LÅNGFREDAGSLYDNADSTRÄNING

Karin och jag som brukar träffas på lördagar för att träna lydnad (el. nåt annat) träffades idag – långfredag – istället eftersom ”vår lördag” sammanföll med just påskafton. Vi valde Kviberg som miljö.

 REJS – jobbade med koncentration innan själva inträdet på plan och fotgåendet, vilket gick bra även om det tog sin lilla tid innan han hade 100% fokus. Märkte precis som i måndags (på lydn.kursen) att han började ljuda efter halterna i samband starterna – bara att börja om med koncentrationen. Kände att jag spred godisbitar över stora delar av planen … haha !

 Körde även några sitt med ”rundgång”, fjärr och inkallningar, som Karin kommenderade. Sen fick han vila i bilen medan Karin körde Samba och jag sen körde Semla.

 SEMLA fick köra lite blandade övningar – bl.a. följsamhet, ordförståelse (tasstarg./sitt/ligg), greppande av föremål och springa över mattan (kontaktfält). Sen kom en tjej med en rottishane och frågade om vi ville göra en gemensam plats, vilket vi ställde upp på – Semla – rottisen – Samba. Semla hade lite svårt för att ligga still …

 Under REJS etapp II blev det ”saktagående” (framförgående) och som avslutning apportering. Saktagåendet gick utmärkt, han hade inga större problem med att stå kvar tills jag kommenderade. 

Under hela etapp II – både under ”saktagåendet” och apporteringen – var det några kråkor som vandrade omkring. mer eller mindre närgångna. Vid sista app.tillfället var det tre kråkor som gick omkring ganska nära oss och helt plötsligt var det en av dom som satte kurs mot den utlagda apportbocken medan Rejs satt på ena sidan om app.bocken och jag stod på andra sidan (startkl.). Rejs som tidigare bara hade kollat in kråkorna gjorde nu det samma – jag måste säga att jag var stolt över honom. När jag kommenderade sprang han fram och greppade app.bocken samtidigt som kråkan blev lite skrämd och flög iväg – Rejs brydde sig inte, utan fortsatte in till mig – som sagt, en mkt stolt matte.

 När jag som avslutning skulle avrunda med koncentrationsövningen märkte jag att han liksom inte orkade koncentrera sig, utan gick upp i frustration. Jag kände att det var bäst att bryta så JAG inte skulle sabba träningspasset som ju varit så fantastiskt bra tills nu …

 Precis när vi var klara såg Karin att en av kråkorna rotade i min rygga och lyckades få tag på godisburken som den flög iväg med, men efter ca 100 m tappade ... Som jag skrev på fejjan, fyttirackarns så duktig Rejs var, SÄRSKILT med tanke på all störning - motionärer, flanörer med och utan hund, tränande okända ekipage strax bredvid och närgångna KRÅKOR ...