KAN MAN GÖRA DEBUT 2 GGR ?

Idag ...
... har Özet & jag haft en härlig och lärorik dag i sökskogen ...

Blev verkligen tänd på det här med brukssök, efter helgkursen för Git, för 2 veckor sedan. Fick därefter ett erbjudande att hoppa in som reserv i sökgruppen, där Özets kompis Elda ingår, då det ju nu är tävlingssäsong och då fattas folk ibland. Och igår fick jag då en förfrågan med kort varsel, efter ett sent avhopp. Lite besviken förstås, att Lena & Elda inte kunde vara med (utställn. med sina mopsar), men det kompenserades med att Git - för mig otippat - dök upp. Så jättelämpl. tyckte jag - Git visste ju precis vad man kunde "kräva" av Özet.

Efter att ha legat figge åt, först Git & Lyra (groenendal 5år) och sedan Elin & Prince (boxer 3år) gick jag sedan och hämtade Özet, medan Britt (min lydn.intr.) körde Sambo (labbe 2år) Synd att jag förhastade mig, ang. startordn. - hade ju gärna sett dom arbeta, men hoppas det blir fler tillfälligheter.

ÖZET var taggad, men ändå rätt focuserad i BÖRJAN. Git hade hjälpt till att placera ut figgarna (Elin och Karin). Vi körde "dykupper". Inför 1:a slaget, ställde jag upp Özet och skickade, när han hade sett - som vi trodde - dykuppen, vilket visade sig att han inte hade gjort. Han sprang framåt (framslag?) och jag kallade tillbaka och vi gjorde om. Karin som knappt syntes, fick vifta en stund innan han fick syn på henne och då var det inga problem.
2:a slaget, som var i en sluttning, med något glesare skog, var inga problem. 3:e slaget gick oxå bra, trots mkt tätt vegetation. På tillbaka vägen släppte han lösrullen strax innan han nådde stigen. Men han hämtade den, när jag bad honom. 4:e (sista) slaget, visade det sig att han började bli trött, då vi trodde att han hade koll, men sprang åt fel riktning (bakåt). Elin som låg bakom en rotvälta fick vifta ganska rejält innan han upptäckte henne. På väg ut till henne lät han sig påverkas av nån doft som han stannade vid ett ögonblick, för att sen springa vidare fram till henne. På tillbakavägen tappade/släppte han lösrullen efter 2/3 av streckan och jag lyckades INTE få honom att hämta den, vilket vi trodde han skulle göra. Vi gjorde om och skickade på nytt och nu klaffade det perfekt.
Git menade att det var mycket svårare terräng och framför allt tätare och snårig skog, som gjorde att det blev så mycket svårare för Özet. Helt förståligt att det tröttade och strulade en del ...

Igår ...
... gjorde vi tävlingsdebut i lydnad. Även om vi faktiskt gjorde vår tävlingsdebut i lydnad höstas, så kändes starten igår, på Valborgsmässoafton, som den ”riktiga” debuten. Visserligen med lite blandade känslor - men är stolt över 10:an på helhetsintrycket ... mer att läsa såsmåningom ...

Hoppades innerligt att finvädret som hade varit den senaste tiden, skulle hålla i sig även på tävlingsdagen. Hade kollat flitigt på väderrapporterna … till vilken nytta ? Hur tänkte du där Maggan – inte tävla om det blev regn eller vadå ???

Efter en liten rastning, registrering blev det lottning jag lyckades med konststycket att dra 18:e startnr av 19. Som brukligt är, inleddes tävlingen med platsliggandet, uppdelat i 3 omgångar (6+6+7) – vi förstås i den sista gruppen.

Medan Özet satt i bilen, tittade jag på den första gruppen, som det gick strålande för - alla låg ! När jag sen hade hämtat Özet, kunde jag inte riktigt koppla av för att kolla hur det gick för grupp nr 2.

Sen när det var vår tur, kände jag att Özet var något "frånvarande" när vi tog oss an app.plan, men samtidigt kände jag mig ”trygg” då han åtminstånne hade EN välkänd "trygg" hund (dobermannen Mara) brevid sig. "TRYGG" ? he he, trodde jag ! När vi lagt hundarna och vänt oss om, dröjde det inte länge förrän Mara började åla sig åt sidan, för att snusa på något i gräset - Özet kände sig osäker och kom ganska snart travande rakt in till mig, för att sätta sig brevid mig. Tryggt här hos dig matte, sa Özet ! I samma veva som Özet kom travande till mig hade Mara börjat rejsa och efter en stund stack hon ifrån gruppen åt annat håll. Som om det inte räckte med det här, efter att Mara hade "försvunnit" reste sig en labbe (tror jag det var) och ställde sig rakt över en malle, som då reste sig. Mallens husse var tydligen jättearg, då han tyckte att platsen borde gått om. Förstår honom, även om jag inte vet rktigt vad som gäller !!!

Hur som haver, sen var det iaf tandvisning. Vi väntade och väntade och Özet hade börjat "skruva" på sig - jag tänkte f_n oxå - nu kommer snart hans berömda "flipperspel" ... men tillslut kom då ändå domaren till oss. Vi stegade fram ... goddag, goddag ... sitt kvar Özet ... hejpådig vovven ... verkligt fina vita tänder du har ... jag tänkte - men för tusan sluuuuta nu, det måste väl ändå räcka nu ! En 10:a, på denna hunden ! YESSS, tänkte jag och blev så glad ... en stund, tills jag mindes den misslyckade platsliggningen.

När jag precis "klivit" av planen, mötte jag Sandra, en av de 3 lydn.instruktörerna på Lerumlydn.kursen. Hördu du du, ta och ryck upp dig nu, låt inte detta och din besvikelse påverka Özet. Du VET ju hur duktig han är - tänk nu inte så himla mycket och ta nu lydnaden som om det vore en träning ... he he ... lustigkurre, log jag snett och tinade väl därmed upp lite, ifrån hur jag säkerligen såg ut - som "åskmolnets" lillasyster, kan tänka !
Nu var det en evig väntan och jag tyckte tiden släpade sig fram. Domaren och funktionerna tog pause efter 10 ekipage, och då passade ju givetvis, vi och alla andra på att ta en fika. Och JAG tog tillfället i akt och beställde det jag länge har "sucktat" efter ... vilket får bli en annan historia !

När vi åter hade tagit oss upp till appellplan för fortsatt tävling, hade Tommy tagit plats i solen på "första" pakett, medan Özet och jag själv lyckades hitta en liten strimma sol, mellan grenverket att värma oss vid, för det må jag säga det VAR kallt i skuggan. När det började "dra ihop" sig, försökte jag värma upp oss och försökte få Özet att tagga till lite ... utan att lyckas särskilt bra ! Inte så himla lätt att köra sina invanda rutiner på en grusväg, kantad med både hundar och folk.

Till slut blev det ändå vår tur och vi satte fart mot starten - hejade på domare och tävl.ledare - och ställde upp på den anvisade "linjen" för att börja första momentet "linförighet".
- Är du klar ? Han fick en liten nick, som svar ! "Fot" och vi började gå och sen följde ett fotgående med hyfsad ögonkontakt ... MEN utan focus !!! för vid både halter och svängar fortsatte Özet rätt fram ... även om ju längre momentet skred, ju bättre gick han och när det var slut gick han som bäst.

Ställde på nytt upp, denna gång för "läggande under gång" och hann tänka: äh, jag försöker köra UTAN halvhalten - som jag precis börjat försöka få bort - innan jag sedan tog sedan ett DJUPT andetag.
- Är du klar ? Åter en liten nick, som svar. "Fot" och vi började gå. - Kommendera ! "Ligg" (jah, där satt den, tänkte jag) och jag fortsatte fram ... vände mig om ... och vem STOD väl där, som fastfrusen i marken. F_n oxå, mimade jag ljudlöst ... skulle kört med halvhalten, men så dax att vara efterklok !

Ny placering, inför "inkallningen". Tog här ytterligare ett - nu ljudligt - DJUPT andetag, vilket domaren tyckte var roligt, då han skrattade och sa: "ta ett till" - jag fnissade tillbaka och viftade avvärjande med handen. Samtidigt fick jag senare höra av Tommy - som hade sagt till den han satt bredvid (ytterligare en av mina "g:a" instruktörer) - "Kolla på henne - nu hyperventerlerar hon igen !"
- Är du klar ? Ännu en nick. Förararen framåt march (eller vad han nu sa!) också var momentet igång. Jag vände mig om, inväntade tävl.led. "kalla in" ... "Hiit" och Özet kom med sitt vanliga snabba glada tempo och fixade ingången kanon. Kunde kanske blivit full pott, om jag inte varit där med mitt förbannade snurrande finger ...

Uppställning inför "stående under gång".
- Är du klar ? = Nick. "Fot" och vi började gå. - Kommendera ! "Stå" (hhumm, undrar hur detta gick, tänkte jag) och jag fortsatte fram ... vände mig om ... och där stod han - där jag kommenderat. Härligt, tänkte jag nöjt !

Sedan var det ju det här med "apporteringen". Jag tänkte och liksom försökte med tankeöverföring ... vore uppskattat upp du ville vänta på kommandot Özet, och om du kunde hålla utan tugg hade varit ännu mer uppskattat. Özet satt där brevid mig - samtidigt som jag räckte fram apportbocken, tänkte jag: nu tar han den, nu tar han den, nu tar han den ... och i samma veva hörde jag tävl.led. säga kommendera. "Apport" och Özet greppade app. och tuggade bara aningen :-)

Ställde upp oss inför det sista momentet - "hoppet".
- Är du klar ? Nickade som svar igen. Varsågod att inta valfri position på andra sidan hindret ... (eller vad sa han ?) "Stanna kvar" och jag gick runt och ställde mig på andra sidan hindret. "Kommendera" - "Hopp" och Özet skuttade över och intog perfekt - som jag uppfattade det (domaren oxå skulle det visa sig) - position brevid mig.

När vi vandrade ut från plan, "vaknade" jag ur min dvala/bubbla och hörde samtidigt applåder och jubel från kanten av plan, från mina goa klubbkamrater som stått och stöttat under hela programmet. Ni var ju jätteduktiga .... NI fick en 10:a på helhetsintrycket ! VA, fick vi :-)

TÄNK - att det som började så "surt" trots allt slutade ganska OK ändå !
Platsliggande 0
Tandvisning 10
Linförighet 6,5
Läggande 0
Inkallning 9,5
Ställande 9
Apportering 9
Hopp över hinder 10
Helhetsintryck 10