Efter att Tommy hade avverkat morgonens golfrunda, drog vi iväg till ”nya favorit ängen” (H-hult) för att bl.a. träna lite apportering med Rejs.
Linjetag komb. med närsök – på gräs/skogsvägen innan ängen – linetaget las ut, vände om för närsöket, för att sen skickas på linjetaget (som fick ”förstärkas” då han inte fattade o sprang in i skogen istället) – allt upprepades sen, som då gick strålande.
På ängen körde vi sen två linjetag i olika riktningar – den först utlagda blev alldeles för svår (för tajt vinkel . för stor dragn. till den sist utlagda, där husse stod) – fick även här ”förstärka” (jag gick tillbaka o lyfte) – kanonavslut (med den sista)
När vi sen gick hemåt fick vi ett "flygande" möte av hunden (norsk buhund) som bor uppe på höjden vid "gräsvägen vid "hagen". Den muckade med Semla, som svarade upp. Både Tommy och jag röt åt den att den skulle ge sig av, vilket den gjorde efter en stunds tvekande.
Rejs och jag höll oss på avstånd och tog en omväg genom hagen där vildsvinen har bökat, men när vi närmade oss gräsvägen kom hunden ner genom skogen framför oss. Som tur var närmade sig Tommy och Semla samtidigt på längst gräsvägen. Samtidigt som jag kände mina egna hjärtslag dunka, hörde jag Tommy återigen ryta åt hunden som vände upp i skogen igen, fick jag plötsligt en association av två vargar som närmar sig sitt byte från var sin flank ...
Hade jag varit ensam med hundarna vet de fan hur det hade gått ! Men hörde senare att hundens husse tydligen varit ute och letat efter den, sen hunden hade dragit på rådjur och kanske var den nu på väg hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar