För att undvika att han skulle sörpla i sig oförtjänligt vatten så kopplade jag upp honom o precis när vi började gå såg vi en man som tränade apportering med en flat i en glänta. Rejs gick igång, inledningsvis under kontroll, men ökade efterhand och när vi var i jämnhöjd såg jag att mannen tittade ”med höjda ögonbryn” på Rejs (jösses, har du ingen pli på din hund).
Jag och Rejs höll oss på behörigt avstånd, medan Tommy och Semla gick lite närmare (20-30m). Mannen brydde sig inte om att vi höll på att passera, utan skickade sin hund på en markering. Vid det laget hade Rejs lugnat ner sig och tystnat, men när han så hunden komma tillbaka med dummyn (neonorange) gick han åter igång.
När flatten var på väg in, släppte den dummyn och vek av och satte kurs mot – tackolov – Semla. Jag o Rejs passerade och fick ett ”betryggande” avstånd, medan Tommy och Semla fick ”ta hand om flatten”. Semla morrade och sa : kom inte hit, iaf inte med den farten ! Inget hände och efter att hussen ropat ett antal gånger utan att hunden återvände, kom han något slokörad till undsättning.
Så kan det gå om inte haspen är på !
När vi närmade oss bilen fick jag ett ryck att träna lite inför SSRK-utställningen i morgon. Minns tydligt från förra årets (våren) handlingskurs, vad jag skulle göra för få honom att undvika att gå passgång. Från att först passat, blev det betydligt allt eftersom, vilket kändes bra förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar