Känner mig riktigt nöjd med dagen …
Blir liksom glad över de små tingen, som tex dom gånger Rejs o jag lyckas passera (ännu dock på avstånd) en annan hund utan att ”skrämma slag på halva stan” …
Det känns som mitt ihärdiga praktiserande av ”skvallerträning” börjar ge resultat … inte så ofta men ändå ! Med tanke på att mina försök var helt verkningslösa i början, så känns det ändå som om det går åt rätt håll nu ...
När vi sent IGÅR kväll skulle passera grannens hus , hörde jag (o Rejs också förstås) ett svagt gläfsande i mörkret nere från grannens trädgård där dom stod o tryckte, för att undvika möte med oss antar jag. Rejs började gå igång (ljudade och steppade) jag ryckte upp tennisbollen ur fickan, Rejs tystnade och vi passerade. Rejs kollade varannan gång ner mot trädgården, varannan gång upp på mig eller kanske snarare bollen, som han naturligtvis fick efter några ”tittupper”.
IDAG, på lunchen efter vår lydnadsträning på klubben (fotgå./app./hopp ut - som f.ö. gick helt ok) när vi var på väg ner till bilen, stod (i skogen bakom klubbstugan) en barnfamilj och pratade med en tjej med en golden, som strax innan hade blåst i sin jaktvisselpipa, som Rejs gick igång på. Men en bra bit innan vi skulle passera, började jag mata köttbullar (småbitar förstås) – Rejs tittade varannan gång mot dom vi passerade, varannan gång upp på mig = köttbulle och en glad matte, men en konfunderad Semla som liksom blev ignorerad och kanske kände sig orättvist behandlad, när hon inte fick nån köttbulle …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar