HEMMASKOGEN - AGILITYTÄVLING - härryda hundarena

Ikväll var det agilitytävling och eftersom det är en balansgång med vad hon orkar vår lilla Semla, så tänkte jag att hon får en liten nättare promenad, medan husse tar med Rejs på en längre runda. Tänkte att en promenix i ”hemmaskogen”, kunde ju vara lagom och trevligt. Det var riktigt länge sedan jag gått den lite längre rundan och Semla har aldrig gått den, vilket skulle visa sig att hon uppskattade med all tydlighet. Men måste ju säga att den är både kuperad och jobbig, men det visste jag ju innan.

* 

På kvällen åkte vi alltså iväg till Härryda hundarena för att tävla i agility – enbart hoppklass (x2) var det som gällde ikväll. 

Första loppet gick så fint tills hon tog fel tunnelingång, trots att jag visade tydligt, men uppenbarligen inte tydligt nog, för hon slank in i fel ingång bakom ryggen på mig. Sen att hon några hinder innan hade hoppat över en port mitt i slalomet och jag därför valde att göra om slalomet helt och hållet, var ingen big deal tyckte jag. Hade ju blivit så glad om vi hade lyckats fullfölja utan disk.

Andra loppet flöt på fint, hon hade dock sprungit FÖRBI ett hinder som jag inte såg (jag hade blicken på en tunnel som hon skulle in i efter hindret) och blev därmed diskad. Men helt ovetandes om diskningen sprang vi vidare och segade oss genom slalomet lugnt och noggrant, över några hinder och en tunnel, tills hon tog fel hinder när vi närmade oss slutet och det var först DÄR jag trodde det hade blivit disk. 

Tackvare filmupptagningen kunde jag se vad som hände, men kan säga att jag fortfarande funderar över orsaken till varför hon sprang förbi/utanför hindret – jag sprang ju åt tunneln, varför tryckte hon då sig hellre i mellan hindret och staketet vid publiken … mycket konstigt ! 

Vidare under lopp 2, så sprang hon fram till en funktionär (Joanna) som satt längst väggen precis där hon passerade, visserligen en träningskompis men ingen som jag tycker hon har nån direkt ”relation” till och därför borde skita i. Får vi nog träna på.

Måste erkänna att jag efteråt var lite frustrerad över att det ska vara så j_vla svårt att fullfölja ett lopp utan disk. Men efter närmare eftertanke, när jag tänker tillbaka på vilken resa hon har gjort och hur mycket hon har utvecklats och vad agilityn gjort för hennes självförtroende, måste jag ju vara nöjd och glad ... och det är jag ju förstås :-)