och idag - söndag, red jag islandshäst på Stall Lysegården (norr om Kungälv).
Ännu en drömhäst som korsar min väg ....
.
.
Och Özet väntar och väntar och väntar ... på matte !
söndag 10 oktober 2010
UTFÄRDER UTAN ÖZET
Denna helgen har Özet fått sig många promenader med husse, då jag har varit på diverse utfärder. Bl.a. var jag och studerade ett Working Test i Stättared (i höjd med Frillesås) i lördags
och idag - söndag, red jag islandshäst på Stall Lysegården (norr om Kungälv).
Ännu en drömhäst som korsar min väg ...
.
.
.
Och Özet väntar och väntar och väntar ... på matte !
och idag - söndag, red jag islandshäst på Stall Lysegården (norr om Kungälv).
Ännu en drömhäst som korsar min väg ....
.
.
Och Özet väntar och väntar och väntar ... på matte !
onsdag 6 oktober 2010
TÄVLINGSLYDNAD - 6
I kväll var jag väldigt nyfiken och förväntansfull, på hur platsliggandet skulle gå – nästan så jag ville ”provocera” honom aningen, vilket förstås !!! visade sig inte skulle behövas. Skulle ju i kväll testa min ”nya strategi” nämligen att ”mota Olle i grinden” – dvs att säga till Özet på ”skarpen” och inte bara ”passivt” gå tillbaka och lägga honom igen, som jag gjort innan, när han rest sig upp och kommit i sakta mak mot mig.
Ni som följt med i bloggandet, minns kanske från i somras då vi gjorde våra första platsliggande, som DÅ gick hur bra som helst. Jag som till och med blev lite rörd över på hur trygg och cool han var/verkade … DÅ … och hoppades ju förstås att det skulle förbli så … men men … vi vet ju hur det gick …
Hur som haver … platsliggandet inleddes och jag lämnade honom – nu med något längre avstånd än de sista gångerna. Tänkte också på att INTE berömma honom mer än nån enstaka gång.
Jag tänkte : se där ja, det här går ju riktigt bra … men … Ooops, där reste han sig !
Jag sa – NEJ ! samtidigt som jag satte upp en ”stopphand”
han satte sig med än gång - och jag gick tillbaka och la honom igen. När jag sen lämnat honom igen, gick jag inte tillbaka förrän de andra förarna redan återvänt till sina hundar och satt dom upp ! Özet låg kvar !
Britt menade att jag till nästa gång nog ska säga till med ännu mer ”barskt” röstläge, så han fattar att det är ”allvar”.
Utöver platsen gick vi fritt följ med kommendering, vilket gick ganska bra. Özet växlade position något, annars jättebra. Körde även stående under gång och hopp över hinder. Hoppet gick bra – ingångarna blir bättre och bättre. Ståendet var också helt OK – han gör dock inte ställandet lika bra varje gång - fick bl.a. rådet att variera belönandet mer, så han inte vet vad som väntar.
När vi skulle åka hem, ”högg” Britt tag i mig och frågade om jag inte tyckte det var dags för vår första start snart ! VA ? Tävla ? Nu ? Platsliggandet då ? Vilket förde med sig många tankar på hemvägen
Ni som följt med i bloggandet, minns kanske från i somras då vi gjorde våra första platsliggande, som DÅ gick hur bra som helst. Jag som till och med blev lite rörd över på hur trygg och cool han var/verkade … DÅ … och hoppades ju förstås att det skulle förbli så … men men … vi vet ju hur det gick …
Hur som haver … platsliggandet inleddes och jag lämnade honom – nu med något längre avstånd än de sista gångerna. Tänkte också på att INTE berömma honom mer än nån enstaka gång.
Jag tänkte : se där ja, det här går ju riktigt bra … men … Ooops, där reste han sig !
Jag sa – NEJ ! samtidigt som jag satte upp en ”stopphand”
han satte sig med än gång - och jag gick tillbaka och la honom igen. När jag sen lämnat honom igen, gick jag inte tillbaka förrän de andra förarna redan återvänt till sina hundar och satt dom upp ! Özet låg kvar !Britt menade att jag till nästa gång nog ska säga till med ännu mer ”barskt” röstläge, så han fattar att det är ”allvar”.
Utöver platsen gick vi fritt följ med kommendering, vilket gick ganska bra. Özet växlade position något, annars jättebra. Körde även stående under gång och hopp över hinder. Hoppet gick bra – ingångarna blir bättre och bättre. Ståendet var också helt OK – han gör dock inte ställandet lika bra varje gång - fick bl.a. rådet att variera belönandet mer, så han inte vet vad som väntar.
När vi skulle åka hem, ”högg” Britt tag i mig och frågade om jag inte tyckte det var dags för vår första start snart ! VA ? Tävla ? Nu ? Platsliggandet då ? Vilket förde med sig många tankar på hemvägen
söndag 3 oktober 2010
HELGEN SOM GICK
I lördags träffade vi garbbarna GULD (Marco & Razzel) för en promenad vid Jonsereds Herrgård. Razzel har varit halt en längre tid, så grabbarna har inte setts på ett bra tag, vilket märktes. Både Özet och Razzel fick gå kopplade i början - dock av olika anledningar. För Özets del mest för jag inte vågar riskera att han ska ramla ner för de branta bergen i början och Razzel för att han skulle få en mjuk uppvärmning INNAN deras racande började. Jag släppte Özet en stund innan Razzel - så Özet fick "nöja" sig med att försöka få igång den betydligt lugnare Marco - vilket han inte hade nån större framgång med. Men till slut släpptes även Razzel och dom sprang ... och sprang ... och sprang ... och sprang ... och sprang ...
Vi avslutade promenaden med en mysig fika (kaffe&körsbärspaj m.vaniljvisp) på det lilla Cafét i grindstugan som öppnades i våras. DIT ska vi ta med oss "gänget" till våren tänkte vi !
I dag - söndag - var vi (Özet&jag) på apporteringsträning med Göteborgstollarna i Lexbydal/Paradiset. Totalt 8 hundar (varav Titti hade 3). Alla körde både markeringar och linjetag, medan Özet&jag hoppade över söket. Özet skötte sig utmärkt - kan bara klaga på att han gjorde en "liten" lov vid första överlämnandet. Att han sen var tvungen att sätta sig och BAJSA (skithund), innan han kom in för att lämna av, är ju en "baggis" !!! OBS ! Jag HADE faktiskt rastat honom 10min. innan och DÅ BAJSADE han oxå minsann !!!
Har uppdaterat (JAKTKURSER lör. TITTI - 2...sön. LENA - 4) förra helgens båda jaktkurstillfällen ... för den som orkar läsa ...
Vi avslutade promenaden med en mysig fika (kaffe&körsbärspaj m.vaniljvisp) på det lilla Cafét i grindstugan som öppnades i våras. DIT ska vi ta med oss "gänget" till våren tänkte vi !
I dag - söndag - var vi (Özet&jag) på apporteringsträning med Göteborgstollarna i Lexbydal/Paradiset. Totalt 8 hundar (varav Titti hade 3). Alla körde både markeringar och linjetag, medan Özet&jag hoppade över söket. Özet skötte sig utmärkt - kan bara klaga på att han gjorde en "liten" lov vid första överlämnandet. Att han sen var tvungen att sätta sig och BAJSA (skithund), innan han kom in för att lämna av, är ju en "baggis" !!! OBS ! Jag HADE faktiskt rastat honom 10min. innan och DÅ BAJSADE han oxå minsann !!!
Har uppdaterat (JAKTKURSER lör. TITTI - 2...sön. LENA - 4) förra helgens båda jaktkurstillfällen ... för den som orkar läsa ...
torsdag 30 september 2010
ETT LITET NAGGANDE GÄNG
Ikväll har vi varit och tränat jaktapportering i Korsika ... nä, jag menar förstås Horsika, med några från "Lena/Maria-jaktkursen". Vi var 4:a st retrieverrepresentanter - Özet-tollare, Bonus-flat, Iris-labb, Lilja-golden - alltså 3 st bastarder - med tanke på att det är genom goldenklubben vi går kurs ...
onsdag 29 september 2010
TÄVLINGSLYDNAD - 5
I kväll - denna underbara höstkväll - har vi varit på lydnadskurs igen. Det mesta gick/går som smort ... förutom det förbannade platsliggandet !!! Börjar bli lite frustrerande - då jag inte riktigt vet orsaken till varför han s a k t a reser sig och s a k t a börjar gå mot mig ... Vill han "bara" inte ligga kvar för att han tycker det är tråkigt eller tycker han det är obehagligt - det är frågan ? Har hitills bara gått fram - utan att säga något - tagit tillbaka honom och lagt honom igen - JUST för att han INTE ska uppleva momentet som obehaglig. Men kanske är det trots allt, dax att "säga ifrån" så han fattar - förhoppningsvis !!! - att han gör fel ! Ska prova lite "försiktigt" ... eller vad tror ni ?
Nä - nu e det natten och jag måste sova ... natti natti ... men först en macka & Oboy ...
Nä - nu e det natten och jag måste sova ... natti natti ... men först en macka & Oboy ...
söndag 26 september 2010
JAKTKURSER lör. TITTI - 2...sön. LENA - 4
I helgen blev det mycket jakt ... först (lörd.) ut var kurs för Titti&Regina och sen (sönd.) var det dax för kurs för Lena&Maria. Özet skötte sig mestadeles finfint !
Lördag - Titti jaktkurs - Ljungslätt
Linjetagsövningar stod på dagens program.
Vi delades in i två grupper och ”vår” grupp började med en ”linjetagsruta” bestående av fyra markeringkäppar. Under ledning av Regina fick vi fyra dummys, som under jaktfot skulle placeras ut vid varje käpp. När vi placerat ut den 3:e dummyn, gjorde vi en inkallning tillbaka till käpp nr 2. Fortsatte sen mot 4:e käppen för att placera ut sista dummyn, för att därefter börja linjetagsövn. med resp. käpp som referens-pkt. När vi sen hade skickat alla 4:a streckorna, skickade vi också 2 diagonala linjetag.
Tyckte att Özet skötte både jaktfoten och inkallningen utmärkt – det enda som skulle vara önskvärt ÄR att han upphör med att springa ”ärevarv” med dummyn innan avlämning, som han ofta gör vid just den FÖRSTA apporteringen.
Efter fikapausen bytte grupperna övningar - vi gick över till Titti. Vi började med linjetag längst en grusväg.
Titti la ut 2 dummys – jag kommenderade för linjetag – Özet kom in för avlämning – sen vände vände vi helt om medan 2 nya dummys lades ut med ännu längre avstånd – jag kommenderde igen - Özet kom åter in för avlämning – sen vände vi helt om igen och ytterligare 2 dummys lades ut - nu med ÄNNU längre avstånd + att dummyn låg dold i nerförslut.
Özet ”krånglade” lite … RÄTT MYCKET FAKTISKT !!! då han bröt sin linje och sprang ut i det höga gräset och snokade runt – inte för att leta efter nån dummy precis – utan mer för att han kände för att ”lukta på blommorna”. Jag kallade in för att åter kommendera – UT och samma sak upprepade sig … osv. Jag undrade om jag kanske skulle korta avståndet lite – MEN nej, curla (hjälp) honom INTE – han KAN det här, menade Titti ! Du behöver inte backa i träningen så fort det råkar bli lite fel .... OK då, sa jag och gjorde ännu ett försök och KOM PÅ att jag ju faktiskt !!!! kunde hjälpa honom, med att åter KOMMENDERA UT, även om han är en bit ifrån mig. Och se DET hjälpte – DÅ ”vaknade” han – javisstja, det var ju DET jag skulle göra ”tänkte” han … och vips så var han framme vid dummyn. Vid sista skicket gav jag honom en liten ”stöttning” och så löste han resten själv. Matte glad igen !
Kombinationsövning med linjetag resp. markering
Två hundar (Porter&Özet) satt lösa brevid varandra med några meters mellanrum. Vi förare gick ut och la var sin dummy - gick tillbaka till hundarna - jag skickade Özet först och strax därefter kommer Porter springande och stannar bredvid Özet - och där blev dom stående, stela och med resta svansar - Porter gruffade till lite och när Porter för ett ögonblick vände blicken åt sin husse, som kom springande, passade jag på att kalla på Özet, som genast plockade upp dummyn och sprang tillbaka in till mig = godisjackpot. Måste erkänna att jag blev lite spak när Porter gruffade och morrade - tänkte - måtte han inte flyga på Özet.
Sen skickades Porter på "sitt" linjetag och sen kastade Titti var sin markering till Porter resp. Özet. Porter fick hämta sin först, vilket tog sin lilla tid. Trodde att Özet skulle glömma sin, tills det var dax för hans tur. Men han hade full koll och plockade upp den direkt.
Tror att det var i den ordningen vi sände våra hundar - fick tydligen någon minneslucka efter den lilla incidenten !
Söndag - Lena jaktkurs - Starrkärr
Först blev det ”uppvärmning” i form av en stadgeövning, där vi stod i ring och och ett ekipage i sänder gick och hälsade på alla i ringen. Först med koppel och sen utan.
Den första övningen som var en kombinationsövning – 3 i 1 (jaktfot/inkallning/markering) hade vi på en äng. Vi hade hunden sittade jämte oss, medan Maria, som stod (ca 30m från oss) i en backe – slängde/la ut en dummy. Därefter skulle vi gå jaktfot mot dummyn tills vi hade ca 1/3 kvar - då skulle vi göra helt om halt. Därifrån skulle vi lämna hunden för att göra en inkallning. Efter inkallningen var det dags för markeringen som kastades och hamnade skymd bakom en granridå. Sen var övningen slut.
Özet gick duktigt vid min sida … MEN snusade 1dm över marken HELA tiden. Det gjorde visserligen flera av de andra hundarna oxå - medan andra hade full focus framåt … för att SMITA iväg mot/till den slängda dummyn. Inkallningen var inga större problem, förutom att han fortsatte ett par meter bakom mig för att trycka ner nosen i nån - tydligen - omotståndlig doft. När jag sen kommenderade för markeringen, vände han tvärt om till den där jä_la doften bakom oss. Men efter att jag ”bannat” honom, så for han iväg mot markeringen … där han efter en stunds irrande lyckades hitta dummyn, även om han fick aningens hjälp av Maria, då han hade sprangit ut lite väl långt.
Nästa övning var jaktfot med störning. ALLA gick huller om buller, medan både Lena & Maria, viftade och slängde dummys och tennisbollar. Gick RIKTIGT bra för SAMTLIGA.
Efter fikapausen förflyttade vi oss in i skogen där vi skulle köra det stora söket.
Vi, kursdeltagare, skulle hjälpa till att vara kastare (ca 6-7st) och var och en fick ”ansvara” för ”sin” dummy. När sökområdet hade vallats av, kastades varje dummy efterhand, medan hunden såg på och fick synretning. Alla kastare återgick till utgångspunkten, där förare och hund stod redo för sökarbete.
Özet var enormt duktig. Hämtade in 3 st, arbetade jätte effektivt med ett bra tempo. Lena & Maria ”jublade” över Özets sätt att arbeta.
Jag själv, fick lite konstruktiv kritik …
- RES dig upp Maggan - ha ha - det skulle filmats - så du kunde se dig själv ! Du liksom "trycker" tillbaka Özet, när du böjer dig ner. Han reagerade med att "backa" precis när han var färdig för att lämna av, bara för att du böjde dig ner.
- Ja ja (skratt) jag "lovar" att jag ska sluta med att böja mig ner ...
Med dessa ord gick vi, mitt lille ÖZ&jag och satte oss och njöt av ”vårt” arbete – vårt och vårt !!! det var ju Özet som gjorde hela arbetet – men jag var så stolt över honom och inte blev jag mindre stolt när Lena lite senare kommenterade …
- Och här sitter Maggan och njuter av sin duktiga hund
- Mmmmmmm ... det gör jag :-)
Lördag - Titti jaktkurs - Ljungslätt
Linjetagsövningar stod på dagens program.
Vi delades in i två grupper och ”vår” grupp började med en ”linjetagsruta” bestående av fyra markeringkäppar. Under ledning av Regina fick vi fyra dummys, som under jaktfot skulle placeras ut vid varje käpp. När vi placerat ut den 3:e dummyn, gjorde vi en inkallning tillbaka till käpp nr 2. Fortsatte sen mot 4:e käppen för att placera ut sista dummyn, för att därefter börja linjetagsövn. med resp. käpp som referens-pkt. När vi sen hade skickat alla 4:a streckorna, skickade vi också 2 diagonala linjetag.
Tyckte att Özet skötte både jaktfoten och inkallningen utmärkt – det enda som skulle vara önskvärt ÄR att han upphör med att springa ”ärevarv” med dummyn innan avlämning, som han ofta gör vid just den FÖRSTA apporteringen.
Efter fikapausen bytte grupperna övningar - vi gick över till Titti. Vi började med linjetag längst en grusväg.
Titti la ut 2 dummys – jag kommenderade för linjetag – Özet kom in för avlämning – sen vände vände vi helt om medan 2 nya dummys lades ut med ännu längre avstånd – jag kommenderde igen - Özet kom åter in för avlämning – sen vände vi helt om igen och ytterligare 2 dummys lades ut - nu med ÄNNU längre avstånd + att dummyn låg dold i nerförslut.
Özet ”krånglade” lite … RÄTT MYCKET FAKTISKT !!! då han bröt sin linje och sprang ut i det höga gräset och snokade runt – inte för att leta efter nån dummy precis – utan mer för att han kände för att ”lukta på blommorna”. Jag kallade in för att åter kommendera – UT och samma sak upprepade sig … osv. Jag undrade om jag kanske skulle korta avståndet lite – MEN nej, curla (hjälp) honom INTE – han KAN det här, menade Titti ! Du behöver inte backa i träningen så fort det råkar bli lite fel .... OK då, sa jag och gjorde ännu ett försök och KOM PÅ att jag ju faktiskt !!!! kunde hjälpa honom, med att åter KOMMENDERA UT, även om han är en bit ifrån mig. Och se DET hjälpte – DÅ ”vaknade” han – javisstja, det var ju DET jag skulle göra ”tänkte” han … och vips så var han framme vid dummyn. Vid sista skicket gav jag honom en liten ”stöttning” och så löste han resten själv. Matte glad igen !
Kombinationsövning med linjetag resp. markering
Två hundar (Porter&Özet) satt lösa brevid varandra med några meters mellanrum. Vi förare gick ut och la var sin dummy - gick tillbaka till hundarna - jag skickade Özet först och strax därefter kommer Porter springande och stannar bredvid Özet - och där blev dom stående, stela och med resta svansar - Porter gruffade till lite och när Porter för ett ögonblick vände blicken åt sin husse, som kom springande, passade jag på att kalla på Özet, som genast plockade upp dummyn och sprang tillbaka in till mig = godisjackpot. Måste erkänna att jag blev lite spak när Porter gruffade och morrade - tänkte - måtte han inte flyga på Özet.
Sen skickades Porter på "sitt" linjetag och sen kastade Titti var sin markering till Porter resp. Özet. Porter fick hämta sin först, vilket tog sin lilla tid. Trodde att Özet skulle glömma sin, tills det var dax för hans tur. Men han hade full koll och plockade upp den direkt.
Tror att det var i den ordningen vi sände våra hundar - fick tydligen någon minneslucka efter den lilla incidenten !
Söndag - Lena jaktkurs - Starrkärr
Först blev det ”uppvärmning” i form av en stadgeövning, där vi stod i ring och och ett ekipage i sänder gick och hälsade på alla i ringen. Först med koppel och sen utan.
Den första övningen som var en kombinationsövning – 3 i 1 (jaktfot/inkallning/markering) hade vi på en äng. Vi hade hunden sittade jämte oss, medan Maria, som stod (ca 30m från oss) i en backe – slängde/la ut en dummy. Därefter skulle vi gå jaktfot mot dummyn tills vi hade ca 1/3 kvar - då skulle vi göra helt om halt. Därifrån skulle vi lämna hunden för att göra en inkallning. Efter inkallningen var det dags för markeringen som kastades och hamnade skymd bakom en granridå. Sen var övningen slut.
Özet gick duktigt vid min sida … MEN snusade 1dm över marken HELA tiden. Det gjorde visserligen flera av de andra hundarna oxå - medan andra hade full focus framåt … för att SMITA iväg mot/till den slängda dummyn. Inkallningen var inga större problem, förutom att han fortsatte ett par meter bakom mig för att trycka ner nosen i nån - tydligen - omotståndlig doft. När jag sen kommenderade för markeringen, vände han tvärt om till den där jä_la doften bakom oss. Men efter att jag ”bannat” honom, så for han iväg mot markeringen … där han efter en stunds irrande lyckades hitta dummyn, även om han fick aningens hjälp av Maria, då han hade sprangit ut lite väl långt.
Nästa övning var jaktfot med störning. ALLA gick huller om buller, medan både Lena & Maria, viftade och slängde dummys och tennisbollar. Gick RIKTIGT bra för SAMTLIGA.
Efter fikapausen förflyttade vi oss in i skogen där vi skulle köra det stora söket.
Vi, kursdeltagare, skulle hjälpa till att vara kastare (ca 6-7st) och var och en fick ”ansvara” för ”sin” dummy. När sökområdet hade vallats av, kastades varje dummy efterhand, medan hunden såg på och fick synretning. Alla kastare återgick till utgångspunkten, där förare och hund stod redo för sökarbete.
Özet var enormt duktig. Hämtade in 3 st, arbetade jätte effektivt med ett bra tempo. Lena & Maria ”jublade” över Özets sätt att arbeta.
Jag själv, fick lite konstruktiv kritik …
- RES dig upp Maggan - ha ha - det skulle filmats - så du kunde se dig själv ! Du liksom "trycker" tillbaka Özet, när du böjer dig ner. Han reagerade med att "backa" precis när han var färdig för att lämna av, bara för att du böjde dig ner.
- Ja ja (skratt) jag "lovar" att jag ska sluta med att böja mig ner ...
Med dessa ord gick vi, mitt lille ÖZ&jag och satte oss och njöt av ”vårt” arbete – vårt och vårt !!! det var ju Özet som gjorde hela arbetet – men jag var så stolt över honom och inte blev jag mindre stolt när Lena lite senare kommenterade …
- Och här sitter Maggan och njuter av sin duktiga hund
- Mmmmmmm ... det gör jag :-)
onsdag 22 september 2010
TÄVLINGSLYDNAD - 4
Özet, min glädjespridare och jag har varit på lydnadskurs ikväll.
Jag sitter och jäspar stort och Özet sover djupt ... fortfarande i TV-soffan på undervåningen ! Men just nu kommer han ... oxå jäspandes ...
Mera detaljer om kursen - senare !
Var alltså igår åter på Lerums BK på lydnadskurs.
Jag var full av förväntan - särskilt efter en träning för ett par dagar sedan, då Özet var otroligt duktig - bättre kontakt än någonsin. Men hur skulle det då gå ikväll ? Skulle kontakten vara den samma och skulle han hålla sig i skinnet - eller flippa ur i numera berömda "Özetspelet" ! Till skillnad från förra veckans kurs, då det regnade HELA kvällen, var det nu en jätte härlig kväll.
Dagen till ära hade vi en lydnadsdomare (Berit), som stand in för en av våra ordinarie instr. (Sandra) som var upptagen på annat håll. Hur intressant som helst, då hon berättade hur hon tänker när hon värderar momentens utförande.
Dagens moment var "läggande under gång". Medan Susanne (instr.) visade momentet med sin flat (namn ?) och Britt gav lite instruktioner, stod vi andra på rad och lyssnade intresserat. Men nån som INTE var intresserad, var Özet ! Inte ville han sitta där och lyssna (till vilken nytta ? tyckte han) utan började sitt "lilla flipperspel" och fick "förstås" även igång matte (vilken lycka tyckte han !) HERE WE GO AGAIN ! Jag backade oss ur ledet - jag kopplade "greppet" (stresshantering) - han lugnade ner sig och vi kunde åter rätta in oss i ledet.
Sedan började Özet och jag vår uppvärmning, med lite position och svängar - Özet i full focus. Jag utökade med korta fotgåenden - Özet i full focus - han liksom "dansade" fram ... kanske skulle ge mig på freestyle trots allt ! Vi gjorde några läggande under gång (= om inte pladask, så OK) och även läggande, med mig stillastående - det sistnämnda gick strålande = pladask !
När vi sen skulle visa (läggande u. gång) våra "färdigheter" och få instruktioner av Berit domaren, så gick det inte fullt så bra !!!! - VA ? - Vad menar du ? - Skulle jag lägga mig ? - Eller va ? Fick därefter bra råd&tips, vilket resulterade i att han bara efter några gånger "pladaskade" så fort jag gjorde en "halvhalt". :-) Även sen när jag minskade på "halvhalten" slängde han sig ner ... när han trodde ... NU kommenderar hon nog ! Fick rådet att fortsätta framåt om han la sig innan jag kommenderade. Det tog några gånger innan han fattade galoppen - hem för att fortsätta att träna.
Ville sen träna på lite ingångar, innan jag gav mig på "hoppet". Kallade på Britt, för att hjälpa till med att se så ingångarna blev raka. Raka ? Ingångarna blev i det närmaste perfekta !!! Oj oj oj - jag visste inte riktigt vad jag skulle ta vägen … jodå … en stolt matte banade väg mot hopphindret ! Hur gick det här då ? Jo, jag satte honom - gick över på andra sidan - kommenderade - han skuttade över för att sätta sig nästan "perfekt". - Hhum - undrar om det var en engångsföreteelse ? Gjorde om = lika duktigt ÖZ. Ytterligare en gång = :-) Say no more ! Körde även några gånger, då han fick sitta kvar UTAN att hoppa, då han ju tidigare gånger har tjuvat. Vi tränade också fotgående - med kanonresultat – hans tidigare focus bestod HELA tiden.
Innan fikapausen var det dags för platsliggande. Igentligen inte mycket att orda om – det gick riktigt bra. Även om jag inte hade så långt avstånd och gick tillbaka och berömde en gång, så låg han kvar och såg inte ut att vilja resa sig.
Efter fika och teori var det dags för andra ”akten”, som inleddes med tandvisning. Berit hälsade först och sa sen till att sätta hunden för då titta på tänderna. Ett bra upplägg, som passade Özet, då det faktiskt gick jättebra. Han satt ner (nästan) utan att jag behövde säga nåt.
När vi sen körde ställande under gång, gick det riktigt bra de första gångerna, men sen orkade inte Özet hålla ihop längre = trött ! Så jag körde några inkallningar istället – kanon ingångar - och avslutade kvällen med Özets favoritmoment – BUDFÖRING.
TACK MITT LILLE ÖZ FÖR EN STRÅLANDE KVÄLL !
Jag sitter och jäspar stort och Özet sover djupt ... fortfarande i TV-soffan på undervåningen ! Men just nu kommer han ... oxå jäspandes ...
Mera detaljer om kursen - senare !Var alltså igår åter på Lerums BK på lydnadskurs.
Jag var full av förväntan - särskilt efter en träning för ett par dagar sedan, då Özet var otroligt duktig - bättre kontakt än någonsin. Men hur skulle det då gå ikväll ? Skulle kontakten vara den samma och skulle han hålla sig i skinnet - eller flippa ur i numera berömda "Özetspelet" ! Till skillnad från förra veckans kurs, då det regnade HELA kvällen, var det nu en jätte härlig kväll.
Dagen till ära hade vi en lydnadsdomare (Berit), som stand in för en av våra ordinarie instr. (Sandra) som var upptagen på annat håll. Hur intressant som helst, då hon berättade hur hon tänker när hon värderar momentens utförande.
Dagens moment var "läggande under gång". Medan Susanne (instr.) visade momentet med sin flat (namn ?) och Britt gav lite instruktioner, stod vi andra på rad och lyssnade intresserat. Men nån som INTE var intresserad, var Özet ! Inte ville han sitta där och lyssna (till vilken nytta ? tyckte han) utan började sitt "lilla flipperspel" och fick "förstås" även igång matte (vilken lycka tyckte han !) HERE WE GO AGAIN ! Jag backade oss ur ledet - jag kopplade "greppet" (stresshantering) - han lugnade ner sig och vi kunde åter rätta in oss i ledet.
Sedan började Özet och jag vår uppvärmning, med lite position och svängar - Özet i full focus. Jag utökade med korta fotgåenden - Özet i full focus - han liksom "dansade" fram ... kanske skulle ge mig på freestyle trots allt ! Vi gjorde några läggande under gång (= om inte pladask, så OK) och även läggande, med mig stillastående - det sistnämnda gick strålande = pladask !
När vi sen skulle visa (läggande u. gång) våra "färdigheter" och få instruktioner av Berit domaren, så gick det inte fullt så bra !!!! - VA ? - Vad menar du ? - Skulle jag lägga mig ? - Eller va ? Fick därefter bra råd&tips, vilket resulterade i att han bara efter några gånger "pladaskade" så fort jag gjorde en "halvhalt". :-) Även sen när jag minskade på "halvhalten" slängde han sig ner ... när han trodde ... NU kommenderar hon nog ! Fick rådet att fortsätta framåt om han la sig innan jag kommenderade. Det tog några gånger innan han fattade galoppen - hem för att fortsätta att träna.
Ville sen träna på lite ingångar, innan jag gav mig på "hoppet". Kallade på Britt, för att hjälpa till med att se så ingångarna blev raka. Raka ? Ingångarna blev i det närmaste perfekta !!! Oj oj oj - jag visste inte riktigt vad jag skulle ta vägen … jodå … en stolt matte banade väg mot hopphindret ! Hur gick det här då ? Jo, jag satte honom - gick över på andra sidan - kommenderade - han skuttade över för att sätta sig nästan "perfekt". - Hhum - undrar om det var en engångsföreteelse ? Gjorde om = lika duktigt ÖZ. Ytterligare en gång = :-) Say no more ! Körde även några gånger, då han fick sitta kvar UTAN att hoppa, då han ju tidigare gånger har tjuvat. Vi tränade också fotgående - med kanonresultat – hans tidigare focus bestod HELA tiden.
Innan fikapausen var det dags för platsliggande. Igentligen inte mycket att orda om – det gick riktigt bra. Även om jag inte hade så långt avstånd och gick tillbaka och berömde en gång, så låg han kvar och såg inte ut att vilja resa sig.
Efter fika och teori var det dags för andra ”akten”, som inleddes med tandvisning. Berit hälsade först och sa sen till att sätta hunden för då titta på tänderna. Ett bra upplägg, som passade Özet, då det faktiskt gick jättebra. Han satt ner (nästan) utan att jag behövde säga nåt.
När vi sen körde ställande under gång, gick det riktigt bra de första gångerna, men sen orkade inte Özet hålla ihop längre = trött ! Så jag körde några inkallningar istället – kanon ingångar - och avslutade kvällen med Özets favoritmoment – BUDFÖRING.
TACK MITT LILLE ÖZ FÖR EN STRÅLANDE KVÄLL !
söndag 19 september 2010
torsdag 16 september 2010
JAKTKURS FÖR LENA&MARIA 3
Det é mycket nu ... igår lydnadskurs, idag jaktkurs ...
... var alltså ikväll åter på jaktkurs med "hermelinerna" (golden) vilket var ännu roligare än förra gången, säkert tackvare att jag inte var nervös, som jag var förra gången - iallafall ibörjan - man vill ju visa sin lille ögonsten till tollare från sin bästa sida ... och IDAG visade han både MATTE OCH INSTRUKTÖRERNA sina bästa sidor.
Mera rapport kommer ... troligen till helgen ... och då även uppdatering av jaktkursen med Titti&Regina ...
Nu ska jag göra som Özet - nämligen STENSOVA
HÄR KOMMER RAPPORTEN ... men håll i hatten ... lång e den ...
På hem från jobbet för att hämta Özet, ösregnade det så mycket att man bara kunde köra i 30km/tim. Tänkte då i den stunden - nääee, inte en kurs till i ösregn ! MEN väl framme i Horsika, hade det slutat regna och var uppehåll under hela kursen.
Efter samlingen på p-platsen, startade vi vandringen (över svinhala bergshällar) till träden vid sjön, som vi ville ha som skydd för vinden (blåste en del) och slog "läger". Först lite snack, om hur träningen sen sist hade gått. Fick lite råd och tips.
Innan första övningen blev vi uppdelade i två grupper.
Sen fick respektive grupp ställa upp sig på ett led, på var sin sida om en uppspänd lina - med nosarna mot varandra. Avståndet till linan var ca 4m. När det hade blivit ordning i klassen - släpptes linan (som hade ett fastspänt "band" i slutet av linan) iväg som en projektil utmed ledet. Fffjjjooongggg ... Özets reaktion var att han bara vände på huvudet och undrade var det var som kom farande förbi (jag själv reagerade nog starkare än vad han gjorde). De övriga reagerade lite olika - en del med samma lugn som Özet, medan andra tyckte det var lite läskigt. Övningen upprepades - nu några meter närmare - linan spändes, för att efter en stund släppas - Özet reagerade med samma lugn. Den tredje gången, kunde dom som ville koppla loss - vilket jag INTE gjorde trots Özets lugn. Men även denna gången var Özet coola killen.
Andra övningen (Lena) var ett långt - för oss (ca30m) - linjetag upp på ett mossbelagt berg. Jag satte Özet och gick tillsammans med Lena ut, och placerade två dummys i linje efter hennes anvisningar. Gick tillbaka och ställde upp i startposition - med utsträckt arm (efter alla konstens regler) - och skickade i det läget INTE iväg honom. "Reste" på mig - duktigt Öz - för att åter ställa mig i startposition. Och NU kommenderade jag UT och Özet sprang fort som f_n och plockade upp den första dummyn - vände och började springa tillbaka till mig - bra killen - MEN vad gör du nu ? - ska bara ta mig ett varv häääär borta, för att visa kompisarna vad jag har och inte dom - ha ! - Blås inkallning, sa Lena ... och jag började fäppla efter pipan - hhummm ... sorry den ligger i ryggsäcken !!! Ja, där gör den ju ingen nytta, kommenterade Lena helt "oväntat" ! Men efter "röstinkallning" kom han ändå in. Sen skickade jag igen, på den andra dummyn och med samma tempo sprang Özet ut och kom denna gången med samma tempo direkt in för avlämning. Alla i gruppen fick personliga läxor - JAG skulle pga av visselpipsmissen, lära mig att planera inför träningarna. Ha ha !
Tredje övningen (Maria) var svåra markeringar, med långt avstånd (100m) i svår kuperad terräng. När den andra gruppen kom till "linjetagsrutan" började vi ta oss bort till Maria och "markeringsrutan". Och vi gick .... och gick .... vi ropade .... och ropade .... men vad hjälpte det - omöjligt att kunna höra oss, när det såsmåningom visade sig att "rutan" var lååångt inne i skogen. Hur som haver - nu hade det redan börjat skymma något - och jag misstänkte att den stackarn som skulle gå sist, skulle få köra i mörker. HÖRSELmarkering m.a.o. Och den "stackarn" som fick gå ut sist blev ju - som ni säkert redan anat - ÖZET ! Vi skulle ta oss fram till ... utgångpunkten/sändningplatsen - eller vad heter det ??? med hunden lös, i jaktfot, vilket gick alldeles förträffligt ... med godis som muta - fniss ! Hade annars med STOR säkerhet blivit urflippat, då vi nämligen hade ett hundmöte, när vi var på väg fram.
När vi var på plats och jag satte Özet bevid mig, började jag kisa och undrade var f_n är hon ? - Ursäkta men jag ser dig inte - VAR är du ? - HÄR, ropade Maria och började röra på sig. Och då såg jag hennes röda jacka låååångt där inne mellan träden på andra sidan den kraftiga sänkan. Alltså - Özet och jag stod på en höjd - han skulle ta sig ner i en sänka och sen upp på en höjd där dummyn skulle kastas. Maria frågade
- Är du med nu då, frågade Maria !
- Japp, svarade jag.
- Pass på, manar jag Özet
Dummyn kastas och både Özet och jag HÖR nerslaget ...
- Özet leta, kommenderar jag
Özet rusar ut med världens fart, ner i sänkan upp på höjden och letar en liten stund innan han hittar den och återkommer direkt till mig. Toppen tyckte jag !
- En gång till, hör jag från Maria
- Japp
Dummyn kastas och både Özet och jag HÖR nerslaget ... till höger denna gången ...
- Özet leta, kommenderar jag igen
Özet rusar åter ut med världens fart - upprepar nästan exakt vad han gjorde förra "skicket" - innan han hittar den och återkommer direkt till mig. Toppen IGEN tyckte jag !
- Jag skulle vilja göra en gång till - denna gången vill jag att du tänker på att inte skicka iväg honom för fort ... räkna innan du kommenderar ...
- AHHAAAA ... uppfattat !
Dummyn kastas ... men JAG HÖR INTE nerslaget ... men jag börjar räkna, samtidigt som jag tänker ... hon MÅSTE väl ändå ha kastat den ... eller SÅG jag fel (det var nu så mörkt att jag knappt såg nånting) och beslutar mig trots allt för att kommendera ....
- Özet leta
Özet rusar åter ut med världens fart - och återkommer nästan med än gång ! VA - tänker jag - han kommer väl inte tomhänt - men, nejdå han kommer åter med dummyn rätt i hand - PANG !
Och efter en stund kommer även Maria och säger att där märkte du skillnaden - NEJ, jag såg ju inget - ha ha ! hann jag säga, innan hon fortsatte - Han hade full koll och SPIKADE den nu ! Så TÄNK verkligen på att avvakta en stund innan du skickar iväg honom. Och framför allt - det är dax att öka svårighetsgraden även här (det var ju tal om vattenapporteringen sist)
Sen trevade vi oss så sakterligen tillbaka i mörkret, till den andra gruppen och sen travade vi vidare till bilarna.
Sammanfattningsvis så kände jag mig verkligen nöjd och glad när jag åkte hem. Hade fått beröm för Özets stadga och mitt eget lugn och tydlighet ... sånär som på några fjuttiga detaljer (skratt) ... som tex. saknaden av visselpipan och att jag har lite bråttom att sända iväg honom i markeringsövningarna. R Ä K N A .... 1 .... 2 .... 3 ....
Özet överraskade mig med att klara den höjda svårighetgraden med glans. Han var även hyfsat tyst - frånsett från enstaka pip och nåt pinntugg i pauserna !
ÖZET - MIN COOLA KILLE - MED BENA FULLA MED SPRING !
... var alltså ikväll åter på jaktkurs med "hermelinerna" (golden) vilket var ännu roligare än förra gången, säkert tackvare att jag inte var nervös, som jag var förra gången - iallafall ibörjan - man vill ju visa sin lille ögonsten till tollare från sin bästa sida ... och IDAG visade han både MATTE OCH INSTRUKTÖRERNA sina bästa sidor.
Mera rapport kommer ... troligen till helgen ... och då även uppdatering av jaktkursen med Titti&Regina ...
Nu ska jag göra som Özet - nämligen STENSOVA
HÄR KOMMER RAPPORTEN ... men håll i hatten ... lång e den ...
På hem från jobbet för att hämta Özet, ösregnade det så mycket att man bara kunde köra i 30km/tim. Tänkte då i den stunden - nääee, inte en kurs till i ösregn ! MEN väl framme i Horsika, hade det slutat regna och var uppehåll under hela kursen.
Efter samlingen på p-platsen, startade vi vandringen (över svinhala bergshällar) till träden vid sjön, som vi ville ha som skydd för vinden (blåste en del) och slog "läger". Först lite snack, om hur träningen sen sist hade gått. Fick lite råd och tips.
Innan första övningen blev vi uppdelade i två grupper.
Sen fick respektive grupp ställa upp sig på ett led, på var sin sida om en uppspänd lina - med nosarna mot varandra. Avståndet till linan var ca 4m. När det hade blivit ordning i klassen - släpptes linan (som hade ett fastspänt "band" i slutet av linan) iväg som en projektil utmed ledet. Fffjjjooongggg ... Özets reaktion var att han bara vände på huvudet och undrade var det var som kom farande förbi (jag själv reagerade nog starkare än vad han gjorde). De övriga reagerade lite olika - en del med samma lugn som Özet, medan andra tyckte det var lite läskigt. Övningen upprepades - nu några meter närmare - linan spändes, för att efter en stund släppas - Özet reagerade med samma lugn. Den tredje gången, kunde dom som ville koppla loss - vilket jag INTE gjorde trots Özets lugn. Men även denna gången var Özet coola killen.
Andra övningen (Lena) var ett långt - för oss (ca30m) - linjetag upp på ett mossbelagt berg. Jag satte Özet och gick tillsammans med Lena ut, och placerade två dummys i linje efter hennes anvisningar. Gick tillbaka och ställde upp i startposition - med utsträckt arm (efter alla konstens regler) - och skickade i det läget INTE iväg honom. "Reste" på mig - duktigt Öz - för att åter ställa mig i startposition. Och NU kommenderade jag UT och Özet sprang fort som f_n och plockade upp den första dummyn - vände och började springa tillbaka till mig - bra killen - MEN vad gör du nu ? - ska bara ta mig ett varv häääär borta, för att visa kompisarna vad jag har och inte dom - ha ! - Blås inkallning, sa Lena ... och jag började fäppla efter pipan - hhummm ... sorry den ligger i ryggsäcken !!! Ja, där gör den ju ingen nytta, kommenterade Lena helt "oväntat" ! Men efter "röstinkallning" kom han ändå in. Sen skickade jag igen, på den andra dummyn och med samma tempo sprang Özet ut och kom denna gången med samma tempo direkt in för avlämning. Alla i gruppen fick personliga läxor - JAG skulle pga av visselpipsmissen, lära mig att planera inför träningarna. Ha ha !
Tredje övningen (Maria) var svåra markeringar, med långt avstånd (100m) i svår kuperad terräng. När den andra gruppen kom till "linjetagsrutan" började vi ta oss bort till Maria och "markeringsrutan". Och vi gick .... och gick .... vi ropade .... och ropade .... men vad hjälpte det - omöjligt att kunna höra oss, när det såsmåningom visade sig att "rutan" var lååångt inne i skogen. Hur som haver - nu hade det redan börjat skymma något - och jag misstänkte att den stackarn som skulle gå sist, skulle få köra i mörker. HÖRSELmarkering m.a.o. Och den "stackarn" som fick gå ut sist blev ju - som ni säkert redan anat - ÖZET ! Vi skulle ta oss fram till ... utgångpunkten/sändningplatsen - eller vad heter det ??? med hunden lös, i jaktfot, vilket gick alldeles förträffligt ... med godis som muta - fniss ! Hade annars med STOR säkerhet blivit urflippat, då vi nämligen hade ett hundmöte, när vi var på väg fram.
När vi var på plats och jag satte Özet bevid mig, började jag kisa och undrade var f_n är hon ? - Ursäkta men jag ser dig inte - VAR är du ? - HÄR, ropade Maria och började röra på sig. Och då såg jag hennes röda jacka låååångt där inne mellan träden på andra sidan den kraftiga sänkan. Alltså - Özet och jag stod på en höjd - han skulle ta sig ner i en sänka och sen upp på en höjd där dummyn skulle kastas. Maria frågade
- Är du med nu då, frågade Maria !
- Japp, svarade jag.
- Pass på, manar jag Özet
Dummyn kastas och både Özet och jag HÖR nerslaget ...
- Özet leta, kommenderar jag
Özet rusar ut med världens fart, ner i sänkan upp på höjden och letar en liten stund innan han hittar den och återkommer direkt till mig. Toppen tyckte jag !
- En gång till, hör jag från Maria
- Japp
Dummyn kastas och både Özet och jag HÖR nerslaget ... till höger denna gången ...
- Özet leta, kommenderar jag igen
Özet rusar åter ut med världens fart - upprepar nästan exakt vad han gjorde förra "skicket" - innan han hittar den och återkommer direkt till mig. Toppen IGEN tyckte jag !
- Jag skulle vilja göra en gång till - denna gången vill jag att du tänker på att inte skicka iväg honom för fort ... räkna innan du kommenderar ...
- AHHAAAA ... uppfattat !
Dummyn kastas ... men JAG HÖR INTE nerslaget ... men jag börjar räkna, samtidigt som jag tänker ... hon MÅSTE väl ändå ha kastat den ... eller SÅG jag fel (det var nu så mörkt att jag knappt såg nånting) och beslutar mig trots allt för att kommendera ....
- Özet leta
Özet rusar åter ut med världens fart - och återkommer nästan med än gång ! VA - tänker jag - han kommer väl inte tomhänt - men, nejdå han kommer åter med dummyn rätt i hand - PANG !
Och efter en stund kommer även Maria och säger att där märkte du skillnaden - NEJ, jag såg ju inget - ha ha ! hann jag säga, innan hon fortsatte - Han hade full koll och SPIKADE den nu ! Så TÄNK verkligen på att avvakta en stund innan du skickar iväg honom. Och framför allt - det är dax att öka svårighetsgraden även här (det var ju tal om vattenapporteringen sist)
Sen trevade vi oss så sakterligen tillbaka i mörkret, till den andra gruppen och sen travade vi vidare till bilarna.
Sammanfattningsvis så kände jag mig verkligen nöjd och glad när jag åkte hem. Hade fått beröm för Özets stadga och mitt eget lugn och tydlighet ... sånär som på några fjuttiga detaljer (skratt) ... som tex. saknaden av visselpipan och att jag har lite bråttom att sända iväg honom i markeringsövningarna. R Ä K N A .... 1 .... 2 .... 3 ....
Özet överraskade mig med att klara den höjda svårighetgraden med glans. Han var även hyfsat tyst - frånsett från enstaka pip och nåt pinntugg i pauserna !
ÖZET - MIN COOLA KILLE - MED BENA FULLA MED SPRING !
onsdag 15 september 2010
TÄVLINGSLYDNAD - 3
Ikväll var nu dax för tredje kurstillfället i tävlingslydnaden.
Regn, regn, regn och åter regn ...
Det började regna precis när vi kommit ut på appellplanen och skulle gå igenom ”dagens moment”, vilket var inkallning. Sedan fortsatte regnandet ta mig tusan under HELA kursens gång.
Britt frågade om nån ville ha särskild hjälp med något moment. Jag ville gärna få hjälp med ställande under gång – att någon skulle kolla om vi är på rätt väg, så att säga !
Men innan momentövningarna, så började vi med platsliggande – mest för att undvika att det skulle hinna bli allt för blött. Men det kan jag säga - att blött hade redan hunnit bli … regnet vräkte ner …
Det här hände under platsliggandet …
… inte var det många hundar som låg kvar … av 10 hundar … var det kanske ... två som låg kvar - say no more !!!!!
Özet tyckte det var skitäckligt (vilket alla andra tydligen också tyckte) när det var så blött – både under och ovan – så han reste sig ganska snart efter att jag lämnat honom. Jag tillbaka och la honom igen – han reste sig igen – jag la honom och gick ifrån ett par meter bara – och där stod jag och berömde lugnt – medan minuterna tickade.
Sedan delades vi in i grupper. Jag och Özet började med lite uppvärmning och Özet var med på noterna och vi hade jättefin kontakt, även i svängarna.
Ställande under gång – visade för Sandra, var vi stod i ställandet. Jag kommenderar - Özet stannar - och jag kastar en boll bakåt. Provade sen med att Sandra stod med bollen bakom oss. Men jag tyckte inte det blev så bra resultat – han började ställa sig snett. Diskuterade senare med Britt, som gav mig ytterligare belöningsvariationer- och tips.
Hopp över hinder - jag beslutade mig för att skippa ”dagens moment” (inkalln.) och istället köra hoppet, vilket gick jättebra. Eftersom han tidigare har börjat tjuvstarta i mellanåt, så gick jag tillbaka till honom vid ett par tillfällen och belönade när han satt kvar. Annars var det enda man kunde ”klaga” på att sättandet efter ingångarna var något snea. Fick åter tips och råd av Britt om belöningsalternativ, som jag även kan använda vid inkallningens ingångar.
Apportering – det är väldigt svårt att få Özet att vänta på kommandot … vill ju absolut inte att han ska känna obehag och bli tveksam. Han håller apporten lite slappt, med lite tugg – särskilt i början. Vi provade även att kasta apporten. Fick bl.a. tips om att kasta apporten längre än vad jag gjorde, så han hinner få upp lite fart – sagt och gjort – vilket gav resultat. Fick även ett tips om att prioritera farten och glädjen framför ev. lite tuggande.
Sen gick vi in för en fika och en stunds teori.
Efter teorin kände ingen för att gå ut i regnet igen. Men när vi tittade på klockan visade det sig att tiden ändå var framme och alla sa tack och hej !
Regn, regn, regn och åter regn ...
Det började regna precis när vi kommit ut på appellplanen och skulle gå igenom ”dagens moment”, vilket var inkallning. Sedan fortsatte regnandet ta mig tusan under HELA kursens gång.
Britt frågade om nån ville ha särskild hjälp med något moment. Jag ville gärna få hjälp med ställande under gång – att någon skulle kolla om vi är på rätt väg, så att säga !
Men innan momentövningarna, så började vi med platsliggande – mest för att undvika att det skulle hinna bli allt för blött. Men det kan jag säga - att blött hade redan hunnit bli … regnet vräkte ner …
Det här hände under platsliggandet …
… inte var det många hundar som låg kvar … av 10 hundar … var det kanske ... två som låg kvar - say no more !!!!!
Özet tyckte det var skitäckligt (vilket alla andra tydligen också tyckte) när det var så blött – både under och ovan – så han reste sig ganska snart efter att jag lämnat honom. Jag tillbaka och la honom igen – han reste sig igen – jag la honom och gick ifrån ett par meter bara – och där stod jag och berömde lugnt – medan minuterna tickade.
Sedan delades vi in i grupper. Jag och Özet började med lite uppvärmning och Özet var med på noterna och vi hade jättefin kontakt, även i svängarna.
Ställande under gång – visade för Sandra, var vi stod i ställandet. Jag kommenderar - Özet stannar - och jag kastar en boll bakåt. Provade sen med att Sandra stod med bollen bakom oss. Men jag tyckte inte det blev så bra resultat – han började ställa sig snett. Diskuterade senare med Britt, som gav mig ytterligare belöningsvariationer- och tips.
Hopp över hinder - jag beslutade mig för att skippa ”dagens moment” (inkalln.) och istället köra hoppet, vilket gick jättebra. Eftersom han tidigare har börjat tjuvstarta i mellanåt, så gick jag tillbaka till honom vid ett par tillfällen och belönade när han satt kvar. Annars var det enda man kunde ”klaga” på att sättandet efter ingångarna var något snea. Fick åter tips och råd av Britt om belöningsalternativ, som jag även kan använda vid inkallningens ingångar.
Apportering – det är väldigt svårt att få Özet att vänta på kommandot … vill ju absolut inte att han ska känna obehag och bli tveksam. Han håller apporten lite slappt, med lite tugg – särskilt i början. Vi provade även att kasta apporten. Fick bl.a. tips om att kasta apporten längre än vad jag gjorde, så han hinner få upp lite fart – sagt och gjort – vilket gav resultat. Fick även ett tips om att prioritera farten och glädjen framför ev. lite tuggande.
Sen gick vi in för en fika och en stunds teori.
Efter teorin kände ingen för att gå ut i regnet igen. Men när vi tittade på klockan visade det sig att tiden ändå var framme och alla sa tack och hej !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)