Han, som tog så väl hand om Özet under hans valp-och ungdomstid – lugn och fostrande.
Han, som även vår gamla Majkie, kände sig så trygg tillsammans med. Så avslappnad som hon var med Marco - även Razzel för all del – var hon sällan med andra hundar.Tänker givetvis på Kia, som nu går igenom samma process som vi själva gick igenom för drygt 2 år sedan, då vi förlorade vår älskade 13-åriga tollarstolla Majkie. Tänker även på Razzel, som ju har förlorat sin bror(halv), kompis och följeslagare, som han har levt med i hela sitt nioåriga liv.
I vårt minne ! Marco är den kisande kisen till höger ...
Å nej vad sorgligt...o "grabbarna guld" som man läst så mycket om här..)=
SvaraRaderaJa visst är det sorgligt ... dom två "guldklimparna" har ju liksom alltid varit som en "enhet" ...
SvaraRadera