EN SKÖNING TILL KILLE

Nu när jag sitter här och ska pränta ner dagen i korthet blir jag lite "mörkrädd" då jag först inte mindes var jag gick eller vad gjorde tillsammans med hundarna på lunchen ... men jag gjorde ju inget speciellt - kanske var det just därför jag hade svårt att komma ihåg - hundarna fick ju bara en kort rastning i "hemmaskogen".

Kvällsrundan gick i Härkeshult och kvällens lilla roliga händelse hände när vi gick på grusvägen innan stigen in i skogen och hörde en röst bakom oss ropa ”hallå” … jag vänder mig om och ser en kille på lååångt avstånd komma cyklande emot oss …
– va ? ropar jag tillbaka
– jag vill varna dig, svarar han …
– va, varna mig för vadå, frågar jag lätt förvirrad ?
– att jag kommer cyklande bakom dig, säger han med ett skratt …
– ahaaa, gapskrattar jag, trodde minst du skulle varna mig för nån galen hund som gick lös, eller nån galning som gick omkring o sköt i skogen …
– nä, ville bara varna dig för mig själv, sa han skrattande och sa hejdå o cyklade iväg …

På hemvägen stannade jag till innan påfarten vid/till leden, för att hälsa på korna.