Och tänk va ... efter kvällen var jag lika glad o lycklig, som jag var ledsen o uppgiven för 14 dgr sen ! Rejs var verkligen toppenduktig. Han greppar bra, men springer runt innan han greppar. Testade med att lägga app.bocken på sidan, vilket blev lite bättre. Mest körde vi ingångar (beslutade mig – där o då – för att gå ifrån IPO-ingångarna), vilka har blivit bättre även om det är en bit kvar. Han skötte sig över lag utmärkt, särskilt med tanke på att det fanns hundar i omgivningen.
I mitten (ons.) av veckan var det åter dax för Semlas agilitykurs. Jag var full av förväntan efter förra veckans prestation. På schemat stod det introduktion av slalomet och fortsättning av hinder stående i följd.
Men det gick inte så bra som väntat, för även om hon oftast är en cooling, så är hon i vissa situationer en försiktig liten ”general” - en kvinnlig sådan. Tex. råkade hon riva ett hinder och vågade sen inte hoppa, utan bröt ut och rundade hindret varje gång, även efter att vi hade sänkt hindrena. När det var dax att testa slalomet (tre sektioner, om 4:a pinnar/sektion) för allra första gången – MED hjälpbågar – reagerade hon precis som väntat – hon blev rädd för bågarna. Men efter mycket lirkande och lockande med godis så betade hon så sakterligen sig igenom utan att backa eller bryta ut och hoppa över bågarna.
Därefter fick hon vila på sin filt en lång stund, medan matte fikade. Efter att först tänkt att inte köra henne mer, kom jag sen på andra tankar och testade slalomet i vår ensamhet igen och efter lite tragglande var det som polletten trillade ner och hon verkade tycka det var lite kul trots allt. Bäst att ”smida medan järnet var varmt” tänkte jag och körde en hinderkombination med hinder, tunnel och hinder igen. Körde först tunneln – som hon tycker är jättekul – ett par gånger, innan jag sen lät henne ta hindret för att se om tunneln kunde bli en dragning. Smart drag Maggan – det gick ju jättebra – därefter bröt jag för att inte sänka hennes nyfunna självförtroende, ifall hon hade rivit hindret.
På torsdagskvällen var det Rejs tur att kursa, eller kanske snarare VI tillsammans. Deltagarantalet blev ikväll lite skralt, då bara blev tre ekipage. Monica fick radera sitt planerade upplägg och improvisera lite, vilket utmynnade i två stationer (ett ekipage/stn) varav den ena jobbade vi själva, medan Monica var med i den andra, där Rejs & jag körde fotgående och apportering som ”huvudtema”.
F_n att jag är så dålig på att skriva ner direkt efter kursandet – jag minns ju f_n inte så långt efter. Hur som helst så minns jag i alla fall att den lille röde var SUUUUUPERDUKTIG och att jag kände mig väldigt förhoppningsfull efter kvällen ... just då !
På lördagen hade jag anmält Rejs och mig till ring-och hanteringsträning på Ale och inte kunde jag väl ana att dessa två timmar skulle bli så innehållsrika och att jag lärde mig så mycket – handfasta och ”enkla” tips.
Vid hemkomsten kunde hundarna njuta av vårens första riktiga altanhäng.
Söndagen bjöd på ett underbart väder. Det blev en riktigt härlig, underbar vårdag i sökskogen och att Rejs presterade bra ännu ett träningspass. Kändes riktigt bra, då vi för ca tre veckor sen hade en period då allt kändes hopplöst pga att Rejs var helt lost, eller rättare sagt JAG var helt lost pga Rejs beteende. Han var helt speedad (värre än vanligt) och helt okontaktbar.
Körde 5 slag, även om han hade orkat mer, ville sluta när det gick som bäst. Han skötte sig över lag kanon, sånär som en utsvävning i samband med ett påvis, men bröt och fortsatte till figgen efter att jag sagt till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar