veckans sökhelg. Vi ägnade oss istället åt att lata oss, mellan trädgårdsröj och skogsröj.

MÅN.- SÖN. 8 - 14 maj

Inledde veckan med att åka till Ale för näst sista gången på ”Startklass-kursen”. Är så himla glad att Rejs fortsätter att leverera – dels själva ”tekniken” i momenten, men framförallt att han fortsätter att hålla sig i skinnet, vilket ju såklart är betydelsefullt för mig själv - jag får en möjlighet att slappna av och behöver inte vara på helspänn, vilket givetvis påverkar Rejs oxå.

Temat för kvällen var hoppet och fjärren. I hoppet var det (som vanl.) ingången som ”fattades”, annars bra och i fjärren blev han påverkad av Elin som stod bredvid o ”visade” skiftet.

Medan husse påbörjade sin första vecka med arbete på annan ort, fortsatte vi – vi, som var kvar hemma - med vardagspromenader, varvat med mer kursande.

På onsdagen var det dags för Semlas agilitykurs och det var en trött, men nöjd liten spanjorska efter kvällen, som var både kall och regnig.
På schemat stod introduktion av däcket, lången och en liten kombination med 4 hinder o två tunnlar. Lången var som jag trodde, inga problem, men därimot var jag lite skeptisk inför däcket, men med hjälp av instr. Elin gick det utmärkt – hon hade t.o.m. ett riktigt sug.
Den avslutande hinderkombinationen bestod av hinder, tunnel, hinder, hinder, tunnel (”handlertänk” innan tunneln) och hinder. Gick ganska bra fram till sista hindret – där gjorde hon som så många av hundarna, bröt ut och sprang vid sidan om.

På helgen fick Rejs och jag agera ”reservekipage” på Gits sökhelg, pga ett avhopp - ibland blir det "vinning" på andras olycka. Det blev en givande och trevlig helg med nya bekantskaper, en som kom från Gotland/Visby och tre sökkompisar som kom från Skåne/Lund med omnejd.

Rejs var duktig överlag. Efter att jag tillrättavisat honom vid två olika incidenter (ett marksniff o ett stopp vid en bäck, där han ville dricka) på lördagens sista pass (på fm gick han som en klocka), gick han suveränt bra under söndagen.
På söndagen gick han till och med på sitt första skick UTAN dykupp – något sämre tempo ut än vanligt, men ändå rakt och fint. På em fick han ännu ett skick utan dykupp, denna gången med figgen sittades i en bergsskreva/”grotta”. Gjorde ett omskick då han slog framåt. Git förklarade att de flesta hundar slår framåt om terrängen är lite på skrå, vilket var just som den gjorde nu.

Trött, men himla nöjd med helgen som blev en härlig avslutning på veckan.

MÅN.- SÖN. 1 - 7 maj

Veckan inleddes med en ”röd dag” – 1 maj. Utnyttjade dagen till att tillsammans köra ett spårpass för bägge hundarna. Tommy la för Semla och jag för Rejs - liggtiden drygt en ½ timme o Rejs spårlängd var ca 300m, Semlas kanske 300-400m ! Tommy o Semla gick Tommys spår och jag o Rejs gick mitt spår.
Det gick bra för bägge dogsen, om än lite strul för Semla då hon fick lite störning i form av en dam med sina två småhundar. Rejs gick som tåget, nosen i backen och ångade på, helt klart dags att introducera trä/spårapporterna.

Sedan åkte vi och köpte det sedan länge planerade köpet av hundbur (dubbel) till den nya bilen – perfekt.

Efter att inledningsvis låtit Rejs testa en spårapport inne, flyttade jag sen ut ”övningen” i trädgården för att sen testa samma övning i skogen på onsdagen. Gick hur bra som helst, förvånansvärt bra.

När det är varmt o flåsigt lägger man bara pinnen på tungan, så får den ligga där tills matte tar den ... 

På onsd.kvällen var det dags för 3:e agilitykurstillfället med Semla. Riktigt roligt var det och roligt tyckte också Semla det var.
Kvällens tema var platta tunneln och handling. Vi fick testa – bakombyte, framförbyte och blindbyte. Även om hundarna ännu inte är mogna för alla tre bytena, så var det kul att testa och jag tyckte det gick förhållandevis bra trots allt.
Platta tunneln ”fasade” jag dock lite för, då hon ju är lite ”harig” i vissa sammanhang. Men så fel jag hade, det var inga som helst problem. Det slutade till och med att hon sprang igenom och lyfte säcken själv.
Körde också slalom, fortsatte där vi förra veckan slutade och nu gjorde bågarna den nytta dom ska och det gick strålande. Rädslan för slalombågarna verkar nu vara ett minne blott.

På torsdagen var det dags för näst sista gången på ”Monicakursen”. Fröken hade som vanligt tänkt ut ett bra upplägg. Ett upplägg likt förra gången, två stationer, med ”ensamarbete” + hjälp av kurskompisarna i ena och i den andra under ”bevakning” av Monica.

Rejs o jag startade med ”ensamarbetet” och hade Monika o Christina som hjälpare, medan Karin o Samba körde för Monica, därefter gick Rejs o jag över till Monica … sen körde vi vidare ”på rulle” !

Temat för kvällen var att länka/kedja ihop ett antal moment, vilket kunde vara vad som helst. Jag valde – ingång, fotgående, ”sitt u.g./gå runt” och ställande u.g. + krypet som ”extra” moment, som vi tog efter länkningen. Visst det gick väl ganska bra, även om jag upplevde att den rätta känslan inte riktigt ville infinna sig. Men fröken tyckte att det såg bra ut, vilket ändå kändes gôtt att få med sig, det kan ju faktiskt se bättre ut än hur det känns ...

 Sitter på span efter lydnadspasset på kvällens kurs .

Inledde helgen – på fredagskvällen – med ett ”kombopass med grillning och trädgårdslydnad.
På lördagen visste jag inte HUR ivrig jag var att testa hur det skulle gå med att introducera spårapporterna i spåret för Rejs. Hade fått tips av Monica, inte svårare än att använda mig av en superattraktiv belöning.
Alltså - mot Sherwood-skogeeen – och sagt och gjort, med leverpastej som belöning gick vi ett relativt rakt spår (ca 300m) med 6 spårappor-ter. Vid varje pinne blev det tjo o tjim och ”leverpastejglufs”, det gick över förväntan, så himla bra. Yeeehaaa ... helt suverän va han den lille röde ...

Semlas spår var nog ungefär lika långt (glömde mäta) som Rejs, men med större utmaningar – svårare terräng, delvis kuperat och i skiftande miljö + vinklar. Hon var duktig, även om hon inte var lika ”på” som vanligt – kanske blev det lite för svårt !

Veckan avslutades med ett sökpass, vi blev nästan full styrka = 5 st. Startade som 3:a, körde 5 eller 6 skick. Lena och Erika som figgar och Britt som stighållare. Rejs var duktig, även om han gjorde ett par ”gör som jag själv vill-grejer” som tex. att tvärstanna vid nån doft (stannade på samma fläck på påviset) och drack vatten på ett annat ställe. Lyfte på benet efter min tillsägelse, om det var vid drickandet eller sniff-fläcken kommer jag inte ihåg.

Känner verkligen att "grejerna" börjar falla på plats. Gör allt fler bra framslag, påvisen börjar bli riktigt bra, kanske att dom är något sämre när han börjar mattas vid de sista skicken. Jag fick bra konstruktiv kritik av trän.kompisarna gällande hans ”gör som jag själv vill-grejer”.

MÅN.- SÖN. 24 - 30 april

Veckan (mån.) inleddes med lydnadskurs (starklass) på Ale och apportering stod på schemat.
Och tänk va ... efter kvällen var jag lika glad o lycklig, som jag var ledsen o uppgiven för 14 dgr sen ! Rejs var verkligen toppenduktig. Han greppar bra, men springer runt innan han greppar. Testade med att lägga app.bocken på sidan, vilket blev lite bättre. Mest körde vi ingångar (beslutade mig – där o då – för att gå ifrån IPO-ingångarna), vilka har blivit bättre även om det är en bit kvar. Han skötte sig över lag utmärkt, särskilt med tanke på att det fanns hundar i omgivningen.

I mitten (ons.) av veckan var det åter dax för Semlas agilitykurs. Jag var full av förväntan efter förra veckans prestation. På schemat stod det introduktion av slalomet och fortsättning av hinder stående i följd.
Men det gick inte så bra som väntat, för även om hon oftast är en cooling, så är hon i vissa situationer en försiktig liten ”general” - en kvinnlig sådan. Tex. råkade hon riva ett hinder och vågade sen inte hoppa, utan bröt ut och rundade hindret varje gång, även efter att vi hade sänkt hindrena. När det var dax att testa slalomet (tre sektioner, om 4:a pinnar/sektion) för allra första gången – MED hjälpbågar – reagerade hon precis som väntat – hon blev rädd för bågarna. Men efter mycket lirkande och lockande med godis så betade hon så sakterligen sig igenom utan att backa eller bryta ut och hoppa över bågarna. 

Därefter fick hon vila på sin filt en lång stund, medan matte fikade. Efter att först tänkt att inte köra henne mer, kom jag sen på andra tankar och testade slalomet i vår ensamhet igen och efter lite tragglande var det som polletten trillade ner och hon verkade tycka det var lite kul trots allt. Bäst att ”smida medan järnet var varmt” tänkte jag och körde en hinderkombination med hinder, tunnel och hinder igen. Körde först tunneln – som hon tycker är jättekul – ett par gånger, innan jag sen lät henne ta hindret för att se om tunneln kunde bli en dragning. Smart drag Maggan – det gick ju jättebra – därefter bröt jag för att inte sänka hennes nyfunna självförtroende, ifall hon hade rivit hindret.


På torsdagskvällen var det Rejs tur att kursa, eller kanske snarare VI tillsammans. Deltagarantalet blev ikväll lite skralt, då bara blev tre ekipage. Monica fick radera sitt planerade upplägg och improvisera lite, vilket utmynnade i två stationer (ett ekipage/stn) varav den ena jobbade vi själva, medan Monica var med i den andra, där Rejs & jag körde fotgående och apportering som ”huvudtema”.
F_n att jag är så dålig på att skriva ner direkt efter kursandet – jag minns ju f_n inte så långt efter. Hur som helst så minns jag i alla fall att den lille röde var SUUUUUPERDUKTIG och att jag kände mig väldigt förhoppningsfull efter kvällen ... just då !

På lördagen hade jag anmält Rejs och mig till ring-och hanteringsträning på Ale och inte kunde jag väl ana att dessa två timmar skulle bli så innehållsrika och att jag lärde mig så mycket – handfasta och ”enkla” tips.

Vid hemkomsten kunde hundarna njuta av vårens första riktiga altanhäng.

Söndagen bjöd på ett underbart väder. Det blev en riktigt härlig, underbar vårdag i sökskogen och att Rejs presterade bra ännu ett träningspass. Kändes riktigt bra, då vi för ca tre veckor sen hade en period då allt kändes hopplöst pga att Rejs var helt lost, eller rättare sagt JAG var helt lost pga Rejs beteende. Han var helt speedad (värre än vanligt) och helt okontaktbar.
Körde 5 slag, även om han hade orkat mer, ville sluta när det gick som bäst. Han skötte sig över lag kanon, sånär som en utsvävning i samband med ett påvis, men bröt och fortsatte till figgen efter att jag sagt till.