Men fick iaf ett par saker bekräftade, dels att han nu inte längre kunde ”sittande under marsch” och inte heller funkade några ingångar utan handtecken, vilket iof inte var helt överraskande , för det visste jag ju. Körde också ingångar på plan, därefter lite fotgående, som inte heller det gick bra - han ”släppte” nästan hela tiden och låg för långt fram i position …
Jag kände mig helt knäckt under bilfärden hem och många tankar cirkulerade i huvudet medan tårarna rann. Jag hann tänka många saker innan vi var hemma – jag orkar inte mer, jag skiter i allt, han får bli en ”promenadhund”, blir vi aldrig mogna till att börja tävla, kan jag ju lika gärna låta kastrera honom osv osv …

I mitten av veckan gjorde jag slag i saken och tog tag i nåt som jag har tänkt göra läääänge, nämligen nåt så simpelt som att frisera Rejs öron, som nu hade hunnit bli alldeles vildvuxna. Frågar mig varför jag inte gör detta oftare, för det blir alltid en riktig go mysstund.

På torsdagen var det dags för kurs igen, nu tävlingslydnad för Monica H. och platsen var Partille. Gick dit med förhoppning att få hjälp och råd kring min ”ångest” kring Rejs beteende, vilket jag också fick. Men innan vi träffade de andra, tog vi en tur på ca 45 min. vid Kåsjön och körde några närsök.


Rejs var het, hetare, hetast, men vi lyckades ändå genomföra stationerna, på vilket sätt lämnar jag därhän. Monica studerade honom och hade sina teorier om hans beteende och kom fram till vissa slutsatser. Hon la bl.a. märke till att han gick upp i varv i samband med de sociala övningarna där pressen ökar, medan han var betydligt ”lugnare” och coolare i avståndsövningarna.
Väl stärkt av Monicas iakttagelser och teori, hennes råd och tips åkte jag hem, med ännu fler tankar i huvudet, men av de lite mer positiva slaget.
Påsken inleddes med att Karin och jag träffades (långfred.) på Kviberg, för en stunds lydnadsträning. Körde två etapper, uppvärmning innan Karin o Samba hunnit komma och sen fick han sitta i bilen tills Karin kört färdigt Samba och då fick han åter köra ett pass. Det blev fotgående/följsamhet, ”inte klänga på mig efter belöningsordet”, sitt under marsch och till sist lite kryp.


Osså blev det påskafton. Innan bröderna Håkansson kom hem på en bit lunch, tog vi (T. o jag) en gemensam promenad och några sökövningar (upplet) i skogen. Senare kom brorsorna (svägerskorna uteblev, av olika anledn.) och vi skålade och skrattade gott åt minnena av mamma och pappa.

På påskdagen blev det en lååång, men kul o trevlig dag i sökskogen. Vi var full styrka, 6 pers. m.a.o.
Rutan var svagt kuperad, med mycket djup mossa och blött bitvis. Rejs var först ut, fick 6 slag, jag själv hade nog inte orkat mer – tusan vad jobbigt det var att ta sig fram i den blöta, djupa mossan. Kan väl säga att han har presterat bättre. Rejs själv, menade att han har det lite "rörigt i hjärnan" just nu och har lite svårt att hålla fokus, särskilt vid påvisen, men även vid skicken, där han ”förlorade sig” i dofter ibland … lyfte på benet osv. Fick mana på påvisen och kalla tillbaka för omskick vid flera av skicken. När han kom tillbaka till stigen, släppte han ibland rullen för att sniffa o kissa på nån fläck. Men det som var BRA, var att han har börjat slå framåt efter nästan varje markering.

Efter träningen blev det lite afterwork – vi gick på en liten upptäcksfärd och ”hittade” en sjö, där Rejs plaskade omkring lite och då menar jag lite – han tyckte nog det var lite kallt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar