torsdag 12 april 2018
IMPONERANDE
Mäkta imponerad när Rejs låg plats - jag på ca 15 stegs avstånd - medan ett helt fotbollslag passerade både bakom honom och mellan mig och honom. Det var ett helt gäng tonårstjejer, som var på väg in i omklädningrummet efter träning. En del förde bollar framför sig, nån bollade bollen mellan händerna, medan andra bara höll bollarna still i händerna och sist gick tränaren med händerna fulla av självlysande trän.västar, men alla passerade honom med full respekt och hänsynstagande. Rejs visste inte riktigt var han skulle titta ... men KVAR låg han ! (önskade att jag hade filmat, men ”vågade” inte, hade fullt upp att hålla koll o berömma ...
onsdag 11 april 2018
EFFEKTIV DAG
Blev lite nosework på lunchrasten. Bägge fick fem gömmor, i ordningen : en låg hög med plastpallar, en hög med högre plastpallar, en rad med "stående" bildäck, en hög med plaströr och till sist en rad med skottkärror.
På kvällen efter jobbet åkte Rejs & jag till Kviberg för en stunds lydnadsträning. Måste säga att han var fantastiskt duktig, så när som ingångarna i samband med apporteringen, dom var riktigt ursla.
På kvällen efter jobbet åkte Rejs & jag till Kviberg för en stunds lydnadsträning. Måste säga att han var fantastiskt duktig, så när som ingångarna i samband med apporteringen, dom var riktigt ursla.
måndag 9 april 2018
LYDNADSKURS sista gången
 |
| Lyckades gå vilse på den tänkta lilla rundan innan kvälens lydnadskurs, blev väl ca 5-10 min sen. |
 |
| Var ute och var på Monicas träningsplan i Nödinge på kvällens lydnadskurs och för vår del stod träningstävling på schemat - gick väl så där och då menar jag gällande fotgåendet och transporterna (se ovan !) |
söndag 8 april 2018
LYCKAT HUNDMÖTE
Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det … men det där med ett lyckat hundmöte är ofta beroende på den man möter, om det ska blir ett lyckat möte eller ej!
Att inte behöva känna brännande blickar och förmodade tankar om ens vilt ljudande hund, typ ”men suck, vad är det för jävla ouppfodrad hund du kommer släpande på” … o ja, jag veeeet, har genom åren fått kommentarer att det (nog) bara är jag som tänker och inbillar mig att andra tänker så … men det vete fan ! Att det är så härligt att den man möter är en cool hundägare och ger en ett äkta och menat leende och själv har full kontroll över sin lika coola hund.
Det var just en sån hundägare – för ovanlighetens skull – som vi mötte idag. Jag hade precis kallat in Rejs av nån orsak jag inte minns, när jag såg killen och hundarna genom träden. Kopplade upp Rejs, som upptäckte dom när Semla&Tommy som var en bit före oss, passerade dom. Jag såg att killen med hundarna hade ”parkerat” sig och sina 4:a coola (2 labbar, 1 golden + en yorkshire terrier) på andra sidan ett vattensjukt område, som nu fortfarande var istäckt – tack för mina icebugs !
När Rejs och jag närmade oss hade Rejs börjat skruva upp sig och ljudade som vanligt. Jag tänkte, jaha, nu kommer han o hundarna börja gå och Rejs skruvar upp sig ännu mer, men döm av min förvåning – där stod han, lugnt och stilla, med sina 4 hundar sittande bredvid sig – jag hejade och han hejade leende tillbaka och gjorde sig ingen brådska utan stod kvar. Kände genast de goda vibbarna och utnyttjade situationen till att på ett lugnt och bra sett ta hand situationen och kunde passera på ett avstånd på ca 10m med Rejs som nu hade lugnat sig - lugn = belöning.
Så jäkla nöjd – så jäkla tacksam för hänsynsfulla människor – så jäkla glad !
Att inte behöva känna brännande blickar och förmodade tankar om ens vilt ljudande hund, typ ”men suck, vad är det för jävla ouppfodrad hund du kommer släpande på” … o ja, jag veeeet, har genom åren fått kommentarer att det (nog) bara är jag som tänker och inbillar mig att andra tänker så … men det vete fan ! Att det är så härligt att den man möter är en cool hundägare och ger en ett äkta och menat leende och själv har full kontroll över sin lika coola hund.
Det var just en sån hundägare – för ovanlighetens skull – som vi mötte idag. Jag hade precis kallat in Rejs av nån orsak jag inte minns, när jag såg killen och hundarna genom träden. Kopplade upp Rejs, som upptäckte dom när Semla&Tommy som var en bit före oss, passerade dom. Jag såg att killen med hundarna hade ”parkerat” sig och sina 4:a coola (2 labbar, 1 golden + en yorkshire terrier) på andra sidan ett vattensjukt område, som nu fortfarande var istäckt – tack för mina icebugs !
När Rejs och jag närmade oss hade Rejs börjat skruva upp sig och ljudade som vanligt. Jag tänkte, jaha, nu kommer han o hundarna börja gå och Rejs skruvar upp sig ännu mer, men döm av min förvåning – där stod han, lugnt och stilla, med sina 4 hundar sittande bredvid sig – jag hejade och han hejade leende tillbaka och gjorde sig ingen brådska utan stod kvar. Kände genast de goda vibbarna och utnyttjade situationen till att på ett lugnt och bra sett ta hand situationen och kunde passera på ett avstånd på ca 10m med Rejs som nu hade lugnat sig - lugn = belöning.
Så jäkla nöjd – så jäkla tacksam för hänsynsfulla människor – så jäkla glad !
lördag 7 april 2018
UTSTÄLLNING i KUNGSBACKA
Idag har vi varit på SSRK’S utställning i Kungsbacka (Nordhallands Ridklubb) och Rejs skötte sig väl med sina måttt. Från att ha tjutigt sig fram första biten mellan bilen och ridhuset, blev det bättre när vi kom in i själva ridhuset.
När jag sedan bytte selen mot jaktkopplet blev det ännu bättre, riktigt bra och inne i själva ringen tyckte jag han skötte sig kanonbra, även om han är en ”framåtsträvare”, vilket också visade sig i kritiken = ”välgående men kunde vara lite mer avslappnad”. Som slutknorr i kritiken stod det : ”supertemperament”, vilket gjorde mig både stolt och glad.
I övrigt fick han fin kritik,
= Very Good
När jag sedan bytte selen mot jaktkopplet blev det ännu bättre, riktigt bra och inne i själva ringen tyckte jag han skötte sig kanonbra, även om han är en ”framåtsträvare”, vilket också visade sig i kritiken = ”välgående men kunde vara lite mer avslappnad”. Som slutknorr i kritiken stod det : ”supertemperament”, vilket gjorde mig både stolt och glad.
I övrigt fick han fin kritik,
- ger ett litet lågställt intryck
- välskuret huvud sett från sidan, men kunde haft ngt bättre bredd
- kunde med fördel haft bättre pigment
- framskjuten i front, ngt som påverkar nacklängden
- stark rygg som kunde varit kortare i ländryggen
- mkt välvinklad bak, kunde haft bättre överarmsvinkel
- flotta tassar
- välgående men kunde vara mer avslappnad
- supertemperament
= Very Good
fredag 6 april 2018
SÄSONGENS SISTA RUNDA
Idag tog vi säsongens sista rundan golfabanan med hundarna, innan banan invaderas av som sig bör, golfspelare.
Efter att Rejs hade fått ett litet sök (snörboll) som han kämpade rätt länge med (trodde nog att det var sin favoritboll jag hade gömt), så blev han väldigt törstig.
För att undvika att han skulle sörpla i sig oförtjänligt vatten så kopplade jag upp honom o precis när vi började gå såg vi en man som tränade apportering med en flat i en glänta. Rejs gick igång, inledningsvis under kontroll, men ökade efterhand och när vi var i jämnhöjd såg jag att mannen tittade ”med höjda ögonbryn” på Rejs (jösses, har du ingen pli på din hund).
Jag och Rejs höll oss på behörigt avstånd, medan Tommy och Semla gick lite närmare (20-30m). Mannen brydde sig inte om att vi höll på att passera, utan skickade sin hund på en markering. Vid det laget hade Rejs lugnat ner sig och tystnat, men när han så hunden komma tillbaka med dummyn (neonorange) gick han åter igång.
När flatten var på väg in, släppte den dummyn och vek av och satte kurs mot – tackolov – Semla. Jag o Rejs passerade och fick ett ”betryggande” avstånd, medan Tommy och Semla fick ”ta hand om flatten”. Semla morrade och sa : kom inte hit, iaf inte med den farten ! Inget hände och efter att hussen ropat ett antal gånger utan att hunden återvände, kom han något slokörad till undsättning.
Så kan det gå om inte haspen är på !
När vi närmade oss bilen fick jag ett ryck att träna lite inför SSRK-utställningen i morgon. Minns tydligt från förra årets (våren) handlingskurs, vad jag skulle göra för få honom att undvika att gå passgång. Från att först passat, blev det betydligt allt eftersom, vilket kändes bra förstås.
För att undvika att han skulle sörpla i sig oförtjänligt vatten så kopplade jag upp honom o precis när vi började gå såg vi en man som tränade apportering med en flat i en glänta. Rejs gick igång, inledningsvis under kontroll, men ökade efterhand och när vi var i jämnhöjd såg jag att mannen tittade ”med höjda ögonbryn” på Rejs (jösses, har du ingen pli på din hund).
Jag och Rejs höll oss på behörigt avstånd, medan Tommy och Semla gick lite närmare (20-30m). Mannen brydde sig inte om att vi höll på att passera, utan skickade sin hund på en markering. Vid det laget hade Rejs lugnat ner sig och tystnat, men när han så hunden komma tillbaka med dummyn (neonorange) gick han åter igång.
När flatten var på väg in, släppte den dummyn och vek av och satte kurs mot – tackolov – Semla. Jag o Rejs passerade och fick ett ”betryggande” avstånd, medan Tommy och Semla fick ”ta hand om flatten”. Semla morrade och sa : kom inte hit, iaf inte med den farten ! Inget hände och efter att hussen ropat ett antal gånger utan att hunden återvände, kom han något slokörad till undsättning.
Så kan det gå om inte haspen är på !
När vi närmade oss bilen fick jag ett ryck att träna lite inför SSRK-utställningen i morgon. Minns tydligt från förra årets (våren) handlingskurs, vad jag skulle göra för få honom att undvika att gå passgång. Från att först passat, blev det betydligt allt eftersom, vilket kändes bra förstås.
måndag 2 april 2018
PÅSK
fredag 30 mars 2018
LÅNGFREDAGSLYDNADSTRÄNING
Karin och jag som brukar träffas på lördagar för att träna lydnad (el. nåt annat) träffades idag – långfredag – istället eftersom ”vår lördag” sammanföll med just påskafton. Vi valde Kviberg som miljö.
REJS – jobbade med koncentration innan själva inträdet på plan och fotgåendet, vilket gick bra även om det tog sin lilla tid innan han hade 100% fokus. Märkte precis som i måndags (på lydn.kursen) att han började ljuda efter halterna i samband starterna – bara att börja om med koncentrationen. Kände att jag spred godisbitar över stora delar av planen … haha !
Körde även några sitt med ”rundgång”, fjärr och inkallningar, som Karin kommenderade. Sen fick han vila i bilen medan Karin körde Samba och jag sen körde Semla.
SEMLA fick köra lite blandade övningar – bl.a. följsamhet, ordförståelse (tasstarg./sitt/ligg), greppande av föremål och springa över mattan (kontaktfält). Sen kom en tjej med en rottishane och frågade om vi ville göra en gemensam plats, vilket vi ställde upp på – Semla – rottisen – Samba. Semla hade lite svårt för att ligga still …
Under REJS etapp II blev det ”saktagående” (framförgående) och som avslutning apportering. Saktagåendet gick utmärkt, han hade inga större problem med att stå kvar tills jag kommenderade.
Under hela etapp II – både under ”saktagåendet” och apporteringen – var det några kråkor som vandrade omkring. mer eller mindre närgångna. Vid sista app.tillfället var det tre kråkor som gick omkring ganska nära oss och helt plötsligt var det en av dom som satte kurs mot den utlagda apportbocken medan Rejs satt på ena sidan om app.bocken och jag stod på andra sidan (startkl.). Rejs som tidigare bara hade kollat in kråkorna gjorde nu det samma – jag måste säga att jag var stolt över honom. När jag kommenderade sprang han fram och greppade app.bocken samtidigt som kråkan blev lite skrämd och flög iväg – Rejs brydde sig inte, utan fortsatte in till mig – som sagt, en mkt stolt matte.
När jag som avslutning skulle avrunda med koncentrationsövningen märkte jag att han liksom inte orkade koncentrera sig, utan gick upp i frustration. Jag kände att det var bäst att bryta så JAG inte skulle sabba träningspasset som ju varit så fantastiskt bra tills nu …
Precis när vi var klara såg Karin att en av kråkorna rotade i min rygga och lyckades få tag på godisburken som den flög iväg med, men efter ca 100 m tappade ... Som jag skrev på fejjan, fyttirackarns så duktig Rejs var, SÄRSKILT med tanke på all störning - motionärer, flanörer med och utan hund, tränande okända ekipage strax bredvid och närgångna KRÅKOR ...
REJS – jobbade med koncentration innan själva inträdet på plan och fotgåendet, vilket gick bra även om det tog sin lilla tid innan han hade 100% fokus. Märkte precis som i måndags (på lydn.kursen) att han började ljuda efter halterna i samband starterna – bara att börja om med koncentrationen. Kände att jag spred godisbitar över stora delar av planen … haha !
Körde även några sitt med ”rundgång”, fjärr och inkallningar, som Karin kommenderade. Sen fick han vila i bilen medan Karin körde Samba och jag sen körde Semla.
SEMLA fick köra lite blandade övningar – bl.a. följsamhet, ordförståelse (tasstarg./sitt/ligg), greppande av föremål och springa över mattan (kontaktfält). Sen kom en tjej med en rottishane och frågade om vi ville göra en gemensam plats, vilket vi ställde upp på – Semla – rottisen – Samba. Semla hade lite svårt för att ligga still …
Under REJS etapp II blev det ”saktagående” (framförgående) och som avslutning apportering. Saktagåendet gick utmärkt, han hade inga större problem med att stå kvar tills jag kommenderade.
Under hela etapp II – både under ”saktagåendet” och apporteringen – var det några kråkor som vandrade omkring. mer eller mindre närgångna. Vid sista app.tillfället var det tre kråkor som gick omkring ganska nära oss och helt plötsligt var det en av dom som satte kurs mot den utlagda apportbocken medan Rejs satt på ena sidan om app.bocken och jag stod på andra sidan (startkl.). Rejs som tidigare bara hade kollat in kråkorna gjorde nu det samma – jag måste säga att jag var stolt över honom. När jag kommenderade sprang han fram och greppade app.bocken samtidigt som kråkan blev lite skrämd och flög iväg – Rejs brydde sig inte, utan fortsatte in till mig – som sagt, en mkt stolt matte.
När jag som avslutning skulle avrunda med koncentrationsövningen märkte jag att han liksom inte orkade koncentrera sig, utan gick upp i frustration. Jag kände att det var bäst att bryta så JAG inte skulle sabba träningspasset som ju varit så fantastiskt bra tills nu …
Precis när vi var klara såg Karin att en av kråkorna rotade i min rygga och lyckades få tag på godisburken som den flög iväg med, men efter ca 100 m tappade ... Som jag skrev på fejjan, fyttirackarns så duktig Rejs var, SÄRSKILT med tanke på all störning - motionärer, flanörer med och utan hund, tränande okända ekipage strax bredvid och närgångna KRÅKOR ...
torsdag 29 mars 2018
SÖK - RÅHULT
För att få sammanhängande ledighet över påsken, hade jag idag bytt ut min lediga onsdag till idag.
Och dagen ägnades åt sökträning och det var pga./tackvare ! att deltagandet på söndagens sök skulle bli lite magert och fler föredrog idag, så vi bytte helt enkelt dag.
Vegetationen i rutan var mest granskog och var inte det minsta kuperad, men rätt jobbig för MIG ändå pga. den djupa snön som fanns på de öppna våtmarkerna. Ibland höll skaren och ibland sjönk man igenom till knäna, medan Rejs klarade skaren fint. Alltså stundtals jobbigt för mig, medandet var ganska lättsprunget för Rejs. Rejs och jag ut som 2:a och jag hade bestämt mig för att backa och ”återuppta” både dykupper (eftersom han inte gick riktigt rakt förra passet) och ”tjo” på påvisen, beroende på hur laddad han skulle vara inför skicken.
Britt och Aneta figgade, medan Lena hade stigen. tills Git tog över när hon hade kom tillbaka.
Körde 6 skick. Vet att jag precis innan första skicket ändrade mig från dykupp till att skicka utan, då han hade full fokus och hade fått Britt i vind (motvind). Även, en andra skicket blev utan dykupp, för även här hade han full fokus, därefter kommer jag inte riktigt ihåg hur det blev – när/om det blev dykupp/tjo eller ej.
Men oavsett dykupp eller ej, påvis med tjo eller ej, så gick han näst intill som en klocka – rakt och fint, bra tempo, ok följsamhet tillbaka in till stigen. Matten helnöljd alltså.
Vegetationen i rutan var mest granskog och var inte det minsta kuperad, men rätt jobbig för MIG ändå pga. den djupa snön som fanns på de öppna våtmarkerna. Ibland höll skaren och ibland sjönk man igenom till knäna, medan Rejs klarade skaren fint. Alltså stundtals jobbigt för mig, medandet var ganska lättsprunget för Rejs. Rejs och jag ut som 2:a och jag hade bestämt mig för att backa och ”återuppta” både dykupper (eftersom han inte gick riktigt rakt förra passet) och ”tjo” på påvisen, beroende på hur laddad han skulle vara inför skicken.
Britt och Aneta figgade, medan Lena hade stigen. tills Git tog över när hon hade kom tillbaka.
Körde 6 skick. Vet att jag precis innan första skicket ändrade mig från dykupp till att skicka utan, då han hade full fokus och hade fått Britt i vind (motvind). Även, en andra skicket blev utan dykupp, för även här hade han full fokus, därefter kommer jag inte riktigt ihåg hur det blev – när/om det blev dykupp/tjo eller ej.
Men oavsett dykupp eller ej, påvis med tjo eller ej, så gick han näst intill som en klocka – rakt och fint, bra tempo, ok följsamhet tillbaka in till stigen. Matten helnöljd alltså.
måndag 26 mars 2018
LYDNADSKURS - KILANDA
Ikväll var det dags för 5:e (näst sista) lydn.kurstillfället i Kilanda och såklart att det började snöa när jag åkte från jobbet – som det har gjort var eviga måndag sen kursstarten.
På schemat stod div. ”riktningsövningar” av olika slag. Jag valde att köra ”sakta” (framförgående), men inledde med ”vår” koncentrationsövn. – ”titta på mig, oavsett vad vä. handen gör”. Ska tänka på att INTE börja fotgåendet förrän han är 100% fokuserad, annars kommer ljudandet som ett brev på posten, vilket visade sig då jag hade lite för bråttom att sätta igång. Efter några sträckor med fotgående (han var tyst) visade det sig tydligt att han börjar ljuda efter halterna i samband starterna.
Sen körde vi KRYP, som gick riktigt bra, tror bestämt fröken var lite imponerad. Fick med mig att tänka på VAR jag har mina fötter inför starten – stå lite ”före” honom, så han inte kryper före mig. Ska även tänka på att ta längre och ”tyngre” steg.
Avslutade med ”sakta” (framförgående) som han utförde med den äran, om det inte vore för att han hade svårt för att stå still och invänta kommandot att han fick börja.
Kände lite blandat när vi sen gick ner till bilen, misströstade aningen om det där med hans ljudande – ska jag verkligen någonsin få bukt på det (hur lång tid ska förberedelsen inför starten behöva ta?) frågade jag mig själv. Men sen när jag kom upp i hallen igen och möttes av Monicas glada uppsyn och spontana kommentar att det var ett kanonpass kände jag att det nog inte var så tokigt trots allt.
Sedan när det var dags att åka hem, hade det kommit ett par centimeter snö som fullständigt vräkte ner. Der var riktigt otäckt att köra den kurviga vägen fram till 45:an, jag blev alldeles yr när jag körde. Men snacka om lokalt snöande, för i höjd med Surte slutade det snöa och vägbanan var nästan torr o väl hemma var vägen helt torr. MEN senare under kvällen började snön även vräka ner här hemma i Sävedalen .
På schemat stod div. ”riktningsövningar” av olika slag. Jag valde att köra ”sakta” (framförgående), men inledde med ”vår” koncentrationsövn. – ”titta på mig, oavsett vad vä. handen gör”. Ska tänka på att INTE börja fotgåendet förrän han är 100% fokuserad, annars kommer ljudandet som ett brev på posten, vilket visade sig då jag hade lite för bråttom att sätta igång. Efter några sträckor med fotgående (han var tyst) visade det sig tydligt att han börjar ljuda efter halterna i samband starterna.
Sen körde vi KRYP, som gick riktigt bra, tror bestämt fröken var lite imponerad. Fick med mig att tänka på VAR jag har mina fötter inför starten – stå lite ”före” honom, så han inte kryper före mig. Ska även tänka på att ta längre och ”tyngre” steg.
Avslutade med ”sakta” (framförgående) som han utförde med den äran, om det inte vore för att han hade svårt för att stå still och invänta kommandot att han fick börja.
Kände lite blandat när vi sen gick ner till bilen, misströstade aningen om det där med hans ljudande – ska jag verkligen någonsin få bukt på det (hur lång tid ska förberedelsen inför starten behöva ta?) frågade jag mig själv. Men sen när jag kom upp i hallen igen och möttes av Monicas glada uppsyn och spontana kommentar att det var ett kanonpass kände jag att det nog inte var så tokigt trots allt.
Sedan när det var dags att åka hem, hade det kommit ett par centimeter snö som fullständigt vräkte ner. Der var riktigt otäckt att köra den kurviga vägen fram till 45:an, jag blev alldeles yr när jag körde. Men snacka om lokalt snöande, för i höjd med Surte slutade det snöa och vägbanan var nästan torr o väl hemma var vägen helt torr. MEN senare under kvällen började snön även vräka ner här hemma i Sävedalen .
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)