Jag hade åkt från jobbet - som vanligt - alldeles för tidigt (mkt minus flex) och blev - som vanligt - frustrerad av den oerhört täta trafiken pga dom - inte helt överraskande - trafikomläggningarna/arbetena, som ju pågått de senaste åren. Att man aldrig lär sig ! Men hur som helst, var jag - "något stressad - på väg hem för att hämta Özet, packa ryggan, byta kläder och samtidigt hinna slänga i mig en macka. Jag blev inte mindre stressad av att Pia - som skulle hämta mig - hade kommit ½timme för tidigt, för att rasta Bonus i "vår" skog tvärsöver gatan. Hade ju förstås ingen anledn. att bli stressad av det - hon skötte ju sig själv ... men men, man är som man är.
Om än fortfarande med andan i halsen, kom vi iväg enl. avtalad tid och mötte upp vid Skånhällaskolans parkering i Lindome, där vi samlades för gemensam (samåkn.) färd mot Råsjön.
Kvällens huvudtema var vattenmarkeringar, slängda från båt och så snart vi var på plats delades vi - 8 st - in i 3 grupper. Ingela&Lilja och Jag&Özet, hamnade i en egen liten grupp.
Kvällens övriga övningar - utan instruktörshjälp
markeringar över vattendrag
markeringar i vass
markeringar i skog
linjetag genom granridå
Ingela och jag började med - markering över vattendrag - att vandra bort längst strandkanten med vass för att slutligen komma fram till ett ca 2m brett dike. Özet & jag började. Özet verkade tycka kanten var lite för brant och var något tveksam att gå i, men övervann sin osäkerhet snabbt och simmade över och hoppade upp på andra sidan. När han skulle återvända, sprang han tillbaka "landvägen", trots jag försökte hindra honom. Gjorde ett nytt försök - vilket gick mkt bättre. Denna gången fick han dock kämpa och häva sig upp på andra sidan, men kom nu direkt tillbaka över diket, efter lite lockande från min sida.
Vid den 3:e o 4:e markeringen hade vi flyttat oss lite, så hundarna fick hoppa ner i lite sankmark (inget vattendrag) innan dom kom över. Özet valde nu att springa tillbaka landvägen åt andra hållet - trots att jag TIDIGT började springa åt motsatt håll. Men vid sista (4:e) markeringen kom han rätt över.
Lilja var jätteduktig, hade inga större svårigheter. Hon genade inte över landvägen nån gång ... tror jag ?!?! … även om hon var på väg nån enstaka gång. Hade oxå lite svårigheter att häva sig upp, på samma ställe som Özet.
Gick tillbaka till "vattenmarkeringen" och väntade på vår tur. Özet och jag först ut - jaktfot nerför berget ut på "vass/myr-udden", där Lena stod och tog emot oss. Özet hade lite bråttom, så vi gjorde några " ”volter" på väg fram.
Maria, som satt i sin båt - som hon hade rott över från ”sin" sida av sjön - kastade en markering till vä. om båten 30-40m ? ut. Özet tvekade väldigt, när han skulle gå i och sprang omkring och försökte hitta ett bättre ställe att gå i på - bl.a ut på en vinglig brygga. Inte lätt att få honom att låta bli ! Men till slut hoppade … eller kanske rättare sagt, vältrade han sig i. Han simmade med full fart - blev lite "förskräckt" när han stötte imot starrgäset - men fortsatte ändå att simma imot ... vadå ? här finns ju inget, tyckte han ! Men när han var på väg att sväva ut lite väl långt åt sidan, ”ljudade” Maria från båten. Özet hörde, men "snurrade" ändå omkring, så Maria kastade ännu en dummy, som han genast satte kurs mot och kom in med. Jag fick visserligen jobba lite, för att han skulle komma in på utgångsstället.
En markering till, men nu åt andra hållet. Özet mycket tveksam igen, men med "lite" - rätt mkt faktiskt - puschning (Maria frågade mig senare, om jag jobbade på skvalradion :-P) så vältrade han sig i igen. Behövde ytterligare ett kast från båten, som dragning. Han vände och kom tillbaka och denna gången, gick det lättare att få in honom på samma ställe, där han hade hoppat i. Den tredje markeringen kastades framåt (kortare avstånd/mot oss 20m?) och jag skickade honom relativt snabbt efter den plumsat i. Då gick – HOPPADE - han i utan några som helst svårigheter och han återvände rätt in.
Efter fikapausen, fortsatte vi med markeringar i vassen. Måste säga att jag inte trodde Özet skulle springa in i vassen, men ack vad jag bedrog mig - han fullständigt ÄLSKADE att springa i den rasslande vassen, tyckte det var jätteroligt. Han löste alla (4:a) markeringarna med stor IVER (he he, man är väl retriever) och levererade "smock" i hand.
Sen vände vi oss om, för att göra markeringar upp i skogen. Markeringarna kastades bakåt, för att hundarna inte skulle ha kastaren som referens. Den första för svår – jag kallade in och skickade honom på linjetag = pekfekt på. Ytterligare en kastades – åt andra hållet - som han löste utan problem.
Som avslutning på en underbar kurs/träningskväll blev den sista övningen linjetaget – dock inte så långt (40m) - genom den lilla granridån. Inga som helst problem – klockrena linjetag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar