Tänk att matte alltid ska ha ett finger med i spelet
***
Det var ett tag sen jag var hemma på lunchen, då Tommy "tagit hand om den biten" den senaste tiden. Men idag blev det alltså jag som åkte hem till Rejs och att vädret visade sig från sin bästa sida var ju bonus. Såg fram imot en härlig liten promenad i skogen kombinerat med ett litet pass med jaktapportering, med fokus på snabbt upptag och återvändande.
Med ett piggt litet Rejs dansande kring fötterna vandrade vi iväg. Jag ställde 2 dummys vid "baksidan" (vad som nu är baksida av en trädstam - ha ha - men menar i förhållande till stigen jag gick) av en granstam. Därefter gick vi iväg för att gå en liten runda, men redan efter ca 80-100m därifrån, satte jag honom för att först göra en inkallning (vissel) och visst, han kom som ett skott ... men efter att jag gett honom "fri-tecken", for han iväg som en projektil ... mot granstammen med dummysarna. Jag gormade NEEEJ, med förhoppning att få stopp på honom, då jag först trodde han stack mot en hund vi passerat på avstånd (som jag DÅ, inte trodde han ens såg) en stund tidigare !
Men det var ju dummysarna han var ute efter och när jag såg att han utan att tveka, greppade en och kom tillbaka i full sula, kunde jag inte annat en skratta - blev så glad - han som tidigare har varit så tveksam vid leveranserna/återgångarna.
Jag kunde inte låta bli frestelsen att skicka honom att hämta den andra (ja ja, jag vet !!! fel av mig) men då fattade han inte riktigt ... men när jag/vi närmade oss trädet ett stycke, var det som om han tänkte - ja, visst ja - osså for han iväg !
I det läget "orkade" jag inte lägga tillbaka dummysarna, utan vandrade iväg till mitt redan uttänkta träningsställe och körde några markeringar och sen linjetag. bl.a. linjetag i 90 gr.-vinkel för första gången. Kan bara konstatera att jag var väldigt nöjd med lilleman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar