MÅN.- SÖN. 23 - 29 jan.

Ännu en ganska ”tunn” vecka, där Tommy var hemma med hundarna, som han i och för sig har varit den sista tiden. Jag fick till ett par pass på F&S – de sista innan Tommys Spanienresa, då jag inte varken hinner eller orkar – men det blev även några aktiviteter med hundarna, dock inomhus – kryp o lite annat pyssel (steg I, gällande bakdelskontroll i trappan).

Helgen inleddes med att Tommy for iväg till Spanien för två veckors golfande. När jag kommit hem efter att ha skjutsat honom till flyget och efter en go frukost, tog jag hundarna för en promenad i skogen (taxrutan) innan vi träffade Karin o Samba för att träna lydnad.

Det började bra med Rejs – vi körde inledningsvis fotgående, med några ungar som sköt prick som störning. Sen hade jag kopplat på linan, ifall han skulle lockas att springa mot de bollsparkande ungarna – kommer dock inte ihåg vad vi körde, när han helt plötsligt satte av mot ungarna – jag röt neeej och ögonblicket efter blev det tvärnit. Jag vet att jag hann tänka ”där satt den”, innan jag hörde honom börja tjuta av smärta och såg att ena bakbenet stod rätt upp. Med hjärtat i halsgropen sprang jag till undsättning och befarade att benet hade gått av, eller iaf gått ur led. Väl framme såg jag att linans karbinhake hade fastnat i skinnet (vid bakbenets knä) och haken satt så illa att jag inte fick loss den. Det var inte förrän Karin kom fram och höll fast honom, som jag lyckades kränga/slita av halsbandet och därefter kunde få loss haken.

När jag väl fått loss haken verkade han ganska oberörd – även om han slickade på såret – tillskillnad mot mig själv som var alldeles knäsvag och darrig i bena, men jag var såklart sååå lättad när jag väl förstod att det "bara" var huden/skinnet, som iof gjorde nog så ont på stackar'n ...

Kändes som veckan fick ett abrupt slut. På söndagskvällen kände vi oss alla tre – Rejs, Semla och jag själv – helt slut, inte så konstigt med tanke på att alla tre fick en natt med dålig sömn. Rejs hade haft ont och hade svårt att slappna av, visste inte hur han skulle ligga och inte heller var han skulle ligga. När jag själv hade legat sömnlös länge nog tog jag en gammal t-skirt och trädde på honom, för att jag själv skulle kunna slappna utan att behöva vaka över honom för att han inte skulle slicka på såret. Nu fick vi alla lite sömn trots allt, även om den där t-skirten åkte av och på under nattens lopp …





Men även om han var trött verkade han inte ha ont, så på dagen var vi ute på upptäcksfärd och OJ sicken fin miljö som uppenbarade sig efter en liten promenad genom skogen ... perfekt för jaktträning.
Senare på kvällen, vid läggdax verkade såret ha börjat läka bra o tycks inte besvära särskilt mycket ... hoppas det fortsätter så !