När vi kom till ängen möttes vi något förvånade, av en äng som låg delvis i dimma, gräset var fruset och ”knastrigt” och var alldeles vitt av frost.
Jag börjar bli allt säkrare gällande hans stadga, som jag har ”kämpat” så med. Lätt att man glömmer hur det såg ut i våras, då han ex.vis drog av koppel (han var fastkopplad) i frustration. Men efter tips och råd av bästa instr. Monica H. (bl.a. - du måste låta honom ”blåsa ur sig” nån gång imellanåt) så började det gå allt bättre och nu känns det som han fattar – ”bara jag behärskar mig, så får jag hämta”. Han har bra fart ut o in (ngt snabbare ut) och har överlag bra grepp, vilket känns väldigt gött, då jag fortfarande har Özets lösa grepp (o som ofta bar i snöret) i minnet.


Vi körde 2 x 2 enkelmarkeringar (40-50m) i två olika områden, ett mitt på ängen, med ett träd som ref. och det andra i högt gräs, precis bakom ”ängsgränsen”. La även in några ”släpp o fokusera om”-övningar innan jag skickade på resp. markering.
Avlutade med två linjetag, placerade (synretn.) i en träddunge (5-6 träd), som han löste kanonbra, innan vi började dra oss tillbaka till bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar