Jaha, så var handbollsfinalen EM över, med Montenegro som segrare före Norge. Efter den oerhörda dramatiken (förlängning) kan jag nu återgå till bloggandet ..
Eftersom jag skrev så mkt om bloggandet på FB är väl förväntningarna jättehöga – ha ha – men redan här kan jag avslöja att det tyvärr inte blir roligare än de gamla vanliga inläggen !
Efter gårdagens ymniga snöfall som tyvärr efterhand övergick till regn, var nu snön i skogen blöt och tungsprungen. Knappt nån vind och ca 2-3 plusgrader. Rutan bestod av ganska gles blandskog – övervägande gran. På högersidan var det bitvis blött och sumpigt, medan vänster sida var lätt kuperad, med lite berg – bl.a. en stor sten, med en ”djup” smal skreva som lega.
Även denna gången var vi en mager liten samling på fyra stycken – i startordn. Titti&Vilde, Aneta&Zoe, Jag&Özet, Jenny&Lita.
Aneta var stighållare, medan Titti (vä. 1:a skicket) och Jenny (hö.) figgade. Vi körde 6 skick, varav det 3:e var i bergsskrevan och det 4:e var tomt. Tyvärr fortsätter Özet att "trassla" med de raka skicken, som han ju tidigare har varit så bra på, vilket gjorde att det blev en del inkallningar för återskick, som då gick mycket bättre. De tunga markförhållandena sög – för redan på 4:e skicket (tomslaget) hade han börjat mattas av, men höll ihop de två sista slagen. Påvisen var idag (till skilln. mot sist) inga problem och framslagen var OK.
Nöjd med Özets insats – även om jag önskat RAKA skick redan på det första skicket – körde Aneta och jag vidare för att ta en gemensam promenad. Måste säga att den blöta tunga snön inte bara sög musten ur hundarna, för det var märkligt vad vi båda kände av våra ben vid återkomsten till bilarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar