LYDNADSKURS KILANDA

Igår var vi i Kilanda på 3:e kurstillfället i tävlingslydnad. Jag blev något sen pga av att det låg en sölkorv framför mig på vägen. Vi var 3 av 5 deltagare och inledde som vanligt med lite planering och struktur. Rejs och jag var först ut och eftersom vi var så få, hann vi köra hundarna i två omgångar.

Vi inledde med – som vi kommer göra hela kursen igenom – fotgående och ingångar (till fotposition) med hjälp av spegeln, för att sen lägga till hoppet till ingångarna – först återhopp och sen ett uthopp, för att avsluta med ett återhopp. Vi körde också ”titta på mig och inte på vingen”. Fortsatte sen att testa var vi stod gällande budföring. Springa kan han ju, så avståndet kändes oviktigt, men därimot ingången med en främmande mottagare. Kom fram till att mottagaren (Carina) bara skulle säga hans namn och inte joxa/trixa med handen – gick förvånansvärt bra. Han fixade t.o.m ingången till mig och valde bort Sally som befann sig i bakgrunden.

Sen var det ekipagebyte – Erika o Sally (hoffe) – och jag lät Rejs stanna kvar i hallen. Han var lugn och det kom bara något enstaka gnissel. Han var t.o.m. lugn – fokus på mig (o belön.) – när dom körde kaninskinnjakt med ridspö … och DET måste jag säga, var en stor bedrift.

Sen när det var Carina och Trollas (aussi) tur fick Rejs låne hennes canvasbur, för att jag (+Erika) skulle kunna hjälpa till med störning.

Rejs och mitt 2:a pass körde vi ytterligare fotgående och ingångar, innan vi fortsatte med att visa hur långt vi kommit med ”sitt vackert”. Avslutade med ställande u.g. som gick strålande första gången, men som blev allt sämre efter varje gång !!! hummm !!!

***

Hemfärden blev en resa jag sent ska glömma. För att göra lååång historia kort så råkade jag köra på en stor betongbrunn som stack upp ca 15-20cm över markytan och skadade bilens HASPLÅT (har jag googlat mig fram till att den heter). Hade kunnat undvikas med en sån enkel grej som en kon med reflex !!!

Hela vägen hem vibrerade plåten och förde från och till ett jäkla liv. Jag kunde/vågade inte köra fortare än 50-60km/t. Men tack Monica, som lugnade mig och körde efter mig den mörkaste delen av den kurviga lilla vägen ut till motorvägen där vi skiljdes åt. Även om det var en orolig färd och jag var stressad att bilen (plåten) skulle rasa så klarade jag mig hem. Men tog det säkra före det osäkra och körde av 45:an i höjd med Lärjemotet mot Slakthuset och körde genom Marieholm ind.omr. och sen via Sävenäs ind.omr. tills jag äntligen var hemma i Sävedalen. Phu !

Dagen efter kollade Tommy bilen och kunde konstatera att plåten var knäckt, men satte fast den med buntband (tror jag). Får se vad verkstaden säger, hur omfattande skadorna är.