"SOMMARKURS-PREMIÄR "

Summerar kvällens första ”sommarkurs” (träning med instruktör) på Lerums BK.

Hade tänkt mig lite agility, men tyvärr saknades det instruktör, så vi körde rallylydnad istället. Spännande och se hur Özet utvecklats sen förra sommaren.

Banan bestod av 10 stationer och varje ekipage körde tre gånger – mer han vi faktiskt inte – på två timmar. Väldigt lång väntan pga skiftande ”prestationer” och resultat. Vår första omgång kändes en aning ringrostig, men vi tog oss i slutet. Och sen när det var dax för vår andra runda, gick det riktigt bra - för att inte tala om det sista ”loppet”, då det gick som smort.
Mellan ”loppen” körde vi lite olika aktiviteter – bl.a. inkallningar och slalom mellan mina ben och givetvis blev det nyttig passivitet. Han var liiiite gnyig imellanåt och fick också vid två tillfällen riktiga ”ÖZTOKANFALL”. Det är vid sådana tillfällen man har nytta av ”Git’s stresshanteringsövning”.

Innan vi åkte hem, körde vi lite "riktig" lydnad och testade även för första gången att lägga till ingångar på "hoppet", vilket gick förvånansvärt bra.

När jag satt i bilen på väg hem, blev jag alldeles varm innombords när jag tänkte tillbaka på kvällen. Jag kunde konstatera att Özet, snabbt hade släppt intresset för de andra hundarna och focuserade på mig ..... och dofterna i gräset imellanåt !!!!

EN DAG SOM DENNA ....

En dag som denna, i ett stormigt och regnigt Göteborg, har tydligen berättarlustan infunnit sig igen !

Först kan jag här berätta att idag, var HELA LILLA familjen ute på promenad. Alltså Tommy, Özet och jag. Var ska vi gå då, frågade Tommy ? Ska visa dig en – för dig - ny rutt, där Kia och jag gått många gånger, svarade jag. Vi tar med oss ett par dummys, så kan vi TILLSAMMANS träna lite. Sagt och gjort, också hade vi börjat vår vandring. Tommy i regnkläder och jag hade varken regnbyxor eller keps, men dock regnjacka. Vanligtvis brukar det vara tvärtom, jag i regnkläder och Tommy utan. Vi hann inte mer än börja gå, förrän det började regna – i början inte så mycket – men som efter hand ökade och ökade, för att sen ÖKA ännumera !

När vi kommit halvvägs (ca ½tim.) - jag genomblöt - stannade vi för att göra några apporterings övningar – ett par markeringar (enkel) och ett par linjetag. Det gick kanon ! Sen fortsatte vi hemmåt, mot bilen och jag var om möjligt ÄNNU blötare och synen var nästan obefintlig, utan min "älskade" keps. Väl hemma visade det sig att det inte kommit en droppe regn !!! Men regnet lät inte vänta på sig. Dock hann Tommy precis klippa gräset innan regnet började vräka ner även här.





Inlägget ”EN BONUS” från i söndags (6juni) är uppdaterat, om nån är nyfiken !







Måste ju oxå tillägga att vi i torsdags (10juni) testade ett ökl viltspår inkl. skott för Eva i Gråbo. Bra med ett test inför kommande start i ökl. som jag hoppas kan bli av nån gång under juli månad. Özet klarade sitt första ökl spår ganska OK tyckte jag - medan Eva tyckte det var kanon med tanke på att det var hans första. Klart att jag inte kan läsa honom som Eva kan - jag tyckte han "virrade" lite väl mkt ibland, men Eva menade att han bara "säkerhetsställde" spårandet. Störningar som kom "ivägen", var både grävling och älg - så med lite eftertanke var det nog ändå rätt duktigt av honom.

LEDARSKAPSKURS - GÅNG 4

Idag var Özet & jag på ledarskapskurs själva, utan husse, som är på resjobb.
Özet överraskade mig, med att vara JÄTTELUGN och skötsam. Även Git höjde aningen på ögonbrynen !!! och tyckte att alla övningarna gick alldeles för "lätt" ... för alla !

EN BONUS

Matte tyckte att vi steg upp tidigt i ottan i morse ... ½ 9 !!!! - vilket hon tycker är tidigt just en HELG. Matte är nämligen ökänd för sitt "sjusovande". På helgen brukar vi knô i soffan, med en go frukost och "Nyhetsmorgon", medan husse vid den tidpunkten säkert hunnit till 10:an på golfbanan !
Men just denna morgonen blev det inget mys i soffan, utan det blev en frukost, modell "snabbare". Kände att det nog var nåt på G, för matte tog fram ryggan och packade med bl.a termos och lite annat smått och gott. Visserligen går jag inte igång, som jag hört många andra gör, när ryggsäcken tas fram. Ännu !!!

Alltså, packad rygga och in i bilen for vi iväg (mot Furåstjärn/Kåsjöomr.) Bra, vi är först tänkte matte och så började vi vår vandring – VA ? Ska vi stanna REDAN ? - Ja, vi ska stå – du ska sitta – här och vänta på Kia och Pia och herrarna, förstår du Özet lille ! Ja, inte för jag förstod vitsen att sitta där och glo till ”ingen nytta” … men plötsligt hände det något nere på p-platsen … Åh, där är ju "the golden wolf’s" Matte, kan du fatta att det är svårt att sitta still eller ? – Nej, sätt dig ner – du får ge dig till tåls en stund till. – Jag går förbi ett stycke med M&R så Bonus (flat-jämngammal med Özet) och Özet får bekanta sig med varandra först.
Jamen, matte såg du ? M&R bara sprang förbi … släpp mig då, släpp mig NU ! – Nej, lugna dig – Jajajajaja – nu e´jag lugn …. släpp mig nuuuuuuuu då !
Men kolla matte, vad kommer där … åh, vem är du ? Äntligen började vi röra på oss … 50m !!! osså stannade dom igen ??? – Vad tycker du ? Ska vi släppa dom eller ? – Jaaaa, det tycker jag allt, svarade matte. Och efter ett varsågod, fick vi äntligen hälsa på ”riktigt”.

Ja, jag ska bara pröva lite vad du går för – jag provar att lägga ena tassen på ryggen så här – vad gör du då ? Nähä, inget – då testar jag ett steg till … ställer mig på bakbenen och lägger BÅDA tassarna på baken/ryggen ? NU då ? Okey, nu vet jag vad du pallar för – komigen nu så racar vi … KUL med en ny kompis … men efter en stund tänkte jag att jag måste testa honom igen … så jag ”klättrade” upp på honom igen …
- Nej hörde du du Maggan, jag tycker nog du ska försöka få honom att sluta med dom där fasonerna ! Du måste säga till honom på skarpen. Försök få tag i honom ögonblicket han ”bestiger” Bonus, håll i honom ett kort ögonblick medan du ”surt” muttrar ogillande, för att sen släppa honom, för att lösa upp obehaget. Annars är risken stor att han en vacker dag åker på ”moppo” när/om han försöker rida på ”fel” hund !
Den berömda rösten hade talat !
- OK , svarade matte och försökte så gott det gick – det var inte så lätt att vara i ”rätt position” för att kunna ta tag i mig. Vi sprang ju inte omkring på ett avstånd som gjorde det så lätt att komma åt mig precis ! Ha ha ! Men ibland lyckades hon, och fick tag på mig ”mitt i prick” och man hörde ett - JAH – där satt den, från Kia !
Ok ok … tjôta - jag fattar – jag får inte göra så. INTE RIDA BARA LEKA ! Men imellanåt glömde jag av mig och försökte igen. Matte var åter ”på mig” - och lyckades tajma tillrättavisningen ibland och ibland inte, och så höll det på … Men skam den som ger sig – upprepningen gav resultat.

Tillslut kom vi fram till en sjö (Kåsjön) och vi, omväxlade plaskade omkring i vattnet och lekte på berget, medan åldringarna M&R vilade sig och mattarna fikade. Efter en stund fika, med en omkullvällt kaffekopp och lite frusna (kall vind) mattar packade vi ihop för fortsatt färd.Efter ett litet ”virrande” i skogen på tillbakavägen, kom vi till slut fram till ett vettigt område där vi, skulle få visa våra färdigheter. -Ska vi börja med ”ungtupparna”, frågande Kia ? Visst, tyckte matte och Pia. Vad tror ni om att kanske prova hur det går att låta dom sitta en bit ifrån varann och se på när den andre jobbar ? Visst coachen, fnissade åter igen matte och Pia.

Jag var först ut. En markering ! Kia kastade och jag sprang ut efter mattes kommendering. Ha, där är den ju, lätt som en plätt ! In till dig matte – här har du !
En gång till – åt andra hållet ! Jag sprang ut igen …. men VAR är den ? Jag SÅG ju att en föll här nån stans … eller ? – Nä, nu är du allt ”ute och cyklar”, lille Özet tänkte matte och kallade in mig. Jahapp, okey jag kommer – kommendering och jag sprang ut igen … men det var SVÅÅÅÅÅRT … och efter ytterligare en inkallning och nytt utskick, slutade det med en tredje inkallning och att Kia plockade upp dummyn för att det inte skulle bli för många misslyckanden. Hon kastade igen och denna gången gick det bättre. Phu – det var slitsamt !
Kia menade att det blev lite för svårt – dels i det djupa blåbärsriset (som nästan var lika högt som Özet) + att vinden gjorde att han var tvungen att springa förbi dummyn för att känna vittringen av den.
Sen var det Bonus tur och jag fick sitta still och titta på. Jag följde intresserat – men var lugn och tyst - Bonus framfart. Han hade också suttit helt knäpp tyst under hela tiden jag arbetade.
Bonus fick gå på 2 markeringar (enkla) åt samma håll, som jag tog vid första försöket och var även han en duktig som lyckades ”spika” den första och letade liiite efter den andra.
Sen fick jag avsluta med att göra om markeringen åt det ”lätta” hållet - där jag hade hjälp av vinden och därmed fann dummyn nästan direkt. Är ju som bekant, bra att ha med sig ett lyckade som minnesbild.

Efter oss ”ungtuppar”, skulle nu de ”rutinerade” gentlemännen få jobba lite. Bonus och jag kopplades upp vid var sitt träd och kan säga att nu var vi INTE tysta. När Bonus hämtade andan, stod jag för röstresurserna och viseversa.
Det visade sig att t.o.m. gamle luttrade Marco fick lite problem åt det ”svåra” hållet där jag misslyckades. Men matte tog genast ”lärdom” av sina ”betraktelser”, då Kia fick nyttja hela registret – stoppsignal, dirigering och till slut närsökssignal.

När alla mattarna var nöjda med träningen, började ”återtåget” hemmåt. När vi passerade en sjö (Prästtjärn) tyckte Kia att M&R var tvungna att ta sig ett dopp, för att återfå sin ”orginalfärg” efter div. gjyttjebad – vilket nog är det bästa dom vet ! Visst, sa Bonus och min matte, och följde efter som två svansar.
När vi kom fram till sjön, gick jag rätt ut i vattnet utan att bry mig om de andra i sällskapet och började simma luuuuungt och stilla och riktigt njöööööt. Matte satte handen för munnen för att inte börja framkalla nåt störande ljudligt läte …… och förblev helt stum ! – Men kolla …. Kolla, han simmar för att han tycker det är skönt !?!?!?! Fniss ! Efter en stunds simmande, fick jag sällskap av Bonus och tillsammans simmade vi omkring och undersökte bergskanten tills vi tillslut tröttnade och ”kravlade” oss upp ur spat.

Efter 3½ timme var vi åter tillbaka vid bilarna och mattarna tackade varanndra för en ur trevlig förmiddag. - Maggan – nu har du ju HELA eftermiddagen kvar … tänk om vi träffats vid 12 då hade ju HELA dan gått ! Jaaaa jaaaa … jag veeeet ! Jo, NU känns det jättebra – ha ha !

Hejdå ! Vi ses ikväll, på Friskis&Svettis Kia – hur jag nu ska orka det ?

LUNCHAKTIVITETER

Ännu en liten bildsvit - denna gång från lunchpromenadens aktiviteter !

Varför greppa dummyn mitt i, när man kan hålla i ”handtaget” …


… men ibland ”överraskar” han …

Lugn och fin ...

Härromdagen kunde mitt lille ÖZ ... inte simma ... någe bra … han försökte typ "gå på vattnet" … men NU måste jag säga att han artar sig … duktiga lille Özet ! Att jag imellanåt håller på att ”strypa” honom är en annan historia.


Meditation vid skogtjärnen vi passerade på väg hem.

UPPTÄCKSFÄRD

Igår kväll gav jag & Özet oss ut på en ”upptäcksfärd” …
Jag hade på en karta, spanat in att man KANSKE kunde följa Bohusleden/Vildmarksleden (GBG – Strömstad resp. Hindås) en bit, för att sen vika av och ta sig runt och tillbaka. Beslutade mig för att i alla fall undersöka om jag skulle hitta till den pkt där man viker av från leden.
Vi utgick ifrån Åstebo (Partille BK/RK) och klockan hade hunnit bli ½ 8. Solen sken från en klarblå himmel och det var nästan vindstilla.

En liten bildsvit från kvällens upplevelser …














Nu är vi nästan tillbaka vid utgångsläget igen ... och klockan har passerat 21 och solen håller på att försvinna bakom trädtopparna ...

GOLDENREGN

En liten promenad skulle hinnas med innan vår visit på Hundens Hus, där vi skulle delta som tränings”objekt” för de hundinstruktörer som håller på att utbildas. Ta tillfället i akt, att "snika" oss med på gratis träning. Inte så illa som det lät, hade faktiskt fått erbjudande/förfrågan att medverka !

Det blev en färd till Paradiset i ett riktigt skönt väder, till skillnad mot gårdagens svinkalla vind. Precis när vi började gå så passerade vi ett äldre par, som hade vikt av på en annan stig, där dom satt på en sten tillsammans med en goldenhane. Efter vi hejat på varann, sa dom att det nyligen hade gått förbi en löptik !!! Jaha ??? svarade jag lite undrande ! Ja, den har gått och åkt iväg nu, sa dom då. OK ??? svarade jag, och fortsatte vår promenad fortfarande aningen undrande. Kanske var det så, att dom satt där på stenen för att ”coola” ner sin golden, som kanske blivit ”överhettad” av löptiken !!! Vad vet jag ?
Hur som helst, så fortsatte vi som sagt vår promenad och Özet skötte sig utmärkt hela tiden. Vid ett tillfälle, när vi hade kommit ut på en skogsväg, tyckte jag att avståndet blivit lite väl stort – så jag kallade på honom. Han var duktig och kom direkt och när jag bad honom gå jämte mig (typ jaktfot) såg jag i ögonvrån en ”mörk skugga” ca 150 m i från oss. OJ, en älg konstaterade jag och fick in mitt pekfinger under fästinghalsbandet, samtidigt som jag fick fram kopplet och kopplade upp honom. Älgen stannade och kollade in oss och samtidigt som jag tänkte - fortsätt du in i skogen ”lilla älgen” - upptäckte jag att vi stod precis brevid ett stort timmerupplag.Med andra ord, hade älgen (mot alla odds) fått för sig att attackera, så hade vi varit klart trängda och inte kunnat ta vägen någonstans. Men lyckligtvis började älgen röra på sig och travade in i skogen, stannade några gånger och kollade åt vårt håll, innan den helt försvann.
Jag försökte att inte göra nån ”affär” av älgmötet och Özet hann aldrig gå upp i ”spinn”, utan vi kunde fortsätta hyfsat lugnt.
Efter ett tag släppte jag honom och efter en stunds promenad hörde jag några röster framför oss. Kopplade upp Özet igen och när jag hann ikapp rösterna fann jag att jag ju faktiskt kände igen dom där som gick framför oss. Det var ju Kia med Marco & Razzel (grabbarna guld) och Lena med Zidane & Larry. Dom gick där och tjôtade och märkte inte oss, så jag gjorde ett litet ”tjoho”. Nämen … heeeej … vad kul ! Dom släppte iväg alla fyra grabbarna, som kom rusande mot Özet och jag undrade i samma ögonblick hur Özet skulle reagera mot anstormningen. Även om han först tog imot dom med skräckblandad (helt förståeligt) förtjusning, så blev han snabbt ”tuffare” och fann att de nya bekantskaperna var lika skojiga och trevliga som M&R. Det var härligt att se 5 hanar springa omkring utan det minsta gruff. Man hoppas ju att Özet fortsätter att ha sina underbara mjuka egenskaper och slipper att råka ut för nåt som gör att han ändrar sitt beteende.
Efter en stunds lek var jag tvungen att säga hej och ”pinna” på lite för att hinna till Hundens Hus. Kan säga att representationen av goldenretriever duggade tätt idag, för precis innan vi kom till bilen mötte vi ytterligare en. Summa 6 st på en timmes promenad. Ha ha !

Kan säga att gratiskursen/träningen inte riktigt var vad jag hade förväntat mig. Visserligen var de blivande instruktörerna helt ok, men övningarna blev lite FÖR mycket repetition från – hör och häpna - VALPKURSEN !!! Trodde att det skulle handla om ”vanlig” vardagslydnad. Men det var nyttigt ändå = social- och passivitetsträning. Märkte på lilleman att det trots allt varit MYCKET ansträngande ändå, för han har varit duktigt trött hela kvällen.

LEDARSKAPSKURS GÅNG 3

Idag var vi, Tommy, Özet & jag på ännu ett kurstillfälle i ledarskap för Git.
Det har inte blivit några ”redovisningar” från tidigare kurstillfällen pga av att det är väldigt svårt att återge kursinnehållet. Git berättade att även hon tycker det är omöjligt att skriva ner vad vi gjort och gått igenom vid de olika tillfällena, efter att ha fått frågan av en kursdeltagare som missat ett kurstillfälle.

… men nytta gör det ...

BUDDIES

Gårdagens besök av Elda gav mersmak … idag återbesök som varade hela dan … ord är överflödiga … trivselfaktorn = HÖG !

... promenad i Paradiset ...


... hemma igen efter promenaden ... efter en timmes vila mer lek i trädgården ...



... Elda har åkt hem ... phu ...

MAGSJUKA OCH ANLAGSPROV I VILTSPÅR

Tommy har varit magsjuk sen i onsdags (precis en vecka) efter jordnötter han åt på tisdagen. Att det var just nötterna, visste vi ju visserligen inte DÅ. Men efter att jag åt upp de resterande nötterna i söndags och fick gå hem från jobbet, då jag höll på att svimma och frös som en ... och har legat sen dess, förstod vi att det är just nötterna som är "boven" och ställt till det !

Men mot alla odds - var ju tveksam om jag skulle kunna åka iväg på anlagsprovet jag hade beställt tid för - så tog jag mig "kragen" och samlade krafterna och for iväg trots magkramper.

HUR DET GICK ?
Özet berättar …
När vi började åka dom 7 milen mot Sollebrunn hade jag ingen aning om vad som väntade. Men väl framme, hann matte inte mer än stiga ur bilen förrän där kom en farbror i stora gummistövlar och hälsade på matte. Stövlar i denna värmen (ca+23), tänkte matte ! Därefter öppnade hon bildörren och jag fick hoppa ut för att hälsa och efter en stund började vi promenera imellan hästhagar mot skogsbrynet som matte såg på andra sidan hagarna. Att vi var mitt ute på "landet" behöver väl igentligen inte nämnas och att det var mycket nya och goda dofter att insupa var ingen överdrift kan jag säga.

När jag "sniffat" mig längst med hagarna, kom vi till slut fram till en skogsväg och Whops ! där stannade dom helt plötsligt. – Där borta vid granen finns ”skottskadeplatsen”, sa farbrorn. Efter att dom stått och tjôtat en stund, slängde matte ut spårlinan och satte på mig selen, som jag numera accepterar utan problem – ja, för när jag var liten, tyckte jag den var jätteotäck och fick PANIK. Men efter att matte köpte en ny (den g:a arvegods) med en enklare knäppning, funkar det utan problem.

Alltså – när vi gick fram till ”skadeplatsen” – fattade jag galoppen direkt. När jag började nosa sa matte spååååår och jag gav mig iväg. Med matte i ”släptåg” fortsätter jag – hade stenkoll på vad jag gjorde - men rätt som det var, var jag tvungen att stanna för att undersöka nåt som doftade lite annorlunda, men ändå bekant !!! Matte som under spårandets gång, hade fått en del uppmuntrande mummel från farbrorn bakom – hörde nu honom viska - vad är det han har hittat ? Vet inte, viskar matte tillbaka ! Och i samma ögonblick upptäcker både matte och jag samtidigt en skadad duva som springer iväg för att undkomma. Jag står och kollar och börjar gny/gläfsa lite, vänder mig till matte - ser du ? ska jag ? men när matte säger spååår, blev jag påmind om vad jag ju höll på med. Så jag återupptar direkt spårningen igen. Sen stannar jag till ytterligare en gång när jag såg en STOR glänsande plastpåse ligga och fladdra en bit ifrån spåret – men återgick raskt till spårandet igen och strax därefter fann jag målet – RÅDJURSKLÖVEN.

Domarens kommentar (Provförlopp)
Startar raskt och spontant helt utan problem fram till S4 där han stöter en ringduva som är skadad och springer undan på marken. Återupptar spårning på ett utmärkt sätt trots störningen. En mkt duktig hane som spårar i ett något högt tempo. Ett anlagsspår var alldeles för lätt för honom.