Ska försöka återge en del, vad det lider (se inlägget 'Sammanfattn.av senaste tiden')... "dom" har ju "hotat" med regn och rusk till helgen !!! ... tills dess kan ni titta på dessa bilder ... häftiga va ?
onsdag 28 juli 2010
"SOMMARKURS" 6
Ja, som ni har märkt har bloggen legat i träda. Mycket har hänt sen sist - bl.a var vi IDAG på "sommakurs" igen. Den 6:e gången i ordningen - iallafall för oss, eftersom vi missade förra veckans gång pga (!) den härliga heldagen på Styrsö (se inlägget 'Bad på Styrsö').
Ska försöka återge en del, vad det lider (se inlägget 'Sammanfattn.av senaste tiden')... "dom" har ju "hotat" med regn och rusk till helgen !!! ... tills dess kan ni titta på dessa bilder ... häftiga va ?
Ska försöka återge en del, vad det lider (se inlägget 'Sammanfattn.av senaste tiden')... "dom" har ju "hotat" med regn och rusk till helgen !!! ... tills dess kan ni titta på dessa bilder ... häftiga va ?
fredag 16 juli 2010
JAG HAR GJORT DET IGEN ....
… stigit upp ”i ottan” på min lediga dag ! Ni som känner mig vet ju att jag älskar att sova på morgonen – men idag skulle vi träffa Kia & grabbarna Guld kl. 09.00 för långpromenad med sol och bad.
Hade satt klockan på 08.00 – käkade lite flingor o mjölk, så jag inte skulle ”avlida” av hunger innan vi kom fram till den ”riktiga” frukosten. Vi hade nämligen bestämt att vi skulle äta frukost ute på ”vår” mysiga klippa vid Kåsjön. Packade några mackor, fil & start (sött ? javisst, men gott) kaffe och några skorpor, badgrejer mm. osså var vi på väg.
Väl framme vid p-platsen – hade Kia redan kommit och Marco & Razzel hade precis hoppat ut ur bilen. När jag hejat på Kia, fattade förstås Özet att här var nåt på gång … När jag öppnade billuckan, stack han ut sitt lilla nylle i glipan i dörr/lucköppningen och fick syn på kompisarna.
– Yyyeeeeaaaa … det VAR NI – jag vågade inte hoppas – det var ju så lääänge sen … Yyeeeeeaaaaa !
Tänk att nu gick Özet riktigt hyfsat i kopplet, innan jag släppte iväg honom. Tänker på hur det var vid samma tid, FÖRRA året, då jag fick ta flera varv innan han lugnade ner sig – ha ha !
Vi traskade iväg mot vår frukost och var riktigt sugna när vi kom fram efter en timmes promenad. Vi slog oss ner och ”dukade” upp vårt medhavda, Det var riktigt mysigt - OM det inte hade varit för dom där j_vla blinningarna. Men efter ett tag gjorde vi det till en sport att smälla blinningar och vi lyckades ganska bra kan jag säga !
Hundarna badade, lekte och tuggade pinnar..
Özet var dock inte road av att relaxa, som dom gamla farbröderna var. När han tröttnat på att tugga pinne, gick han omkring och ”skrotade” en stund, för att sen ta sig en liten simtur, för att åter försöka få ingång nån av ”gubbarna”, vilket han oftast lyckades med. Det var som om "älstemännen" sa till varann - nu är det DIN tur att roa "ynglet" ett tag !
Och så höll dom på, medan vi tjattrade om allt från hund till barn- och ungdomsminnen. För er som inte vet – vi har alltså varit kompisar och umgåtts (i perioder) sen lekskolan (förskola) och har ett stort "register" att gräva ur.
Efter ca tre timmar – i växlade sol/moln – bröt vi upp för att återvända hemåt.
Även om promenaden var härlig så var den helt odramatisk. OBS ! Vi passerade ”Özets majskolvs-ställe” – men denna gång var det koppel PÅ som gällde !
Hade satt klockan på 08.00 – käkade lite flingor o mjölk, så jag inte skulle ”avlida” av hunger innan vi kom fram till den ”riktiga” frukosten. Vi hade nämligen bestämt att vi skulle äta frukost ute på ”vår” mysiga klippa vid Kåsjön. Packade några mackor, fil & start (sött ? javisst, men gott) kaffe och några skorpor, badgrejer mm. osså var vi på väg.
Väl framme vid p-platsen – hade Kia redan kommit och Marco & Razzel hade precis hoppat ut ur bilen. När jag hejat på Kia, fattade förstås Özet att här var nåt på gång … När jag öppnade billuckan, stack han ut sitt lilla nylle i glipan i dörr/lucköppningen och fick syn på kompisarna.
– Yyyeeeeaaaa … det VAR NI – jag vågade inte hoppas – det var ju så lääänge sen … Yyeeeeeaaaaa !
Tänk att nu gick Özet riktigt hyfsat i kopplet, innan jag släppte iväg honom. Tänker på hur det var vid samma tid, FÖRRA året, då jag fick ta flera varv innan han lugnade ner sig – ha ha !
Vi traskade iväg mot vår frukost och var riktigt sugna när vi kom fram efter en timmes promenad. Vi slog oss ner och ”dukade” upp vårt medhavda, Det var riktigt mysigt - OM det inte hade varit för dom där j_vla blinningarna. Men efter ett tag gjorde vi det till en sport att smälla blinningar och vi lyckades ganska bra kan jag säga !
Hundarna badade, lekte och tuggade pinnar..
Özet var dock inte road av att relaxa, som dom gamla farbröderna var. När han tröttnat på att tugga pinne, gick han omkring och ”skrotade” en stund, för att sen ta sig en liten simtur, för att åter försöka få ingång nån av ”gubbarna”, vilket han oftast lyckades med. Det var som om "älstemännen" sa till varann - nu är det DIN tur att roa "ynglet" ett tag !
Och så höll dom på, medan vi tjattrade om allt från hund till barn- och ungdomsminnen. För er som inte vet – vi har alltså varit kompisar och umgåtts (i perioder) sen lekskolan (förskola) och har ett stort "register" att gräva ur.Efter ca tre timmar – i växlade sol/moln – bröt vi upp för att återvända hemåt.
Även om promenaden var härlig så var den helt odramatisk. OBS ! Vi passerade ”Özets majskolvs-ställe” – men denna gång var det koppel PÅ som gällde !
onsdag 14 juli 2010
"SOMMARKURS" 5
Denna gången hade jag bestämt att jag minsann skulle trotsa min osäkerhet och ansluta mig till lydnadsgänget. Vet att jag är lite fjantig och VET att ALLA är välkomna oavsett vilken nivå man än är i, men jag känner att inte ska väl JAG komma och ta av deras (elitens) ”dyrbara” tid.
Tvilling som jag är – kan jag vara kaxig i vissa avseenden, medan jag kan vara mesig i andra … fniss !
Hur som haver - nu blev det visserligen (förstås) inte något att vara osäker över, för nu blev det bara Özet och en cocker i klass I och en jack russel i klass III.
Vi gick igenom :
Platsläggande (i grupp) – gick utmärkt – särskilt med tanke på att vi aldrig gjort det i grupp förut och att cockern som låg brevid Özet började krypa/åla.
Sittande (i grupp) – gick också jättebra - jack russeln brevid la sig, kanske inte så mkt störn. men ändå.
Fotgående – fick med mig en del väsentliga tips. bl.a. att backa lite i trän. för att få honom att focusera HELA tiden och även att börja anv. klickern på ”allvar”
Tandvisning – där har vi (också) en del att lära – Özet har ju så svårt att sitta still … när det ska hälsas osv. men övning ger färdighet …
Inkallning – perfekt !?!
Budföring – perfekt !?!
Körde även lite positionsträn. + ingångar utan instruktör i väntan på vår tur.
Åkte hem glad och nöjd, kände att jag hade fått lite nytändning
Tvilling som jag är – kan jag vara kaxig i vissa avseenden, medan jag kan vara mesig i andra … fniss !
Hur som haver - nu blev det visserligen (förstås) inte något att vara osäker över, för nu blev det bara Özet och en cocker i klass I och en jack russel i klass III.
Vi gick igenom :
Platsläggande (i grupp) – gick utmärkt – särskilt med tanke på att vi aldrig gjort det i grupp förut och att cockern som låg brevid Özet började krypa/åla. Sittande (i grupp) – gick också jättebra - jack russeln brevid la sig, kanske inte så mkt störn. men ändå. Fotgående – fick med mig en del väsentliga tips. bl.a. att backa lite i trän. för att få honom att focusera HELA tiden och även att börja anv. klickern på ”allvar” Tandvisning – där har vi (också) en del att lära – Özet har ju så svårt att sitta still … när det ska hälsas osv. men övning ger färdighet … Inkallning – perfekt !?! Budföring – perfekt !?!Körde även lite positionsträn. + ingångar utan instruktör i väntan på vår tur.
Åkte hem glad och nöjd, kände att jag hade fått lite nytändning
måndag 12 juli 2010
VÅRT FÖRSTA ÖKL VILTSPÅR
Just nu sitter jag och kliar mig på ALLA ställen där alla blinningarna och bromsarna bet mig i förmiddags. Minns inte när jag blev så biten/stucken sist. Jag som vanligtvis är så sjåpig - skärpte verkligen till mig när jag selade på Özet (ha ha – det låter ju som om jag selade på en häst !!!)
Özet & jag har alltså idag, varit på vårt första ökl. prov i viltspår. När vi idag till Sollebrunn, kände jag att det var gôtt att slippa den magvärk (matförgift.) som jag ju hade vid anslagskl. i våras. Jag kunde nu ”njuta” av den fina vägen utmed sjöarna Mjörn och Anten.
När jag visade honom spårupptaget skulle han bara undersöka vid trädet närmast först. – Fattar du inte att det är nån eller nåt som varit här, matte ? Men efter ett ”nytt spåååår” från mig, började han trampa iväg, om än lite fladdrigt. Han gjorde några ”utsvävningar” vid ett par ställen, men hittade tillbaka snabbt. Jag märkte på honom (vilket domarn också senare påpekade) att han var påverkad av värmen. Det var som om han vid ett tillfälle då han stannade till och vände sig om och tittade på mig sa – Matte, vad håller vi på med – ska detta verkligen vara nödvändigt, i denna hettan ? Phu ! – Ja Özet, det ska det …. fortsätt nu … spååååår ! Och han fortsatte duktigt till vi kom fram till ”återgången” (förstod jag efteråt att det var) där han började, som jag tyckte – ”virra omkring” ! Men efter ”virrandet” var vi på väg igen och efter en stund sa domaren sa att vi skulle stanna, för att han skulle avlägga (heter det så?) ett skott. Jag satte Özet brevid mig och domaren sköt - PANG ! Özet kollade – vad gjorde du ? och sen fortsatte vi förbi ”krutrök” och domare för att snart nå fram till klöven ! BINGO !
Domarens kommentar (Provförlopp)
Startar ganska raskt. Går av ett par gånger 10-15 m. men återgår omgående. Klarar alla vinklar bra, men återgången V4 klaras med stor ringning.
= 1:A PRIS
Özet & jag har alltså idag, varit på vårt första ökl. prov i viltspår. När vi idag till Sollebrunn, kände jag att det var gôtt att slippa den magvärk (matförgift.) som jag ju hade vid anslagskl. i våras. Jag kunde nu ”njuta” av den fina vägen utmed sjöarna Mjörn och Anten.
När jag visade honom spårupptaget skulle han bara undersöka vid trädet närmast först. – Fattar du inte att det är nån eller nåt som varit här, matte ? Men efter ett ”nytt spåååår” från mig, började han trampa iväg, om än lite fladdrigt. Han gjorde några ”utsvävningar” vid ett par ställen, men hittade tillbaka snabbt. Jag märkte på honom (vilket domarn också senare påpekade) att han var påverkad av värmen. Det var som om han vid ett tillfälle då han stannade till och vände sig om och tittade på mig sa – Matte, vad håller vi på med – ska detta verkligen vara nödvändigt, i denna hettan ? Phu ! – Ja Özet, det ska det …. fortsätt nu … spååååår ! Och han fortsatte duktigt till vi kom fram till ”återgången” (förstod jag efteråt att det var) där han började, som jag tyckte – ”virra omkring” ! Men efter ”virrandet” var vi på väg igen och efter en stund sa domaren sa att vi skulle stanna, för att han skulle avlägga (heter det så?) ett skott. Jag satte Özet brevid mig och domaren sköt - PANG ! Özet kollade – vad gjorde du ? och sen fortsatte vi förbi ”krutrök” och domare för att snart nå fram till klöven ! BINGO !
Domarens kommentar (Provförlopp)
Startar ganska raskt. Går av ett par gånger 10-15 m. men återgår omgående. Klarar alla vinklar bra, men återgången V4 klaras med stor ringning.
= 1:A PRIS
onsdag 7 juli 2010
måndag 5 juli 2010
LEDARSKAPSKURS - AVSLUTNING
För att byta möljö, gick därför ledarskapskursens avslutning vid Nääs Slott idag
och som vanligt hade Git en ett och annat att förmedla, men jag kände idag för första gången, att inga av övningarna kändes vidare givande. Tyckte mest Özet & jag agerade statister där vi gick bland ”raggers” och knuttar ….
….. det kommer mera ….. om jag orkar och hinner…..
och som vanligt hade Git en ett och annat att förmedla, men jag kände idag för första gången, att inga av övningarna kändes vidare givande. Tyckte mest Özet & jag agerade statister där vi gick bland ”raggers” och knuttar ….….. det kommer mera ….. om jag orkar och hinner…..
söndag 4 juli 2010
KENNEL/KLANTRÄFF
På väg TILL klanträff ...
Rapport om Özets och mina upplevelser från
KENNEL/KLANTRÄFF på Säbyholms naturbruksgymn. som ligger i Bro (mellan Sthlm och Enköping) otroligt vackert vid Mälaren. En helg som planeras och "rattas" av de tre uppfödarna Tollarbo (Özets), Agrosofen och Lönnlövet.
På fredagen startade vi hemmifrån vid 07-tiden och efter ca 2 ½tim. stannade vi för att ta en fika och kissepause. När jag rastat Özet och kom tillbaka till bilen, möttes jag av åskmolnets lillebror – Vi fick inte med oss stolarna, säger Tommy ! – Nä, du skämtar, säger jag lite tveksamt, för jag ville verkligen inte tro att det var sant. Men jodå – visst hade vi glömt dom nyköpta campingstolarna som jag så stolt hade berättat om både på bloggen och FB.
– Jag trodde DU hade packat in dom … näää … – Jag trodde DU hade gjort det … Så efter lite suck och stön och konstaterande att våra gamla kroppar troligen inte skulle tåla att sitta på filt i tre dagar, så svängde vi in på en mack och köpte nya.
När vi kom fram åkte vi direkt ut till apporteringstestet och jag lyckades precis ”lagom”, se/höra det sista ekipaget få sin kritik och godkännande. Lite snopet att man inte hann se NÅGOT ekipage ! Men desto roligare var det att träffa syskonen och se dom rusa omkring på promenaden vi tog innan vi åkte tillbaka för att äta lunch.
Efter lunchen var det dags för Kenth Svartbergs föreläsning om ”Relation mellan hund och människa” och därefter visade Niina en film från sin VM-debut med Skoj (ca 2år) och berättade om sina upplevelser. Bl.a om hur det var/är att tävla på hög nivå med unghund i en skränig inomhushall på halt underlag osv.
Därefter blev alla uppmanade att låta sina hundar ge blod till ”Tollarprojektet”. En upplevelse i sig. Özet skötte sig utmärkt både i kön och på ”behandlingsbordet”. Han vände inte ens på huvudet när det var lite gruff bakom honom i kön. Det var visst 100% -ig uppslutning, hörde jag efteråt. Snyggt jobbat !
Efter den gemensamma middagen blev det dags för klankampen. Laguppdelning i form av lottning. Olika grenar i form av kast med dummys i balja resp. på uppradade pet-flaskor. Vi fick skicka våra hundar (en i sänder) att apportera tillbaka dummysarna för att åter kasta dom osv. Det ”hetsades” ju en del från både lagkamrater och publik så det var ju ganska ”livligt” runt omkring.
Jag var först lite tveksam om jag skulle våga låta Özet vara med – tänk om han skulle raca runt hela området – men tänkte … äh, det får bära eller brista … måste ju våga ! Men det gick helt OK, även om han verkade lite ”förvirrad” av alla dummysar som ven omkring honom … Kampen avslutades med att en ”blindbock” dirigerades genom en utstakad bana med konor och petflaskor som hinder.
Efter lördagens frukost samlades alla för att få instuktioner inför respektive kursblock.
Vi skulle delta i Markering & Dirigering med intruktörerna Maria Lindén (Bruno) & Linda Gestrinius (Ximma)
Bakåtövningar
Markeringar
Linjetag med stoppsignal
Jag hjälpte även till att vara kastare, vilket visade sig inte vara alltför lätt – ha ha !
Jag var så nöjd och glad efter förmiddagens alla goda träningstips och att Özet var lugn och cool - hela tiden - utan minsta pip !
Sen åkte vi alla tillbaka för gemensam lunch och efter maten var det dags för eftermiddagens pass, vilket för vår del var Vattenarbete med Titti Karlström (Vilde), och Maria Lindén (Bruno). Vi med unghundar fortsatte med Maria som instruktör, vilket kännes jättebra, för jag tyckte hon var jättebra från förmiddagenspass. Hon var lugn, inspirerande och förklarade på ett utmärkt och pedagogiskt sätt.
Vi jobbade med alternativa övningar.
Jaktfot
Bakåtövningar
Vattenapporteringar
Det blev MYCKET passivitetsträning – bl.a. var det många ”badgäster” som passerade genom vårt lilla ”läger”. Özet fortfarande lugn och cool … men TRÖTT !
Efter eftermiddagens alla kurser var det dags för en stunds vila innan gemensam middag med efterföljande klankamp ”etapp II”. Återigen roliga grenar – bl.a ”spelade” vi 21 – där hundarna apporterade in dummys som hade ett visst värde (blå=5, grön=4 osv.) – en annan gren var att genomföra en hinderbana tillsammans med sin kopplade hund och i samma hand som kopplet hålla en fylld vattenkanna
– den 3:e grenen var att en person fick klicka in en annan av våra lagkamrater och vi andra gissade.
Efter söndagens frukost var det dags för helgens sista kurspass
Vi skulle delta i Fritt följ med Malin Nelson (Kenzo) och jag var full av förväntan.
Vi fick alla berätta om på vilken nivå vi låg i. Malin berättade om sina inlärningsmetoder – bl.a backaövningen som så småningom leder till fotposition. Hon visade mig också hur jag kunde träna, för att få med mig Özets bakdel i fotposition.
Lära honom att med framtassarna på en platta, snurra runt med bakdelen, som till slut leder till att få in honom i fotposition, och framför allt att få med bakdelen. Svårt att förklara men nåt sånt …
Ska försöka mig på det där med plattan … men avstår nog från backaövningen i dagsläget.
Men den största behållningen från lydnaden var trots allt, att se Linda med Ximma och deras positiva samspel och Katrin med Ammi och deras inlärning av krypet inför brukset !
Sammanfattningsvis kan jag säga att vi åkte hem nöjda och trötta, men fulla av inspiration och glädje.
Även om det inte kändes som det var lika många som förra året, så sa’s det att det var ungefär lika många – alltså ca 60 tollare med drygt 80-talet hussar och mattar.
På väg hem FRÅN klanträff ... SVERIGE ÄR FANTASTISKT !
Rapport om Özets och mina upplevelser frånKENNEL/KLANTRÄFF på Säbyholms naturbruksgymn. som ligger i Bro (mellan Sthlm och Enköping) otroligt vackert vid Mälaren. En helg som planeras och "rattas" av de tre uppfödarna Tollarbo (Özets), Agrosofen och Lönnlövet.
På fredagen startade vi hemmifrån vid 07-tiden och efter ca 2 ½tim. stannade vi för att ta en fika och kissepause. När jag rastat Özet och kom tillbaka till bilen, möttes jag av åskmolnets lillebror – Vi fick inte med oss stolarna, säger Tommy ! – Nä, du skämtar, säger jag lite tveksamt, för jag ville verkligen inte tro att det var sant. Men jodå – visst hade vi glömt dom nyköpta campingstolarna som jag så stolt hade berättat om både på bloggen och FB.
– Jag trodde DU hade packat in dom … näää … – Jag trodde DU hade gjort det … Så efter lite suck och stön och konstaterande att våra gamla kroppar troligen inte skulle tåla att sitta på filt i tre dagar, så svängde vi in på en mack och köpte nya.
När vi kom fram åkte vi direkt ut till apporteringstestet och jag lyckades precis ”lagom”, se/höra det sista ekipaget få sin kritik och godkännande. Lite snopet att man inte hann se NÅGOT ekipage ! Men desto roligare var det att träffa syskonen och se dom rusa omkring på promenaden vi tog innan vi åkte tillbaka för att äta lunch.
Efter lunchen var det dags för Kenth Svartbergs föreläsning om ”Relation mellan hund och människa” och därefter visade Niina en film från sin VM-debut med Skoj (ca 2år) och berättade om sina upplevelser. Bl.a om hur det var/är att tävla på hög nivå med unghund i en skränig inomhushall på halt underlag osv.
Därefter blev alla uppmanade att låta sina hundar ge blod till ”Tollarprojektet”. En upplevelse i sig. Özet skötte sig utmärkt både i kön och på ”behandlingsbordet”. Han vände inte ens på huvudet när det var lite gruff bakom honom i kön. Det var visst 100% -ig uppslutning, hörde jag efteråt. Snyggt jobbat !
Efter den gemensamma middagen blev det dags för klankampen. Laguppdelning i form av lottning. Olika grenar i form av kast med dummys i balja resp. på uppradade pet-flaskor. Vi fick skicka våra hundar (en i sänder) att apportera tillbaka dummysarna för att åter kasta dom osv. Det ”hetsades” ju en del från både lagkamrater och publik så det var ju ganska ”livligt” runt omkring.
Jag var först lite tveksam om jag skulle våga låta Özet vara med – tänk om han skulle raca runt hela området – men tänkte … äh, det får bära eller brista … måste ju våga ! Men det gick helt OK, även om han verkade lite ”förvirrad” av alla dummysar som ven omkring honom … Kampen avslutades med att en ”blindbock” dirigerades genom en utstakad bana med konor och petflaskor som hinder.Efter lördagens frukost samlades alla för att få instuktioner inför respektive kursblock.
Vi skulle delta i Markering & Dirigering med intruktörerna Maria Lindén (Bruno) & Linda Gestrinius (Ximma) Bakåtövningar
Markeringar
Linjetag med stoppsignal
Jag hjälpte även till att vara kastare, vilket visade sig inte vara alltför lätt – ha ha ! Jag var så nöjd och glad efter förmiddagens alla goda träningstips och att Özet var lugn och cool - hela tiden - utan minsta pip !
Sen åkte vi alla tillbaka för gemensam lunch och efter maten var det dags för eftermiddagens pass, vilket för vår del var Vattenarbete med Titti Karlström (Vilde), och Maria Lindén (Bruno). Vi med unghundar fortsatte med Maria som instruktör, vilket kännes jättebra, för jag tyckte hon var jättebra från förmiddagenspass. Hon var lugn, inspirerande och förklarade på ett utmärkt och pedagogiskt sätt.
Vi jobbade med alternativa övningar. Jaktfot
Bakåtövningar
Vattenapporteringar
Det blev MYCKET passivitetsträning – bl.a. var det många ”badgäster” som passerade genom vårt lilla ”läger”. Özet fortfarande lugn och cool … men TRÖTT !
Efter eftermiddagens alla kurser var det dags för en stunds vila innan gemensam middag med efterföljande klankamp ”etapp II”. Återigen roliga grenar – bl.a ”spelade” vi 21 – där hundarna apporterade in dummys som hade ett visst värde (blå=5, grön=4 osv.) – en annan gren var att genomföra en hinderbana tillsammans med sin kopplade hund och i samma hand som kopplet hålla en fylld vattenkanna
– den 3:e grenen var att en person fick klicka in en annan av våra lagkamrater och vi andra gissade. Efter söndagens frukost var det dags för helgens sista kurspass
Vi skulle delta i Fritt följ med Malin Nelson (Kenzo) och jag var full av förväntan.
Vi fick alla berätta om på vilken nivå vi låg i. Malin berättade om sina inlärningsmetoder – bl.a backaövningen som så småningom leder till fotposition. Hon visade mig också hur jag kunde träna, för att få med mig Özets bakdel i fotposition.
Lära honom att med framtassarna på en platta, snurra runt med bakdelen, som till slut leder till att få in honom i fotposition, och framför allt att få med bakdelen. Svårt att förklara men nåt sånt … Ska försöka mig på det där med plattan … men avstår nog från backaövningen i dagsläget.
Men den största behållningen från lydnaden var trots allt, att se Linda med Ximma och deras positiva samspel och Katrin med Ammi och deras inlärning av krypet inför brukset !
Sammanfattningsvis kan jag säga att vi åkte hem nöjda och trötta, men fulla av inspiration och glädje. Även om det inte kändes som det var lika många som förra året, så sa’s det att det var ungefär lika många – alltså ca 60 tollare med drygt 80-talet hussar och mattar.
På väg hem FRÅN klanträff ... SVERIGE ÄR FANTASTISKT !
onsdag 30 juni 2010
"SOMMARKURS" 3
Idag blev det rallylydnad igen. Özet lite "trög" i starten, men duktigare och duktigare med full focus, ju fler "lopp" vi utförde. Roligt var oxå att träffa Britt-Marie med sin lab.tik - vars namn (Tilda???) jag glömt - från jaktkursen, som oxå körde rallylydn.
Özet verkar ha klarat sig bra efter sitt glufsande i måndags. Tur är ju att han trots allt inte är så glupsk som sin företrädare Majkie, utan tuggar väl. Vi hoppas verkligen vi kan blåsa "faran över" efter morgondagen .....
PS ! Medan Özet & jag var på sommarträningen, var Tommy och köpte två campingstolar - modell "Sitta" ! Så nu slipper vi förra årets modell "Horisontell" (typ brassestol)och kommer att kunna sitta så sköööööönt till helgen .....
Özet verkar ha klarat sig bra efter sitt glufsande i måndags. Tur är ju att han trots allt inte är så glupsk som sin företrädare Majkie, utan tuggar väl. Vi hoppas verkligen vi kan blåsa "faran över" efter morgondagen .....
PS ! Medan Özet & jag var på sommarträningen, var Tommy och köpte två campingstolar - modell "Sitta" ! Så nu slipper vi förra årets modell "Horisontell" (typ brassestol)och kommer att kunna sitta så sköööööönt till helgen .....
måndag 28 juni 2010
LUNCHDRAMATIK
Tänkte - var ska jag promenera idag, för om möjligt undvika ORM ! Härromdagen stötte jag (Özet lyckligtvis ovetande) nämligen på orm vid tre tillfällen på samma runda - varav EN iallafall var en huggorm (stor som f...n) den andra såg jag bara "svansen" på när den ringlade in i vegetationen och den sista var bara en kopparödla/orm.
Efter lite diskuterande med mig själv, beslutade vi oss för att det fick bli Kåsjön. Först några apporteringsövningar i den glesa granskogen på väg ner till sjön, vilket gick riktigt bra. Sen tänkte jag att vi bara skulle gå en bit längst sjökanten UTAN att köra några app.övningar.
Men efter en stund kunde jag inte hålla mig ... jag VILLE köra några vattenapporteringar - så jag ropade på honom och att få apportera i vatten - se det ville han oxå. Han skötte sig alldeles förträffligt.
Förutom EN gång, då han K N A L L A D E ..... HAN mitt lille ÖZ tjuvade ????? Nja ... jag lyckades iallafall stoppa honom och göra helt om och helt om igen, för att sen kommendera. Då skötte han sig utmärkt !
Sen började vår vandring hemmåt och det var DÅ det "DRAMATISKA" hände. Glad i hågen störtade han iväg och jag lät TYVÄRR honom hållas. När han varit utom synhåll en stund för länge ropade jag ... ingen hund kom … visslade (jaja, jag vet … jättedumt) … ingen hund - nä nu jävlar - och jag började springa mot, ett stycke ÖZ, som jag i det läget inte såg skymten av. Väl framme, såg jag honom smaskandes på något - vad i helvete – NEEEEJ och Özet tog en av majskolvarna och rusade iväg. Och med mig galltjutande/skrikande i bakgrunden, släppte han ”skräckslagen” kolven. Phu, tänkte jag – då fick han inte i sig hela kolven i alla fall.
Men på väg tillbaka till jobbet blev jag efterklok, och funderade på HUR MYCKET han lyckats klämma i sig innan jag kom fram. När jag ringde veterinären, tyckte dom jag skulle komma inom 4 timmar för att framkalla kräkning och tömma hela maginnehållet. Sagt och gjort och jag åkte hem för att hämta Özet och fann att han redan hade tömt – om inte hela, så halva - maginnehållet. bl.a en massa cm-stora majskolvsbitar. Jag ringde vet. igen, som menade att hade jag tur, så kanske han hade fått upp det mesta och att jag ska ha honom under uppsikt under de närmsta dagarna. Men jag fick givetvis själv avgöra om jag ville komma eller ej.
Så där är vi nu – kollar hans allmäntillstånd, samtidigt som vi har koll på att han gör ifrån sig och VAD som kommer ut bakvägen.
Efter lite diskuterande med mig själv, beslutade vi oss för att det fick bli Kåsjön. Först några apporteringsövningar i den glesa granskogen på väg ner till sjön, vilket gick riktigt bra. Sen tänkte jag att vi bara skulle gå en bit längst sjökanten UTAN att köra några app.övningar.
Men efter en stund kunde jag inte hålla mig ... jag VILLE köra några vattenapporteringar - så jag ropade på honom och att få apportera i vatten - se det ville han oxå. Han skötte sig alldeles förträffligt.
Förutom EN gång, då han K N A L L A D E ..... HAN mitt lille ÖZ tjuvade ????? Nja ... jag lyckades iallafall stoppa honom och göra helt om och helt om igen, för att sen kommendera. Då skötte han sig utmärkt !
Sen började vår vandring hemmåt och det var DÅ det "DRAMATISKA" hände. Glad i hågen störtade han iväg och jag lät TYVÄRR honom hållas. När han varit utom synhåll en stund för länge ropade jag ... ingen hund kom … visslade (jaja, jag vet … jättedumt) … ingen hund - nä nu jävlar - och jag började springa mot, ett stycke ÖZ, som jag i det läget inte såg skymten av. Väl framme, såg jag honom smaskandes på något - vad i helvete – NEEEEJ och Özet tog en av majskolvarna och rusade iväg. Och med mig galltjutande/skrikande i bakgrunden, släppte han ”skräckslagen” kolven. Phu, tänkte jag – då fick han inte i sig hela kolven i alla fall. Men på väg tillbaka till jobbet blev jag efterklok, och funderade på HUR MYCKET han lyckats klämma i sig innan jag kom fram. När jag ringde veterinären, tyckte dom jag skulle komma inom 4 timmar för att framkalla kräkning och tömma hela maginnehållet. Sagt och gjort och jag åkte hem för att hämta Özet och fann att han redan hade tömt – om inte hela, så halva - maginnehållet. bl.a en massa cm-stora majskolvsbitar. Jag ringde vet. igen, som menade att hade jag tur, så kanske han hade fått upp det mesta och att jag ska ha honom under uppsikt under de närmsta dagarna. Men jag fick givetvis själv avgöra om jag ville komma eller ej.
Så där är vi nu – kollar hans allmäntillstånd, samtidigt som vi har koll på att han gör ifrån sig och VAD som kommer ut bakvägen.
onsdag 23 juni 2010
"SOMMARKURS" 2
Idag testade vi agility ...
... det kommer mera ... för nu orkar jag inte skriva ... sängen kallar
... här kommer inlägget ...
Özet som ju tidigare bara bekantat sig med en typ av hinder i taget, skulle nu få möjlighet att köra några kombinationer. Spännande !
Första komb. kort tunnel + två hinder.
Andra komb. en serie hinder (6st) på rad för att träna fart.
Tredje komb. däcket – säcken - slalom, som bestod av 3 sektioner (4 pinnar) som var placerade i en trekant.
Fjärde komb. balanshindren - A-hindret - balansen - gungan.
Som avslutning körde vi en rundbana, som bestod av sju hinder och två tunnlar. 4 hopp - korta tunneln - 3 hopp - långa tunneln. När vi körde första varvet, hade han svårt att fatta, att man ska hoppa över hindren och inte bryta ut bara för att jag springer brevid. Men sen när vi körde ett varv till – då på låg höjd – ramlade polletten ner. Snart kommer vi att få bra flyt / flow ……
Sammanfattning
Özet tyckte det var svårt att förstå, att man faktiskt kan HOPPA över hindren samtidigt som matte sprang jämte. Han tyckte det var bäst att sluta upp intill matte och strunta i att hoppa. Men när matte "tajtade till sig" intill hoppstödet gick det bättre. När jag själv ställer mig BAKOM – eller om bollen ligger bakom hindren (utan störning) fungerar det jättebra. Ska prova med godisburk istället, för jag är ”rädd” att han möjligen börjar raca med bollen när det finns andra hundar i närheten.
Tunnlarna har aldrig varit några problem - tvärt om.
Özet 5mån.
Säcken därimot, är lite läbbig. Efter några "trevande" försök gick det till slut bra, med hjälp av instr. som lyfte säcken i andra änden. Undrar just om han tycker att säckens tatch i ryggen eller att han inte ser slutet/ljuset är läskigast ? Han springer ju minsann utan problem genom långa tunneln, när den är kraftigt krökt åt alla håll och kanter. Hhhummm !
Däcket funkade riktigt bra, vilket det INTE gjort tidigare. När jag för första gången, för nån mån. sen, lät honom testa "full höjd", så bröt han ut eller hoppade genom ramen vid varje försök, vilket resulterade i att jag fick sänka.
Slalom’et går så sakterligen framåt. Vi kämpar på med ingångarna som sig bör. Kör nu från BÅDA hållen - har lärt mig från när jag körde Majkie, som bara fungerade från ett håll !
Özet 5mån.
När vi skulle passera A-hindret, ville han på eget initiativ "känna" på det, för han bokstavligen "klev" (rusade inte) bestämt upp på hindret och gick lugnt ner på andra sidan, som om det var vilken "bro" som helst ! Sen när jag "komenderade" - "klättra", så sprang han i lagom raskt tempo upp och sen ner till godisbelöningen på andra sidan.
Balansen är inte heller nåt större problem, även om jag tyckte han var lite okoncentrerad (han var i det läget ganska trött) och vinklade lite, när han samtidigt ville ha koll på vad som hände ute på plan i övrigt. Men "man kan väl tugga bubbelgum och gå på en gång" som M. Uggla sjunger .... Dags att börja tänka på kontaktfälten.
När det gäller gungan, verkar det som Özet reagerar lite olika, beroende på "omständigheterna". Ibland kan själva "vippögonblicket" vara läskigast och ibland är det själva nerslaget. Nu reagerade han nästan inte alls, när vi försiktigt lät den ljudligt "slå" i backen, samtidigt som han belönades rikligt med godis. Även vid "vippögonblicket" verkade han cool.
... nu är det dax igen
... det kommer mera ... för nu orkar jag inte skriva ... sängen kallar
... här kommer inlägget ...
Özet som ju tidigare bara bekantat sig med en typ av hinder i taget, skulle nu få möjlighet att köra några kombinationer. Spännande !
Första komb. kort tunnel + två hinder.
Andra komb. en serie hinder (6st) på rad för att träna fart.
Tredje komb. däcket – säcken - slalom, som bestod av 3 sektioner (4 pinnar) som var placerade i en trekant.
Fjärde komb. balanshindren - A-hindret - balansen - gungan.
Som avslutning körde vi en rundbana, som bestod av sju hinder och två tunnlar. 4 hopp - korta tunneln - 3 hopp - långa tunneln. När vi körde första varvet, hade han svårt att fatta, att man ska hoppa över hindren och inte bryta ut bara för att jag springer brevid. Men sen när vi körde ett varv till – då på låg höjd – ramlade polletten ner. Snart kommer vi att få bra flyt / flow ……
Sammanfattning
Özet tyckte det var svårt att förstå, att man faktiskt kan HOPPA över hindren samtidigt som matte sprang jämte. Han tyckte det var bäst att sluta upp intill matte och strunta i att hoppa. Men när matte "tajtade till sig" intill hoppstödet gick det bättre. När jag själv ställer mig BAKOM – eller om bollen ligger bakom hindren (utan störning) fungerar det jättebra. Ska prova med godisburk istället, för jag är ”rädd” att han möjligen börjar raca med bollen när det finns andra hundar i närheten.
Tunnlarna har aldrig varit några problem - tvärt om.
Özet 5mån. Säcken därimot, är lite läbbig. Efter några "trevande" försök gick det till slut bra, med hjälp av instr. som lyfte säcken i andra änden. Undrar just om han tycker att säckens tatch i ryggen eller att han inte ser slutet/ljuset är läskigast ? Han springer ju minsann utan problem genom långa tunneln, när den är kraftigt krökt åt alla håll och kanter. Hhhummm !
Däcket funkade riktigt bra, vilket det INTE gjort tidigare. När jag för första gången, för nån mån. sen, lät honom testa "full höjd", så bröt han ut eller hoppade genom ramen vid varje försök, vilket resulterade i att jag fick sänka.
Slalom’et går så sakterligen framåt. Vi kämpar på med ingångarna som sig bör. Kör nu från BÅDA hållen - har lärt mig från när jag körde Majkie, som bara fungerade från ett håll !
Özet 5mån. När vi skulle passera A-hindret, ville han på eget initiativ "känna" på det, för han bokstavligen "klev" (rusade inte) bestämt upp på hindret och gick lugnt ner på andra sidan, som om det var vilken "bro" som helst ! Sen när jag "komenderade" - "klättra", så sprang han i lagom raskt tempo upp och sen ner till godisbelöningen på andra sidan.
Balansen är inte heller nåt större problem, även om jag tyckte han var lite okoncentrerad (han var i det läget ganska trött) och vinklade lite, när han samtidigt ville ha koll på vad som hände ute på plan i övrigt. Men "man kan väl tugga bubbelgum och gå på en gång" som M. Uggla sjunger .... Dags att börja tänka på kontaktfälten.
När det gäller gungan, verkar det som Özet reagerar lite olika, beroende på "omständigheterna". Ibland kan själva "vippögonblicket" vara läskigast och ibland är det själva nerslaget. Nu reagerade han nästan inte alls, när vi försiktigt lät den ljudligt "slå" i backen, samtidigt som han belönades rikligt med godis. Även vid "vippögonblicket" verkade han cool.
... nu är det dax igen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)