BRUKSSÖK - första bommen vid floda trä

Hade haft lite ångest pga av de tidigare kyliga dagarna, med över –10 grader. Känns inge vidare att låta Özet ligga i en kall bil, speciellt EFTER sökarbetet. Men nu blev det inte så, tackvare att temperaturen hade stigit till ca –4 gr.

Rutan bestod av djup svårsprungen (extra tungt i snön) snårig vegetation, som efter ca 25-30 meter ut, övergick i tjock tät snöbeklädd granskog.

Dagens samling var en mager liten trupp, efter ett par avhopp - i startordn. Britt&Sambo, Jag&Özet, Git&Trotza, Jenny&Lita. Efter en stunds dividerande, fattade vi beslutet att strunta i den planerade rutan längst in på skogsvägen – pga rädslan att fastna med bilarna (kanske inte just min bil) i snön – och körde istället en ruta, strax innanför bommen (vid uppletanderutan)

Git var stighållare, medan Britt och Jenny figgade. Vi körde 6 skick, denna gången helt utan tomslag.
Rutan var verkligen rolig – men svår ! Özet kämpade och gjorde sitt yttersta (med ett undantag, då med inställn. ”ska bara”). Fick kalla tillbaka nästan vid varje skick – ibland flera gånger – för att han frångick den s.k. ”tratten”. Glädjande nog har han lätt för att bryta och komma tillbaka och gör det med ett ”glatt humör”.

Framslagen gick hyfsat – ibland riktigt bra – medan påvisen gick sämre – han liksom glömde av var figgen låg och verkade vara lite förvirrad ! DET trodde jag aldrig jag skulle få uppleva … att det skulle vara svårt med påvisen ! Mycket ska man lära ….

Som sagt, kände mig mycket glad och nöjd efter att ha sett Özet glatt kämpa – upplevde att han tyckte det var svårt, men KUL!

På hemvägen hade det börjat snöa så smått och blivit lite moddigt på vägen. Såg blåljus och köer framför mig, strax efter påfarten vid Hulanmotet, pga av att en bil hade kört av motorvägen. Tänk att folk (inkl. mig själv) måste se en olycka, förrän dom ska ta det lite lugnt och anpassa farten efter väglaget. Därefter sänktes nämligen hastigheten betydligt …