Efter gårdagens (kväll) depp, då jag ”bröt ihop” pga ännu ett bakslag, kände jag - ska jag aldrig bli bra? Har ju ändå gått drygt 5 veckor sen fallolyckan nu!
Utöver (den nu ”vanliga”) rygg- och höftvärken, hade jag nu fått ännu ondare i höften och utöver knät som krånglar och gör ont, hade jag även sträckt mig i låret (framsidan). Men smörjde med ormsalva och stoppade i mig ett par värktabletter och i morse kändes det mycket bättre.
Var ändå lite skeptisk inledningsvis inför dagens promenadrunda, men trots isigt och halkigt (stavarna var inte mkt till hjälp) kändes det bra och jag vandrade på, så det blev en sträcka på 4 km.
Väl hemma blev det luciakaffe med saffransemla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar