KM (partille) I AGILITY

Idag har vi – Semla & jag – varit på KM (PBK) i agility i Agilitamhallen i Landvetter. Jag måste säga att jag var något skeptisk då hon aldrig hade varit i hallen innan, det var nya hinder , tunnlar och framför allt en balansbom hon aldrig tagit. Äh men what the heck, tänkte jag !

Hade anmält oss till ”Årets nybörjare” i både agility-och hoppklass. Startade med att hjälpas åt att bygga banan och därefter - innan banvandringen - hölls en tyst minut för paret (agilityanknytning) som omkom i ”Landvetterolyckan” (trafikolycka) förra veckan.

 

Efter banvandringen – agilitykl. (utan gunga) – startade småhundarna och sist XL-dogsen, där Semla och jag starta som första ekipage. Allt gick bra tills vi kom till balansen, där hon med bra fart tog sig upp till ungefär halva uppfarten, DÅ stannade hon till en microstund, när hon upptäckte att det ju var en främmande bom. Jag manade på, men trodde att hon skulle bli osäker då jag var tvungen att ta ut ut avståndet pga att tunneln som låg under bommen, men hon traskade på samtidigt som jag ”hejade på”. Slutet bestod av tunnel, slalom och ett hopphinder. Trodde faktiskt att slalomingången skulle bli för svår för henne, då tunneln och slalomet låg i 90 grader, men det gick överraskande bra. Felfritt lopp – yeeha :-)

Andra loppet – hoppkl. – var för svår för oss. Kände redan under banvandringen att jag nog kommer få svårt att komma ihåg banan, även om det nu inte var där svårigheten infann sig. Det började med att Semla började sniffa på golvet i samband med starten. Jag var tvungen att gå fram till henne för att påminna henne om vad hon skulle göra och då kom hon på fel sida om mig och sen gick det bara utför, inget blev rätt = disk !
Tex. inträffade det jag hade ”befarat” mest, att hon skulle ta balansen som stod undanflyttat utmed väggen parallellt med slalomet, istället för slalomet, vilket det var just det hon (och många av de andra hundarna) gjorde. Men efter jag hade lockat ner henne från balansen, tog hon slalomet och resten (8-9 hinder) av banan riktigt bra. Tydligt var att den sista klassen – hoppbanan – var för svår för våra nybörjarhundar, eftersom alla diskade ut sig.

Men TÄNK att det trots allt, slutade med att vår lilla spanjorskan blev ÅRETS NYKOMLING.